HIAB FOCO!!!
Eller nåt sånt... Ja,alltså,det låter så ungefär när vår coola karatetränare pratar karate-språk...
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
Trygghet,Ro,Harmoni!!!
Är alldeles lugn inombords... Har aldrig känt nåt liknanade... Förälskelser kan ju vara så explosionsartade och högstressande att man aldrig nästan kommer ner på jorden liksom...
Det är knappt man får nåt annat gjort.... Man bara skakar och nästan lyfter från marken.. Detta är nåt annat... Nåt djupare... Nåt starkare... Nåt mer hållbart.... Tror jag... Allt är så vackert... Så otroligt stilla.... Så lugnt.... SÅ VACKERT.....
Allt vi gör är bara HARMONI.... Finns inge stress... Vi är så kära att vi håller på och sprängs och ändå håller vi oss kvar på marken,sköter våra jobb och andra vardagssysslor... Vi bara ÄR.... Vi bara andas.... Njuter.... Vi somnar tätt omslingrade och vaknar precis likadant... Vi ligger och tittar varann i ögonen och bara tar in känslan... Länge...
Det vibrerar överallt men det är lugna jämna vibrationsvågor... Vi känner att vi har all tid i världen... Har vi nu funnit varann så sent i Livet så var det verkligen meningen och på tiden och nu får inget,inget gå till spillo... Inte slösa en enda sekund till på meningslösa relationer som inte leder nånstans...
Det går att TA på energifältet mellan oss... Det går att känna våra känslor... Det går att se hur luften darrar när vi vidrör den tillsammans... Ingen kan undgå det... Så stilla.... Så ljust... Jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta.... Så starkt...
Vi har inget mer att förlora,bara allt att vinna... Han är min Ledstjärna,det vackraste Månljuset jag nånsin skådat hos en Man jag valt som Partner... Han lyser upp min väg överallt där jag går... Och är den tryggaste famn jag nånsin lutat mig mot...
Han undrar var jag varit nånstans och varför jag ej dök upp tidigare... Vi vill inte gå vilse mer.. Nu har vi ju bådat hittat HEM... Den rätta vägen... Ja,jag tror det....
Det är knappt man får nåt annat gjort.... Man bara skakar och nästan lyfter från marken.. Detta är nåt annat... Nåt djupare... Nåt starkare... Nåt mer hållbart.... Tror jag... Allt är så vackert... Så otroligt stilla.... Så lugnt.... SÅ VACKERT.....
Allt vi gör är bara HARMONI.... Finns inge stress... Vi är så kära att vi håller på och sprängs och ändå håller vi oss kvar på marken,sköter våra jobb och andra vardagssysslor... Vi bara ÄR.... Vi bara andas.... Njuter.... Vi somnar tätt omslingrade och vaknar precis likadant... Vi ligger och tittar varann i ögonen och bara tar in känslan... Länge...
Det vibrerar överallt men det är lugna jämna vibrationsvågor... Vi känner att vi har all tid i världen... Har vi nu funnit varann så sent i Livet så var det verkligen meningen och på tiden och nu får inget,inget gå till spillo... Inte slösa en enda sekund till på meningslösa relationer som inte leder nånstans...
Det går att TA på energifältet mellan oss... Det går att känna våra känslor... Det går att se hur luften darrar när vi vidrör den tillsammans... Ingen kan undgå det... Så stilla.... Så ljust... Jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta.... Så starkt...
Vi har inget mer att förlora,bara allt att vinna... Han är min Ledstjärna,det vackraste Månljuset jag nånsin skådat hos en Man jag valt som Partner... Han lyser upp min väg överallt där jag går... Och är den tryggaste famn jag nånsin lutat mig mot...
Han undrar var jag varit nånstans och varför jag ej dök upp tidigare... Vi vill inte gå vilse mer.. Nu har vi ju bådat hittat HEM... Den rätta vägen... Ja,jag tror det....
HET,HET,HET KRAM!!!!
Och VEM har jag träffat och KRAMAT idag?????? Ohhhhhh.....
Jag såg honom i Solna centrum gåendes lugnt mot mitt håll.. Jag tänkte inte ens när jag gick fram och sa: "Alltså,jag bara måste ta chansen nu och visa mina naglar som jag gjorde för er" Han sa: Jaa,men oj vad fiiiina,verkligen fint,så tog han på dom och log brett och ödmjukt..
Han tackade... HAN TACKADE MIG... Då frågade jag om jag fick ge honom en kram.. Han sa Absolut... Jag...ojojoj... vad jag kramades... Han höll stadigt... Vem?? Han jag ska gifta mig med såklart... Men det sa jag inte idag... hihi.... BOJAN DJORDIC... Het...eller HET....... Jag log hela tiden sen... Jag kunde inte sluta le.. När vi kramades så sa jag: "Så otroligt bra kämpat.. Tack,vi är så stolta" Han log och tackade igen.. Så trevlig... Så ödmjuk....Och... som han doftade KARL..................... Han doftade MAN...
Konstigt va? Jag är över 40.... och var plötsligt en sjuttonåring... Sen sa vi hej då och log och vinkade.... Som den naturligaste saken i världen..... He is my Man..... Vilken tur att jag har min Käresta på riktigt också... Han hade absolut inget emot den kramen med Bojan... Förmodligen den enda kramen jag får också... Men den räcker hela livet..... Hehe....
Jag såg honom i Solna centrum gåendes lugnt mot mitt håll.. Jag tänkte inte ens när jag gick fram och sa: "Alltså,jag bara måste ta chansen nu och visa mina naglar som jag gjorde för er" Han sa: Jaa,men oj vad fiiiina,verkligen fint,så tog han på dom och log brett och ödmjukt..
Han tackade... HAN TACKADE MIG... Då frågade jag om jag fick ge honom en kram.. Han sa Absolut... Jag...ojojoj... vad jag kramades... Han höll stadigt... Vem?? Han jag ska gifta mig med såklart... Men det sa jag inte idag... hihi.... BOJAN DJORDIC... Het...eller HET....... Jag log hela tiden sen... Jag kunde inte sluta le.. När vi kramades så sa jag: "Så otroligt bra kämpat.. Tack,vi är så stolta" Han log och tackade igen.. Så trevlig... Så ödmjuk....Och... som han doftade KARL..................... Han doftade MAN...
Konstigt va? Jag är över 40.... och var plötsligt en sjuttonåring... Sen sa vi hej då och log och vinkade.... Som den naturligaste saken i världen..... He is my Man..... Vilken tur att jag har min Käresta på riktigt också... Han hade absolut inget emot den kramen med Bojan... Förmodligen den enda kramen jag får också... Men den räcker hela livet..... Hehe....
Rosa Bubblor!!!!
Det är rosa bubblor överallt... Åt vilket håll jag än tittar... Alldeles galet mycket pirr... Mitt Månljus får mig att se lite annorlunda på tillvaron just nu... Det är märkligt,men en förälskelse känns ju precis likadant vare sig man är 15,40 eller 70.... Alla vet...
Det är plötsligt ljust överallt... Alla människor är så vänliga.. Eller så är det så att man inte tar till sig de som inte är vänliga... Hur berusande trött man än är, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här...hmm.., så klarar man sig ändå för att man är HÖG av Livslust...
Oavsett vad man varit med om tidigare och att man lovat sig själv att aldrig mer släppa in någon ny i sitt liv, så kan man inte värja sig över såna knockande känslor som intar hela ens själ när de dyker upp på nytt... Kärleken består,det är bara föremålen som växlar....
Hur ska man tänka nu då? Om jag utgår från mitt eget bagage så har jag blivit så blåst förr att vem som helst skulle vända i dörren innan man går in i en ny relation... Men,allt har ju hela tiden handlat om att överleva för mig,och nu vill jag verkligen Leva.. Förstå skillnaden... Kämpa för att Överleva Livet eller helt enkelt Leva Livet... Vilket låter bäst?
Jag tänker aldrig mer bli ett offer... Jag vill LEVA LIVET för mig.. Därför vill jag också LEVA LIVET för andra och tillsammans med andra som jag mår bra av att umgås med... Jag offrar mig inte mer till altaret... Jag tar för mig av det istället och ser hur det går... Går det åt skogen igen så klarar jag mig ändå.. Med tanke på min nya icke-offer-roll...
Jag klarar att ta hand om mig själv,jag kan och jag vill.... Jag klarar också av att ha en relation,jag kan OM jag vill.... Det ena utesluter inte det andra... Jag bara följer just nu... Den där stigen som mitt Månljus så enormt sagolikt vackert belyser åt mig... På den där tröskeln där han sträcker ut sin hand så jag ska kunna fatta den och han varsamt för mig över till hans sida...
Det är skimrande vackert och jag VILL uppleva det igen... Oavsett om det varar eller inte... Han är min Ledstjärna... Jag är hans solstråle... Kan det bli annat än gnistrande då.....
Det är plötsligt ljust överallt... Alla människor är så vänliga.. Eller så är det så att man inte tar till sig de som inte är vänliga... Hur berusande trött man än är, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här...hmm.., så klarar man sig ändå för att man är HÖG av Livslust...
Oavsett vad man varit med om tidigare och att man lovat sig själv att aldrig mer släppa in någon ny i sitt liv, så kan man inte värja sig över såna knockande känslor som intar hela ens själ när de dyker upp på nytt... Kärleken består,det är bara föremålen som växlar....
Hur ska man tänka nu då? Om jag utgår från mitt eget bagage så har jag blivit så blåst förr att vem som helst skulle vända i dörren innan man går in i en ny relation... Men,allt har ju hela tiden handlat om att överleva för mig,och nu vill jag verkligen Leva.. Förstå skillnaden... Kämpa för att Överleva Livet eller helt enkelt Leva Livet... Vilket låter bäst?
Jag tänker aldrig mer bli ett offer... Jag vill LEVA LIVET för mig.. Därför vill jag också LEVA LIVET för andra och tillsammans med andra som jag mår bra av att umgås med... Jag offrar mig inte mer till altaret... Jag tar för mig av det istället och ser hur det går... Går det åt skogen igen så klarar jag mig ändå.. Med tanke på min nya icke-offer-roll...
Jag klarar att ta hand om mig själv,jag kan och jag vill.... Jag klarar också av att ha en relation,jag kan OM jag vill.... Det ena utesluter inte det andra... Jag bara följer just nu... Den där stigen som mitt Månljus så enormt sagolikt vackert belyser åt mig... På den där tröskeln där han sträcker ut sin hand så jag ska kunna fatta den och han varsamt för mig över till hans sida...
Det är skimrande vackert och jag VILL uppleva det igen... Oavsett om det varar eller inte... Han är min Ledstjärna... Jag är hans solstråle... Kan det bli annat än gnistrande då.....
Omtumlad!!!
Långsamt vaknar dan, breder sina vingar, här över allt jag vet.... Jag har förundrats som ett barn,
när som tusen klockar klingar sen Du kom och röjde min hemlighet....
Ärrad,stolt och trygg,vaken vid Din rygg, tiden står still, om bara för en sekund...
För nån som Du, så kan jag lämna allt jag har, med nån som Du blir hela världen underbar..
Jag har drömt så många drömmar,kan den här nu bli sann, med nån som Du....
Jag har sett mig i Din blick, jag har hört mig i Ditt Hjärta, och Du ger den frågvisa själen svar...
Ärrad,stolt och trygg, naken vid Din rygg och aldrig igen blir jag den som jag var....
För nån som Du, så kan jag lämna allt jag har, med nån som Du, blir hela världen underbar...
Jag har drömt så många drömmar, kan den här nu bli sann med nån som Du.....
Denna fantastiska text som finns i låten "Nån som Du" är skriven och sjungs av Sonja Aldén och jag tillägnar den till en väldigt speciell person.... Du vet vem Du är mitt Vackra Månljus...
Tack.... En dag i taget.... Sakta men säkert.... Jag visste att Du fanns... Du visste att jag fanns...
Varandras motsatser men ändå så fullkomligt Lika... Låt oss se om vi hittat Hem... Vi har inte bråttom.... Du vet allt om Demonen... Du förstår hur jag känner och tänker... Du ser min skörhet i min blick....
Din solstråle har öppnat dörren.... Du bad mig om det... Du sa " Min vackra solstråle,vill,kan och orkar du öppna din sårbara och hårt stängda dörr på glänt så jag kan ställa mig på tröskeln försiktigt,lugnt och tryggt och bara låta dig möta mig där när du är redo".... Jag svarade " Vet inte än... vet inte alls... "
Nu vet jag.... Den står på glänt och jag är extremt nyfiken och vågar möta Dig på tröskeln... Men jag vet inte än hur långt jag vågar kliva över... Du säger att Du ska få mig att blomma igen och att jag aldrig nånsin mer ska behöva vara rädd men att jag bestämmer takten och låter allt komma till ro och att Du står stadigt kvar på tröskeln tills jag släpper in Dig helt...
Omtumlande men ändå lugnt..... Ingen panik eller stress... Bara så knoppande vackert...
när som tusen klockar klingar sen Du kom och röjde min hemlighet....
Ärrad,stolt och trygg,vaken vid Din rygg, tiden står still, om bara för en sekund...
För nån som Du, så kan jag lämna allt jag har, med nån som Du blir hela världen underbar..
Jag har drömt så många drömmar,kan den här nu bli sann, med nån som Du....
Jag har sett mig i Din blick, jag har hört mig i Ditt Hjärta, och Du ger den frågvisa själen svar...
Ärrad,stolt och trygg, naken vid Din rygg och aldrig igen blir jag den som jag var....
För nån som Du, så kan jag lämna allt jag har, med nån som Du, blir hela världen underbar...
Jag har drömt så många drömmar, kan den här nu bli sann med nån som Du.....
Denna fantastiska text som finns i låten "Nån som Du" är skriven och sjungs av Sonja Aldén och jag tillägnar den till en väldigt speciell person.... Du vet vem Du är mitt Vackra Månljus...
Tack.... En dag i taget.... Sakta men säkert.... Jag visste att Du fanns... Du visste att jag fanns...
Varandras motsatser men ändå så fullkomligt Lika... Låt oss se om vi hittat Hem... Vi har inte bråttom.... Du vet allt om Demonen... Du förstår hur jag känner och tänker... Du ser min skörhet i min blick....
Din solstråle har öppnat dörren.... Du bad mig om det... Du sa " Min vackra solstråle,vill,kan och orkar du öppna din sårbara och hårt stängda dörr på glänt så jag kan ställa mig på tröskeln försiktigt,lugnt och tryggt och bara låta dig möta mig där när du är redo".... Jag svarade " Vet inte än... vet inte alls... "
Nu vet jag.... Den står på glänt och jag är extremt nyfiken och vågar möta Dig på tröskeln... Men jag vet inte än hur långt jag vågar kliva över... Du säger att Du ska få mig att blomma igen och att jag aldrig nånsin mer ska behöva vara rädd men att jag bestämmer takten och låter allt komma till ro och att Du står stadigt kvar på tröskeln tills jag släpper in Dig helt...
Omtumlande men ändå lugnt..... Ingen panik eller stress... Bara så knoppande vackert...
GULD!!!!!!!!!!
Framåt Stolta AIK...... AIK...... AIK...... Framåt Stolta AIK........
Hur underbart är detta på en skala??? Vilket Gäng... Vilka Grabbar... Dom gav allt och fick också allt...
Vi är såååååå stolta....... TACK ALLA SPELARE och TRÄNARE!!!! Tack till alla supporters och fans som outtröttligt sjungit,skrikit,följt,stöttat,hissat,hyllat och Älskat Gnaget.... Nu menar jag alla de som är riktiga fotbollsfans alltså... Inte de som bråkar....
Tack till vårt eget gäng,vi som också gått på de flesta hemma-matcherna och skrikit oss hesa och hållt ihop i ur och skur... Ser fram emot nästa säsong... Vore i och för sig lite trist om det inte blir ett enda derby.... Men men.... VI ÄR ÖVERALLT..............
Detta var välförtjänt för alla inblandade.... A..... I..... K........
