Där Änglarna ser!!!
Det finns en Värld där inget ont sker... Det finns en Värld där Änglarna ser... Det finns ett Liv där alla goda blir fler... Det finns en tid när man önskar och ber...
Det finns en plats där fler borde ha gjort så mycket mer.... Det fanns en tid och en plats där jag skadades av fler och fler...Där folk såg på, höll med, men gick undan allt mer...
Det finns ett hopp och en tro på att rättvisa och upprättelse sker... Nu kommer ni inte åt mig mer och era samveten skyddas inte av fler... För Änglarna tar avstånd när ni ber...
Nu slipper ni lammet som offrades av er... Det lamm som skyddade och tog hand om er... Som värnade er alla och gjorde allt för att ingen skulle fara illa mer...Det lamm som ni vände ryggen när hon föll rakt i avgrunden ner.... Ni tittade på men gjorde inget mer...
Jag önskar er inget ont.... Ni är själva offer för svek, brister och fel men vet det också så väl alltmer... Grattis, men nu finns jag inte mer för er...
Det finns en nutid där mitt hjärta är älskat och ler och det är en sådan godhet, sanning och äkthet som segrar helt över ER....
Där Kärleken är vinnaren och den som allt klart ser.... Där mardrömmarna sakta försvinner och jag får frid i mina inre kvarter.... Där jag slipper gå in på toa och spy, för att sen komma ut och le ändå och ge av mig själv ännu mer...
Jag hoppas att ingen nånsin ska få uppleva det jag sett och ser... Att ni alla kommer att tas på allvar när ni vet att nåt är så fruktansvärt och allvarligt fel...
Så länge ni blundar, låtsas och ler, så får ni inte Änglarnas beskydd mer... Att det blev jag som togs ner, var bra för er, för ingen av er andra hade klarat av att ens orkat andas mer....
Ni kommer att tänka på mig ibland, hon som kämpade för er i motvind och sen försvann...
Ha det gott...
Tänkmedel!!!
Jag har fått en idé efter nattens bravader.... Ska spinna vidare på det hela och sen söka patent och se miljonerna rulla in... I synnerhet om jag lyckas sälja mitt säkra koncept till alla Hollywoodfruar, Östermalmsfruar och andra "blonda" fruar.... :))
A vaknade i natt av att jag satt upp i sängen och drog i mitt hår... Kände, klämde, snurrade och höll i håret hela tiden medans jag mumlade meningar som han först inte uppfattade... Jag var lugn, men väldigt intensiv med håret, så tillslut frågade han lite lugnt och försiktigt: Vad är det med håret, gumman?
Då blev min röst mycket klar och tydlig,och jag svarade ut i luften att: " Jomen, det har fastnat i håret och det är inte bra, så jag måste försöka få bort det så att jag kan använda det igen för annars kan jag inte tänka mer"
A log för sig själv, som han ju ofta gör när jag försöker lösa världsproblem i sömnen och sen frågade han: " Vad är det som har fastnat i håret då och varför kan du inte tänka?"
Jag svarade, fortfarande ut i tomma intet: " Men, det här tänkmedlet som jag köpte tog slut och jag hällde på så mycket att det fastnade i håret och där gör det ingen nytta för jag behöver det ju till huvudet där mina tankar finns, så jag måste få tag på mer tänkmedel fort för jag har MASSOR att tänka på imorgon"
Där hade A åter igen svårt att hålla sig för skratt, men han sa: " Jaha, då förstår jag ju, men vi kan väl köpa det där tänkmedlet imorgon då så att du kan fortsätta tänka vidare sen"
Jag sa: " Jo, men det är bråttom, för det är inte bara imorgon jag ska tänka, jag ska ju även tänka mer nu och det kan jag inte, för medlet ligger fast i håret, och därför försöker jag få bort lite så att jag kan tänka lite till iallafall tills jag kan tänka mer"
Jag förstår sa A, men jag lovar att hjälpa dig att skaffa det där tänkmedlet imorgon så att du kan börja använda det direkt, det blir väl bra, så kan du vila från tankarna nu?"
Jaha, men tack så mycket, men då måste jag få det imorgon, för nu är det helt stilla i mitt huvud, så tankarna är helt borta och jag har jättemycket tankar kvar"
A fnissade och fick mig att lägga mig ner igen och sen tystnade jag och somnade om efter lite mer mummel om alla tankarna som jag hade massor kvar av....
Åter igen: Finns det någon som kan förklara detta fenomen? Vad är det jag sysslar med?
Men, jag är glad för varje natt som jag slipper mina hemska mardrömmar, som ju sker ibland, men som lugnat sig betydligt...
Nä, nu ropar A på mig här att vi ska iväg och handla... Vi ska bland annat till apoteket för att kolla om det är dom som har det där tänkmedlet... Eller vilka det annars kan vara... Annars söker jag som sagt patent på medlet och tillverkar det själv och säljer dyrt till alla "blonda" fruar.... Och med blonda, menar jag inte hårfärgen.... ;))
Måste åka nu... Har massor att tänka på så jag behöver medlet.... Hörs och syns folks... :))
A vaknade i natt av att jag satt upp i sängen och drog i mitt hår... Kände, klämde, snurrade och höll i håret hela tiden medans jag mumlade meningar som han först inte uppfattade... Jag var lugn, men väldigt intensiv med håret, så tillslut frågade han lite lugnt och försiktigt: Vad är det med håret, gumman?
Då blev min röst mycket klar och tydlig,och jag svarade ut i luften att: " Jomen, det har fastnat i håret och det är inte bra, så jag måste försöka få bort det så att jag kan använda det igen för annars kan jag inte tänka mer"
A log för sig själv, som han ju ofta gör när jag försöker lösa världsproblem i sömnen och sen frågade han: " Vad är det som har fastnat i håret då och varför kan du inte tänka?"
Jag svarade, fortfarande ut i tomma intet: " Men, det här tänkmedlet som jag köpte tog slut och jag hällde på så mycket att det fastnade i håret och där gör det ingen nytta för jag behöver det ju till huvudet där mina tankar finns, så jag måste få tag på mer tänkmedel fort för jag har MASSOR att tänka på imorgon"
Där hade A åter igen svårt att hålla sig för skratt, men han sa: " Jaha, då förstår jag ju, men vi kan väl köpa det där tänkmedlet imorgon då så att du kan fortsätta tänka vidare sen"
Jag sa: " Jo, men det är bråttom, för det är inte bara imorgon jag ska tänka, jag ska ju även tänka mer nu och det kan jag inte, för medlet ligger fast i håret, och därför försöker jag få bort lite så att jag kan tänka lite till iallafall tills jag kan tänka mer"
Jag förstår sa A, men jag lovar att hjälpa dig att skaffa det där tänkmedlet imorgon så att du kan börja använda det direkt, det blir väl bra, så kan du vila från tankarna nu?"
Jaha, men tack så mycket, men då måste jag få det imorgon, för nu är det helt stilla i mitt huvud, så tankarna är helt borta och jag har jättemycket tankar kvar"
A fnissade och fick mig att lägga mig ner igen och sen tystnade jag och somnade om efter lite mer mummel om alla tankarna som jag hade massor kvar av....
Åter igen: Finns det någon som kan förklara detta fenomen? Vad är det jag sysslar med?
Men, jag är glad för varje natt som jag slipper mina hemska mardrömmar, som ju sker ibland, men som lugnat sig betydligt...
Nä, nu ropar A på mig här att vi ska iväg och handla... Vi ska bland annat till apoteket för att kolla om det är dom som har det där tänkmedlet... Eller vilka det annars kan vara... Annars söker jag som sagt patent på medlet och tillverkar det själv och säljer dyrt till alla "blonda" fruar.... Och med blonda, menar jag inte hårfärgen.... ;))
Måste åka nu... Har massor att tänka på så jag behöver medlet.... Hörs och syns folks... :))
Mirakelmannen!!!
Detta är min Man... Jag vill inte visa vare sig ansikten eller nämna namn på min blogg så därför gjorde jag om denna bild av min Kära A till en liten skuggad tecknad version... Min Mirakelman... Männen över ALLA Män... Min Hjälte och Riddare...
Jag hade en mycket dålig dag igår.. Mina smärtdagar är upp o ner och igår hade jag sådär ont att jag knappt varken kan gå, sitta, stå eller ens titta... Värken utgår ibland från ryggen och ibland från nacken... Igår var det nackvarianten och smärtan strålar upp i huvudet, över ögonen så att jag måste blunda, den sprider sig vidare ner mot axlarna, överarmarna, skuldrorna och vidare ner i ryggen...
Jag får skakningar av dessa smärtor... Små kramper.. Drar ihop mig och kan knappt ens prata... Ingen förstår som inte själv haft riktigt vedervärdiga smärtor, så därför försöker jag här ge en förklaring till hur det kan se ut när smärtan är som värst... Det går inte att tänka klart.. Kan inte äta... Inte prata i telefon... Smärtorna tar över totalt och i de lägena är jag SÅ nära att ge upp...
Då träder HAN in.... Min MAGISKA MAN... Mitt mirakel till lycka och trygghet... Min PRINS... Min allra största KÄRLEK någonsin... (Förutom kärleken till mina barn givetvis)
Han såg mitt lidande igår, han såg hur jag var färdig att bryta ihop i det tysta... Jag "gnäller" nämligen aldrig när jag har såhär ont.. Jag bara tiger, kämpar och försöker andas och självklart måste jag i dessa lägen ta starka smärtstillande tabletter för att få ett endaste litet uns av lindring som gör att jag ORKAR fortsätta ha ont... Jag vill inte använda dessa tabletter så ofta och gör det inte heller, men i dessa stunder måste jag ta en sån...
Min Älskade sa: "Älskade flickan min, nu är det du som ska få en rejäl omgång av mig"... Hur tolkar man det??? ;)
Hade det varit mitt förra as till man, Demonen, så hade jag blivit livrädd och flytt ut fortare än kvickt för hans "omgångar" var nåt helt annat och hade en helt annan innebörd...
Men med min A, så betyder ordet omgång nåt mycket vackert...Han gick och hämtade en av de underbara massageoljorna som vi fick i julklapp av min son N och hans C och sen ledde han mig till en hög och bra stol att sitta på, tog av mig på överkroppen, tog av mig mitt guldhalsband så att inte det skulle fastna och komma i kläm och sen bad han mig sitta still och bara försöka slappna av så mycket som möjligt...
Sen masserade han in lavendeloljan och gjorde en riktig urskön knådmassage från huvudet och neråt... Nacken, axlarna, armarna, skulderbladen och en liten bit ner i ryggen... Jag får nämligen inte masseras där jag blivit opererad där alla skruvar sitter...
Han höll på med detta i minst 20 minuter, upp och ner... knådade, stretchade, rullade osv... Han kände hur spänd jag var, särskilt på sidorna av nacken och där hade jag så ont att tårarna kom
och jag kände tydligt hur jag nästan blev förlöst av hans massage... Det blev varmt och var så gudomligt skönt...
Blodcirkulationen kom igång igen, spänningarna började släppa och jag bara flöt med i hans massagerörelser... Min Kära A var alldeles svettig själv sen av all intensiv massage som han verkligen levde sig in i... När massagen var klar så hämtade han min favorit mjukis tröja och satte på mig den för att jag inte skulle börja frysa och sen startade moment nummer två i min Älskades omgång av mig...
Han satte på en underbart skön tryckar låt på lagom hög volym och bjöd upp till dans.. Han sa åter igen att jag skulle slappna av och bara följa med honom i dansen och göra lite försiktiga rörelser för att stärka upp efter massagen... Jag njöt för fullt... Han höll mig stadigt, tryggt, säkert, nära och med all sin kärlek förde han mig genom dansen....
Efter det gick han och tappade upp ett varmt spabad med massor av skum och sa åt mig att lägga mig i det varma vattnet så att jag inte skulle börja frysa efter massagen och dansen...
Där låg jag sen och kände mig som en prinsessa... Så avslappnad, så trygg... Så älskad... Så fantastiskt lycklig... A spelade min favorit musik ute i vardagsrummet och ropade då och då: "Är allt bra där i badet, älskling? Du får inte halka eller göra dig illa, säg till om jag ska komma och hjälpa dig med nåt?".......
Jag fick bara fram några snyftande ord som " JAG ÄLSKAR DIG" och började hulka som ett litet barn.... Tårarna strömmade... Välbefinnandet i min kropp var fulländad... Då kommer A in och säger att han älskar mig över allt på jorden och att vi alltid ska finnas för varann... Mmmmm.....
Efter mitt avslutade bad, med sköna oljor, väldoftande duschcremer och ansiktsmask så blev jag insvept i mitt stora sköna badlakan och sen grät jag ut i hans famn och talade om hur mycket jag älskar honom, hur tacksam jag är, hur lycklig han gör mig och att jag aldrig nånsin varit så trygg i hela mitt liv...
Så satt vi en bra stund... Bara höll om varann... Kände lugnet... Närheten... Den fulländade kärleken.... Den osannolika sagan och drömmen som vi båda sökt och letat efter och som nu blivit den vackraste verklighet vi nånsin levt i båda två...
Behöver jag säga att mina smärtor lindrades betydligt efter all denna behandling jag fick av min Älskade... Resten av den dagen blev uthärdlig i smärtväg...
JAG HAR ALDRIG NÅNSIN KÄNT SÅHÄR FÖRR... Jag har ALDRIG nånsin varit så trygg... Det är fortfarande en dröm... Men, som både A och jag säger: Det är en sanndröm....
Mirakelmannen finns..... Jag har den stora Äran att få vara HANS kvinna.... :)
Avgörandet!!!
Nu ska det ske... Det sista avgörandet... Det som förändrar min framtid och som är ett måste...
Finns absolut ingen annan utväg... Allt är noga genomtänkt... Har bollat tankar, ideér och åsikter med min Kära...
Jag är nu helt säker på min sak, även om det känns mycket vemodigt och jobbigt... Jag är helt söndertrasad inombords och VET och har tagit reda på HUR jag kan få upprättelse...
Hur jag kan lämna ut personer som så fullständigt SÄNKT mig längre och längre ner...
Alla bevis jag sitter inne med... Som jag vet kan komma att fälla de som skadat mig så...
De som tror att de sitter säkert.... Men som faktiskt hänger ordentligt lösa...
Det känns bra inom mig att beslutet är fattat... Att jag kommit till den vändpunkt som äntligen
låter mig få andas i rätt miljö och som gör att jag nu kan gå vidare... Men det gör också förbannat ont.... Så ont att man bara vill gå ut i skogen och göra slut på allt... På sig själv...
Samma känsla som jag hade efter att ha flytt från Demonen... Att bara vilja sluta sina ögon och aldrig vakna mer... Att jag var så nedplockad i molekyler att jag inte hittade en endaste liten bit av mig själv nånstans... Jag visste inte alls var jag skulle börja att få ihop mig...
Känslan är densamma nu, men läget är inte det minsta likt... Mitt privatliv nu är det vackraste privatliv jag nånsin levt och det stöd jag har nu är det absolut mest trygga stöd jag nånsin haft...
Därför är inte situationen densamma denna gång även om dom haft sönder mig inombords...
Denna gång är jag inte helt nerplockad... Det finns nån som hela tiden samlar ihop varenda liten bit av mig och sätter allt på rätt plats igen så att jag på nytt blir hel... Så att mitt kippande efter andan åter igen blir lugna trygga andetag...
Han tillåter inte att någon nånsin mer får göra mig så illa som Demonen och "de andra" har gjort...
De andra som jag för enkelhetens skull tänker kalla "rumpnissarna"....
Rumpnissarna kan vara vilka som helst... Jag tänker inte här berätta om vilka de är... De kan vara de ni allra minst tror.. Eller allra mest tror... Spelar ingen roll.... JAG vet....
Avgörande är i antågande...... Ett STORT ögonblick.... Ett MODIGT val... Av mig... Vilken utveckling jag gjort... I mig själv och OM mig själv... Jag VÅGAR saker jag ALDRIG vågat förut...
Fan,vad jag är stolt över mig själv... Min Kära A, som ger mig så mycket kraft... Så mycket positiv energi... Så mycket Kärlek.... Åhhhh....Så jag Älskar DIG......
Du har gjort mig till en FRI och MODIG kvinna.... Nu går vi framåt igen... Starkare än nånsin... Alltid Tillsammans.... Vi lämnar Rumpnissarna bakom oss... Jag behöver dom inte mer... :))
Det här är JAG.... Jag håller mig stadigt för bröstet.... Står rak i ryggen..... Huvudet högt.... I mitt Hjärta rymmer det MASSOR av Kärlek... Till ALLA ER som jag Älskar så högt... Mitt samvete är mer rent än nånsin förr... Min Hjärna är KLAR.... Min röst är ödmjuk men tydlig... Min själ är STOLT... Jag har aldrig nånsin vetat om mitt eget värde, men NU vet jag så väl.... Och, jag har aldrig tyckt om att vara mig själv för att jag inte vetat vem jag är... Nu vet jag och jag gillar den jag lär känna och jag är seriöst nyfiken på VAD jag mer har att erbjuda I mig själv.... Hey, tjejen.... DU ÄR JÄKLIGT BRA!!!! :))
Finns absolut ingen annan utväg... Allt är noga genomtänkt... Har bollat tankar, ideér och åsikter med min Kära...
Jag är nu helt säker på min sak, även om det känns mycket vemodigt och jobbigt... Jag är helt söndertrasad inombords och VET och har tagit reda på HUR jag kan få upprättelse...
Hur jag kan lämna ut personer som så fullständigt SÄNKT mig längre och längre ner...
Alla bevis jag sitter inne med... Som jag vet kan komma att fälla de som skadat mig så...
De som tror att de sitter säkert.... Men som faktiskt hänger ordentligt lösa...
Det känns bra inom mig att beslutet är fattat... Att jag kommit till den vändpunkt som äntligen
låter mig få andas i rätt miljö och som gör att jag nu kan gå vidare... Men det gör också förbannat ont.... Så ont att man bara vill gå ut i skogen och göra slut på allt... På sig själv...
Samma känsla som jag hade efter att ha flytt från Demonen... Att bara vilja sluta sina ögon och aldrig vakna mer... Att jag var så nedplockad i molekyler att jag inte hittade en endaste liten bit av mig själv nånstans... Jag visste inte alls var jag skulle börja att få ihop mig...
Känslan är densamma nu, men läget är inte det minsta likt... Mitt privatliv nu är det vackraste privatliv jag nånsin levt och det stöd jag har nu är det absolut mest trygga stöd jag nånsin haft...
Därför är inte situationen densamma denna gång även om dom haft sönder mig inombords...
Denna gång är jag inte helt nerplockad... Det finns nån som hela tiden samlar ihop varenda liten bit av mig och sätter allt på rätt plats igen så att jag på nytt blir hel... Så att mitt kippande efter andan åter igen blir lugna trygga andetag...
Han tillåter inte att någon nånsin mer får göra mig så illa som Demonen och "de andra" har gjort...
De andra som jag för enkelhetens skull tänker kalla "rumpnissarna"....
Rumpnissarna kan vara vilka som helst... Jag tänker inte här berätta om vilka de är... De kan vara de ni allra minst tror.. Eller allra mest tror... Spelar ingen roll.... JAG vet....
Avgörande är i antågande...... Ett STORT ögonblick.... Ett MODIGT val... Av mig... Vilken utveckling jag gjort... I mig själv och OM mig själv... Jag VÅGAR saker jag ALDRIG vågat förut...
Fan,vad jag är stolt över mig själv... Min Kära A, som ger mig så mycket kraft... Så mycket positiv energi... Så mycket Kärlek.... Åhhhh....Så jag Älskar DIG......
Du har gjort mig till en FRI och MODIG kvinna.... Nu går vi framåt igen... Starkare än nånsin... Alltid Tillsammans.... Vi lämnar Rumpnissarna bakom oss... Jag behöver dom inte mer... :))
Det här är JAG.... Jag håller mig stadigt för bröstet.... Står rak i ryggen..... Huvudet högt.... I mitt Hjärta rymmer det MASSOR av Kärlek... Till ALLA ER som jag Älskar så högt... Mitt samvete är mer rent än nånsin förr... Min Hjärna är KLAR.... Min röst är ödmjuk men tydlig... Min själ är STOLT... Jag har aldrig nånsin vetat om mitt eget värde, men NU vet jag så väl.... Och, jag har aldrig tyckt om att vara mig själv för att jag inte vetat vem jag är... Nu vet jag och jag gillar den jag lär känna och jag är seriöst nyfiken på VAD jag mer har att erbjuda I mig själv.... Hey, tjejen.... DU ÄR JÄKLIGT BRA!!!! :))Ålderdomska!!!
Jag hade radiosändning i natt.... Eller rättare sagt, jag förberedde mig inför en radiosändning...
A vaknade av att jag satt upp i sängen med händerna som om jag höll i något och pratade för mig själv om vem jag skulle rikta mitt program till... Jag filosoferade fram och tillbaka och sa tydligt: " Om jag skulle ta och hålla mitt program för alla barn, men vad ska jag då prata för språk? Då måste det bli barndomska isåfall... Näe.. det kan jag inte.. Jag riktar mitt program till ålderdomarna istället så får jag prata ålderdomska... Jaa, men vad ska jag spela då, jo det får bli Jularbogruppen.... "
A höll i det läget på att börja skratta högt, så han fick hålla tillbaka skrattet för att inte väcka mig, så han lyssnade vidare och jag fortsatte: " Okej, då pratar jag ålderdomska och spelar Jularbo och hälsar Herr och Fru Ålderdom välkommen till programmet där vi idag ska spela Jularbogruppen...."
A höll på att smälla av och var så nära att börja asgarva när jag fortsatte och nu började jag låta upprörd: " Men, men, tänk om inte alla ålderdomar tycker om Jularbo, vad ska jag spela då? Dom kanske klagar.. Jag kan ju inte tvinga dom att lyssna på Jularbogruppen om dom inte vill"
Vid det här laget hade jag börjat snyfta för fullt, för att jag skulle tvinga på folk Jularbo så A började nu gripa in och sa: " Men du kan spela nåt annat för dom då när du besöker dom"
Varpå jag skrek lite halvhögt: " Men, jag ska INTE BESÖKA DOM, JAG SKA VARA I RADIO"
Nu började jag gråta.... A sa då lugnt: Okej, då förstår jag, men då kan dom ju få önska sig den musik dom vill höra, så blir det väl bra?"
"Jaha, sa jag, men alla kanske HATAR JULARBOGRUPPEN!!!!"
A sa att han skulle hjälpa mig med det, för nu märkte han att jag var väldigt upprörd och han ville få mig lugn igen, så han lovade att hjälpa mig sen så att allt skulle bli rätt...
Som vanligt lugnar jag mig då, när A pratar sådär lugnande till mig, så på något sätt så tar jag till mig vad han säger fast jag sover.... Konstigt....
Jag la mig ner igen och mumlade fortfarande lite snyftande att man faktiskt inte kan tvinga ålderdomar att lyssna på Jularbo bara för att dom är ålderdomar... Men tillslut avtog mumlandet och jag somnade om igen...
A förbannade sig själv igen för att han ännu inte köpt en liten variant av bandspelare så att han bara kan trycka på en knapp när jag sätter igång... Dessutom skulle han vilja lämna in det bandet sen till någon sömnforskare av nåt slag så vi kan få lite förklaringar om vad som händer i mitt omedvetna när jag sover...
Det kanske vore nåt... Nä, nu ska jag plugga lite ålderdomska medans jag tar ett skönt skumbad...
Och se om jag kan hitta nån annan musik än BARA Jularbo.... hehe... ;)
Höres snart igen.... :)
Rrrej korrajjjj!!!
Har ni någonsin prövat att prata ett språk som ni inte förstår alls eller ens vet var det kommer ifrån??
Det har jag..... I sömnen... Förstås.... Det blir mer och mer snällan nu som jag lever ett omedvetet nattligt liv, säger min Kära, men i natt hände det igen.....
A vaknade av att jag mycket tydligt pratade ett språk som var helt fjärran från allt vad språk är...
Det var ljudliga R och en massa gojja... Jag pratade övertygande och "flytande", precis som att jag kunde orden helt utantill....
A försökte lyssna noga, men han kunde inte tyda något alls som han förstod, utan det lät nåt i stil med: " Jarr rrrojjo karrmojro noj raj noj noj rijo korjo marrov" osv....
Jag satte mig upp i sängen och var tämligen upprörd och tillslut började jag gråta,varpå A försiktigt försökte lugna mig med att säga: "Såja, det blir bra, vad är det du är ledsen för".... Och jag snyftade fram att jag inte förstod nåt alls av vad jag sa.... Då sa A att han inte heller förstod men att det inte spelar någon roll och att vi skulle vila istället...
Då började jag gråta ännu mer och sa: " Men men, det går ju inte, jag har prov på det här i morgon och jag förstår ju inte vad det är jag säger eller läser"
A sa: " Ojdå, det verkar jobbigt, men jag kan prata med läraren och säga att nog ingen annan förstår heller så ordnar det sig säkert, tror du inte det?"
Då lugnade jag mig lite men snyftade vidare och sa: " Hon måste ha skrivit boken upp och ner eller är det jag som läser upp och ner?"....
Det vet jag inte svarade A, men jag lovar att jag ska prata med henne imorgon så kan du koppla av nu..... okej?
Jag hulkade lite till men lät mig tydligen nöja mig med detta, och la mig ner igen och efter några små snyftningar till så somnade jag om på nytt...
Visst är det märkligt??
När A berättade detta för mig i morse, så kommer jag så väl ihåg att jag tydligt drömt att jag suttit på ett bibliotek tillsammans med skidlandslagets herrar och damer och dom var klädda i sina skidkläder och hade skidor och stavar bredvid sig och alla satt de och läste ur en bok som ingen förstod...
Det var en väldigt detaljerad dröm och Marcus Hellner ställde sig upp och sa till den förmodade läraren att han inte tänkte läsa mer för det ingick inte i den turnering han ställt upp på varpå läraren svarade att reglerna var ändrade och att de inte fick åka om det inte klarade av att läsa boken....
Då började Anna Haag att gråta och Kalla tröstade henne och då ställde jag mig upp och sa till läraren att detta är ju inte riktigt klokt, dom ska ju åka skidor och inte sitta här och läsa böcker och jag vet så väl att jag sa detta på ett främmande språk som jag själv inte förstod men som ändå betydde detta och läraren och de andra förstod...
Hur snurrigt som helst, det måste ha varit då jag satte mig upp i sängen och började snacka hej vilt på rrrrrajo-språket inför A....
Finns det inga drömtydare som läser min blogg???
Skumt värre.... A vill sätta en bandspelare vid sängen för att kunna spela in när jag sätter igång... Det kanske vore nåt.... Pinsamt värre...... :/
Det har jag..... I sömnen... Förstås.... Det blir mer och mer snällan nu som jag lever ett omedvetet nattligt liv, säger min Kära, men i natt hände det igen.....
A vaknade av att jag mycket tydligt pratade ett språk som var helt fjärran från allt vad språk är...
Det var ljudliga R och en massa gojja... Jag pratade övertygande och "flytande", precis som att jag kunde orden helt utantill....
A försökte lyssna noga, men han kunde inte tyda något alls som han förstod, utan det lät nåt i stil med: " Jarr rrrojjo karrmojro noj raj noj noj rijo korjo marrov" osv....
Jag satte mig upp i sängen och var tämligen upprörd och tillslut började jag gråta,varpå A försiktigt försökte lugna mig med att säga: "Såja, det blir bra, vad är det du är ledsen för".... Och jag snyftade fram att jag inte förstod nåt alls av vad jag sa.... Då sa A att han inte heller förstod men att det inte spelar någon roll och att vi skulle vila istället...
Då började jag gråta ännu mer och sa: " Men men, det går ju inte, jag har prov på det här i morgon och jag förstår ju inte vad det är jag säger eller läser"
A sa: " Ojdå, det verkar jobbigt, men jag kan prata med läraren och säga att nog ingen annan förstår heller så ordnar det sig säkert, tror du inte det?"
Då lugnade jag mig lite men snyftade vidare och sa: " Hon måste ha skrivit boken upp och ner eller är det jag som läser upp och ner?"....
Det vet jag inte svarade A, men jag lovar att jag ska prata med henne imorgon så kan du koppla av nu..... okej?
Jag hulkade lite till men lät mig tydligen nöja mig med detta, och la mig ner igen och efter några små snyftningar till så somnade jag om på nytt...
Visst är det märkligt??
När A berättade detta för mig i morse, så kommer jag så väl ihåg att jag tydligt drömt att jag suttit på ett bibliotek tillsammans med skidlandslagets herrar och damer och dom var klädda i sina skidkläder och hade skidor och stavar bredvid sig och alla satt de och läste ur en bok som ingen förstod...
Det var en väldigt detaljerad dröm och Marcus Hellner ställde sig upp och sa till den förmodade läraren att han inte tänkte läsa mer för det ingick inte i den turnering han ställt upp på varpå läraren svarade att reglerna var ändrade och att de inte fick åka om det inte klarade av att läsa boken....
Då började Anna Haag att gråta och Kalla tröstade henne och då ställde jag mig upp och sa till läraren att detta är ju inte riktigt klokt, dom ska ju åka skidor och inte sitta här och läsa böcker och jag vet så väl att jag sa detta på ett främmande språk som jag själv inte förstod men som ändå betydde detta och läraren och de andra förstod...
Hur snurrigt som helst, det måste ha varit då jag satte mig upp i sängen och började snacka hej vilt på rrrrrajo-språket inför A....
Finns det inga drömtydare som läser min blogg???
Skumt värre.... A vill sätta en bandspelare vid sängen för att kunna spela in när jag sätter igång... Det kanske vore nåt.... Pinsamt värre...... :/
We will Rock You!!!
We will Rock You på Cirkus i Stockholm.... Vilken föreställning... Detta är scenen precis innan föreställningen börjar.... Vi hade kanon platser...
Magnifik föreställning.... Fantastiska sångare... Ojojoj..... Denna Bruno som hade en av huvudrollerna var helt outstanding... Vem är han? Det borde nästan vara belagt med straff att han inte kommit fram tidigare... Vilken enorm talang... Vilken röst... Vilken utstrålning...
Men hela ensemblen med Tina Leijonberg i spetsen var enormt duktiga och så vansinnigt suveräna artister... Vi bugar och bockar oss, min Kära A och jag... Vi satt och rockade loss... Sjöng med... Diggade.... Och på slutet stod vi upp och skrek tillsammans med hela publiken...
Slutnumret med Bohemian Rapsody gav både A och mig ståpäls... Tårarna rann... Tur man har vattenfast smink..... :)
Det enda jag saknade var låten "Show must go on".... Queen har gjort så otroligt många bra låtar och självklart måste de dra gränsen nånstans... De kan ju inte ha med alla låtar såklart...
Vilken nyårsafton.... A sa att det är den bästa nyårsafton han haft på väldigt många år... Och jag kan bara instämma... Sen åkte vi hem... Åt skinktallrik, drack skumpa och kollade hockey... Och som avslutning blev det självklart några partier med röjflaggor och tictac poker.....
Vi har det bra tillsammans... Väldigt bra.... Oförskämt bra.... Vi är ett mycket lyckligt Par... :)
Tack N och C än en gång för biljetterna.... En oförglömlig upplevelse..... It´s a kind of magic..... :)
Detta halsband hade jag på mig när vi skulle på konserten.... Me love läder..... :)) Gott Nytt År till alla som förtjänar det...... ;)