Spinal Stenos-operation eller Hjärn-operation!!!
1. Har du genomgått en magnetröntgen? 2. Finner du någon glädje i att titta på teve? 3. Tycker du om att läsa en god bok? 4. Känner du dig glad ibland? 5. Blir du nervös bland folk? 6. Kan du skratta åt en rolig film? Alltså...... Detta är frågor inför min RYGG-operation...
Min Magnetröntgen är nu gjord och svaret har kommit och dessutom blivit medskickad ihop med remissen från min läkare på vårdcentralen... Ändå står denna fråga med om jag genomgått en magnetröntgen från de papper som nu kommit mig tillhanda från Löwenströmska....
Suck.................. Är det en hjärnoperation jag skall genomgå? Har dom tagit fel på person? Vet dom vart Ryggen sitter på kroppen? Tror dom att jag är dum i huvudet för att jag har fel på ryggen?
Utreder dom om jag har en cp-skada också? Eller är det någon som är hemligt förälskad i mig och som vill lära känna mig lite bättre med hjälp av dessa frågor?
Jag förstår att vissa standard brev skickas ut men ALLA patienter är ju inte lika och hur i hel....e kan man skicka frågan om magnetröntgen är utförd när den följde med remissen????
Hur tänker dom??? Hur förväntar dom sig att jag ska tänka och reagera??
Jag blev ledsen,trött,arg och grinig och sa till min Älskade A, att jag skiter i allt nu... Han förstod hur jag kände för han blev också förbannad men samtidigt så måste ju någon av oss reagera förnuftigt och eftersom jag inte är den personen just nu så fyllde A i alla papper med några extra undrande kommentarer så att dom förstår att vi iallafall reagerat på deras skithuspapper!!!!!
Nu är det bara att vänta på den riktiga kallelsen så att jag får träffa ortoped-specialisterna inför min stundande operation.... För operation blir det, det går ej på något annat sätt har jag redan fått veta...
Min magnetröntgen visade rätt allvarliga fel... Dels hade jag fått ett nytt diskbråck som är mycket större än mitt gamla och det nya diskbråcket ligger dessutom och trycker på min ryggmärg så att den har blivit deformerad.... Dessutom har jag fått grava förträngningar som gör att spinalvätskan inte kan rinna igenom, vilket medför att nerverna nu ligger och klämmer och skaver mot skelettet vilket i sin tur då orsakar mina hemska smärtor, kramper och svåra känselbortfall....
Det kommer att bli sämre och sämre och en operation är det enda alternativet, för dom måste öppna upp förträngningarna så att spinalvätskan kan rinna igenom och skapa cirkulation och mjuka upp allt igen....
Det gör att även det stora diskbråcket kan lindras men annars måste en sån operation också genomföras... Men, det är en senare fråga... Nu gäller det att öppna upp för att rätta till nerverna och få bort svullnaden som finns runt omkring...
På vår fråga om vad allt detta kommit ifrån så fick vi svaret att det inte kan uteslutas att det orsakats av yttre grovt våld... Det kan inte bevisas och kan förmodligen inte hålla rent juridiskt i en rättegång, men det kändes svårt att höra detta... Och det gjorde det för A också....
Alltså, kan det vara så, att all misshandel som Demonen orsakade mig, då han vid åtskilliga tillfällen sparkade mig i ryggen, kastade in mig i väggar och plåtskåp, drog mig på golvet, satt på min rygg och knytnävade mig i svanken och satt på min mage och dunkade mitt huvud i golvet kan ha gjort min rygg värre...
Allt får en tydlig förklaring... A knöt händerna och kände att han behövde få prata med någon om detta så han ringde upp min lillebror som är jurist och pratade av sig... Han är lika arg han och det är även mina söner...
Oavsett hur alla nu känner så vill jag påpeka att Demonen inte är värd ens vår avsky... Han är nämligen inte värd någonting och om vi tänker på honom så finns han ju.... Och för mig finns han inte alls så därför ska vi inte skänka honom några tankar även fast det är onda tankar..
Vi behöver vår energi till så mycket annat.... Jag tänker bli frisk... Jag ska ut och jogga igen... Jag är en envis jäkel och har visat många ggr att jag är stark psykiskt...
Jag har dessutom världens bästa stöd... Min Älskade Man, mina fantastiska söner och deras underbara flickvänner och resten av min familj och mina nära vänner... Tack för att ni finns...
Älskar er...
Min Magnetröntgen är nu gjord och svaret har kommit och dessutom blivit medskickad ihop med remissen från min läkare på vårdcentralen... Ändå står denna fråga med om jag genomgått en magnetröntgen från de papper som nu kommit mig tillhanda från Löwenströmska....
Suck.................. Är det en hjärnoperation jag skall genomgå? Har dom tagit fel på person? Vet dom vart Ryggen sitter på kroppen? Tror dom att jag är dum i huvudet för att jag har fel på ryggen?
Utreder dom om jag har en cp-skada också? Eller är det någon som är hemligt förälskad i mig och som vill lära känna mig lite bättre med hjälp av dessa frågor?
Jag förstår att vissa standard brev skickas ut men ALLA patienter är ju inte lika och hur i hel....e kan man skicka frågan om magnetröntgen är utförd när den följde med remissen????
Hur tänker dom??? Hur förväntar dom sig att jag ska tänka och reagera??
Jag blev ledsen,trött,arg och grinig och sa till min Älskade A, att jag skiter i allt nu... Han förstod hur jag kände för han blev också förbannad men samtidigt så måste ju någon av oss reagera förnuftigt och eftersom jag inte är den personen just nu så fyllde A i alla papper med några extra undrande kommentarer så att dom förstår att vi iallafall reagerat på deras skithuspapper!!!!!
Nu är det bara att vänta på den riktiga kallelsen så att jag får träffa ortoped-specialisterna inför min stundande operation.... För operation blir det, det går ej på något annat sätt har jag redan fått veta...
Min magnetröntgen visade rätt allvarliga fel... Dels hade jag fått ett nytt diskbråck som är mycket större än mitt gamla och det nya diskbråcket ligger dessutom och trycker på min ryggmärg så att den har blivit deformerad.... Dessutom har jag fått grava förträngningar som gör att spinalvätskan inte kan rinna igenom, vilket medför att nerverna nu ligger och klämmer och skaver mot skelettet vilket i sin tur då orsakar mina hemska smärtor, kramper och svåra känselbortfall....
Det kommer att bli sämre och sämre och en operation är det enda alternativet, för dom måste öppna upp förträngningarna så att spinalvätskan kan rinna igenom och skapa cirkulation och mjuka upp allt igen....
Det gör att även det stora diskbråcket kan lindras men annars måste en sån operation också genomföras... Men, det är en senare fråga... Nu gäller det att öppna upp för att rätta till nerverna och få bort svullnaden som finns runt omkring...
På vår fråga om vad allt detta kommit ifrån så fick vi svaret att det inte kan uteslutas att det orsakats av yttre grovt våld... Det kan inte bevisas och kan förmodligen inte hålla rent juridiskt i en rättegång, men det kändes svårt att höra detta... Och det gjorde det för A också....
Alltså, kan det vara så, att all misshandel som Demonen orsakade mig, då han vid åtskilliga tillfällen sparkade mig i ryggen, kastade in mig i väggar och plåtskåp, drog mig på golvet, satt på min rygg och knytnävade mig i svanken och satt på min mage och dunkade mitt huvud i golvet kan ha gjort min rygg värre...
Allt får en tydlig förklaring... A knöt händerna och kände att han behövde få prata med någon om detta så han ringde upp min lillebror som är jurist och pratade av sig... Han är lika arg han och det är även mina söner...
Oavsett hur alla nu känner så vill jag påpeka att Demonen inte är värd ens vår avsky... Han är nämligen inte värd någonting och om vi tänker på honom så finns han ju.... Och för mig finns han inte alls så därför ska vi inte skänka honom några tankar även fast det är onda tankar..
Vi behöver vår energi till så mycket annat.... Jag tänker bli frisk... Jag ska ut och jogga igen... Jag är en envis jäkel och har visat många ggr att jag är stark psykiskt...
Jag har dessutom världens bästa stöd... Min Älskade Man, mina fantastiska söner och deras underbara flickvänner och resten av min familj och mina nära vänner... Tack för att ni finns...
Älskar er...
Cykel,dans och Kärlek!!!
Jaha, ett par veckor har gått sen jag skrev här sist... Vi har hunnit med att resa till Dalarna för att hälsa på mina älskade kära som jag har däruppe... Min äldste son och hans sambo... Det var första gången som min svärdotter träffade min Kära A... J och A har träffat varann en gång förut när J var i Stockholm....
Vi hade supertrevligt... Hälsade på S föräldrar, mormor och bror.. Gosade med alla djuren som blev bortskämda av Farmor som vanligt när jag kommer upp med morötter och lyxmat... hihi...
J och S visade oss också runt i byn där de bor så A fick se lite mer hur det är där och sen åt vi en härlig middag på kvällen och satt och pratade länge, länge.... Klockan hann bli 2 på natten innan vi kom i säng... På söndagmorgonen efter frukosten så besökte vi Zorn-muséet innan vi for hemåt till Stockholm igen...
Det var en mycket lyckad helg som jag hoppas att vi snart kan göra om igen och A har verkligen kommit in i min familj och alla får honom att känna sig så välkommen... De ser allihopa hur lycklig jag är och hur älskad jag är och hur jag älskar tillbaka... Det är en sån enorm harmoni och jag har aldrig varit så Trygg i hela mitt Liv...
När det gäller ryggen så är varannan dag ett rent helvete då jag knappt kan gå utanför dörren för att jag har så svårt att gå... A stretchar mig flera ggr varje dag och ibland måste han hjälpa mig att klä på mig också för jag tappar känseln och känner ingenting alls...
Det har kommit ett frågeformulär från Löwenströmska nu som vi skickat in så nu hoppas jag att kallelsen dit snart är på G... Jag måste helt enkelt bli bra.. Nåt annat finns inte... Som A säger, att min rygg nu är det som styr hur våra dagar ser ut... Vår semester blir som den blir för det viktigaste är att vi håller min rygg i schack innan operationen säger A...
Jag Älskar min Man över Allt... Han stöttar mig hela tiden och när jag har hyfsat bra ryggdagar så bjuder han upp till lugna tryckar-danser till skön musik så jag ska känna hans närhet och att jag samtidigt får röra lite på mig... Jag somnar i hans famn varje natt och vaknar i densamma...Han säger att vi alltid ska ha plats och tid för pussar,kramar och vår kärlek...
Jag kan ju ej jogga alls just nu tyvärr och det gör mig så ledsen för jag gillar verkligen att jogga och mår så bra psykiskt av det så A har köpt mig en cykel, för det sa läkaren att jag kan träna på innan operationen och att simma... Men eftersom jag tycker det är så tråkigt att cykla när jag samtidigt ser A springa så köpte A en cykel åt sig själv också så nu är vi ute och cyklar varannan dag tillsammans i en mil och så springer A de andra dagarna...
Att cykla tillsammans gör det mycket roligare och vi kör lite backar och sånt också så att jag verkligen känner att jag tränar och blir svettig... Vi har även varit och badat och simmat lite i den värme som varade så länge... Nu har det börjat regna, och det behövs verkligen men jag hoppas att vi kan få lite mer sol innan sommaren är över...
Får se när jag skriver nästa gång och om det börjar närma sig operation då eller om den till och med är över... Nu vill jag verkligen bli kallad och få prata med ortopeden noga... A ska följa med...
Jag är livrädd inför operationen men vet och känner nu att det måste ske... Jag har inget val..
Enda sättet att bli bra på...
Ha en fortsatt skön sommar kära läsare..... :)
Vi hade supertrevligt... Hälsade på S föräldrar, mormor och bror.. Gosade med alla djuren som blev bortskämda av Farmor som vanligt när jag kommer upp med morötter och lyxmat... hihi...
J och S visade oss också runt i byn där de bor så A fick se lite mer hur det är där och sen åt vi en härlig middag på kvällen och satt och pratade länge, länge.... Klockan hann bli 2 på natten innan vi kom i säng... På söndagmorgonen efter frukosten så besökte vi Zorn-muséet innan vi for hemåt till Stockholm igen...
Det var en mycket lyckad helg som jag hoppas att vi snart kan göra om igen och A har verkligen kommit in i min familj och alla får honom att känna sig så välkommen... De ser allihopa hur lycklig jag är och hur älskad jag är och hur jag älskar tillbaka... Det är en sån enorm harmoni och jag har aldrig varit så Trygg i hela mitt Liv...
När det gäller ryggen så är varannan dag ett rent helvete då jag knappt kan gå utanför dörren för att jag har så svårt att gå... A stretchar mig flera ggr varje dag och ibland måste han hjälpa mig att klä på mig också för jag tappar känseln och känner ingenting alls...
Det har kommit ett frågeformulär från Löwenströmska nu som vi skickat in så nu hoppas jag att kallelsen dit snart är på G... Jag måste helt enkelt bli bra.. Nåt annat finns inte... Som A säger, att min rygg nu är det som styr hur våra dagar ser ut... Vår semester blir som den blir för det viktigaste är att vi håller min rygg i schack innan operationen säger A...
Jag Älskar min Man över Allt... Han stöttar mig hela tiden och när jag har hyfsat bra ryggdagar så bjuder han upp till lugna tryckar-danser till skön musik så jag ska känna hans närhet och att jag samtidigt får röra lite på mig... Jag somnar i hans famn varje natt och vaknar i densamma...Han säger att vi alltid ska ha plats och tid för pussar,kramar och vår kärlek...
Jag kan ju ej jogga alls just nu tyvärr och det gör mig så ledsen för jag gillar verkligen att jogga och mår så bra psykiskt av det så A har köpt mig en cykel, för det sa läkaren att jag kan träna på innan operationen och att simma... Men eftersom jag tycker det är så tråkigt att cykla när jag samtidigt ser A springa så köpte A en cykel åt sig själv också så nu är vi ute och cyklar varannan dag tillsammans i en mil och så springer A de andra dagarna...
Att cykla tillsammans gör det mycket roligare och vi kör lite backar och sånt också så att jag verkligen känner att jag tränar och blir svettig... Vi har även varit och badat och simmat lite i den värme som varade så länge... Nu har det börjat regna, och det behövs verkligen men jag hoppas att vi kan få lite mer sol innan sommaren är över...
Får se när jag skriver nästa gång och om det börjar närma sig operation då eller om den till och med är över... Nu vill jag verkligen bli kallad och få prata med ortopeden noga... A ska följa med...
Jag är livrädd inför operationen men vet och känner nu att det måste ske... Jag har inget val..
Enda sättet att bli bra på...
Ha en fortsatt skön sommar kära läsare..... :)
Blandad kompott!!!
Orkar inte skriva om mer sjukdomar och elände nu... Jag tar en dag i taget och avvaktar det nya läkarbesöket som sker i veckan och där jag detaljerat ska få veta vad min magnetröntgen visade... Men det var illa sa doktorn när han ringde till mitt jobb i förra veckan...
Han sa också att det var bråttom och han nästan skällde ut mig för att jag gått med dessa besvär så länge och var förvånad att jag fortfarande kunde stå på mina ben....
Nog om detta nu....
Vidare har der hänt rätt mycket som jag har åsikter om... En händelse är ju om ALLAS vår spelare och AIK:S stora Hjärta och Profil: Bojan Djordic.... Jag har varit så arg över det som hänt att jag nästan var på väg att bränna ner min AIK-halsduk och keps... Utan AIK:S äkta spelarhjälte som verkligen brinner för sin klubb och för alla FANS blir det inte samma sak för mig... Jag bojkottar deras matcher i fortsättningen...
På jobbet är allt lugnt för närvarande och jag knegar på fram till min semester som börjar den 16 juli.. 4 veckor lång och tillsammans med min Älskade Man... Vi ska bland annat upp till Mora och hälsa på äldste sonen och min svärdotter och alla deras djur... Mmmm.... Farmor som jag nu anser mig vara till deras djur så tar jag alltid med mig morötter och godis till hästar, hundar och katter...
Vi ska även passa på att besöka Bjursås på vägen upp dit, för där har min Kära A sina rötter och förfäder ifrån.... Ska bli spännande och sen innan hemresan ska vi besöka Zorn-gården... Men, det viktigaste och bästa av allt... Att få krama om och umgås med de jag älskar... Kvalitetstid... :)
För övrigt planerar vi inte så himla mycket förutom en liten tripp även till Göteborg för att hälsa på Vänner till A... Och eventuellt till Jönköping också... Annars tänker vi faktiskt bara njuta av varje dag och låta vädret och dagsformen bestämma... Vem vet, det kan ju bli sjukhus för min del också, men jag hoppas verkligen att allt sånt sker efter semestern isåfall..
Vad jag dock vet är att jag har Världens Bästa Man... Han stöttar mig i allt... Finns vid min sida i nöd och lust och jag gör likadant för Honom.... Förutom mina älskade söner är A det bästa som hänt mig i mitt liv.... Vi är så otroligt kära i varann och i lördagskväll bjöd Han ut mig på middag för att fira vår 8-månaders-dag... Vi åt så otroligt gott och drack kallt rosévin till och sen på hemvägen så hittade A en fotboll bakom ett staket och eftersom det var gångavstånd hem så blev vi lite barn på nytt och lirade oss hemåt med bollen...
Superspontant och kul och vi skrattade, pussades och passade varann med bollen... Trots min numera speciella "Ringaren i Notredam-gångstil" så hade jag iallafall kul och A har ju också full koll på hur jag går så han sluter direkt upp vid min sida när jag börjar krampa eller får mina känselbortfall...
Så lyckliga vi är tillsammans... Oavsett hur det blir med min rygg så VET jag att jag har världens mest trygga stöd... Det gör mig stark..... Och A upprepar varje dag för mig, när jag är lite låg och nervös för vad som ska hända med ryggen, att VI fixar detta TILLSAMMANS.... Han stretchar mig flera ggr om dagen och hjälper mig med allt... När min vänstra fot inte lyder så är det han som sätter på mig strumpor och skor och kollar att foten lägger sig rätt för jag känner inte alls hur den placerar sig...
Fortsättningen följer.... Med A vid min sida känner jag mig HEL och FRI.... A, jag Älskar Dig så Gränslöst mycket.... TACK!!!!
