Noj Noj Luftballong!!!
Noj Noj Luftballong... Noj Noj Luftballong... Noj Noj Luftballong............ I ca 5-6 minuter oavbrutet sjöng jag endast dessa verser häromnatten när jag sov som A vaknade till.... Jag sjöng högt, tydligt och höjde rösten inför varje ny vers....
Jag låg ner först men efter några verser satte jag mig upp och fortsatte sjunga... A sa att jag nästan lät irriterad då när jag sjöng... Han försökte försiktigt och lugnt få kontakt med mig genom att undra vad jag sjöng för nåt varpå jag blev ännu mer irriterad och sjöng ännu högre....
Så han höll koll på mig och log lite för han tyckte att det ändå var ganska så underhållande och tänkte att jag får väl hålla på och sjunga tills jag slutar då helt enkelt...
Noj Noj Luftballong.... Noj Noj Luftballong..... Samma ord hela tiden.... Men tillslut ebbade det ut varpå jag högt, argt och tydligt sa att " Nä, nu tänker jag inte sjunga den låten mer för jag tycker inte om den så nu räcker det...."
Sen la jag mig ner igen och mumlade nåt mycket ilsket och suckade några gånger så A tog min hand och då började jag andas normalt igen och i samma sekund råkade A "släppa sig" varpå jag högt utbrister:
" Sa du nåt".....
Nej nej sa A, det gjorde jag inte... och då kunde han inte hålla sig för skratt, men jag var inte alls vid medvetande utan började gnälla och utbrast: " Hur ska jag nu få det där jobbet jag sökte om dom tror att jag pruttar?"
Eh, va , sa A, det var inte du älskling, det var jag... Och jag svarade nästan gråtfärdigt: " Jaaaa, men
då måste du följa med och säga det att det inte är jag som pruttar, lova det"
Jaaa då älskling, sa A, jag lovar att säga att det är jag som pruttar och inte du, ingen fara gumman...
Vid det här laget hade A mycket svårt att hålla sig för skratt och han försökte åter igen att få mig att lägga mig ner så att jag skulle somna om när jag börjar snyfta och säger: " Näääää alltså, jag pruttar ju bara på nätterna, och du på dagarna och det är ju nattjobb jag söker så alltså är det kört nu, jag får inga nattjobb mer för dom vill inte ha nån som pruttar på arbetstid på nätterna"
Sen grät jag nästan hjärtskärande och A tog mig försiktigt i sin famn och sa lugnt: " Gumman, lugn nu, såja, jag lovar att följa med och säga att du absolut inte pruttar alls utan att det är jag som gör det så att dom förstår att du kan få jobbet, blir det bra då?"
Jaaaaa tack... snyft....... snyft... jaaa... vad snäll du är.....
Sen somnade jag om och A pustade ut.... Sen tog det ett tag för honom att somna om för han skrattade så han visste inte vad han skulle ta vägen men jag låg så tryggt och lugnt i hans famn då så han hade inte hjärta att gå upp utan skrattade så tyst han kunde...
Allt detta fick jag veta sen på morgonen när vi vaknande... A skrattade gott... Jag hade inte det minsta minne av detta mer än att jag vet att jag drömde att jag var på nån intervju av nåt slag... Snacka om att kunna föra en riktig SKITDISKUSSION när man sover....
Hur är det möjligt att vara så full av DYNGA på nätterna..... ;)
Jag låg ner först men efter några verser satte jag mig upp och fortsatte sjunga... A sa att jag nästan lät irriterad då när jag sjöng... Han försökte försiktigt och lugnt få kontakt med mig genom att undra vad jag sjöng för nåt varpå jag blev ännu mer irriterad och sjöng ännu högre....
Så han höll koll på mig och log lite för han tyckte att det ändå var ganska så underhållande och tänkte att jag får väl hålla på och sjunga tills jag slutar då helt enkelt...
Noj Noj Luftballong.... Noj Noj Luftballong..... Samma ord hela tiden.... Men tillslut ebbade det ut varpå jag högt, argt och tydligt sa att " Nä, nu tänker jag inte sjunga den låten mer för jag tycker inte om den så nu räcker det...."
Sen la jag mig ner igen och mumlade nåt mycket ilsket och suckade några gånger så A tog min hand och då började jag andas normalt igen och i samma sekund råkade A "släppa sig" varpå jag högt utbrister:
" Sa du nåt".....
Nej nej sa A, det gjorde jag inte... och då kunde han inte hålla sig för skratt, men jag var inte alls vid medvetande utan började gnälla och utbrast: " Hur ska jag nu få det där jobbet jag sökte om dom tror att jag pruttar?"
Eh, va , sa A, det var inte du älskling, det var jag... Och jag svarade nästan gråtfärdigt: " Jaaaa, men
då måste du följa med och säga det att det inte är jag som pruttar, lova det"
Jaaa då älskling, sa A, jag lovar att säga att det är jag som pruttar och inte du, ingen fara gumman...
Vid det här laget hade A mycket svårt att hålla sig för skratt och han försökte åter igen att få mig att lägga mig ner så att jag skulle somna om när jag börjar snyfta och säger: " Näääää alltså, jag pruttar ju bara på nätterna, och du på dagarna och det är ju nattjobb jag söker så alltså är det kört nu, jag får inga nattjobb mer för dom vill inte ha nån som pruttar på arbetstid på nätterna"
Sen grät jag nästan hjärtskärande och A tog mig försiktigt i sin famn och sa lugnt: " Gumman, lugn nu, såja, jag lovar att följa med och säga att du absolut inte pruttar alls utan att det är jag som gör det så att dom förstår att du kan få jobbet, blir det bra då?"
Jaaaaa tack... snyft....... snyft... jaaa... vad snäll du är.....
Sen somnade jag om och A pustade ut.... Sen tog det ett tag för honom att somna om för han skrattade så han visste inte vad han skulle ta vägen men jag låg så tryggt och lugnt i hans famn då så han hade inte hjärta att gå upp utan skrattade så tyst han kunde...
Allt detta fick jag veta sen på morgonen när vi vaknande... A skrattade gott... Jag hade inte det minsta minne av detta mer än att jag vet att jag drömde att jag var på nån intervju av nåt slag... Snacka om att kunna föra en riktig SKITDISKUSSION när man sover....
Hur är det möjligt att vara så full av DYNGA på nätterna..... ;)
Pistagefreak!!!
Är så hysteriskt sugen på Glass för närvarande... Men inte vilken glass som helst utan Pistageglass... Så satans god... Känner mig nästan beroende av den nu... Vill inte alls ha vanilj
eller nån annan smak.. Det MÅSTE vara pistage...
Bad min Kära köpa med sig pistageglass hem för några dagar sen när han ändå skulle ut och åka
och jag hade en riktigt dålig dag så att jag ej kunde följa med pga all smärta...
Kände nästan hur jag dreglade inifrån och ut medans han var och handlade när jag tänkte på min pistageglass... Kände varje skedtag och hur jag riktigt suger i mig skeden som är fylld till bredden
med min favvoglass....
När A kommer hem så brukar jag alltid möta honom med välkomstkramar och pussar om jag inte måste ligga still förstås.... Denna gång var det nästan så att jag studsade fram till honom trots att jag hade så ont för att krama honom och sen med glädje ta påsen och börja packa upp....
Och innan A ens hann säga nåt så hade jag redan plockat upp ur påsen och skulle slita upp pistageglassen... pistageglassen....... PISTAGEGLASSEN.................... VAR ÄR PISTAGEGLASSEN???
Gumman, sa A, dom hade ingen pistageglass och nu har jag varit inne på två affärer för att köpa
sån till dig men det var så mycket folk överallt så jag orkade inte gå in på ett tredje ställe också
så vi får handla det imorgon, älskling... Jag köpte vaniljglass åt dig sålänge som du kan vräka i dig..... Bra va?
Han såg så glad och nöjd ut och log så kärleksfullt mot mig så att jag hade inte hjärta att att bli sur eller besviken... Så jag kysste honom varmt och tackade honom så jättemycket och ansträngde mig till det yttersta för att inte se för missnöjd ut....
Men inom mig så SLET sig en fontän med saliv loss och det kom massor av klumpar i halsen som var på väg att bli ett hulkande gråt och en mun som var på väg att darra värre än ett helt universum av asplöv....
Naturligtvis gick det ej att lura A... han såg på mig och frågade hur det var fatt och om jag var på väg att få kramp... Så han släppte allt han hade i händerna och störtade fram till mig för att ta tag i mig så jag inte skulle ramla... Han sa, som han alltid så tryggt brukar säga: " Såja älskling, jag har dig, jag håller dig, var inte rädd, jag leder dig in till sängen så ska jag stretcha dig, såja,det kommer att bli bra, min tappra underbara flicka..."
Då grät jag hejdlöst men fick inte fram ett ljud... Väl liggande i sängen sen när A började stretcha mig så bra som han alltid gör så började jag hulka samtidigt som jag sa hur mycket jag älskar honom.... Han sa detsamma till mig och frågade om det kändes bättre nu och kramade om mig...
Jag hade ingen kramp nu sa jag med tårfyllda ögon... Det var inte därför jag började gråta...
Men kära, sa A, vad var det då?... Sen började hela mitt typiska tjej-hormon-hysteriska-plötsliga-reaktionsanfall och jag snyftade med darrande stämma och klämde fram mellan alla tårar, rinnande näsa och hyperandning att " Det fanns ju ingen pistageglass..... jag var ju så himla sugen på pistageglass... Jag ville ha pistage... bara pistage.... snyft.... buähäääääää, snyft...... bäuuähäää.....
A höll om mig och sa på sitt mest pedagogiska kärlekssätt: " Du, min ädelsten, det är så mycket känslor inom dig nu med allt som har med din rygg att göra, ditt jobb, operationstankar, smärtor, kramper osv, och allt du får stå ut med nu, så detta med pistageglassen var droppen och det fick dig att reagera så starkt för att du behövde få ur dig så mycket frustration... Du är så fantasiskt tapper och så otroligt duktig, det är inte många som skulle klara detta så som du gör"... Jag lovar dig att imorgon ska du få din pistageglass om jag så ska besöka alla affärer i hela Sverige"...
Denna Man..... Denna famn.... Denna lugnande röst.... Dessa ständigt fantastiska bevis på hans kärlek....
Jag skämdes som en hund som reagerat så starkt på att inte få pistageglass, men A bara tittade mig djupt i ögonen och sa: " Du är det dyraste jag har, det mest värdefulla jag nånsin haft, att du får lite KPR ibland (Kvinnlig Plötslig Reaktion) är helt okej... Dels lider du så fruktansvärt mycket nu av allt som sker i din kropp och jag lider så med dig och dels är du faktiskt tjej.... Och tur är ju det... "
Sen började vi skratta... vi skrattade galet mycket båda två och kunde knappt sluta..... Och jag talade om för honom gång på gång mellan skrattsalvorna hur älskad han är av mig och hur tacksam jag är för allt han gör för mig...
Behöver jag säga att jag dagen efter fick min pistageglass... TVÅ paket... Som A sa: För säkerhetsskull så att du har i frysen ifall du behöver"...
KÄRLEK......................................................... Så mycket KÄRLEK.............
Världens godaste Glass:
eller nån annan smak.. Det MÅSTE vara pistage...
Bad min Kära köpa med sig pistageglass hem för några dagar sen när han ändå skulle ut och åka
och jag hade en riktigt dålig dag så att jag ej kunde följa med pga all smärta...
Kände nästan hur jag dreglade inifrån och ut medans han var och handlade när jag tänkte på min pistageglass... Kände varje skedtag och hur jag riktigt suger i mig skeden som är fylld till bredden
med min favvoglass....
När A kommer hem så brukar jag alltid möta honom med välkomstkramar och pussar om jag inte måste ligga still förstås.... Denna gång var det nästan så att jag studsade fram till honom trots att jag hade så ont för att krama honom och sen med glädje ta påsen och börja packa upp....
Och innan A ens hann säga nåt så hade jag redan plockat upp ur påsen och skulle slita upp pistageglassen... pistageglassen....... PISTAGEGLASSEN.................... VAR ÄR PISTAGEGLASSEN???
Gumman, sa A, dom hade ingen pistageglass och nu har jag varit inne på två affärer för att köpa
sån till dig men det var så mycket folk överallt så jag orkade inte gå in på ett tredje ställe också
så vi får handla det imorgon, älskling... Jag köpte vaniljglass åt dig sålänge som du kan vräka i dig..... Bra va?
Han såg så glad och nöjd ut och log så kärleksfullt mot mig så att jag hade inte hjärta att att bli sur eller besviken... Så jag kysste honom varmt och tackade honom så jättemycket och ansträngde mig till det yttersta för att inte se för missnöjd ut....
Men inom mig så SLET sig en fontän med saliv loss och det kom massor av klumpar i halsen som var på väg att bli ett hulkande gråt och en mun som var på väg att darra värre än ett helt universum av asplöv....
Naturligtvis gick det ej att lura A... han såg på mig och frågade hur det var fatt och om jag var på väg att få kramp... Så han släppte allt han hade i händerna och störtade fram till mig för att ta tag i mig så jag inte skulle ramla... Han sa, som han alltid så tryggt brukar säga: " Såja älskling, jag har dig, jag håller dig, var inte rädd, jag leder dig in till sängen så ska jag stretcha dig, såja,det kommer att bli bra, min tappra underbara flicka..."
Då grät jag hejdlöst men fick inte fram ett ljud... Väl liggande i sängen sen när A började stretcha mig så bra som han alltid gör så började jag hulka samtidigt som jag sa hur mycket jag älskar honom.... Han sa detsamma till mig och frågade om det kändes bättre nu och kramade om mig...
Jag hade ingen kramp nu sa jag med tårfyllda ögon... Det var inte därför jag började gråta...
Men kära, sa A, vad var det då?... Sen började hela mitt typiska tjej-hormon-hysteriska-plötsliga-reaktionsanfall och jag snyftade med darrande stämma och klämde fram mellan alla tårar, rinnande näsa och hyperandning att " Det fanns ju ingen pistageglass..... jag var ju så himla sugen på pistageglass... Jag ville ha pistage... bara pistage.... snyft.... buähäääääää, snyft...... bäuuähäää.....
A höll om mig och sa på sitt mest pedagogiska kärlekssätt: " Du, min ädelsten, det är så mycket känslor inom dig nu med allt som har med din rygg att göra, ditt jobb, operationstankar, smärtor, kramper osv, och allt du får stå ut med nu, så detta med pistageglassen var droppen och det fick dig att reagera så starkt för att du behövde få ur dig så mycket frustration... Du är så fantasiskt tapper och så otroligt duktig, det är inte många som skulle klara detta så som du gör"... Jag lovar dig att imorgon ska du få din pistageglass om jag så ska besöka alla affärer i hela Sverige"...
Denna Man..... Denna famn.... Denna lugnande röst.... Dessa ständigt fantastiska bevis på hans kärlek....
Jag skämdes som en hund som reagerat så starkt på att inte få pistageglass, men A bara tittade mig djupt i ögonen och sa: " Du är det dyraste jag har, det mest värdefulla jag nånsin haft, att du får lite KPR ibland (Kvinnlig Plötslig Reaktion) är helt okej... Dels lider du så fruktansvärt mycket nu av allt som sker i din kropp och jag lider så med dig och dels är du faktiskt tjej.... Och tur är ju det... "
Sen började vi skratta... vi skrattade galet mycket båda två och kunde knappt sluta..... Och jag talade om för honom gång på gång mellan skrattsalvorna hur älskad han är av mig och hur tacksam jag är för allt han gör för mig...
Behöver jag säga att jag dagen efter fick min pistageglass... TVÅ paket... Som A sa: För säkerhetsskull så att du har i frysen ifall du behöver"...
KÄRLEK......................................................... Så mycket KÄRLEK.............
Världens godaste Glass:
Bambopartiet!!!
Är Lars Ohly helt jä..a dum i skallen? Vilket underbart par de är... Han och Mona... Hua... Det är nästan så att de är en parodi på sig själva... En riktig Bambo.... Männens variant på Bimbo.... Jag nästan satt och bad om ursäkt för att han pratade så korkat idag på SVT trots att jag varken håller på honom eller har nåt med hans uttalanden att göra.... My God...
Det närmar sig......
Orkar inte skriva lika mycket här längre just nu... Det har ju sina skäl... Jag har blivit så pass mycket sämre så att jag inte ens kan sitta upprätt hur länge som helst för närvarande....
Vi har skippat detta med Löwenströmska... Deras beteende är under all kritik och det är inte ens någon läkare som tittat på mina bilder där och läst remissen utan det var en läkarsekreterare som
trodde sig kunna fatta rätt beslut och som skrev och meddelade mig att jag inte ens får förtur utan har blivit placerad i kö, en kö som är upp till 9 månader...
Min underbara läkare på vårdcentralen som var den som först fick se bilderna och som, trots att han inte är ortopedspecialist, förstod allvaret att det var mycket illa,har varit på semester och kom tillbaka i måndags... Därför har vi ej kunnat nå honom för att meddela hur Löwenströmska agerat...
Innan han kom tillbaka från sin semester så fick vi tips om en suverän ortopedspecialst på St Göran
som opererat en kollega till min A och även en svägerska till kollegan... Det visade sig att när min Kära pratade med sin kollega så hade han haft samma fel som mig och blivit opererad av denna specialist på St Göran och han kunde varmt rekommendera honom...
Vi fick numret och namnet och min A ringde dit och dagen efter blev vi uppringda av en helt underbar ortopedsköterska... Jag frågade om deras väntetider och hon sa att de tyvärr hade köer på 7 månader men bekräftade samtidigt att deras läkare är mycket skicklig och trevlig...
Jag berättade om min Mans kollega och hur han blivit i princip helt återställd och jag sa ärligt att jag är så pass dålig att jag ej orkar jobba längre och att jag ramlar flera ggr om dagen, får kramper, svåra smärtor och kraftiga yrsel och illamående attacker... När hon hörde det så sa hon att hon skulle beställa kopior på mina röntgenbilder och lämna dem till deras operationsortoped så fick han göra sina bedömningar..
Hon lovade att återkomma vid tillfälle... Jag satte inget större hopp till detta och grät ut hos min Kära A som sa att han personligen kommer att åka iväg till sjukhuset för att KRÄVA förtur för mig om de inte förstår hur illa det är...
Döm om vår förvåning när sköterskan från St Göran ringde tillbaka redan samma dag och meddelade att deras läkare redan tittat på bilderna och att han bett henne hälsa till mig följande:
" Säg till patienten att hon ska ha min absoluta första lediga tid, inga köer, hennes rygg ser inte vacker ut och såhär ska hon inte ha det längre, det ser mycket illa ut, jag vill träffa henne snarast och sen operera henne och säg henne också att hon inte ska jobba mer nu och att hennes distriktsläkare sjukskriver henne tills jag tar över. Fram tills vi ska ses måste hon ta smärtstillande och vila. Och blir det mer akut fram tills vi träffas så säg att hon ska åka in till oss så opererar jag henne omgående"
Jag började gråta i luren och sköterskan förstod så väl hur jag hade det och jag fick tid i början på oktober, för det var hans första lediga tid. Men hon underströk igen att jag skulle åka in akut till dom tidigare ifall jag inte orkar längre... Jag tackade henne så oerhört mycket och bad henne hälsa det till deras doktor också, vilket hon lovade att göra och sen önskade hon mig varmt välkommen dit...
Sen grät jag ut hos A igen... Denna gång dock av lättnad.... Snacka om vilka olika bemötanden man kan råka på i samma ärende fast på olika ställen.... Skrämmande... När alla papper från St Göran
kom så var det inte ett endaste likhet med frågorna som Löwet hade på sina skithuspapper...
Här var det relevanta frågor som verkligen har med min kropp, rygg och operation att göra...
Jag har tyvärr blivit så pass mycket sämre, så när vi fick tid hos min distriktsläkare efter hans semester så kunde han konstatera att hela mitt nervsystem nu var påverkat och att jag därför drabbas av dessa plötsliga illamående, yrsel och svimningsattacker.... Förträngningarna ligger i hela nervsystemet nu och det påverkar hela det centrala nervsystemet också som i sin tur ger fel signaler eller inga signaler alls till hjärnan....
Jag fick omedelbart sjukintyg, massor av mediciner, men hävdar ändå att jag inte vill åka in akut för det blir så stressat då.. Jag vill, tillsammans med A, träffa min operationsläkare i lugn och ro där i början på oktober för att ställa alla nödvändiga frågor och få veta så mycket som möjligt lugnt och sansat innan operationen sker...
Tills dess.... Jag kämpar på men kan inte gå ut själv och A är så orolig så han vill göra allt ihop med mig så jag inte gör nåt själv... Det kan sluta riktigt illa om jag gör nåt ensam fast jag själv inte riktigt vill ta det till mig... Ena stunden kan jag må hyfsat och då blir jag kaxig, men 2 minuter senare kan situationen vara en helt annan och då ligger jag och skriker av smärtor eller är tämligen borta i skallen av yrsel eller ligger och kravlar på golvet för att jag drabbats av en av mina åtskilliga tillfälliga förlamningar...
Jag tänker göra som A säger och inte käfta emot mer nu... Han är så oerhört rädd om mig och jag känner hur orolig han är samtidigt som han tar hand om mig på alla möjliga sätt.. Det är så tryggt... A.... Tack.... Jag Älskar Dig så oerhört.... Och jag fattar allvaret nu med hur mitt tillstånd är... Även om jag är rädd för operationen så känner jag nu att det MÅSTE ske.. Det finns inget annat...
Jag VILL och SKA bli frisk.... Gud, så jag längtar att få leva ett normalt liv igen tillsammans med min Älskade Man.....
Vi har skippat detta med Löwenströmska... Deras beteende är under all kritik och det är inte ens någon läkare som tittat på mina bilder där och läst remissen utan det var en läkarsekreterare som
trodde sig kunna fatta rätt beslut och som skrev och meddelade mig att jag inte ens får förtur utan har blivit placerad i kö, en kö som är upp till 9 månader...
Min underbara läkare på vårdcentralen som var den som först fick se bilderna och som, trots att han inte är ortopedspecialist, förstod allvaret att det var mycket illa,har varit på semester och kom tillbaka i måndags... Därför har vi ej kunnat nå honom för att meddela hur Löwenströmska agerat...
Innan han kom tillbaka från sin semester så fick vi tips om en suverän ortopedspecialst på St Göran
som opererat en kollega till min A och även en svägerska till kollegan... Det visade sig att när min Kära pratade med sin kollega så hade han haft samma fel som mig och blivit opererad av denna specialist på St Göran och han kunde varmt rekommendera honom...
Vi fick numret och namnet och min A ringde dit och dagen efter blev vi uppringda av en helt underbar ortopedsköterska... Jag frågade om deras väntetider och hon sa att de tyvärr hade köer på 7 månader men bekräftade samtidigt att deras läkare är mycket skicklig och trevlig...
Jag berättade om min Mans kollega och hur han blivit i princip helt återställd och jag sa ärligt att jag är så pass dålig att jag ej orkar jobba längre och att jag ramlar flera ggr om dagen, får kramper, svåra smärtor och kraftiga yrsel och illamående attacker... När hon hörde det så sa hon att hon skulle beställa kopior på mina röntgenbilder och lämna dem till deras operationsortoped så fick han göra sina bedömningar..
Hon lovade att återkomma vid tillfälle... Jag satte inget större hopp till detta och grät ut hos min Kära A som sa att han personligen kommer att åka iväg till sjukhuset för att KRÄVA förtur för mig om de inte förstår hur illa det är...
Döm om vår förvåning när sköterskan från St Göran ringde tillbaka redan samma dag och meddelade att deras läkare redan tittat på bilderna och att han bett henne hälsa till mig följande:
" Säg till patienten att hon ska ha min absoluta första lediga tid, inga köer, hennes rygg ser inte vacker ut och såhär ska hon inte ha det längre, det ser mycket illa ut, jag vill träffa henne snarast och sen operera henne och säg henne också att hon inte ska jobba mer nu och att hennes distriktsläkare sjukskriver henne tills jag tar över. Fram tills vi ska ses måste hon ta smärtstillande och vila. Och blir det mer akut fram tills vi träffas så säg att hon ska åka in till oss så opererar jag henne omgående"
Jag började gråta i luren och sköterskan förstod så väl hur jag hade det och jag fick tid i början på oktober, för det var hans första lediga tid. Men hon underströk igen att jag skulle åka in akut till dom tidigare ifall jag inte orkar längre... Jag tackade henne så oerhört mycket och bad henne hälsa det till deras doktor också, vilket hon lovade att göra och sen önskade hon mig varmt välkommen dit...
Sen grät jag ut hos A igen... Denna gång dock av lättnad.... Snacka om vilka olika bemötanden man kan råka på i samma ärende fast på olika ställen.... Skrämmande... När alla papper från St Göran
kom så var det inte ett endaste likhet med frågorna som Löwet hade på sina skithuspapper...
Här var det relevanta frågor som verkligen har med min kropp, rygg och operation att göra...
Jag har tyvärr blivit så pass mycket sämre, så när vi fick tid hos min distriktsläkare efter hans semester så kunde han konstatera att hela mitt nervsystem nu var påverkat och att jag därför drabbas av dessa plötsliga illamående, yrsel och svimningsattacker.... Förträngningarna ligger i hela nervsystemet nu och det påverkar hela det centrala nervsystemet också som i sin tur ger fel signaler eller inga signaler alls till hjärnan....
Jag fick omedelbart sjukintyg, massor av mediciner, men hävdar ändå att jag inte vill åka in akut för det blir så stressat då.. Jag vill, tillsammans med A, träffa min operationsläkare i lugn och ro där i början på oktober för att ställa alla nödvändiga frågor och få veta så mycket som möjligt lugnt och sansat innan operationen sker...
Tills dess.... Jag kämpar på men kan inte gå ut själv och A är så orolig så han vill göra allt ihop med mig så jag inte gör nåt själv... Det kan sluta riktigt illa om jag gör nåt ensam fast jag själv inte riktigt vill ta det till mig... Ena stunden kan jag må hyfsat och då blir jag kaxig, men 2 minuter senare kan situationen vara en helt annan och då ligger jag och skriker av smärtor eller är tämligen borta i skallen av yrsel eller ligger och kravlar på golvet för att jag drabbats av en av mina åtskilliga tillfälliga förlamningar...
Jag tänker göra som A säger och inte käfta emot mer nu... Han är så oerhört rädd om mig och jag känner hur orolig han är samtidigt som han tar hand om mig på alla möjliga sätt.. Det är så tryggt... A.... Tack.... Jag Älskar Dig så oerhört.... Och jag fattar allvaret nu med hur mitt tillstånd är... Även om jag är rädd för operationen så känner jag nu att det MÅSTE ske.. Det finns inget annat...
Jag VILL och SKA bli frisk.... Gud, så jag längtar att få leva ett normalt liv igen tillsammans med min Älskade Man.....
Stru(å)lrabatt!!!
Tänk,vad det lyser och skiner om en när man mår bra och är kär.... Till och med så att det märks tydligt så att okända människor kommenterar det dom ser....
Det hände nåt väldigt roligt häromdagen när jag och Kärestan var ute och handlade... Vi hade shoppat klart och skulle unna oss lite färdig mat utifrån att ta med hem... Kärestan gick ut till bilen och skulle vänta där för parkeringstiden hade gått ut och p-vakterna nere i Solna Centrum är som hajar så man vågar inte ens låta det gå en minut över tiden.....
Jag gick iväg och beställde pasta med fläskfilé på ett favvo-ställe där dom alltid har supergod mat och där man får så mycket att det även räcker till dagen efter... De som jobbar där är av invandrar-bakgrund och pratar sådär lite lagom Rinkeby-svenska... Dom är himla trevliga och önskar en alltid välkommen....
När jag så beställt vår mat så frågar ägaren om jag ska ha med i "luådda"... jaa tack,säger jag... vi ska ha i låda.... Sen säger han att "Du Damen,Du strular" och så skrattar han glatt och hjärtligt....
Va,säger jag,.... vaddå strular och ser nog allmänt undrande och frågande ut... Vad menar människan??? Jag strular då rakt inte.... Hur fasen kan han säga så....
Jag säger inget men fnyser nog lite svagt och han säger så igen "Fruken strular vackert,verkar glad denna damen"..... Han ser så snäll och vänlig ut att jag förstår att han inte menar nåt illa... Men han ser fortfarande min tvekande blick och att jag inte verkar förstå vad han menar så han säger då mer tydligt "Duu STRULAR... SKINER så fint ja,därför du får strul-rabatt idag,man blir glad se på dig"... Då fattar jag... Han menar att jag STRÅLAR så fint och ser så glad ut så jag ska få STRÅL-RABATT på maten........... hahahahaha....... så underbart trevligt och roligt......
Då ler jag mot honom och tackar det allra finaste jag kan... Börjar fnissa för mig själv och berättar sen för Kärestan när jag kommer ut till bilen... Vi skrattar gott och skänker en varm tanke till restuarang-ägaren som förgyllde vår tillvaro lite extra..... Tänk,vad språk och dialekter kan ställa till det... Både på gott och ont.....
Detta blir ett mycket varmt och trevligt minne.... Dessutom har dom himla god mat..... Och särskilt gott känns det när man får STRUL-STRÅL-RABATT...... ;))
Det hände nåt väldigt roligt häromdagen när jag och Kärestan var ute och handlade... Vi hade shoppat klart och skulle unna oss lite färdig mat utifrån att ta med hem... Kärestan gick ut till bilen och skulle vänta där för parkeringstiden hade gått ut och p-vakterna nere i Solna Centrum är som hajar så man vågar inte ens låta det gå en minut över tiden.....
Jag gick iväg och beställde pasta med fläskfilé på ett favvo-ställe där dom alltid har supergod mat och där man får så mycket att det även räcker till dagen efter... De som jobbar där är av invandrar-bakgrund och pratar sådär lite lagom Rinkeby-svenska... Dom är himla trevliga och önskar en alltid välkommen....
När jag så beställt vår mat så frågar ägaren om jag ska ha med i "luådda"... jaa tack,säger jag... vi ska ha i låda.... Sen säger han att "Du Damen,Du strular" och så skrattar han glatt och hjärtligt....
Va,säger jag,.... vaddå strular och ser nog allmänt undrande och frågande ut... Vad menar människan??? Jag strular då rakt inte.... Hur fasen kan han säga så....
Jag säger inget men fnyser nog lite svagt och han säger så igen "Fruken strular vackert,verkar glad denna damen"..... Han ser så snäll och vänlig ut att jag förstår att han inte menar nåt illa... Men han ser fortfarande min tvekande blick och att jag inte verkar förstå vad han menar så han säger då mer tydligt "Duu STRULAR... SKINER så fint ja,därför du får strul-rabatt idag,man blir glad se på dig"... Då fattar jag... Han menar att jag STRÅLAR så fint och ser så glad ut så jag ska få STRÅL-RABATT på maten........... hahahahaha....... så underbart trevligt och roligt......
Då ler jag mot honom och tackar det allra finaste jag kan... Börjar fnissa för mig själv och berättar sen för Kärestan när jag kommer ut till bilen... Vi skrattar gott och skänker en varm tanke till restuarang-ägaren som förgyllde vår tillvaro lite extra..... Tänk,vad språk och dialekter kan ställa till det... Både på gott och ont.....
Detta blir ett mycket varmt och trevligt minne.... Dessutom har dom himla god mat..... Och särskilt gott känns det när man får STRUL-STRÅL-RABATT...... ;))
ELO och WATERFALL!!!
Så,här är den då.... ELO:s låt Waterfall.... Den A och jag ska sjunga och spela in tillsammans... Underbar att sjunga och den har så fina partier... Ska bli kul..... ;))
<object width="445" height="364"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/MIAvhF2G9gY&hl=sv_SE&fs=1&rel=0&border=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/MIAvhF2G9gY&hl=sv_SE&fs=1&rel=0&border=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="445" height="364"></embed></object>
Happier than the morning sun!!!
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/jOlycEMViWU&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/jOlycEMViWU&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>
Denna låt har min A tillägnat till mig.... mmmm... en tidig upplaga av Stevie Wonder,från 1972....
A säger att det är precis så här han känner för mig och lyckan över att han funnit mig...Han är alltså gladare än morgonsolens varma strålar... ;))
Han tycker att min son,N, har en sån fin sångröst som påminner om denna unga Stevie Wonder och han skulle så gärna vilja att N spelar in denna låt och gör en cover på den... Jag är smickrad... Jag är så berörd... Och snart spelar A och jag in vår version på ELO:s Waterfall.... Att ha för eget bruk... Men,om det låter riktigt bra så KANSKE jag lägger ut den här...
Den som lever,får se.... haha...... KÄRLEK ÄR VACKERT....... Tänk att få Älska Rätt människa och bli så Älskad tillbaka...... Det önskar jag ALLA som förtjänar det.... Det är en Gåva värd att vårda ömt..... Så,jag är också Happier than the morning sun...... ;))
Pavarotti-stämning!!!
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/VATmgtmR5o4&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/VATmgtmR5o4&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>
Såååååååååååååå vackert.......... Lyssna..... Njut...... Gåshud..... RIP Pavarotti..... Firade julafton igår ihop med min Älskade A... Vi lyssnade på Cavalleria La Rustica,Svansjön och andra fantastiska stycken från den klassiska musik-världen....
Vi är båda allätare av musik,men vi gillar inte all klassiskt... Men,det finns ju arior och stycken som är så magiska att hjärtat nästan stannar och tårarna,vare sig man vill eller inte,bryter fram.... Att bara känna sån musik inne i själen och få dessa rysningar...
Blev nostalgisk och tänkte på min Far... Så,nu ska A hjälpa mig att banda in flera av dessa klassiska stycken på en CD som jag ska ge Pappa när vi ses nästa gång...
A och jag hade en underbar kväll och det var svårt att glida ur hans sovande trygga famn tidigt i ottan i morse då jag var tvungen att gå upp för att åka och jobba.... Men,vi ses snart igen och nyår är vi båda lediga i flera dagar så då tar vi igen oss tillsammans.... Min soulmate... Mitt Livs Kärlek... Jag har äntligen kommit HEM....
GOD JUL ALLA TROGNA LÄSARE!!!!!!!!
Jul Jul,strålande Jul!!!!
Den närmar sig... Julen.... Denna glädjefyllda storhelg som ska bringa glädje,trygghet,kärlek och samhörighet... Tänk,när mina barn var små,då var själva julafton helig... Inget,absolut inget fick rubba vår julafton och all trivsel vi skapade ihop...
Spänningen som steg inför den stora julklapps-dagen och all god mat ihop med alla anhöriga... Lite tjuvtittande bland paketen och klämmande på vissa stora paket när grabbarna trodde att jag inte såg...
Hihi.... Så underbart... Och så glada och tacksamma de alltid blev för alla klappar... Så nöjda... Och så enormt trevligt,lyckat och fridfullt vi alltid hade det....
Mmm,nostalgi... en stund av vemod... Saknad... Kärlek.... Kärlek... Kärlek..... Nu är de stora.. Egna boenden,underbara flickvänner... Den äldste firar riktigt härlig Dala-jul med sina kära däruppe och får uppleva en äkta och härlig Dala-julkänsla.... Min yngste firar med oss härhemma,men denna julafton först hemma hos flickvännens föräldrar... Så blir det med åren... Vilket är helt naturligt och självklart... Alla vill ju ha sina kära nära...
Därför jobbar jag hela julen,men slutar kl 19 på julaftonskvällen och då åker jag raka vägen hem till min kära Mor,där jag möter upp yngste sonen och hans flickvän som också kommer sent efter firandet hos hennes föräldrar först..och då umgås vi tillsammans allihopa... Dom har ätit då hemma hos hennes föräldrar, och jag har ätit på jobbet så min lilla Mamma äter på dagen med mina bröder...
När vi andra kommer på kvällen sen så blir det enkelt och gott med te och skinkmacka,ost och frukt... Och sen delar vi ut våra julklappar ihop.... Det är ju samvaron som är den viktigaste.. och julklapparna är inte alls lika många längre... Finns ännu inga småbarn med stora lysande ögon av förväntan att ge massa paket till... får se när barnbarnen kommer... hehe...
Mina Kära i Dalarna skickar vi kuvert till och pratar i telefon med på julafton... Tradition... Härligt...Tryggt.... Och min Älskade Man firar med sin gamla mamma och sina systrar på julafton och sover där till juldagen... Jag jobbar även juldagen... så vårt lilla privata julfirande ska vi ha på annandagen... Och sen firar vi nyår ihop,då jag är ledig och min Kära slutar kl 22 på kvällen och sen är han ledig också...
Blir en fin jul ändå... Fin stämning... Tänker på mina älskade i Dalarna... Vet att dom har det så bra där.. Det värmer mitt Hjärta... Vet att min Man har det bra hos sina... Vet att yngste sonen har det bra med sin flickvän hos hennes föräldrar... Och sen på kvällen möts vi... Och jag får prata i telefon med de i Dalarna... Gud,mina ungar,vad jag Älskar er och era underbara flickvänner... Så lycklig jag är att ni alla finns.... Våra Änglar skänker er ständigt beskydd och ni finns i mitt Hjärta hela tiden.... Tack till mina fantastiska svärdöttrar för att ni gör mina söner så lyckliga.... Så tryggt.... TACK!!!!!
Och jag vet att ni vill att jag ska vara lycklig... Det är jag... För att ni finns och vetskapen om att ni alla mår bra.... Och också för att jag äntligen träffat Mannen med stort M... Ni kommer att förstå.... Han gör er mamma lyckligare för varje dag....
GOD JUL Älskade söner,svärdöttrar och min Älskade Man... Nästa år 2010 blir VÅRT ÅR på alla sätt.... Tro,Hopp och Kärlek.... Tack för att ni alla finns... Mitt Liv... Mitt Guld....... GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!
Spänningen som steg inför den stora julklapps-dagen och all god mat ihop med alla anhöriga... Lite tjuvtittande bland paketen och klämmande på vissa stora paket när grabbarna trodde att jag inte såg...
Hihi.... Så underbart... Och så glada och tacksamma de alltid blev för alla klappar... Så nöjda... Och så enormt trevligt,lyckat och fridfullt vi alltid hade det....
Mmm,nostalgi... en stund av vemod... Saknad... Kärlek.... Kärlek... Kärlek..... Nu är de stora.. Egna boenden,underbara flickvänner... Den äldste firar riktigt härlig Dala-jul med sina kära däruppe och får uppleva en äkta och härlig Dala-julkänsla.... Min yngste firar med oss härhemma,men denna julafton först hemma hos flickvännens föräldrar... Så blir det med åren... Vilket är helt naturligt och självklart... Alla vill ju ha sina kära nära...
Därför jobbar jag hela julen,men slutar kl 19 på julaftonskvällen och då åker jag raka vägen hem till min kära Mor,där jag möter upp yngste sonen och hans flickvän som också kommer sent efter firandet hos hennes föräldrar först..och då umgås vi tillsammans allihopa... Dom har ätit då hemma hos hennes föräldrar, och jag har ätit på jobbet så min lilla Mamma äter på dagen med mina bröder...
När vi andra kommer på kvällen sen så blir det enkelt och gott med te och skinkmacka,ost och frukt... Och sen delar vi ut våra julklappar ihop.... Det är ju samvaron som är den viktigaste.. och julklapparna är inte alls lika många längre... Finns ännu inga småbarn med stora lysande ögon av förväntan att ge massa paket till... får se när barnbarnen kommer... hehe...
Mina Kära i Dalarna skickar vi kuvert till och pratar i telefon med på julafton... Tradition... Härligt...Tryggt.... Och min Älskade Man firar med sin gamla mamma och sina systrar på julafton och sover där till juldagen... Jag jobbar även juldagen... så vårt lilla privata julfirande ska vi ha på annandagen... Och sen firar vi nyår ihop,då jag är ledig och min Kära slutar kl 22 på kvällen och sen är han ledig också...
Blir en fin jul ändå... Fin stämning... Tänker på mina älskade i Dalarna... Vet att dom har det så bra där.. Det värmer mitt Hjärta... Vet att min Man har det bra hos sina... Vet att yngste sonen har det bra med sin flickvän hos hennes föräldrar... Och sen på kvällen möts vi... Och jag får prata i telefon med de i Dalarna... Gud,mina ungar,vad jag Älskar er och era underbara flickvänner... Så lycklig jag är att ni alla finns.... Våra Änglar skänker er ständigt beskydd och ni finns i mitt Hjärta hela tiden.... Tack till mina fantastiska svärdöttrar för att ni gör mina söner så lyckliga.... Så tryggt.... TACK!!!!!
Och jag vet att ni vill att jag ska vara lycklig... Det är jag... För att ni finns och vetskapen om att ni alla mår bra.... Och också för att jag äntligen träffat Mannen med stort M... Ni kommer att förstå.... Han gör er mamma lyckligare för varje dag....
GOD JUL Älskade söner,svärdöttrar och min Älskade Man... Nästa år 2010 blir VÅRT ÅR på alla sätt.... Tro,Hopp och Kärlek.... Tack för att ni alla finns... Mitt Liv... Mitt Guld....... GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!
HIAB FOCO!!!
Eller nåt sånt... Ja,alltså,det låter så ungefär när vår coola karatetränare pratar karate-språk...
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
HET,HET,HET KRAM!!!!
Och VEM har jag träffat och KRAMAT idag?????? Ohhhhhh.....
Jag såg honom i Solna centrum gåendes lugnt mot mitt håll.. Jag tänkte inte ens när jag gick fram och sa: "Alltså,jag bara måste ta chansen nu och visa mina naglar som jag gjorde för er" Han sa: Jaa,men oj vad fiiiina,verkligen fint,så tog han på dom och log brett och ödmjukt..
Han tackade... HAN TACKADE MIG... Då frågade jag om jag fick ge honom en kram.. Han sa Absolut... Jag...ojojoj... vad jag kramades... Han höll stadigt... Vem?? Han jag ska gifta mig med såklart... Men det sa jag inte idag... hihi.... BOJAN DJORDIC... Het...eller HET....... Jag log hela tiden sen... Jag kunde inte sluta le.. När vi kramades så sa jag: "Så otroligt bra kämpat.. Tack,vi är så stolta" Han log och tackade igen.. Så trevlig... Så ödmjuk....Och... som han doftade KARL..................... Han doftade MAN...
Konstigt va? Jag är över 40.... och var plötsligt en sjuttonåring... Sen sa vi hej då och log och vinkade.... Som den naturligaste saken i världen..... He is my Man..... Vilken tur att jag har min Käresta på riktigt också... Han hade absolut inget emot den kramen med Bojan... Förmodligen den enda kramen jag får också... Men den räcker hela livet..... Hehe....
Jag såg honom i Solna centrum gåendes lugnt mot mitt håll.. Jag tänkte inte ens när jag gick fram och sa: "Alltså,jag bara måste ta chansen nu och visa mina naglar som jag gjorde för er" Han sa: Jaa,men oj vad fiiiina,verkligen fint,så tog han på dom och log brett och ödmjukt..
Han tackade... HAN TACKADE MIG... Då frågade jag om jag fick ge honom en kram.. Han sa Absolut... Jag...ojojoj... vad jag kramades... Han höll stadigt... Vem?? Han jag ska gifta mig med såklart... Men det sa jag inte idag... hihi.... BOJAN DJORDIC... Het...eller HET....... Jag log hela tiden sen... Jag kunde inte sluta le.. När vi kramades så sa jag: "Så otroligt bra kämpat.. Tack,vi är så stolta" Han log och tackade igen.. Så trevlig... Så ödmjuk....Och... som han doftade KARL..................... Han doftade MAN...
Konstigt va? Jag är över 40.... och var plötsligt en sjuttonåring... Sen sa vi hej då och log och vinkade.... Som den naturligaste saken i världen..... He is my Man..... Vilken tur att jag har min Käresta på riktigt också... Han hade absolut inget emot den kramen med Bojan... Förmodligen den enda kramen jag får också... Men den räcker hela livet..... Hehe....
GULD!!!!!!!!!!
Framåt Stolta AIK...... AIK...... AIK...... Framåt Stolta AIK........
Hur underbart är detta på en skala??? Vilket Gäng... Vilka Grabbar... Dom gav allt och fick också allt...
Vi är såååååå stolta....... TACK ALLA SPELARE och TRÄNARE!!!! Tack till alla supporters och fans som outtröttligt sjungit,skrikit,följt,stöttat,hissat,hyllat och Älskat Gnaget.... Nu menar jag alla de som är riktiga fotbollsfans alltså... Inte de som bråkar....
Tack till vårt eget gäng,vi som också gått på de flesta hemma-matcherna och skrikit oss hesa och hållt ihop i ur och skur... Ser fram emot nästa säsong... Vore i och för sig lite trist om det inte blir ett enda derby.... Men men.... VI ÄR ÖVERALLT..............
Detta var välförtjänt för alla inblandade.... A..... I..... K........
Högsta klassens Skratt-terapi!
http://svt.se/embededflash/1725740/play.swf
Det kan inte alltid vara så lätt att vara rik,blond och offentlig....... En total fullträff i Humor...
Ny Queen-sångare!!!
Jag följde inte stenhårt American Idol i år men hade ändå min glasklara favorit... säkert som många andra... Adam Lambert... Han kom tvåa efter Kris och även om Kris var duktig så är det ljusår mellan dessa artister...
Efter att nu på morgonen ha sett ett klipp från YouTube som min kära svärdotter lagt upp i sin blogg så måste jag härma henne nu... Detta är fullkomligt magiskt och jag får rysningar överallt och tårarna bara rinner...
Jag är ett stort fan av Queen och älskade deras sångare Freddie,som tyvärr dog alltför tidigt.. Hans röst var fantastisk och jag har alltid ansett att ingen nånsin kommer att kunna ersätta den rollen som Queens nya sångare...
Nu går ganska säkra rykten om att Adam Lambert kan bli Queens sångare och jag är golvad och känner att ingenting kan vara mer rätt... Freddie kommer att lysa av stolthet i sin himmel...
Ta en titt på detta... Skuva upp volymen och gör dig beredd för en kaskad av känslostormar... Adam och Kris sjunger duett i finalen och det märks tydligt att Adam glänser över alla gränser... Killen med sin egen stil,liknar Elvis lite i sitt svarta hår och med sina ögon... Vilken talang... Det är Kris som börjar sjunga och sen när Adam tar vid så blixtrar det i hela Universum....
Lyssna och njut....
http://www.youtube.com/watch?v=w1AUH8uuT3g
Efter att nu på morgonen ha sett ett klipp från YouTube som min kära svärdotter lagt upp i sin blogg så måste jag härma henne nu... Detta är fullkomligt magiskt och jag får rysningar överallt och tårarna bara rinner...
Jag är ett stort fan av Queen och älskade deras sångare Freddie,som tyvärr dog alltför tidigt.. Hans röst var fantastisk och jag har alltid ansett att ingen nånsin kommer att kunna ersätta den rollen som Queens nya sångare...
Nu går ganska säkra rykten om att Adam Lambert kan bli Queens sångare och jag är golvad och känner att ingenting kan vara mer rätt... Freddie kommer att lysa av stolthet i sin himmel...
Ta en titt på detta... Skuva upp volymen och gör dig beredd för en kaskad av känslostormar... Adam och Kris sjunger duett i finalen och det märks tydligt att Adam glänser över alla gränser... Killen med sin egen stil,liknar Elvis lite i sitt svarta hår och med sina ögon... Vilken talang... Det är Kris som börjar sjunga och sen när Adam tar vid så blixtrar det i hela Universum....
Lyssna och njut....
http://www.youtube.com/watch?v=w1AUH8uuT3g
Globetrotter-dator!!!
Hmm... Jag gillar att resa när såna tillfällen dyker upp... Men just nu ligger det på is.. Jobbar mycket och har inte riktigt res-ork just nu... Blev dock påmind i torsdags på ett litet annorlunda sätt att man kanske skulle ta och boka in sig på en resa snart... Jag har massor av semesterdagar kvar att ta ut...
I onsdags fick jag ju äntligen hem min nya dator som jag skrivit om... En smidig liten laptop med allt jag behöver och tillhörande mobilt bredband... Behändigt som attan... Installerade allt direkt då med hjälp av min bror och allt gick bra och funkade utan problem... Till en början...
I torsdags kväll la datorn av kontakten med Internet... Helt... Fattade absolut ingenting och blev sådär lagom små-morrig eftersom allt är helt nytt och installationen gjordes helt efter alla mallar och manualer... Prövade alla varianter av felsökningar med hjälp av Windows guider och allt sånt och fick till svar skriftligt att jag kunde få bättre hjälp om jag kopplade upp mig på nätet... ???????.... ehhh,det var ju liksom det som var själva problemet.... Att komma ut på Internet...
Satt och fibbla med detta till ca halv två på natten innan jag insåg att det inte kommer att funka och att jag måste sova för att orka upp till jobbet på fredagmorgonen... Men la ner alla support-papper och telefonnummer i min väska för att kunna ringa från jobbet och kolla vad som var fel...
Ringde och fick till svar att allt verkade funka enligt vad dom kunde se och att det inte varit något driftstopp i min kommun heller... Suck... Men dom bad mig återkomma på kvällen när jag var hemma igen och satt framför datorn så att jag kunde få bättre hjälp på så sätt...
Sagt och gjort... Fick urtrevlig support-hjälp sen på kvällen av en jättetrevlig tekniker som guidade mig igenom olika moment via telefonen... Vad felet var??
Jo,min egensinniga dator visade sig ha ett eget liv och en egen vilja... Den försvann från Sverige och försökte koppla upp sig i ESTLAND!!!!!!!!!!! När den inte fick kontakt där så blev det ju inget internet för mig och den vägrade att själv ta sig tillbaka till Sveriges gränser och drivrutiner.... Den skulle prompt vara i Estland...
Jag frågade killen hur detta kunde komma sig och han sa att det var väldigt ovanligt men att det kunde hända att datorn tappar sina drivrutin-kontakter och då försöker koppla upp sig på annat sätt och i denna dators värld så var det tydligen Estland som låg närmast till hands att hitta trots att vi är i Sverige...
Jaja,nu kan jag le åt allt och jag klappade till och med lite ömt på datorn när allt var fixat, och skulle samma problem dyka upp igen så vet jag nu hur jag själv kan åtgärda felet... Himla bra..
Och som sagt,det kanske är dags att börja kolla på lite res-alternativ....
I onsdags fick jag ju äntligen hem min nya dator som jag skrivit om... En smidig liten laptop med allt jag behöver och tillhörande mobilt bredband... Behändigt som attan... Installerade allt direkt då med hjälp av min bror och allt gick bra och funkade utan problem... Till en början...
I torsdags kväll la datorn av kontakten med Internet... Helt... Fattade absolut ingenting och blev sådär lagom små-morrig eftersom allt är helt nytt och installationen gjordes helt efter alla mallar och manualer... Prövade alla varianter av felsökningar med hjälp av Windows guider och allt sånt och fick till svar skriftligt att jag kunde få bättre hjälp om jag kopplade upp mig på nätet... ???????.... ehhh,det var ju liksom det som var själva problemet.... Att komma ut på Internet...
Satt och fibbla med detta till ca halv två på natten innan jag insåg att det inte kommer att funka och att jag måste sova för att orka upp till jobbet på fredagmorgonen... Men la ner alla support-papper och telefonnummer i min väska för att kunna ringa från jobbet och kolla vad som var fel...
Ringde och fick till svar att allt verkade funka enligt vad dom kunde se och att det inte varit något driftstopp i min kommun heller... Suck... Men dom bad mig återkomma på kvällen när jag var hemma igen och satt framför datorn så att jag kunde få bättre hjälp på så sätt...
Sagt och gjort... Fick urtrevlig support-hjälp sen på kvällen av en jättetrevlig tekniker som guidade mig igenom olika moment via telefonen... Vad felet var??
Jo,min egensinniga dator visade sig ha ett eget liv och en egen vilja... Den försvann från Sverige och försökte koppla upp sig i ESTLAND!!!!!!!!!!! När den inte fick kontakt där så blev det ju inget internet för mig och den vägrade att själv ta sig tillbaka till Sveriges gränser och drivrutiner.... Den skulle prompt vara i Estland...
Jag frågade killen hur detta kunde komma sig och han sa att det var väldigt ovanligt men att det kunde hända att datorn tappar sina drivrutin-kontakter och då försöker koppla upp sig på annat sätt och i denna dators värld så var det tydligen Estland som låg närmast till hands att hitta trots att vi är i Sverige...
Jaja,nu kan jag le åt allt och jag klappade till och med lite ömt på datorn när allt var fixat, och skulle samma problem dyka upp igen så vet jag nu hur jag själv kan åtgärda felet... Himla bra..
Och som sagt,det kanske är dags att börja kolla på lite res-alternativ....
Äntligen hemma!!!
Såååå.... äntligen har jag kunnat skaffa mig en dator hemma nu.. En smidig liten laptop som är ny med allt jag behöver... Känns lyxigt att ha egen dator igen nu... Tänk ändå,vad man lär sig att uppskatta saker och ting när man varit utan det... Och mobilt bredband också... Inga sladdar och en massa krångel.... Nice....
Dator och andra apparater är ju självklart inget måste,men nog är det en förenkling av så mycket...
Vi lever ju i ett pressat och stressat samhälle och alla gör sitt bästa för att hinna med... Så visst kan vissa saker bli enklare att handskas med när man har bra hjälpmedel...
Fryser gör jag dock fortfarande från igår då jag var på Råsunda... Gudars skymning vad kallt,men ändå kom det drygt 25 tusen.... Var ändå en bra stämning... Men vi stod på södra läktaren,alltså bortaläktaren... Ena sidan av den var fylld med albanska fans som tände eldar,sjöng,dansa och hade kul... Och de flesta av dem bor ju i Sverige så många av dem hade två-delade färger på sig,både svenskt och albanskt... Det var himla coolt...
Sitter dock hellre på Östra Läktaren,som är en långsida,det gör vi alltid när vi ser AIK... Känns mer hemma där och man ser bättre... Nu får man hoppas på ett AIK-guld istället.... Sverige vann igår,men det gjorde ju även Portugal så nåt VM blir det inte...
Men det går ju flera tusen tåg till.... So,no big deal... Nä,nu är det ett badkar som gäller med riktigt varmt vatten... Har inget eget kar så jag får åka och låna min kära Mammas... Ska ligga länge däri och tina upp ordentligt.... Fryser ända in i benmärgen.... Brrrrrrrrrrrr......
Dator och andra apparater är ju självklart inget måste,men nog är det en förenkling av så mycket...
Vi lever ju i ett pressat och stressat samhälle och alla gör sitt bästa för att hinna med... Så visst kan vissa saker bli enklare att handskas med när man har bra hjälpmedel...
Fryser gör jag dock fortfarande från igår då jag var på Råsunda... Gudars skymning vad kallt,men ändå kom det drygt 25 tusen.... Var ändå en bra stämning... Men vi stod på södra läktaren,alltså bortaläktaren... Ena sidan av den var fylld med albanska fans som tände eldar,sjöng,dansa och hade kul... Och de flesta av dem bor ju i Sverige så många av dem hade två-delade färger på sig,både svenskt och albanskt... Det var himla coolt...
Sitter dock hellre på Östra Läktaren,som är en långsida,det gör vi alltid när vi ser AIK... Känns mer hemma där och man ser bättre... Nu får man hoppas på ett AIK-guld istället.... Sverige vann igår,men det gjorde ju även Portugal så nåt VM blir det inte...
Men det går ju flera tusen tåg till.... So,no big deal... Nä,nu är det ett badkar som gäller med riktigt varmt vatten... Har inget eget kar så jag får åka och låna min kära Mammas... Ska ligga länge däri och tina upp ordentligt.... Fryser ända in i benmärgen.... Brrrrrrrrrrrr......
Mirakel!!!
På onsdag ska jag till Råsunda och se Zlatan-Albanien.... Eller,jag menar ju Sverige-Albanien... För det är ju 10 killar till som är på planen.... Zlatan är en Världs-spelare av högsta klass och han lyckas alltid i sina utländska lag just för att han då även spelar med andra världs-stjärnor som sina medspelare... Spelare som verkligen vill SPELA fotboll och offra sig för laget och som vet precis hur dom ska backa upp sina forwards som kan avgöra viktiga matcher...
Zlatan har inte samma backup-killar i landslaget... Han försöker,jobbar,sliter,vill,kämpar och tar för sig numera, men tyvärr är det ett gäng knattar i C-klass han har runt sig som inte alls har kapacitet nog för att förstå vidden av att vårda samspelet med en världsartist... Antingen är dom för unga just nu men kommer att lära sig eller så är de för gamla eller så tror dom själva att det är dom som är den största stjärnan och därför ska allt kretsa kring just dom...
Zlatan kan inte ensam göra allt rätt eller vinna alla bollar... Alla förlitar sig på att han är frälsaren som kan avgöra allt och vinna allt ENSAM... Han KAN avgöra en match,det vet vi... Han kan mer än så... Och vill ännu mer... Tyvärr har inte alla samma inställning och då är det inte så lätt att ha den vinnar-skallen som Zlatan har... Han har rätt att vara kaxig numera,för nu har han utvecklats som människa och har tagit till sig en stor portion ödmjukhet... Det har också gjort att han blivit en bättre spelare både på och utanför plan... Han lyser av självförtroende och har en stark självkännedom... Jag har inte alltid haft denna uppfattning om honom...
Snarare tvärtom faktiskt... Men precis som han har ändrat sig med åren så har även jag gjort det... Han tror på sig själv och vet vad han är kababel till... Numera tar han för sig,jobbar både hemåt och bakåt... Och passar... Det har kommit mer och mer att han blivit en lag-spelare av rang... Därför ska han också kunna lita på att det han ger sina lagspelare ska han få tillbaka.... Han vet när han är rätt placerad... Han vet när han har åsikter,vad som kunde ha gjorts annorlunda... Av de andra... Så pass mycket ÄR han fotboll....
Det vore ett Mirakel om Malta spelar oavgjort mot Portugal imorgon och Zlatan vinner över Albanien... sorry igen... Sverige vinner över Albanien... Mirakel har skett förr... Tyvärr tror jag ej på det imorgon... För Malta har ingen Zlatan och vi har bara EN av honom och en Isaksson... Men,det kommer fler matcher och fler turneringar och jag ska gå till Råsunda ändå för att hylla Zlatan och ge honom det stöd han förtjänar,så att han åtminstone känner det från oss utanför plan... Vi som ser,tänker och känner som honom.... Och vet... Och jag ska skrika mig hes när han gör mål...
Sen har vi ju förstås AIK-guldet att se fram emot snart men det är ju en helt annan historia som jag lär återkomma till..... Förhoppningsvis i sann ZLATAN-anda....
Fotbollsfeber!!!!
Tänk,så okvinnlig jag kan bli när jag kollar fotboll... Viktiga Sverige-matcher t.ex och i synnerhet när jag är på Råsunda och kollar in favvo-laget AIK.... Brukar gå på de flesta hemma-matcherna med min 24-årige son och hans kompisar... Då är man verkligen en i gänget... Vi brukar sitta på Östra läktaren och inte på Norra bland klacken men man smittas av deras sånger,visslingar och rop... Tro mig... Jag är helt inne i stämningen... Total fokus... Full koncentration på spelet och hänger med i alla åsikter om vem som gör vad och som inte gör vad...
Och när en AIK-spelare blir fälld... Eller ja,ibland så faller dom kanske... Men herregud vad man reagerar starkt och ställer sig upp och skriker och svär åt domaren och påpekar på alla sätt att det borde ha varit STRAFF... eller,nåja,åtminstone frispark.... Men vadå... Jag är verkligen UR-KVINNA med stort K... Men i de lägena skulle man kunna ta mig för en hel karl.... Om det inte vore för mitt långa hår och kurviga kropp förstås....
Och tänk när vårt lag gör måååååååål..... Vi studsar,hoppar,skriker,kramas,gör give me five och bara SKRIKER ut vår kärlek för spelarna och laget... Och när motståndarna gör mål så suckar vi,blir alldeles tyyyyyysta,hänger med huvudena,snyftar till,förbannar motståndarna och ifrågasätter hur fasen de bara vågar ta sig såna friheter som att komma hem till vår arena och göra mål på våra grabbar..... Men aldrig nånsin att vi skäller på våra egna... Vi kan tycka att det är tokigt ibland men vi skäller inte....
Och i början innan matchen börjar och vi sjunger AIK-sången som jag lagt in som text här på min blogg,så känner man hur det pirrar i hela kroppen,förväntningarna frodas,hoppet stärks,gåshuden visar sig och blickarna vi alla ger varann skapar publik-styrka.... Så mycket kraft vi ger varann som strålar ut mot spelarna.... Det känns i hela kroppen....
Och när klacken på Norra stå vill ha med sig övriga läktare i sina sånger och ramsor och vi ger dem det gensvar de efterfrågar så sprids en stark samhörighet och en skön trivsel för alla... Både stora och små... Inget bråk... Bara sann och äkta fotbolls-glädje i samklang för att ge våra spelare vårt allra bästa stöd....
Det är fotboll när det är som bäst.... Någon som känner igen sig?? Mmmmm.... Snart dags igen....
Och när en AIK-spelare blir fälld... Eller ja,ibland så faller dom kanske... Men herregud vad man reagerar starkt och ställer sig upp och skriker och svär åt domaren och påpekar på alla sätt att det borde ha varit STRAFF... eller,nåja,åtminstone frispark.... Men vadå... Jag är verkligen UR-KVINNA med stort K... Men i de lägena skulle man kunna ta mig för en hel karl.... Om det inte vore för mitt långa hår och kurviga kropp förstås....
Och tänk när vårt lag gör måååååååål..... Vi studsar,hoppar,skriker,kramas,gör give me five och bara SKRIKER ut vår kärlek för spelarna och laget... Och när motståndarna gör mål så suckar vi,blir alldeles tyyyyyysta,hänger med huvudena,snyftar till,förbannar motståndarna och ifrågasätter hur fasen de bara vågar ta sig såna friheter som att komma hem till vår arena och göra mål på våra grabbar..... Men aldrig nånsin att vi skäller på våra egna... Vi kan tycka att det är tokigt ibland men vi skäller inte....
Och i början innan matchen börjar och vi sjunger AIK-sången som jag lagt in som text här på min blogg,så känner man hur det pirrar i hela kroppen,förväntningarna frodas,hoppet stärks,gåshuden visar sig och blickarna vi alla ger varann skapar publik-styrka.... Så mycket kraft vi ger varann som strålar ut mot spelarna.... Det känns i hela kroppen....
Och när klacken på Norra stå vill ha med sig övriga läktare i sina sånger och ramsor och vi ger dem det gensvar de efterfrågar så sprids en stark samhörighet och en skön trivsel för alla... Både stora och små... Inget bråk... Bara sann och äkta fotbolls-glädje i samklang för att ge våra spelare vårt allra bästa stöd....
Det är fotboll när det är som bäst.... Någon som känner igen sig?? Mmmmm.... Snart dags igen....
AIK!!!!
| Solen stiger över Råsunda... Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur Hovets is e blank och klar. Och bönderna dom gapar utav fasa, och snutarna dom spejar och dom tar. Vi ser dom svarta tröjorna i AIK, vi vet att alla vägar bär oss rätt. -------------------------------------------- Å vi e AIK å alltid e vi med er, och alltid ska vi se er ta poäng. Å vi e AIK å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. -------------------------------------------- Ibland så kan det blåsa kalla stormar, ibland kan himlen vara ganska grå. Men när det gäller laget som vi älskar, så skiner solen snart på oss ändå. Vi hört om stora tider som har svunnit, vi vet att snart så är det dags igen. -------------------------------------------- Å vi e AIK, å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. Å vi e AIK, å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. |
Hollywoodfruar!!!!
Okeeeeeeeeeeeeeeey....... Ehhhhh...................... Kommentarer överflödiga.... Finns liksom inget att säga... Jag känner mig lika tom som dom.... Lika innehållslös med mina ord som dom är med sitt prat... Smittar det???? Hollywoodinfluensan.... Ta betäckning.... Byt kanal eller stäng åtminstone av ljudet.... Finns ännu inget vaccin mot denna skrattretande sjukdom....
Förlåt mig.... Jag kanske är fördomsfull nu.... NOT!!!!!!!!!!!!!!!
Eller........
Förlåt mig.... Jag kanske är fördomsfull nu.... NOT!!!!!!!!!!!!!!!
Eller........
