Oönskad gäst!!!
Det årliga julbordet på jobbet blir ALLA inbjudna på... Till och med före detta anställda pensionärer och föräldralediga anställda... Ingen glöms bort, så till vida att folk runt omkring hjälper till förstås att undra: "Borde vi inte ringa hmhm och kolla om hon/han kan komma på julbordet också?"
Precis som jag gjorde förra året när vi hade en föräldraledig Pappa som hölls på att glömmas bort... Jag, den omtänksamma osjälviska lilla idioten, frågade då: "Borde vi inte bjuda in hmhm som är pappaledig så han får en chans att komma OM han nu skulle vilja?"
Jag tillhör just nu kategorin "sjukskriven anställd" och den kategorin finns inte med bland julbordsinbjudna... Ingen liten kollega som undrar heller... Vad dum jag är... Jag är ju inte där och kan hjälpa till att komma ihåg att bjuda in de som har rätt att komma fast de är hemma av olika orsaker...
Oavsett man vill gå eller inte, så tycker jag att man kan få chansen att säga NEJ TACK iallafall...
Tydligen är det lite skillnad på NÄR och HUR man "glöms bort".... När jag låg på operationsbordet glömdes det absolut INTE bort att skicka mig ett sms där jag blev kallad till månadsmötet...
Ska man skratta eller gråta??
Ingetdera.... Jag sällar mig till skaran som sträcker på mig, tittar rakt fram, går med stolt hållning och när jag ser mig själv i spegeln numera så gillar jag verkligen det jag ser... En stark, modig och fullkomligt SÄKER blick som är trygg och MOGEN och inte rädd för något mera.... Ett par blå ögon som aldrig nånsin varit så fulla av medvetenhet om VEM jag är och VARFÖR jag ÄR och har BLIVIT den jag blivit...
En STARK kvinna som utvecklats så till den grad att jag ALDRIG mer tar skit från NÅGON... Än har jag mycket kvar att lära och utvecklas i.... Men FASEN vad långt jag kommit i mig själv...
Mannen som hjälpt mig att förstå hur mycket värd jag är finns alltid nära mig i allt jag gör och i allt jag tycker...
Han har lärt mig att tycka om mig själv, för som han säger: " Du är så älskad och en sån fantastisk människa, som har fått tagit alldeles för mycket skit på olika sätt, och det vore nästan straffbart om du inte lär dig att tycka om dig själv nu eftersom du är kvinnan jag älskar och henne får du inte snacka skit om"......
Så, jag har en regel att följa från min Kära: Snacka inte skit om kvinnan jag älskar....
Den lyckliga kvinnan är JAG.... Även om det är lååååångt kvar tills jag kan älska mig själv, så tycker jag iallafall om mig själv numera och accepterar att jag finns och respekterar att jag har mitt stora HJÄRTA....
Jag ÄLSKAR min Man och vill att han ska tycka om sig själv också, vilket han gör, för som han säger: " Sen du kom in i mitt liv, så kan jag inte göra annat än tycka om mig själv, för att jag funnit RÄTT Livspartner och gjort ett medvetet och självklart val i att vilja skapa ett Liv tillsammans med dig"...
För det bara måste han tycka om sig själv säger han, eftersom han fattat ett sånt klokt beslut i att så länge han lever, se till att älska, värna och vårda det vi har med och hos varann...
Att på alla sätt göra mig till en lycklig, älskad och trygg kvinna... Han har aldrig nånsin varit så säker i sitt Liv säger han, på att det är hans livsuppgift... *tårögd*
Alltså tycker jag också om mig själv som hade vett, mod och styrka att släppa in en ny Man i mitt Liv... Och inte är det vilken Man som helst heller... :) Jag är så oändligt lycklig och tacksam... Tack mina Älskade Änglar för att ni ledde mig RÄTT tillslut...
Det gäller att skilja agnarna från betet... Det är i HJÄRNAN och i HJÄRTAT det STORA finns... Och kvalitét går före kvantitet...
Från mig till er alla: Ha ett riktigt gott och trevligt julbord och hoppas ni inte sätter julmusten i halsen....
Precis som jag gjorde förra året när vi hade en föräldraledig Pappa som hölls på att glömmas bort... Jag, den omtänksamma osjälviska lilla idioten, frågade då: "Borde vi inte bjuda in hmhm som är pappaledig så han får en chans att komma OM han nu skulle vilja?"
Jag tillhör just nu kategorin "sjukskriven anställd" och den kategorin finns inte med bland julbordsinbjudna... Ingen liten kollega som undrar heller... Vad dum jag är... Jag är ju inte där och kan hjälpa till att komma ihåg att bjuda in de som har rätt att komma fast de är hemma av olika orsaker...
Oavsett man vill gå eller inte, så tycker jag att man kan få chansen att säga NEJ TACK iallafall...
Tydligen är det lite skillnad på NÄR och HUR man "glöms bort".... När jag låg på operationsbordet glömdes det absolut INTE bort att skicka mig ett sms där jag blev kallad till månadsmötet...
Ska man skratta eller gråta??
Ingetdera.... Jag sällar mig till skaran som sträcker på mig, tittar rakt fram, går med stolt hållning och när jag ser mig själv i spegeln numera så gillar jag verkligen det jag ser... En stark, modig och fullkomligt SÄKER blick som är trygg och MOGEN och inte rädd för något mera.... Ett par blå ögon som aldrig nånsin varit så fulla av medvetenhet om VEM jag är och VARFÖR jag ÄR och har BLIVIT den jag blivit...
En STARK kvinna som utvecklats så till den grad att jag ALDRIG mer tar skit från NÅGON... Än har jag mycket kvar att lära och utvecklas i.... Men FASEN vad långt jag kommit i mig själv...
Mannen som hjälpt mig att förstå hur mycket värd jag är finns alltid nära mig i allt jag gör och i allt jag tycker...
Han har lärt mig att tycka om mig själv, för som han säger: " Du är så älskad och en sån fantastisk människa, som har fått tagit alldeles för mycket skit på olika sätt, och det vore nästan straffbart om du inte lär dig att tycka om dig själv nu eftersom du är kvinnan jag älskar och henne får du inte snacka skit om"......
Så, jag har en regel att följa från min Kära: Snacka inte skit om kvinnan jag älskar....
Den lyckliga kvinnan är JAG.... Även om det är lååååångt kvar tills jag kan älska mig själv, så tycker jag iallafall om mig själv numera och accepterar att jag finns och respekterar att jag har mitt stora HJÄRTA....
Jag ÄLSKAR min Man och vill att han ska tycka om sig själv också, vilket han gör, för som han säger: " Sen du kom in i mitt liv, så kan jag inte göra annat än tycka om mig själv, för att jag funnit RÄTT Livspartner och gjort ett medvetet och självklart val i att vilja skapa ett Liv tillsammans med dig"...
För det bara måste han tycka om sig själv säger han, eftersom han fattat ett sånt klokt beslut i att så länge han lever, se till att älska, värna och vårda det vi har med och hos varann...
Att på alla sätt göra mig till en lycklig, älskad och trygg kvinna... Han har aldrig nånsin varit så säker i sitt Liv säger han, på att det är hans livsuppgift... *tårögd*
Alltså tycker jag också om mig själv som hade vett, mod och styrka att släppa in en ny Man i mitt Liv... Och inte är det vilken Man som helst heller... :) Jag är så oändligt lycklig och tacksam... Tack mina Älskade Änglar för att ni ledde mig RÄTT tillslut...
Det gäller att skilja agnarna från betet... Det är i HJÄRNAN och i HJÄRTAT det STORA finns... Och kvalitét går före kvantitet...
Från mig till er alla: Ha ett riktigt gott och trevligt julbord och hoppas ni inte sätter julmusten i halsen....
Kommentarer
Trackback
