Änglaliv!!!
Så vacker hon är.... Min nya medlem till min Änglafamilj.... Jag fick denna bedårande Ängel i julklapp och alla som känner mig vet så väl hur mycket jag älskar Änglar av alla de slag och vad de betyder för mig....
De står för beskydd och vägledning.... Jag vet att de finns... Jag VET att de finns... Nej, jag är inte knäppare än vanligt... Jag VET att de har hjälpt mig...
Spelar det egentligen någon roll vad man tror på så länge det inte skadar någon eller något?
Spelar det någon roll att man i vissa skeden i Livet tror så intensivt på att det finns nåt som guidar en rätt när man är åt helvete fel?
Så många gånger jag hamnat i fel och alltför djupa diken utan en möjlighet att ta mig upp...
Hade jag inte haft mina Änglar då hade jag inte suttit här nu...
Och jag hade heller inte träffat det underverk till Man som sitter två meter framför mig nu vid sin dator och håller på och lägger in sin älskade musik i olika register... :)
Mmmm..... Kan man älska så här mycket? Kan man vara så älskad tillbaka som jag är nu?
Varje morgon när jag vaknar så tittar jag mig omkring för att se om han fortfarande finns där vid min sida och att jag är i vårt hem.... Att jag inte bara drömt allt.... *gråter*...
Att den verklighet jag lever i nu verkligen är VERKLIGT och att mitt Liv faktiskt fått en sån fantastisk mening.....
Vilket vackert Liv jag lever nu..... Vilken sann och äkta verklighet jag hamnat i.... Vilken trygg och harmonisk tillvaro... Jag är mig själv fullt ut och jag andas utan fruktan... Jag vill bara ha mer och mer.... Min Älskade säger att vi funnit varann för att komma till ro... Att det var VI som skulle mötas för att få leva vår dröm.....
Vår dröm men i verklighet.... Så sagolikt mäktigt.... :)
Så Tacksam jag är....
Queen!!!
Tänk..... Jag har alltid älskat Queen och jag anser att Freddie Mercury var en av Världens Bästa sångare alla kategorier... A är också en stor fan av Queen och vi lyssnar mycket på dem hemma
och A bjuder ofta upp till dans till en del av deras fantastiska låtar... :)
Kolla in vad vi fick i julklapp av min son N och vår svärdotter C.... Två biljetter till musicalen om Queen, We will Rock You..... Den går på Cirkus och A och jag har sneglat lite åt biljetthållet till och pratat om det, men rådande omständligheter har gjort att vi ej kommit längre än så...
Och så fick vi detta i julklapp....... Snacka om halleluja moment... Jag grät och vägrade nästan ta emot biljetterna... Dels fattade jag inte att det var sant och sen anser jag att min son INTE ska köpa så dyra julklappar... Det gör mig vansinnigt arg...
Sen var det dessutom en rejäl blåsning detta, för vi trodde att vi var hembjudna till N och C i deras
nya lägenhet på nyårsafton... N hade kollat med oss om A var ledig då och när han fick veta att så var fallet så bjöd han och C hem oss då... Trodde vi alltså...
I själva verket gjorde N så för att kolla att vi inte hade nåt annat för oss så att de kunde köpa dessa biljetter så att vi verkligen kunde gå... Vilken unge????? :))))))))
Snacka om blåsning...Och när vi satt där med biljetterna i vår hand på julafton och jag grät så stammade jag fram nåt i stil med : " Meeeen, mmmen, vi ska ju hem till er då?" Varpå N svarade:
" Näe, det ska ni inte, ni ska på konsert"... Alla skrattade.... Jag grät-skrattade... Jag är bra på det...
Att göra båda delarna alltså som den känslomänniska jag ju nu är... hehehe...
Så fantastiskt... Vi är alldeles saliga min Kära och jag... Och varje kväll när vi ska sova nu så tittar vi på varann och säger: " Vi ska gå på konsert på fredag, vi ska gå och lyssna och se på alla dessa helt otroliga artister som sjunger alla underbara Queenlåtar".... Vi är så otroligt glada och tacksamma....
Medlemmarna i Queen har själva varit med och valt ut de artister som är med i ensemblen och musicalen har fått fantastisk kritik och de som redan sett den säger att det är så mäktigt och en helt otrolig upplevelse....
Vad vi kommer att njuta... TACK allra käraste N och C... Detta kommer vi att leva länge på... En upplevelse utöver det vanliga... Jag vet att jag kommer att sitta med gåshud under hela föreställningen.... Vilken adrenallin-kick det kommer att bli....
Och under dessa timmar som konserten varar kommer jag garanterat att vara totalt smärtfri... Inte för att smärtan försvinner, utan för att jag absolut inte kommer att känna den.... Jag kommer att känna såna rysningar av all musik vilket leder till att jag helt förtränger alla smärtor...
Så dessa timmar kommer jag att minnas hela livet...... TACK!!!!!!!!!!!!!!!! :))
Nattlig stress!!!
Efter några veckor av lugna nätter där jag inte pratat eller hittat på hyss i sömnen så var det då åter dags igen..... I natt vaknade A av att jag tog hans hand och försökte göra upp eld i den.....
Ja, alltså, inte på riktigt... Jag hade inte gått i sömnen och hämtat tändare eller nåt sånt utan jag höll hans hand och gned på den och sa samtidigt att jag måste tända den lyktan också för alla andra är ju tända.... ???????
Så han lät mig hålla på som han alltid brukar låta mig göra sålänge jag inte skadar mig själv...
Han log för sig själv och jag höll på länge och väl med att försöka tända "lyktan" som ju var hans hand... Sen efter varje försök så tog jag tydligt hans hand nära för att liksom se ifall jag fått eld på lyktan...
Och varje gång sa jag högt... "Näääääe, det går inte".... Tillslut sa A lugnt och sansat som han ju brukar när jag är i farten på nätterna att: " Såja, lugn gumman, jag ska hjälpa dig med det där om en stund så försök att vila nu".... Det lugnade mig något och jag la mig ner och slutade gnugga på hans hand.....
Men bara några minuter senare var jag igång igen, men då var tydligen lyktan tänd för då satte jag mig upp och sjöng nåt i stil med: " Tomtarna går på isen, tomtarna går på isen" och sen vände jag mig till A och sa att vi måste skynda oss att sjunga den sången för det är jätte jätte bråttom.... Och också att vi måste poppa upp den lite...
Så jag fortsatte med hög stämma och i väldigt rask takt och nu lät det såhär: " Tomtarna överraskar isen, tomtarna överraskar isen, tomtarna överraskar isen"........
A tror att det var Räven raskar över isen, men i min egen sovande tappning.....
A fick mig lite lugn igen sen med att säga att han visst skulle vara med och sjunga för jag sjöng bara fortare och fortare..... hehehehehe..... herreguuuuuuuuuud.... och hela tiden med samma text att tomtarna överraskar isen.....
Hur är detta möjligt?? Man frågar sig gång på gång........ :))
Vad händer i min hjärna när jag sover?
Luktsinnet!!!
Ett gift medelålders par var ute och åkte bil på landsvägen.... När de passerade en hage där en tjur precis roade sig med att betäcka en ko, så frågade hustrun sin man: " Men, hur kan tjuren veta att kon vill?"... Jomen, sa mannen, han känner det på lukten....
Dom åkte vidare och när dom åkte förbi en annan hage så såg dom en bagge som betäckte en tacka och hustrun frågade åter igen: " Men, hur kan baggen veta att tackan verkligen vill?"... Jo, sa mannen, det är likadant där, den känner det på lukten....
Dom åkte vidare i tystnad tills hustrun plötsligt sa till sin man: " Är du täppt i näsan idag?"....
:))))
Afrohår och julnaglar!
NUUUUUUUUUUUUUUUUUUU...... Äntligen är JAG tillbaka.... Det som kännetecknar MIG och det jag tycker om att vara fåfäng i om man nu kan kalla det så... Har varit hos min underbara frissa 30 mil härifrån och äntligen fått håret utrett och fixat... Det var ju helt förstört av det medel man fick duscha med 3 ggr innan operationen och som satt kvar i håret....
Jag fick värsta afro-tovorna så hela håret var bara ett enda stort klisterpaket... Men min duktiga frissa har trollat med knäna... Alla tovor är utredda och borta.. Allt sjukt och slitet är bortklippt... Nya fina blonda slingor pryder nu mitt långa hår och hon har även gjort håret tjockare och med mer volym...
Så befriande skönt... nu slipper jag springa omkring med mössa på skallen när det inte ens är kallt ute för att gömma det fula afrohåret... Sköööööööööönt....
Och dagen efter frissan var jag hos min fantastiska nageltjej som också fick trolla med knäna... Mina naglar var tämligen slitna och förstörda också och jag har inte varit hos henne på 9 veckor...
Hon gjorde om allt... Filade, slipade, trixade, fyllde på med stärkande gele och slutligen förgyllde vi naglarna med jultema... Rött glitter och guld glitter.... Jättevackert... Tycker jag alltså... :)
Så, dessa två underbara kvinnor som jag troget följer var de än skulle flytta har blivit som nära väninnor till mig och våra stunder ihop är alltid lika trevliga.. Dessutom vet de det mesta om mig och allt jag varit med om, och det är väldigt tryggt ifall jag har smärtor eller en dålig dag...
Men hos dem blir alla dagar bra, och jag känner mig alltid så glad, tacksam och NY när jag varit hos dem.... TACK min gudomligt fantastiska frissa M..... Och TACK min gudomligt fantastiska nagelteknolog C.....
Vilka suveräna kvinnor ni är... Mina idoler... Ni förgyller alltid mina dagar.. Och när min kära A ser hur det lyser om mig när jag kommer från er så blir han så glad för min skull för han vet hur viktiga ni är för mig och hur ni får mig att må.... Han är också så tacksam...:)
Jag unnar mig två saker och det är just att göra håret snyggt var tredje månad och att hålla naglarna fina och byta färg på dem var fjärde vecka...
Jag röker inte, dricker inte ofta alls, är ingen krogtjej och är inte shoppinggalen heller... Så mina "laster" är naglarna och håret... Värre laster kan man ju ha... Eller hur?
Dessutom har jag haft några turbulenta år och tuffa tider med allt jag varit med om med Demonen och sen alla förbannade skador och smärtor, som ännu inte är över dessvärre... Så min Älskade A säger att allt som får mig att må bättre och får mig att glittra lite extra är värt så mycket för mitt eget välbefinnande och det ska ingen få ta ifrån mig säger han...
Åhhh.... Så NY jag känner mig just nu... Ha en underbar jul mina idol-tjejer... Kram... ;)
Oönskad gäst!!!
Det årliga julbordet på jobbet blir ALLA inbjudna på... Till och med före detta anställda pensionärer och föräldralediga anställda... Ingen glöms bort, så till vida att folk runt omkring hjälper till förstås att undra: "Borde vi inte ringa hmhm och kolla om hon/han kan komma på julbordet också?"
Precis som jag gjorde förra året när vi hade en föräldraledig Pappa som hölls på att glömmas bort... Jag, den omtänksamma osjälviska lilla idioten, frågade då: "Borde vi inte bjuda in hmhm som är pappaledig så han får en chans att komma OM han nu skulle vilja?"
Jag tillhör just nu kategorin "sjukskriven anställd" och den kategorin finns inte med bland julbordsinbjudna... Ingen liten kollega som undrar heller... Vad dum jag är... Jag är ju inte där och kan hjälpa till att komma ihåg att bjuda in de som har rätt att komma fast de är hemma av olika orsaker...
Oavsett man vill gå eller inte, så tycker jag att man kan få chansen att säga NEJ TACK iallafall...
Tydligen är det lite skillnad på NÄR och HUR man "glöms bort".... När jag låg på operationsbordet glömdes det absolut INTE bort att skicka mig ett sms där jag blev kallad till månadsmötet...
Ska man skratta eller gråta??
Ingetdera.... Jag sällar mig till skaran som sträcker på mig, tittar rakt fram, går med stolt hållning och när jag ser mig själv i spegeln numera så gillar jag verkligen det jag ser... En stark, modig och fullkomligt SÄKER blick som är trygg och MOGEN och inte rädd för något mera.... Ett par blå ögon som aldrig nånsin varit så fulla av medvetenhet om VEM jag är och VARFÖR jag ÄR och har BLIVIT den jag blivit...
En STARK kvinna som utvecklats så till den grad att jag ALDRIG mer tar skit från NÅGON... Än har jag mycket kvar att lära och utvecklas i.... Men FASEN vad långt jag kommit i mig själv...
Mannen som hjälpt mig att förstå hur mycket värd jag är finns alltid nära mig i allt jag gör och i allt jag tycker...
Han har lärt mig att tycka om mig själv, för som han säger: " Du är så älskad och en sån fantastisk människa, som har fått tagit alldeles för mycket skit på olika sätt, och det vore nästan straffbart om du inte lär dig att tycka om dig själv nu eftersom du är kvinnan jag älskar och henne får du inte snacka skit om"......
Så, jag har en regel att följa från min Kära: Snacka inte skit om kvinnan jag älskar....
Den lyckliga kvinnan är JAG.... Även om det är lååååångt kvar tills jag kan älska mig själv, så tycker jag iallafall om mig själv numera och accepterar att jag finns och respekterar att jag har mitt stora HJÄRTA....
Jag ÄLSKAR min Man och vill att han ska tycka om sig själv också, vilket han gör, för som han säger: " Sen du kom in i mitt liv, så kan jag inte göra annat än tycka om mig själv, för att jag funnit RÄTT Livspartner och gjort ett medvetet och självklart val i att vilja skapa ett Liv tillsammans med dig"...
För det bara måste han tycka om sig själv säger han, eftersom han fattat ett sånt klokt beslut i att så länge han lever, se till att älska, värna och vårda det vi har med och hos varann...
Att på alla sätt göra mig till en lycklig, älskad och trygg kvinna... Han har aldrig nånsin varit så säker i sitt Liv säger han, på att det är hans livsuppgift... *tårögd*
Alltså tycker jag också om mig själv som hade vett, mod och styrka att släppa in en ny Man i mitt Liv... Och inte är det vilken Man som helst heller... :) Jag är så oändligt lycklig och tacksam... Tack mina Älskade Änglar för att ni ledde mig RÄTT tillslut...
Det gäller att skilja agnarna från betet... Det är i HJÄRNAN och i HJÄRTAT det STORA finns... Och kvalitét går före kvantitet...
Från mig till er alla: Ha ett riktigt gott och trevligt julbord och hoppas ni inte sätter julmusten i halsen....
Precis som jag gjorde förra året när vi hade en föräldraledig Pappa som hölls på att glömmas bort... Jag, den omtänksamma osjälviska lilla idioten, frågade då: "Borde vi inte bjuda in hmhm som är pappaledig så han får en chans att komma OM han nu skulle vilja?"
Jag tillhör just nu kategorin "sjukskriven anställd" och den kategorin finns inte med bland julbordsinbjudna... Ingen liten kollega som undrar heller... Vad dum jag är... Jag är ju inte där och kan hjälpa till att komma ihåg att bjuda in de som har rätt att komma fast de är hemma av olika orsaker...
Oavsett man vill gå eller inte, så tycker jag att man kan få chansen att säga NEJ TACK iallafall...
Tydligen är det lite skillnad på NÄR och HUR man "glöms bort".... När jag låg på operationsbordet glömdes det absolut INTE bort att skicka mig ett sms där jag blev kallad till månadsmötet...
Ska man skratta eller gråta??
Ingetdera.... Jag sällar mig till skaran som sträcker på mig, tittar rakt fram, går med stolt hållning och när jag ser mig själv i spegeln numera så gillar jag verkligen det jag ser... En stark, modig och fullkomligt SÄKER blick som är trygg och MOGEN och inte rädd för något mera.... Ett par blå ögon som aldrig nånsin varit så fulla av medvetenhet om VEM jag är och VARFÖR jag ÄR och har BLIVIT den jag blivit...
En STARK kvinna som utvecklats så till den grad att jag ALDRIG mer tar skit från NÅGON... Än har jag mycket kvar att lära och utvecklas i.... Men FASEN vad långt jag kommit i mig själv...
Mannen som hjälpt mig att förstå hur mycket värd jag är finns alltid nära mig i allt jag gör och i allt jag tycker...
Han har lärt mig att tycka om mig själv, för som han säger: " Du är så älskad och en sån fantastisk människa, som har fått tagit alldeles för mycket skit på olika sätt, och det vore nästan straffbart om du inte lär dig att tycka om dig själv nu eftersom du är kvinnan jag älskar och henne får du inte snacka skit om"......
Så, jag har en regel att följa från min Kära: Snacka inte skit om kvinnan jag älskar....
Den lyckliga kvinnan är JAG.... Även om det är lååååångt kvar tills jag kan älska mig själv, så tycker jag iallafall om mig själv numera och accepterar att jag finns och respekterar att jag har mitt stora HJÄRTA....
Jag ÄLSKAR min Man och vill att han ska tycka om sig själv också, vilket han gör, för som han säger: " Sen du kom in i mitt liv, så kan jag inte göra annat än tycka om mig själv, för att jag funnit RÄTT Livspartner och gjort ett medvetet och självklart val i att vilja skapa ett Liv tillsammans med dig"...
För det bara måste han tycka om sig själv säger han, eftersom han fattat ett sånt klokt beslut i att så länge han lever, se till att älska, värna och vårda det vi har med och hos varann...
Att på alla sätt göra mig till en lycklig, älskad och trygg kvinna... Han har aldrig nånsin varit så säker i sitt Liv säger han, på att det är hans livsuppgift... *tårögd*
Alltså tycker jag också om mig själv som hade vett, mod och styrka att släppa in en ny Man i mitt Liv... Och inte är det vilken Man som helst heller... :) Jag är så oändligt lycklig och tacksam... Tack mina Älskade Änglar för att ni ledde mig RÄTT tillslut...
Det gäller att skilja agnarna från betet... Det är i HJÄRNAN och i HJÄRTAT det STORA finns... Och kvalitét går före kvantitet...
Från mig till er alla: Ha ett riktigt gott och trevligt julbord och hoppas ni inte sätter julmusten i halsen....
Tolkningsfrihet!!!
Håll med om att denna skylt ger fri tolkningsrätt... Undrar också hur många ensamma kvinnor, eller gaymän också för den delen, som kom till denna verkstad denna dag.... Hahahaha...... Underbart!!!!
Bruten Robot!!!
Förra årets julnaglar såg ut såhär... Så fina... Den 17 december ska jag göra mina naglar julfina igen.. Har inte varit hos min nageltjej sen före operationen... Jag var ju tyvärr tvungen då att klippa ner naglarna och ta bort all färg för jag fick inte ha det så pga operationen...
Nu har de växt fint ut igen så nu ska det bli underbart att få gå till henne och förstärka dem och få på nya vackra glitterfärger med början nu i december för ett jultema... Sen kör jag på igen som vanligt en gång i månaden... Till nästa operation...
Japp, just det.... Just nu är mina änglavingar brutna... All rehab efter ryggoperationen har ju gått åt till det fördömda trycksår som jag ådrog mig under den långa operationen... Har sprungit 2 ggr i veckan till distriktssköterskan och lagt om det men det läkte inte så det blev remiss till en kirurg som fick skära upp den döda huden och få fram det under så att det kan börja läka..
Nu är det gjort och jag går nu en gång i veckan till sköterskan som gör rent, lägger om och har koll på att det läker nu... Det verkar göra det men det kommer att bli ett ärr... Men men... Ärrad är jag ju redan ändå... Så vad är väl ett ärr till.... En del tatuerar sig... Jag ärrar mig istället.... :)
Hmm... Det är så jag försöker se allt.. Med en positiv attityd och med lite humor... Men även jag har mina "falla ner i diket dagar"... Då är A där och plockar upp mig så gott han kan...
Före operationen hade jag ju ingen känsel i benen... Och nu efteråt har jag med råge fått tillbaka känseln... Så till den grad att jag känt brännande och huggande smärtor i vänster knä... Därför tyckte A att vi skulle kolla upp det och min kära distriktsläkare tyckte detsamma så det blev en ny magnetröntgen, men av knät denna gång...
Svaret var förbluffande.... BRUTET.... Jag går omkring med en bruten menisk.... Bakdelen av menisken har en fraktur... Dessutom har jag en stark artros... Och flertalet cystor... Jag är ute och stavgår med ett knä som EGENTLIGEN inte går att använda... Precis som jag gick omkring med den skadade ryggen alltför länge...
Vem är jag???? En robot???? Hur kan man gå omkring så länge som jag gjort med såna grava misshandelsskador i ryggen och nacken efter tiden med Demonen och nu även med en fraktur i knät som helt kommit i skymundan pga ryggen och känselbortfallen i benen???
Såå... det blir ny remiss till ortopeden på samma sjukhus där jag gjorde min ryggoperation men istället får jag nu då träffa en knäspecialist... De ska gå in och göra en titthålsoperation för att se hur de kan laga menisken... Och jag ska få en knäkorsett och remiss till ortopedtekniker som gör specialskor... Skor att träna i... Skor att gå i.... osv...
SUCK!!!!
Jag trodde att jag var på väg tillbaka, vilket jag ju i och för sig är.... Men... Håll med om att det finns ett STORT Tony Irving-men här??
Sen efter detta har vi ju nacken kvar... Den blir också bara sämre och sämre och är ju redan magnetröntgad och där vet vi att skadorna är stora som också hjälpts till av Demonens misshandel...
Men efter denna hemska och lååååååååååååååånga ryggoperation som gjordes med alla missar efteråt så tänker jag VÄGRA så länge jag kan med att göra en nackoperation också... Det liksom RÄCKER NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU....
Om jag nu inte är en robot förstås..... För då skitsamma... Då spelar det ju ingen roll, för då känner jag ju ändå inget, så who cares???
Många har sagt att jag är stark och uthållig.... Uthållig kan jag nog hålla med om... Men stark???
Det vete fan längre.... Men som min Älskade A säger.... "VI fixar detta också min älskade ängel, för oss och vår kärlek är inga hinder för stora"
Eller som min son N säger: " Detta är helt osannolikt men du är min Idol morsan och den starkaste person jag nånsin känt och du vet att du är grymt älskad va?"
Och min son J som säger: " Jag älskar dig Mamma"
Och mina fantastiska svärdöttrar som säger så vackra ord till mig också...
Vad vore jag utan er alla? Absolut ingenting... A, N, J, S och C...... TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Såklart vi fixar detta, som vi alltid gjort... Med allt.... :)
