Stökiga ungdomar kräver fotpåläggning!!!
Häromdagen tog jag bussen till sjukgymnastiken och skulle sen bli hämtad när jag var klar av A som hade min bil till jobbet denna dag.... När jag klev på bussen så fanns det gott om platser i bakre halvan så jag siktade in mig på det och skulle ta mig förbi ett gäng ungdomar i 16-19 årsåldern som satt i främre delen av bussen....
Det var 3 utländska killar, en utländsk tjej och en svensk kille... Dom hördes tydligt och den ena killen satt med båda sina ben ut i gången, tvärs över till andra sätet där hans kompis satt så för att jag skulle kunna ta mig förbi så var jag tvungen att antingen kliva rejält högt över hans ena ben eller att be honom flytta på sig, för jag märkte inga tendenser till att han tänkte maka på sig för att släppa förbi mig frivilligt....
Så jag harklade mig lite försynt och sa: " Ursäkta mig"..... Varpå killen skulle vara rolig och ball inför sina kompisar och svarade: "Uschäkta mig va,hahaha".... Han härmade alltså min ursäkt och dom skrattade men han vägrade flytta på sig... Så jag försökte lite vänligt men ännu mer tydligt igen med: "Du, ursäkta mig, kan jag få komma fram här".... Han körde samma svar igen och härmade mig och tog inte undan sina ben.....
Då kände jag att det räckte med Fröken snäll och beskedliga, artiga jag så FAAAAN grep tag i mig och jag KLEV på hans fot med BÅDA min fötter och STAMPADE till rejält varpå han skrek: "Va fan gör ru jävla kärring" samtidigt som han flyttade på sig så att jag kom förbi.....
Då vände jag mig om till honom och tittade honom rakt i ögonen och sa väldigt TYDLIGT: " Eftersom du verkade ha problem med hörseln så antog jag att du iallafall skulle ha känseln kvar och tänk att jag fick rätt i det och att det var det som krävdes för att du skulle vara så vänlig och få undan dina ben" Hans kompisar fnissade och han kom av sig totalt och mumlade bara nåt i stil med: Va fan asså.... Jag frågade om det var nåt mer han ville säga mig, men han blev väldigt spak och tyst och fick heller inget gensvar från sina kompisar som istället tittade på mig med hyfsad respekt nu faktiskt....
Hehehe.... Sen gick jag vidare och precis innan jag skulle sätta mig så vände sig ett rart gammalt pensionärspar till mig och sa: "Det där var bra gjort, åh så bra av dig, dom var så besvärliga när vi gick på också förstår du"... Jag log mot dom och sa tack och sen satte jag mig....
När det balla gänget skulle gå av ett par hållplatser senare så vände han sig inte ens åt mitt håll, så jag tror att mitt budskap gick fram ganska så tydligt och bra.... :)
Kändes skönt... Men, tänk att man ska behöva försvara sig så som en ensam liten människa mot ett större gäng... Och detta mitt på ljusa dagen.... Tur för mig att de inte var "farligare" så att det hade kunnat gått käpprätt åt skogen om han hade velat ge sig på mig....
Men ibland är ensam stark..... Förbaskade snorungar.... Han kanske flyttar på sig nästa gång så han slipper bli kliven på fler gånger.... :)) Och för ordningens skull, kalla ALDRIG nånsin mig för KÄRRING.....
Det var 3 utländska killar, en utländsk tjej och en svensk kille... Dom hördes tydligt och den ena killen satt med båda sina ben ut i gången, tvärs över till andra sätet där hans kompis satt så för att jag skulle kunna ta mig förbi så var jag tvungen att antingen kliva rejält högt över hans ena ben eller att be honom flytta på sig, för jag märkte inga tendenser till att han tänkte maka på sig för att släppa förbi mig frivilligt....
Så jag harklade mig lite försynt och sa: " Ursäkta mig"..... Varpå killen skulle vara rolig och ball inför sina kompisar och svarade: "Uschäkta mig va,hahaha".... Han härmade alltså min ursäkt och dom skrattade men han vägrade flytta på sig... Så jag försökte lite vänligt men ännu mer tydligt igen med: "Du, ursäkta mig, kan jag få komma fram här".... Han körde samma svar igen och härmade mig och tog inte undan sina ben.....
Då kände jag att det räckte med Fröken snäll och beskedliga, artiga jag så FAAAAN grep tag i mig och jag KLEV på hans fot med BÅDA min fötter och STAMPADE till rejält varpå han skrek: "Va fan gör ru jävla kärring" samtidigt som han flyttade på sig så att jag kom förbi.....
Då vände jag mig om till honom och tittade honom rakt i ögonen och sa väldigt TYDLIGT: " Eftersom du verkade ha problem med hörseln så antog jag att du iallafall skulle ha känseln kvar och tänk att jag fick rätt i det och att det var det som krävdes för att du skulle vara så vänlig och få undan dina ben" Hans kompisar fnissade och han kom av sig totalt och mumlade bara nåt i stil med: Va fan asså.... Jag frågade om det var nåt mer han ville säga mig, men han blev väldigt spak och tyst och fick heller inget gensvar från sina kompisar som istället tittade på mig med hyfsad respekt nu faktiskt....
Hehehe.... Sen gick jag vidare och precis innan jag skulle sätta mig så vände sig ett rart gammalt pensionärspar till mig och sa: "Det där var bra gjort, åh så bra av dig, dom var så besvärliga när vi gick på också förstår du"... Jag log mot dom och sa tack och sen satte jag mig....
När det balla gänget skulle gå av ett par hållplatser senare så vände han sig inte ens åt mitt håll, så jag tror att mitt budskap gick fram ganska så tydligt och bra.... :)
Kändes skönt... Men, tänk att man ska behöva försvara sig så som en ensam liten människa mot ett större gäng... Och detta mitt på ljusa dagen.... Tur för mig att de inte var "farligare" så att det hade kunnat gått käpprätt åt skogen om han hade velat ge sig på mig....
Men ibland är ensam stark..... Förbaskade snorungar.... Han kanske flyttar på sig nästa gång så han slipper bli kliven på fler gånger.... :)) Och för ordningens skull, kalla ALDRIG nånsin mig för KÄRRING.....
Till min Man!!!
Lyssna på Sonja Aldén och hennes fantastiskt vackra text som också säger ALLT..... Och denna video är sanslöst vacker......
http://www.youtube.com/watch?v=zIE9PXTlVzs
Till mina Söner!!!
Avslut och Ny början!!!
Det var ett tag sen som jag skrev här.... Har behövt tid att åtgärda, fixa, avsluta, påbörja och bearbeta...
Papper fram och tillbaka, telefonsamtal till höger och vänster, bokning av tider, träff med nya människor.....
Nu börjar det ljusna igen... Ordningen återställer sig så sakteliga... Lugnet infinner sig på nytt i harmonins tecken....
Har avslutat ett stor del av mitt liv där jag tillbringat min mesta tid de senaste nästan 4 åren...
Beslutet var nödvändigt.... Annars hade jag inte kunnat andas mer... Fanns absolut ingen annan utväg....
Men det är inte så lätt att avsluta utan att veta hur fortsättningen ska bli... När allt blev klart med min kommande sysselsättning för minst ett år framöver så öppnades alla dörrar och jag kunde kapa de sista banden...
Jag är fullkomligt trygg i mitt beslut... Vemodigt, men totalt glasklart.... Jag överlevde... Jag är trygg igen...
Jag kommer att fixa fortsättningen.... Allt handlar om inre tygghet och styrka... Och när man lever i ett fantastiskt privatliv med Världens Underverk till Man så kan inget mer gå fel....
Mitt stora stöd i Livet... Min Prins och Hjälte i alla lägen.... I lust och nöd... I vått och torrt...
Jag har klarat av en stor,svår och omfattande operation... Jag har klarat av att fatta ett stort och svårt beslut angående min sysselsättning... Jag har fattat flera ekonomiska beslut... Jag har klarat av att påbörja en rehab och nu äntligen kommit igång med sjukgymnastik på rätt sätt...
2 gånger i veckan ska jag träna på gymet där jag har min privata sjukgymnast som är proffs ut i fingerspetsarna och superduktig och hon motiverar mig på precis det sättet som jag behöver peppas på.... hon har gjort ett specialprogram till mig som passar helt in för min rehab just för min kropp...
Passet tar över en timme och eftersom jag älskar intensiv träning på hög nivå så är jag mer än nöjd... Dock bromsar hon mig när jag, min vana trogen, vill skynda på lite... Det är tuff träning men säker och hela tiden under hennes övervakning.... Min Kära A säger att jag skiner när jag kommer därifrån... :)
Svettig men rosig och full av glitter i mina blå ögon.... Att sen komma hem och lägga sig i badet efter passet är pricken över allt... Mmmm...... Välbefinnande på hög nivå... Så SKÖNT att vara igång igen....
Jag lever ett vackert Liv nu.... Har aldrig nånsin levt ett vackrare liv och aldrig nånsin varit så trygg både i mig själv och i mitt hem.... Min Man ser till att mitt Liv har fått massor av nya början i så mycket... Min egen envishet och min alldeles egen förmåga att ALLTID resa mig på nio... Hans totala och oegoistiska Kärlek i allt han gör för mig.... Hans förmåga att få mig lugn och mitt i alla mina känslostormar, som jag kan drabbas av när jag anser att nåt är så fel, så får han mig alltid att se allt så gnistrande klart igen....
Så många gånger jag brutit ihop, fallit ihop gråtande i hans trygga famn och undrat hur han orkar med att alltid finnas för mig, så svarar han alltid: " Orkar?? Detta är Kärlek min Älskade Ängel.... Vår kärlek gör oss oslagbara och jag har aldrig nånsin varit mer säker på att du är kvinnan jag aldrig trodde fanns och det är en ren dröm att du finns hos mig"
Mannen med stort M.... Har aldrig känt mig så Älskad... Har aldrig nånsin Älskat så tillbaka... Och det är en sann och fantastisk verklighet att få vara Sambo med denna Man....
Vi letar större lägenhet... I grannkommunen där jag är uppväxt... När vi väl flyttat och kommit i ordning med allt har vi pratat om andra saker vi vill göra... Med och för varann.... ;)
Nåt jag aldrig trodde att jag nånsin skulle vilja göra igen... Men..... Ingenting är omöjligt... Det omöjliga tar bara lite längre tid........ :)
Och det får ta hur lång tid som helst för mig, bara jag får leva med denna Man i resten av mitt Liv...
Jag mår rätt okej.... Och jag kämpar envist på med min sargade kropp... Men, jag vet att även där kommer jag att hitta balansen igen.... Nu du kroppen.... Nu är jag på g igen.... Vänta bara... :))
Och framförallt... JAG ÄR INTE RÄDD MER.... :)
Papper fram och tillbaka, telefonsamtal till höger och vänster, bokning av tider, träff med nya människor.....
Nu börjar det ljusna igen... Ordningen återställer sig så sakteliga... Lugnet infinner sig på nytt i harmonins tecken....
Har avslutat ett stor del av mitt liv där jag tillbringat min mesta tid de senaste nästan 4 åren...
Beslutet var nödvändigt.... Annars hade jag inte kunnat andas mer... Fanns absolut ingen annan utväg....
Men det är inte så lätt att avsluta utan att veta hur fortsättningen ska bli... När allt blev klart med min kommande sysselsättning för minst ett år framöver så öppnades alla dörrar och jag kunde kapa de sista banden...
Jag är fullkomligt trygg i mitt beslut... Vemodigt, men totalt glasklart.... Jag överlevde... Jag är trygg igen...
Jag kommer att fixa fortsättningen.... Allt handlar om inre tygghet och styrka... Och när man lever i ett fantastiskt privatliv med Världens Underverk till Man så kan inget mer gå fel....
Mitt stora stöd i Livet... Min Prins och Hjälte i alla lägen.... I lust och nöd... I vått och torrt...
Jag har klarat av en stor,svår och omfattande operation... Jag har klarat av att fatta ett stort och svårt beslut angående min sysselsättning... Jag har fattat flera ekonomiska beslut... Jag har klarat av att påbörja en rehab och nu äntligen kommit igång med sjukgymnastik på rätt sätt...
2 gånger i veckan ska jag träna på gymet där jag har min privata sjukgymnast som är proffs ut i fingerspetsarna och superduktig och hon motiverar mig på precis det sättet som jag behöver peppas på.... hon har gjort ett specialprogram till mig som passar helt in för min rehab just för min kropp...
Passet tar över en timme och eftersom jag älskar intensiv träning på hög nivå så är jag mer än nöjd... Dock bromsar hon mig när jag, min vana trogen, vill skynda på lite... Det är tuff träning men säker och hela tiden under hennes övervakning.... Min Kära A säger att jag skiner när jag kommer därifrån... :)
Svettig men rosig och full av glitter i mina blå ögon.... Att sen komma hem och lägga sig i badet efter passet är pricken över allt... Mmmm...... Välbefinnande på hög nivå... Så SKÖNT att vara igång igen....
Jag lever ett vackert Liv nu.... Har aldrig nånsin levt ett vackrare liv och aldrig nånsin varit så trygg både i mig själv och i mitt hem.... Min Man ser till att mitt Liv har fått massor av nya början i så mycket... Min egen envishet och min alldeles egen förmåga att ALLTID resa mig på nio... Hans totala och oegoistiska Kärlek i allt han gör för mig.... Hans förmåga att få mig lugn och mitt i alla mina känslostormar, som jag kan drabbas av när jag anser att nåt är så fel, så får han mig alltid att se allt så gnistrande klart igen....
Så många gånger jag brutit ihop, fallit ihop gråtande i hans trygga famn och undrat hur han orkar med att alltid finnas för mig, så svarar han alltid: " Orkar?? Detta är Kärlek min Älskade Ängel.... Vår kärlek gör oss oslagbara och jag har aldrig nånsin varit mer säker på att du är kvinnan jag aldrig trodde fanns och det är en ren dröm att du finns hos mig"
Mannen med stort M.... Har aldrig känt mig så Älskad... Har aldrig nånsin Älskat så tillbaka... Och det är en sann och fantastisk verklighet att få vara Sambo med denna Man....
Vi letar större lägenhet... I grannkommunen där jag är uppväxt... När vi väl flyttat och kommit i ordning med allt har vi pratat om andra saker vi vill göra... Med och för varann.... ;)
Nåt jag aldrig trodde att jag nånsin skulle vilja göra igen... Men..... Ingenting är omöjligt... Det omöjliga tar bara lite längre tid........ :)
Och det får ta hur lång tid som helst för mig, bara jag får leva med denna Man i resten av mitt Liv...
Jag mår rätt okej.... Och jag kämpar envist på med min sargade kropp... Men, jag vet att även där kommer jag att hitta balansen igen.... Nu du kroppen.... Nu är jag på g igen.... Vänta bara... :))
Och framförallt... JAG ÄR INTE RÄDD MER.... :)
Där Änglarna ser!!!
Det finns en Värld där inget ont sker... Det finns en Värld där Änglarna ser... Det finns ett Liv där alla goda blir fler... Det finns en tid när man önskar och ber...
Det finns en plats där fler borde ha gjort så mycket mer.... Det fanns en tid och en plats där jag skadades av fler och fler...Där folk såg på, höll med, men gick undan allt mer...
Det finns ett hopp och en tro på att rättvisa och upprättelse sker... Nu kommer ni inte åt mig mer och era samveten skyddas inte av fler... För Änglarna tar avstånd när ni ber...
Nu slipper ni lammet som offrades av er... Det lamm som skyddade och tog hand om er... Som värnade er alla och gjorde allt för att ingen skulle fara illa mer...Det lamm som ni vände ryggen när hon föll rakt i avgrunden ner.... Ni tittade på men gjorde inget mer...
Jag önskar er inget ont.... Ni är själva offer för svek, brister och fel men vet det också så väl alltmer... Grattis, men nu finns jag inte mer för er...
Det finns en nutid där mitt hjärta är älskat och ler och det är en sådan godhet, sanning och äkthet som segrar helt över ER....
Där Kärleken är vinnaren och den som allt klart ser.... Där mardrömmarna sakta försvinner och jag får frid i mina inre kvarter.... Där jag slipper gå in på toa och spy, för att sen komma ut och le ändå och ge av mig själv ännu mer...
Jag hoppas att ingen nånsin ska få uppleva det jag sett och ser... Att ni alla kommer att tas på allvar när ni vet att nåt är så fruktansvärt och allvarligt fel...
Så länge ni blundar, låtsas och ler, så får ni inte Änglarnas beskydd mer... Att det blev jag som togs ner, var bra för er, för ingen av er andra hade klarat av att ens orkat andas mer....
Ni kommer att tänka på mig ibland, hon som kämpade för er i motvind och sen försvann...
Ha det gott...
Tänkmedel!!!
Jag har fått en idé efter nattens bravader.... Ska spinna vidare på det hela och sen söka patent och se miljonerna rulla in... I synnerhet om jag lyckas sälja mitt säkra koncept till alla Hollywoodfruar, Östermalmsfruar och andra "blonda" fruar.... :))
A vaknade i natt av att jag satt upp i sängen och drog i mitt hår... Kände, klämde, snurrade och höll i håret hela tiden medans jag mumlade meningar som han först inte uppfattade... Jag var lugn, men väldigt intensiv med håret, så tillslut frågade han lite lugnt och försiktigt: Vad är det med håret, gumman?
Då blev min röst mycket klar och tydlig,och jag svarade ut i luften att: " Jomen, det har fastnat i håret och det är inte bra, så jag måste försöka få bort det så att jag kan använda det igen för annars kan jag inte tänka mer"
A log för sig själv, som han ju ofta gör när jag försöker lösa världsproblem i sömnen och sen frågade han: " Vad är det som har fastnat i håret då och varför kan du inte tänka?"
Jag svarade, fortfarande ut i tomma intet: " Men, det här tänkmedlet som jag köpte tog slut och jag hällde på så mycket att det fastnade i håret och där gör det ingen nytta för jag behöver det ju till huvudet där mina tankar finns, så jag måste få tag på mer tänkmedel fort för jag har MASSOR att tänka på imorgon"
Där hade A åter igen svårt att hålla sig för skratt, men han sa: " Jaha, då förstår jag ju, men vi kan väl köpa det där tänkmedlet imorgon då så att du kan fortsätta tänka vidare sen"
Jag sa: " Jo, men det är bråttom, för det är inte bara imorgon jag ska tänka, jag ska ju även tänka mer nu och det kan jag inte, för medlet ligger fast i håret, och därför försöker jag få bort lite så att jag kan tänka lite till iallafall tills jag kan tänka mer"
Jag förstår sa A, men jag lovar att hjälpa dig att skaffa det där tänkmedlet imorgon så att du kan börja använda det direkt, det blir väl bra, så kan du vila från tankarna nu?"
Jaha, men tack så mycket, men då måste jag få det imorgon, för nu är det helt stilla i mitt huvud, så tankarna är helt borta och jag har jättemycket tankar kvar"
A fnissade och fick mig att lägga mig ner igen och sen tystnade jag och somnade om efter lite mer mummel om alla tankarna som jag hade massor kvar av....
Åter igen: Finns det någon som kan förklara detta fenomen? Vad är det jag sysslar med?
Men, jag är glad för varje natt som jag slipper mina hemska mardrömmar, som ju sker ibland, men som lugnat sig betydligt...
Nä, nu ropar A på mig här att vi ska iväg och handla... Vi ska bland annat till apoteket för att kolla om det är dom som har det där tänkmedlet... Eller vilka det annars kan vara... Annars söker jag som sagt patent på medlet och tillverkar det själv och säljer dyrt till alla "blonda" fruar.... Och med blonda, menar jag inte hårfärgen.... ;))
Måste åka nu... Har massor att tänka på så jag behöver medlet.... Hörs och syns folks... :))
A vaknade i natt av att jag satt upp i sängen och drog i mitt hår... Kände, klämde, snurrade och höll i håret hela tiden medans jag mumlade meningar som han först inte uppfattade... Jag var lugn, men väldigt intensiv med håret, så tillslut frågade han lite lugnt och försiktigt: Vad är det med håret, gumman?
Då blev min röst mycket klar och tydlig,och jag svarade ut i luften att: " Jomen, det har fastnat i håret och det är inte bra, så jag måste försöka få bort det så att jag kan använda det igen för annars kan jag inte tänka mer"
A log för sig själv, som han ju ofta gör när jag försöker lösa världsproblem i sömnen och sen frågade han: " Vad är det som har fastnat i håret då och varför kan du inte tänka?"
Jag svarade, fortfarande ut i tomma intet: " Men, det här tänkmedlet som jag köpte tog slut och jag hällde på så mycket att det fastnade i håret och där gör det ingen nytta för jag behöver det ju till huvudet där mina tankar finns, så jag måste få tag på mer tänkmedel fort för jag har MASSOR att tänka på imorgon"
Där hade A åter igen svårt att hålla sig för skratt, men han sa: " Jaha, då förstår jag ju, men vi kan väl köpa det där tänkmedlet imorgon då så att du kan fortsätta tänka vidare sen"
Jag sa: " Jo, men det är bråttom, för det är inte bara imorgon jag ska tänka, jag ska ju även tänka mer nu och det kan jag inte, för medlet ligger fast i håret, och därför försöker jag få bort lite så att jag kan tänka lite till iallafall tills jag kan tänka mer"
Jag förstår sa A, men jag lovar att hjälpa dig att skaffa det där tänkmedlet imorgon så att du kan börja använda det direkt, det blir väl bra, så kan du vila från tankarna nu?"
Jaha, men tack så mycket, men då måste jag få det imorgon, för nu är det helt stilla i mitt huvud, så tankarna är helt borta och jag har jättemycket tankar kvar"
A fnissade och fick mig att lägga mig ner igen och sen tystnade jag och somnade om efter lite mer mummel om alla tankarna som jag hade massor kvar av....
Åter igen: Finns det någon som kan förklara detta fenomen? Vad är det jag sysslar med?
Men, jag är glad för varje natt som jag slipper mina hemska mardrömmar, som ju sker ibland, men som lugnat sig betydligt...
Nä, nu ropar A på mig här att vi ska iväg och handla... Vi ska bland annat till apoteket för att kolla om det är dom som har det där tänkmedlet... Eller vilka det annars kan vara... Annars söker jag som sagt patent på medlet och tillverkar det själv och säljer dyrt till alla "blonda" fruar.... Och med blonda, menar jag inte hårfärgen.... ;))
Måste åka nu... Har massor att tänka på så jag behöver medlet.... Hörs och syns folks... :))
Mirakelmannen!!!
Detta är min Man... Jag vill inte visa vare sig ansikten eller nämna namn på min blogg så därför gjorde jag om denna bild av min Kära A till en liten skuggad tecknad version... Min Mirakelman... Männen över ALLA Män... Min Hjälte och Riddare...
Jag hade en mycket dålig dag igår.. Mina smärtdagar är upp o ner och igår hade jag sådär ont att jag knappt varken kan gå, sitta, stå eller ens titta... Värken utgår ibland från ryggen och ibland från nacken... Igår var det nackvarianten och smärtan strålar upp i huvudet, över ögonen så att jag måste blunda, den sprider sig vidare ner mot axlarna, överarmarna, skuldrorna och vidare ner i ryggen...
Jag får skakningar av dessa smärtor... Små kramper.. Drar ihop mig och kan knappt ens prata... Ingen förstår som inte själv haft riktigt vedervärdiga smärtor, så därför försöker jag här ge en förklaring till hur det kan se ut när smärtan är som värst... Det går inte att tänka klart.. Kan inte äta... Inte prata i telefon... Smärtorna tar över totalt och i de lägena är jag SÅ nära att ge upp...
Då träder HAN in.... Min MAGISKA MAN... Mitt mirakel till lycka och trygghet... Min PRINS... Min allra största KÄRLEK någonsin... (Förutom kärleken till mina barn givetvis)
Han såg mitt lidande igår, han såg hur jag var färdig att bryta ihop i det tysta... Jag "gnäller" nämligen aldrig när jag har såhär ont.. Jag bara tiger, kämpar och försöker andas och självklart måste jag i dessa lägen ta starka smärtstillande tabletter för att få ett endaste litet uns av lindring som gör att jag ORKAR fortsätta ha ont... Jag vill inte använda dessa tabletter så ofta och gör det inte heller, men i dessa stunder måste jag ta en sån...
Min Älskade sa: "Älskade flickan min, nu är det du som ska få en rejäl omgång av mig"... Hur tolkar man det??? ;)
Hade det varit mitt förra as till man, Demonen, så hade jag blivit livrädd och flytt ut fortare än kvickt för hans "omgångar" var nåt helt annat och hade en helt annan innebörd...
Men med min A, så betyder ordet omgång nåt mycket vackert...Han gick och hämtade en av de underbara massageoljorna som vi fick i julklapp av min son N och hans C och sen ledde han mig till en hög och bra stol att sitta på, tog av mig på överkroppen, tog av mig mitt guldhalsband så att inte det skulle fastna och komma i kläm och sen bad han mig sitta still och bara försöka slappna av så mycket som möjligt...
Sen masserade han in lavendeloljan och gjorde en riktig urskön knådmassage från huvudet och neråt... Nacken, axlarna, armarna, skulderbladen och en liten bit ner i ryggen... Jag får nämligen inte masseras där jag blivit opererad där alla skruvar sitter...
Han höll på med detta i minst 20 minuter, upp och ner... knådade, stretchade, rullade osv... Han kände hur spänd jag var, särskilt på sidorna av nacken och där hade jag så ont att tårarna kom
och jag kände tydligt hur jag nästan blev förlöst av hans massage... Det blev varmt och var så gudomligt skönt...
Blodcirkulationen kom igång igen, spänningarna började släppa och jag bara flöt med i hans massagerörelser... Min Kära A var alldeles svettig själv sen av all intensiv massage som han verkligen levde sig in i... När massagen var klar så hämtade han min favorit mjukis tröja och satte på mig den för att jag inte skulle börja frysa och sen startade moment nummer två i min Älskades omgång av mig...
Han satte på en underbart skön tryckar låt på lagom hög volym och bjöd upp till dans.. Han sa åter igen att jag skulle slappna av och bara följa med honom i dansen och göra lite försiktiga rörelser för att stärka upp efter massagen... Jag njöt för fullt... Han höll mig stadigt, tryggt, säkert, nära och med all sin kärlek förde han mig genom dansen....
Efter det gick han och tappade upp ett varmt spabad med massor av skum och sa åt mig att lägga mig i det varma vattnet så att jag inte skulle börja frysa efter massagen och dansen...
Där låg jag sen och kände mig som en prinsessa... Så avslappnad, så trygg... Så älskad... Så fantastiskt lycklig... A spelade min favorit musik ute i vardagsrummet och ropade då och då: "Är allt bra där i badet, älskling? Du får inte halka eller göra dig illa, säg till om jag ska komma och hjälpa dig med nåt?".......
Jag fick bara fram några snyftande ord som " JAG ÄLSKAR DIG" och började hulka som ett litet barn.... Tårarna strömmade... Välbefinnandet i min kropp var fulländad... Då kommer A in och säger att han älskar mig över allt på jorden och att vi alltid ska finnas för varann... Mmmmm.....
Efter mitt avslutade bad, med sköna oljor, väldoftande duschcremer och ansiktsmask så blev jag insvept i mitt stora sköna badlakan och sen grät jag ut i hans famn och talade om hur mycket jag älskar honom, hur tacksam jag är, hur lycklig han gör mig och att jag aldrig nånsin varit så trygg i hela mitt liv...
Så satt vi en bra stund... Bara höll om varann... Kände lugnet... Närheten... Den fulländade kärleken.... Den osannolika sagan och drömmen som vi båda sökt och letat efter och som nu blivit den vackraste verklighet vi nånsin levt i båda två...
Behöver jag säga att mina smärtor lindrades betydligt efter all denna behandling jag fick av min Älskade... Resten av den dagen blev uthärdlig i smärtväg...
JAG HAR ALDRIG NÅNSIN KÄNT SÅHÄR FÖRR... Jag har ALDRIG nånsin varit så trygg... Det är fortfarande en dröm... Men, som både A och jag säger: Det är en sanndröm....
Mirakelmannen finns..... Jag har den stora Äran att få vara HANS kvinna.... :)
Avgörandet!!!
Nu ska det ske... Det sista avgörandet... Det som förändrar min framtid och som är ett måste...
Finns absolut ingen annan utväg... Allt är noga genomtänkt... Har bollat tankar, ideér och åsikter med min Kära...
Jag är nu helt säker på min sak, även om det känns mycket vemodigt och jobbigt... Jag är helt söndertrasad inombords och VET och har tagit reda på HUR jag kan få upprättelse...
Hur jag kan lämna ut personer som så fullständigt SÄNKT mig längre och längre ner...
Alla bevis jag sitter inne med... Som jag vet kan komma att fälla de som skadat mig så...
De som tror att de sitter säkert.... Men som faktiskt hänger ordentligt lösa...
Det känns bra inom mig att beslutet är fattat... Att jag kommit till den vändpunkt som äntligen
låter mig få andas i rätt miljö och som gör att jag nu kan gå vidare... Men det gör också förbannat ont.... Så ont att man bara vill gå ut i skogen och göra slut på allt... På sig själv...
Samma känsla som jag hade efter att ha flytt från Demonen... Att bara vilja sluta sina ögon och aldrig vakna mer... Att jag var så nedplockad i molekyler att jag inte hittade en endaste liten bit av mig själv nånstans... Jag visste inte alls var jag skulle börja att få ihop mig...
Känslan är densamma nu, men läget är inte det minsta likt... Mitt privatliv nu är det vackraste privatliv jag nånsin levt och det stöd jag har nu är det absolut mest trygga stöd jag nånsin haft...
Därför är inte situationen densamma denna gång även om dom haft sönder mig inombords...
Denna gång är jag inte helt nerplockad... Det finns nån som hela tiden samlar ihop varenda liten bit av mig och sätter allt på rätt plats igen så att jag på nytt blir hel... Så att mitt kippande efter andan åter igen blir lugna trygga andetag...
Han tillåter inte att någon nånsin mer får göra mig så illa som Demonen och "de andra" har gjort...
De andra som jag för enkelhetens skull tänker kalla "rumpnissarna"....
Rumpnissarna kan vara vilka som helst... Jag tänker inte här berätta om vilka de är... De kan vara de ni allra minst tror.. Eller allra mest tror... Spelar ingen roll.... JAG vet....
Avgörande är i antågande...... Ett STORT ögonblick.... Ett MODIGT val... Av mig... Vilken utveckling jag gjort... I mig själv och OM mig själv... Jag VÅGAR saker jag ALDRIG vågat förut...
Fan,vad jag är stolt över mig själv... Min Kära A, som ger mig så mycket kraft... Så mycket positiv energi... Så mycket Kärlek.... Åhhhh....Så jag Älskar DIG......
Du har gjort mig till en FRI och MODIG kvinna.... Nu går vi framåt igen... Starkare än nånsin... Alltid Tillsammans.... Vi lämnar Rumpnissarna bakom oss... Jag behöver dom inte mer... :))
Det här är JAG.... Jag håller mig stadigt för bröstet.... Står rak i ryggen..... Huvudet högt.... I mitt Hjärta rymmer det MASSOR av Kärlek... Till ALLA ER som jag Älskar så högt... Mitt samvete är mer rent än nånsin förr... Min Hjärna är KLAR.... Min röst är ödmjuk men tydlig... Min själ är STOLT... Jag har aldrig nånsin vetat om mitt eget värde, men NU vet jag så väl.... Och, jag har aldrig tyckt om att vara mig själv för att jag inte vetat vem jag är... Nu vet jag och jag gillar den jag lär känna och jag är seriöst nyfiken på VAD jag mer har att erbjuda I mig själv.... Hey, tjejen.... DU ÄR JÄKLIGT BRA!!!! :))
Finns absolut ingen annan utväg... Allt är noga genomtänkt... Har bollat tankar, ideér och åsikter med min Kära...
Jag är nu helt säker på min sak, även om det känns mycket vemodigt och jobbigt... Jag är helt söndertrasad inombords och VET och har tagit reda på HUR jag kan få upprättelse...
Hur jag kan lämna ut personer som så fullständigt SÄNKT mig längre och längre ner...
Alla bevis jag sitter inne med... Som jag vet kan komma att fälla de som skadat mig så...
De som tror att de sitter säkert.... Men som faktiskt hänger ordentligt lösa...
Det känns bra inom mig att beslutet är fattat... Att jag kommit till den vändpunkt som äntligen
låter mig få andas i rätt miljö och som gör att jag nu kan gå vidare... Men det gör också förbannat ont.... Så ont att man bara vill gå ut i skogen och göra slut på allt... På sig själv...
Samma känsla som jag hade efter att ha flytt från Demonen... Att bara vilja sluta sina ögon och aldrig vakna mer... Att jag var så nedplockad i molekyler att jag inte hittade en endaste liten bit av mig själv nånstans... Jag visste inte alls var jag skulle börja att få ihop mig...
Känslan är densamma nu, men läget är inte det minsta likt... Mitt privatliv nu är det vackraste privatliv jag nånsin levt och det stöd jag har nu är det absolut mest trygga stöd jag nånsin haft...
Därför är inte situationen densamma denna gång även om dom haft sönder mig inombords...
Denna gång är jag inte helt nerplockad... Det finns nån som hela tiden samlar ihop varenda liten bit av mig och sätter allt på rätt plats igen så att jag på nytt blir hel... Så att mitt kippande efter andan åter igen blir lugna trygga andetag...
Han tillåter inte att någon nånsin mer får göra mig så illa som Demonen och "de andra" har gjort...
De andra som jag för enkelhetens skull tänker kalla "rumpnissarna"....
Rumpnissarna kan vara vilka som helst... Jag tänker inte här berätta om vilka de är... De kan vara de ni allra minst tror.. Eller allra mest tror... Spelar ingen roll.... JAG vet....
Avgörande är i antågande...... Ett STORT ögonblick.... Ett MODIGT val... Av mig... Vilken utveckling jag gjort... I mig själv och OM mig själv... Jag VÅGAR saker jag ALDRIG vågat förut...
Fan,vad jag är stolt över mig själv... Min Kära A, som ger mig så mycket kraft... Så mycket positiv energi... Så mycket Kärlek.... Åhhhh....Så jag Älskar DIG......
Du har gjort mig till en FRI och MODIG kvinna.... Nu går vi framåt igen... Starkare än nånsin... Alltid Tillsammans.... Vi lämnar Rumpnissarna bakom oss... Jag behöver dom inte mer... :))
Det här är JAG.... Jag håller mig stadigt för bröstet.... Står rak i ryggen..... Huvudet högt.... I mitt Hjärta rymmer det MASSOR av Kärlek... Till ALLA ER som jag Älskar så högt... Mitt samvete är mer rent än nånsin förr... Min Hjärna är KLAR.... Min röst är ödmjuk men tydlig... Min själ är STOLT... Jag har aldrig nånsin vetat om mitt eget värde, men NU vet jag så väl.... Och, jag har aldrig tyckt om att vara mig själv för att jag inte vetat vem jag är... Nu vet jag och jag gillar den jag lär känna och jag är seriöst nyfiken på VAD jag mer har att erbjuda I mig själv.... Hey, tjejen.... DU ÄR JÄKLIGT BRA!!!! :))Ålderdomska!!!
Jag hade radiosändning i natt.... Eller rättare sagt, jag förberedde mig inför en radiosändning...
A vaknade av att jag satt upp i sängen med händerna som om jag höll i något och pratade för mig själv om vem jag skulle rikta mitt program till... Jag filosoferade fram och tillbaka och sa tydligt: " Om jag skulle ta och hålla mitt program för alla barn, men vad ska jag då prata för språk? Då måste det bli barndomska isåfall... Näe.. det kan jag inte.. Jag riktar mitt program till ålderdomarna istället så får jag prata ålderdomska... Jaa, men vad ska jag spela då, jo det får bli Jularbogruppen.... "
A höll i det läget på att börja skratta högt, så han fick hålla tillbaka skrattet för att inte väcka mig, så han lyssnade vidare och jag fortsatte: " Okej, då pratar jag ålderdomska och spelar Jularbo och hälsar Herr och Fru Ålderdom välkommen till programmet där vi idag ska spela Jularbogruppen...."
A höll på att smälla av och var så nära att börja asgarva när jag fortsatte och nu började jag låta upprörd: " Men, men, tänk om inte alla ålderdomar tycker om Jularbo, vad ska jag spela då? Dom kanske klagar.. Jag kan ju inte tvinga dom att lyssna på Jularbogruppen om dom inte vill"
Vid det här laget hade jag börjat snyfta för fullt, för att jag skulle tvinga på folk Jularbo så A började nu gripa in och sa: " Men du kan spela nåt annat för dom då när du besöker dom"
Varpå jag skrek lite halvhögt: " Men, jag ska INTE BESÖKA DOM, JAG SKA VARA I RADIO"
Nu började jag gråta.... A sa då lugnt: Okej, då förstår jag, men då kan dom ju få önska sig den musik dom vill höra, så blir det väl bra?"
"Jaha, sa jag, men alla kanske HATAR JULARBOGRUPPEN!!!!"
A sa att han skulle hjälpa mig med det, för nu märkte han att jag var väldigt upprörd och han ville få mig lugn igen, så han lovade att hjälpa mig sen så att allt skulle bli rätt...
Som vanligt lugnar jag mig då, när A pratar sådär lugnande till mig, så på något sätt så tar jag till mig vad han säger fast jag sover.... Konstigt....
Jag la mig ner igen och mumlade fortfarande lite snyftande att man faktiskt inte kan tvinga ålderdomar att lyssna på Jularbo bara för att dom är ålderdomar... Men tillslut avtog mumlandet och jag somnade om igen...
A förbannade sig själv igen för att han ännu inte köpt en liten variant av bandspelare så att han bara kan trycka på en knapp när jag sätter igång... Dessutom skulle han vilja lämna in det bandet sen till någon sömnforskare av nåt slag så vi kan få lite förklaringar om vad som händer i mitt omedvetna när jag sover...
Det kanske vore nåt... Nä, nu ska jag plugga lite ålderdomska medans jag tar ett skönt skumbad...
Och se om jag kan hitta nån annan musik än BARA Jularbo.... hehe... ;)
Höres snart igen.... :)
Rrrej korrajjjj!!!
Har ni någonsin prövat att prata ett språk som ni inte förstår alls eller ens vet var det kommer ifrån??
Det har jag..... I sömnen... Förstås.... Det blir mer och mer snällan nu som jag lever ett omedvetet nattligt liv, säger min Kära, men i natt hände det igen.....
A vaknade av att jag mycket tydligt pratade ett språk som var helt fjärran från allt vad språk är...
Det var ljudliga R och en massa gojja... Jag pratade övertygande och "flytande", precis som att jag kunde orden helt utantill....
A försökte lyssna noga, men han kunde inte tyda något alls som han förstod, utan det lät nåt i stil med: " Jarr rrrojjo karrmojro noj raj noj noj rijo korjo marrov" osv....
Jag satte mig upp i sängen och var tämligen upprörd och tillslut började jag gråta,varpå A försiktigt försökte lugna mig med att säga: "Såja, det blir bra, vad är det du är ledsen för".... Och jag snyftade fram att jag inte förstod nåt alls av vad jag sa.... Då sa A att han inte heller förstod men att det inte spelar någon roll och att vi skulle vila istället...
Då började jag gråta ännu mer och sa: " Men men, det går ju inte, jag har prov på det här i morgon och jag förstår ju inte vad det är jag säger eller läser"
A sa: " Ojdå, det verkar jobbigt, men jag kan prata med läraren och säga att nog ingen annan förstår heller så ordnar det sig säkert, tror du inte det?"
Då lugnade jag mig lite men snyftade vidare och sa: " Hon måste ha skrivit boken upp och ner eller är det jag som läser upp och ner?"....
Det vet jag inte svarade A, men jag lovar att jag ska prata med henne imorgon så kan du koppla av nu..... okej?
Jag hulkade lite till men lät mig tydligen nöja mig med detta, och la mig ner igen och efter några små snyftningar till så somnade jag om på nytt...
Visst är det märkligt??
När A berättade detta för mig i morse, så kommer jag så väl ihåg att jag tydligt drömt att jag suttit på ett bibliotek tillsammans med skidlandslagets herrar och damer och dom var klädda i sina skidkläder och hade skidor och stavar bredvid sig och alla satt de och läste ur en bok som ingen förstod...
Det var en väldigt detaljerad dröm och Marcus Hellner ställde sig upp och sa till den förmodade läraren att han inte tänkte läsa mer för det ingick inte i den turnering han ställt upp på varpå läraren svarade att reglerna var ändrade och att de inte fick åka om det inte klarade av att läsa boken....
Då började Anna Haag att gråta och Kalla tröstade henne och då ställde jag mig upp och sa till läraren att detta är ju inte riktigt klokt, dom ska ju åka skidor och inte sitta här och läsa böcker och jag vet så väl att jag sa detta på ett främmande språk som jag själv inte förstod men som ändå betydde detta och läraren och de andra förstod...
Hur snurrigt som helst, det måste ha varit då jag satte mig upp i sängen och började snacka hej vilt på rrrrrajo-språket inför A....
Finns det inga drömtydare som läser min blogg???
Skumt värre.... A vill sätta en bandspelare vid sängen för att kunna spela in när jag sätter igång... Det kanske vore nåt.... Pinsamt värre...... :/
Det har jag..... I sömnen... Förstås.... Det blir mer och mer snällan nu som jag lever ett omedvetet nattligt liv, säger min Kära, men i natt hände det igen.....
A vaknade av att jag mycket tydligt pratade ett språk som var helt fjärran från allt vad språk är...
Det var ljudliga R och en massa gojja... Jag pratade övertygande och "flytande", precis som att jag kunde orden helt utantill....
A försökte lyssna noga, men han kunde inte tyda något alls som han förstod, utan det lät nåt i stil med: " Jarr rrrojjo karrmojro noj raj noj noj rijo korjo marrov" osv....
Jag satte mig upp i sängen och var tämligen upprörd och tillslut började jag gråta,varpå A försiktigt försökte lugna mig med att säga: "Såja, det blir bra, vad är det du är ledsen för".... Och jag snyftade fram att jag inte förstod nåt alls av vad jag sa.... Då sa A att han inte heller förstod men att det inte spelar någon roll och att vi skulle vila istället...
Då började jag gråta ännu mer och sa: " Men men, det går ju inte, jag har prov på det här i morgon och jag förstår ju inte vad det är jag säger eller läser"
A sa: " Ojdå, det verkar jobbigt, men jag kan prata med läraren och säga att nog ingen annan förstår heller så ordnar det sig säkert, tror du inte det?"
Då lugnade jag mig lite men snyftade vidare och sa: " Hon måste ha skrivit boken upp och ner eller är det jag som läser upp och ner?"....
Det vet jag inte svarade A, men jag lovar att jag ska prata med henne imorgon så kan du koppla av nu..... okej?
Jag hulkade lite till men lät mig tydligen nöja mig med detta, och la mig ner igen och efter några små snyftningar till så somnade jag om på nytt...
Visst är det märkligt??
När A berättade detta för mig i morse, så kommer jag så väl ihåg att jag tydligt drömt att jag suttit på ett bibliotek tillsammans med skidlandslagets herrar och damer och dom var klädda i sina skidkläder och hade skidor och stavar bredvid sig och alla satt de och läste ur en bok som ingen förstod...
Det var en väldigt detaljerad dröm och Marcus Hellner ställde sig upp och sa till den förmodade läraren att han inte tänkte läsa mer för det ingick inte i den turnering han ställt upp på varpå läraren svarade att reglerna var ändrade och att de inte fick åka om det inte klarade av att läsa boken....
Då började Anna Haag att gråta och Kalla tröstade henne och då ställde jag mig upp och sa till läraren att detta är ju inte riktigt klokt, dom ska ju åka skidor och inte sitta här och läsa böcker och jag vet så väl att jag sa detta på ett främmande språk som jag själv inte förstod men som ändå betydde detta och läraren och de andra förstod...
Hur snurrigt som helst, det måste ha varit då jag satte mig upp i sängen och började snacka hej vilt på rrrrrajo-språket inför A....
Finns det inga drömtydare som läser min blogg???
Skumt värre.... A vill sätta en bandspelare vid sängen för att kunna spela in när jag sätter igång... Det kanske vore nåt.... Pinsamt värre...... :/
We will Rock You!!!
We will Rock You på Cirkus i Stockholm.... Vilken föreställning... Detta är scenen precis innan föreställningen börjar.... Vi hade kanon platser...
Magnifik föreställning.... Fantastiska sångare... Ojojoj..... Denna Bruno som hade en av huvudrollerna var helt outstanding... Vem är han? Det borde nästan vara belagt med straff att han inte kommit fram tidigare... Vilken enorm talang... Vilken röst... Vilken utstrålning...
Men hela ensemblen med Tina Leijonberg i spetsen var enormt duktiga och så vansinnigt suveräna artister... Vi bugar och bockar oss, min Kära A och jag... Vi satt och rockade loss... Sjöng med... Diggade.... Och på slutet stod vi upp och skrek tillsammans med hela publiken...
Slutnumret med Bohemian Rapsody gav både A och mig ståpäls... Tårarna rann... Tur man har vattenfast smink..... :)
Det enda jag saknade var låten "Show must go on".... Queen har gjort så otroligt många bra låtar och självklart måste de dra gränsen nånstans... De kan ju inte ha med alla låtar såklart...
Vilken nyårsafton.... A sa att det är den bästa nyårsafton han haft på väldigt många år... Och jag kan bara instämma... Sen åkte vi hem... Åt skinktallrik, drack skumpa och kollade hockey... Och som avslutning blev det självklart några partier med röjflaggor och tictac poker.....
Vi har det bra tillsammans... Väldigt bra.... Oförskämt bra.... Vi är ett mycket lyckligt Par... :)
Tack N och C än en gång för biljetterna.... En oförglömlig upplevelse..... It´s a kind of magic..... :)
Detta halsband hade jag på mig när vi skulle på konserten.... Me love läder..... :)) Gott Nytt År till alla som förtjänar det...... ;)Änglaliv!!!
Så vacker hon är.... Min nya medlem till min Änglafamilj.... Jag fick denna bedårande Ängel i julklapp och alla som känner mig vet så väl hur mycket jag älskar Änglar av alla de slag och vad de betyder för mig....
De står för beskydd och vägledning.... Jag vet att de finns... Jag VET att de finns... Nej, jag är inte knäppare än vanligt... Jag VET att de har hjälpt mig...
Spelar det egentligen någon roll vad man tror på så länge det inte skadar någon eller något?
Spelar det någon roll att man i vissa skeden i Livet tror så intensivt på att det finns nåt som guidar en rätt när man är åt helvete fel?
Så många gånger jag hamnat i fel och alltför djupa diken utan en möjlighet att ta mig upp...
Hade jag inte haft mina Änglar då hade jag inte suttit här nu...
Och jag hade heller inte träffat det underverk till Man som sitter två meter framför mig nu vid sin dator och håller på och lägger in sin älskade musik i olika register... :)
Mmmm..... Kan man älska så här mycket? Kan man vara så älskad tillbaka som jag är nu?
Varje morgon när jag vaknar så tittar jag mig omkring för att se om han fortfarande finns där vid min sida och att jag är i vårt hem.... Att jag inte bara drömt allt.... *gråter*...
Att den verklighet jag lever i nu verkligen är VERKLIGT och att mitt Liv faktiskt fått en sån fantastisk mening.....
Vilket vackert Liv jag lever nu..... Vilken sann och äkta verklighet jag hamnat i.... Vilken trygg och harmonisk tillvaro... Jag är mig själv fullt ut och jag andas utan fruktan... Jag vill bara ha mer och mer.... Min Älskade säger att vi funnit varann för att komma till ro... Att det var VI som skulle mötas för att få leva vår dröm.....
Vår dröm men i verklighet.... Så sagolikt mäktigt.... :)
Så Tacksam jag är....
Queen!!!
Tänk..... Jag har alltid älskat Queen och jag anser att Freddie Mercury var en av Världens Bästa sångare alla kategorier... A är också en stor fan av Queen och vi lyssnar mycket på dem hemma
och A bjuder ofta upp till dans till en del av deras fantastiska låtar... :)
Kolla in vad vi fick i julklapp av min son N och vår svärdotter C.... Två biljetter till musicalen om Queen, We will Rock You..... Den går på Cirkus och A och jag har sneglat lite åt biljetthållet till och pratat om det, men rådande omständligheter har gjort att vi ej kommit längre än så...
Och så fick vi detta i julklapp....... Snacka om halleluja moment... Jag grät och vägrade nästan ta emot biljetterna... Dels fattade jag inte att det var sant och sen anser jag att min son INTE ska köpa så dyra julklappar... Det gör mig vansinnigt arg...
Sen var det dessutom en rejäl blåsning detta, för vi trodde att vi var hembjudna till N och C i deras
nya lägenhet på nyårsafton... N hade kollat med oss om A var ledig då och när han fick veta att så var fallet så bjöd han och C hem oss då... Trodde vi alltså...
I själva verket gjorde N så för att kolla att vi inte hade nåt annat för oss så att de kunde köpa dessa biljetter så att vi verkligen kunde gå... Vilken unge????? :))))))))
Snacka om blåsning...Och när vi satt där med biljetterna i vår hand på julafton och jag grät så stammade jag fram nåt i stil med : " Meeeen, mmmen, vi ska ju hem till er då?" Varpå N svarade:
" Näe, det ska ni inte, ni ska på konsert"... Alla skrattade.... Jag grät-skrattade... Jag är bra på det...
Att göra båda delarna alltså som den känslomänniska jag ju nu är... hehehe...
Så fantastiskt... Vi är alldeles saliga min Kära och jag... Och varje kväll när vi ska sova nu så tittar vi på varann och säger: " Vi ska gå på konsert på fredag, vi ska gå och lyssna och se på alla dessa helt otroliga artister som sjunger alla underbara Queenlåtar".... Vi är så otroligt glada och tacksamma....
Medlemmarna i Queen har själva varit med och valt ut de artister som är med i ensemblen och musicalen har fått fantastisk kritik och de som redan sett den säger att det är så mäktigt och en helt otrolig upplevelse....
Vad vi kommer att njuta... TACK allra käraste N och C... Detta kommer vi att leva länge på... En upplevelse utöver det vanliga... Jag vet att jag kommer att sitta med gåshud under hela föreställningen.... Vilken adrenallin-kick det kommer att bli....
Och under dessa timmar som konserten varar kommer jag garanterat att vara totalt smärtfri... Inte för att smärtan försvinner, utan för att jag absolut inte kommer att känna den.... Jag kommer att känna såna rysningar av all musik vilket leder till att jag helt förtränger alla smärtor...
Så dessa timmar kommer jag att minnas hela livet...... TACK!!!!!!!!!!!!!!!! :))
Nattlig stress!!!
Efter några veckor av lugna nätter där jag inte pratat eller hittat på hyss i sömnen så var det då åter dags igen..... I natt vaknade A av att jag tog hans hand och försökte göra upp eld i den.....
Ja, alltså, inte på riktigt... Jag hade inte gått i sömnen och hämtat tändare eller nåt sånt utan jag höll hans hand och gned på den och sa samtidigt att jag måste tända den lyktan också för alla andra är ju tända.... ???????
Så han lät mig hålla på som han alltid brukar låta mig göra sålänge jag inte skadar mig själv...
Han log för sig själv och jag höll på länge och väl med att försöka tända "lyktan" som ju var hans hand... Sen efter varje försök så tog jag tydligt hans hand nära för att liksom se ifall jag fått eld på lyktan...
Och varje gång sa jag högt... "Näääääe, det går inte".... Tillslut sa A lugnt och sansat som han ju brukar när jag är i farten på nätterna att: " Såja, lugn gumman, jag ska hjälpa dig med det där om en stund så försök att vila nu".... Det lugnade mig något och jag la mig ner och slutade gnugga på hans hand.....
Men bara några minuter senare var jag igång igen, men då var tydligen lyktan tänd för då satte jag mig upp och sjöng nåt i stil med: " Tomtarna går på isen, tomtarna går på isen" och sen vände jag mig till A och sa att vi måste skynda oss att sjunga den sången för det är jätte jätte bråttom.... Och också att vi måste poppa upp den lite...
Så jag fortsatte med hög stämma och i väldigt rask takt och nu lät det såhär: " Tomtarna överraskar isen, tomtarna överraskar isen, tomtarna överraskar isen"........
A tror att det var Räven raskar över isen, men i min egen sovande tappning.....
A fick mig lite lugn igen sen med att säga att han visst skulle vara med och sjunga för jag sjöng bara fortare och fortare..... hehehehehe..... herreguuuuuuuuuud.... och hela tiden med samma text att tomtarna överraskar isen.....
Hur är detta möjligt?? Man frågar sig gång på gång........ :))
Vad händer i min hjärna när jag sover?
Luktsinnet!!!
Ett gift medelålders par var ute och åkte bil på landsvägen.... När de passerade en hage där en tjur precis roade sig med att betäcka en ko, så frågade hustrun sin man: " Men, hur kan tjuren veta att kon vill?"... Jomen, sa mannen, han känner det på lukten....
Dom åkte vidare och när dom åkte förbi en annan hage så såg dom en bagge som betäckte en tacka och hustrun frågade åter igen: " Men, hur kan baggen veta att tackan verkligen vill?"... Jo, sa mannen, det är likadant där, den känner det på lukten....
Dom åkte vidare i tystnad tills hustrun plötsligt sa till sin man: " Är du täppt i näsan idag?"....
:))))
