Tip Tup!!!
Hmm.... innan operationen så hade jag ju en livlig sömn med mycket drömmar nästan varje natt... Inte bara mardrömmar utan även såna som ledde till att jag pratade högt och tydligt i sömnen och sjöng, klappade händerna och jagade fjärilar och lite blandat...
Vi tänkte då att det är nog så för att min hjärna bearbetar så mycket innan operationen osv och att det nog blir lugnare sen...
Nja.... Icke.... Eller, rättare sagt, visst har det blivit lugnare, och visst sker det inte varje natt nu men jag håller låda fortfarande... Nu har min Kära vaknat några gånger av att jag högt och ljudligt sjunger JULSÅNGER..... Men.... Med en viss enformig text och bara refränger.... Om och om igen...
Och som vanligt klappar jag i händer och enligt min Kära så pratar jag också, vad han tycker verkar vara till barn, som att jag är i närvaro av barn och vi sjunger ihop...
Det han vaknade till i förrgår natt var detta: Jag sitter upp i sängen och sjunger " Tip Tup, tippe tippe tipp tupp, tipp tipp tupp........... " Sen säger A lite försiktigt att " Åh, vad fint du sjunger" varpå jag svarar " Jaa, men nu får dom sjunga själva för nu har jag lärt dom hur den låter, så vi börjar om igen och sen sjunger ni själva... Tipp Tupp, Tipp Tupp, Tippe Tippe Tipp Tupp... Tipp Tipp Tupp"
Jag vet att det ska vara Tipp TAPP... men jag sjöng tydligt TUPP istället för Tapp... A log och lät mig hålla på och sen sa jag " Nä, nu får ni sjunga själva, för nu är jag lite trött" och sen la jag mig ner igen och somnade om....
I natt vaknade han av att jag sjöng " Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr klirr, klirr... Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr, klirr, klirr"
Jösses.... A sa lite tyst igen " Vad duktigt du sjunger, gumman" Och jag svarade " Jaa, men den är himla tråkig så nu ska jag sjunga en annan sång" och sen satte jag igång en annan variant som lät nåt i stil med " Klapparna under granen, klapparna under granen, klapparna under granen, trallalalalala"
A skrattade tyst som vanligt och lät mig fortsätta tills jag var klar och han berättade för mig att jag sjunger väldigt högt och väldigt tydligt och verkligen lever mig in i mina små enformiga refränger...
Vad säger man? Vad gör man? A har iallafall väldigt roligt åt detta och säger att det är en fröjd för honom att få sitta på första parkett.... hahahahahaha.... Men jag tycker att det är lite genant och pinsamt för jag har ju ingen som helst koll på vad jag sysslar med... Jag kommer inte ihåg ett smack och vet inte alls hur det är möjligt att jag kan hålla på som jag gör i sömnen....
Men men, som A säger, det är ju inget skadligt, så det är bara att ta det med ro, vilket han gör också....
Förstå nu varför jag bad om eget rum på sjukhuset?? Herregud säger jag bara... Jag hade ju skrämt livet ur de andra patienterna.... Tur att jag fick sova själv....
Får se vad jag ska hitta på för sång till i natt... Kanske borde ta med mig en tamburin eller nåt och lägga under kudden så att det blir lite variation på det hela iallafall.... Även om det inte skulle uppskattas av grannarna.... :)
Vi tänkte då att det är nog så för att min hjärna bearbetar så mycket innan operationen osv och att det nog blir lugnare sen...
Nja.... Icke.... Eller, rättare sagt, visst har det blivit lugnare, och visst sker det inte varje natt nu men jag håller låda fortfarande... Nu har min Kära vaknat några gånger av att jag högt och ljudligt sjunger JULSÅNGER..... Men.... Med en viss enformig text och bara refränger.... Om och om igen...
Och som vanligt klappar jag i händer och enligt min Kära så pratar jag också, vad han tycker verkar vara till barn, som att jag är i närvaro av barn och vi sjunger ihop...
Det han vaknade till i förrgår natt var detta: Jag sitter upp i sängen och sjunger " Tip Tup, tippe tippe tipp tupp, tipp tipp tupp........... " Sen säger A lite försiktigt att " Åh, vad fint du sjunger" varpå jag svarar " Jaa, men nu får dom sjunga själva för nu har jag lärt dom hur den låter, så vi börjar om igen och sen sjunger ni själva... Tipp Tupp, Tipp Tupp, Tippe Tippe Tipp Tupp... Tipp Tipp Tupp"
Jag vet att det ska vara Tipp TAPP... men jag sjöng tydligt TUPP istället för Tapp... A log och lät mig hålla på och sen sa jag " Nä, nu får ni sjunga själva, för nu är jag lite trött" och sen la jag mig ner igen och somnade om....
I natt vaknade han av att jag sjöng " Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr klirr, klirr... Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr, klirr, klirr"
Jösses.... A sa lite tyst igen " Vad duktigt du sjunger, gumman" Och jag svarade " Jaa, men den är himla tråkig så nu ska jag sjunga en annan sång" och sen satte jag igång en annan variant som lät nåt i stil med " Klapparna under granen, klapparna under granen, klapparna under granen, trallalalalala"
A skrattade tyst som vanligt och lät mig fortsätta tills jag var klar och han berättade för mig att jag sjunger väldigt högt och väldigt tydligt och verkligen lever mig in i mina små enformiga refränger...
Vad säger man? Vad gör man? A har iallafall väldigt roligt åt detta och säger att det är en fröjd för honom att få sitta på första parkett.... hahahahahaha.... Men jag tycker att det är lite genant och pinsamt för jag har ju ingen som helst koll på vad jag sysslar med... Jag kommer inte ihåg ett smack och vet inte alls hur det är möjligt att jag kan hålla på som jag gör i sömnen....
Men men, som A säger, det är ju inget skadligt, så det är bara att ta det med ro, vilket han gör också....
Förstå nu varför jag bad om eget rum på sjukhuset?? Herregud säger jag bara... Jag hade ju skrämt livet ur de andra patienterna.... Tur att jag fick sova själv....
Får se vad jag ska hitta på för sång till i natt... Kanske borde ta med mig en tamburin eller nåt och lägga under kudden så att det blir lite variation på det hela iallafall.... Även om det inte skulle uppskattas av grannarna.... :)
Lyck-Ann!!!
Det har nu gått snart 4 veckor sen operationen... Jag blir starkare och starkare för varje dag... Den allra värsta smärtan är över, men det spänner, drar och är stelt i ryggen.... Men det kan jag hantera... Jag kan nu utföra många sysslor, men blir rätt fort trött så jag anpassar mig hela tiden efter hur jag orkar.....
Min älskade A är ju min Hjälte i allt och han finns hela tiden som mitt stöd och hjälper mig med allt jag behöver hjälp med... Han jobbar skift, varannan vecka arbete dag och natt blandat och varannan vecka helt ledig...
Nu har han sin lediga period och vi sov till halv tolv idag och sen blev det en god frukost innan vi gav oss iväg ut på alla ärenden.. Jag skulle till tandläkaren och kolla att allt är okej, vilket det tack o lov var... Och vi har handlat och varit på apoteket och hälsat på min lilla mams... Nu är det skönt att vara hemma igen.. Fika o paj och sen blir det lasagne till middag... Jag känner mig glad, så glad.... Och vi är väldigt kära i varann min Man och jag...Han bjöd nyss upp till dans i vardagsrummet till ABBA... hehe... ;)
Såna där spontana infall är underbara... Vi älskar att umgås med varann på alla sätt... Kärleken övervinner allt... När det är RÄTT kärlek med RÄTT partner.. Finns inget vackrare... Det blev en dans till, A bjöd upp till Slade och deras låt "My oh May"... Att spontandansa hemma i vardagsrummet och omfamnas av världens mest kärleksfullaste famn är som balsam för själen....
Jag pratar med mina änglar varje dag om att de ödmjukast ska beskydda alla jag älskar... Jag har aldrig levt i en sån här fulländad lycka nånsin med någon Man och jag har faktiskt aldrig varit så trygg i hela mitt liv..... Jag sov ju med ena ögat öppet varje natt i nästan 2 års tid med Demonen och nu sover jag varje natt som jag aldrig sovit förr... Jag har mycket sömn att ta igen och nu VÅGAR jag sova.. Och drömmer jag mardrömmar så finns A där intill och ser till att jag kan somna tryggt igen med sina varma famn och sin lugnande stämma...
Vi spelar mycket spel också på kvällarna, ibland schack, röj, tictac-poker och tjille.... Och spelar mycket musik, A är ett stort musikfan och älskar att spela in och fylla på med alla sorters musik i sin dator så skulle någon vara intresserad av någon låt som de ej får tag på så kan jag nästan lova att A har allt i alla olika sorters musikstilar...
Jag sitter här och är tårögd för när A startar sin dator så har han mig som bakgrundsbild på sin dataskärm, för som han säger: " Jag vill alltid mötas av det leende som tillhör den kvinna jag älskar så mycket och som gör mig så ofantligt lycklig".... Så fint sagt......
Den lycka jag befinner mig i nu får bara inte ta slut på något sätt.... Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv rent psykiskt...
Vi firade ETT år den 4 november och A bjöd på middag, men jag är för svag för att sitta på restaurang just nu så A sa att jag skulle välja maträtt och jag valde kinamat... Han åkte och handlade med det hem så hade vi mysmiddag hemma istället.. Och jag fick två jättesköna och varma benvärmare, för jag fryser så om benen sen operationen, och sen fick jag ett kuvert med nåt fantastiskt i, som jag håller hemligt.... :)
Trots mina åtta skruvar i ryggen och en lång efterrehab nu som kommer att innehålla all slags träning och att kunna gå utan kryckor utomhus och massor av annat, så är jag mycket mycket lycklig....
Jag är nu lyckan personifierad..... Alltså.... LYCK-ANN.... :))
Min älskade A är ju min Hjälte i allt och han finns hela tiden som mitt stöd och hjälper mig med allt jag behöver hjälp med... Han jobbar skift, varannan vecka arbete dag och natt blandat och varannan vecka helt ledig...
Nu har han sin lediga period och vi sov till halv tolv idag och sen blev det en god frukost innan vi gav oss iväg ut på alla ärenden.. Jag skulle till tandläkaren och kolla att allt är okej, vilket det tack o lov var... Och vi har handlat och varit på apoteket och hälsat på min lilla mams... Nu är det skönt att vara hemma igen.. Fika o paj och sen blir det lasagne till middag... Jag känner mig glad, så glad.... Och vi är väldigt kära i varann min Man och jag...Han bjöd nyss upp till dans i vardagsrummet till ABBA... hehe... ;)
Såna där spontana infall är underbara... Vi älskar att umgås med varann på alla sätt... Kärleken övervinner allt... När det är RÄTT kärlek med RÄTT partner.. Finns inget vackrare... Det blev en dans till, A bjöd upp till Slade och deras låt "My oh May"... Att spontandansa hemma i vardagsrummet och omfamnas av världens mest kärleksfullaste famn är som balsam för själen....
Jag pratar med mina änglar varje dag om att de ödmjukast ska beskydda alla jag älskar... Jag har aldrig levt i en sån här fulländad lycka nånsin med någon Man och jag har faktiskt aldrig varit så trygg i hela mitt liv..... Jag sov ju med ena ögat öppet varje natt i nästan 2 års tid med Demonen och nu sover jag varje natt som jag aldrig sovit förr... Jag har mycket sömn att ta igen och nu VÅGAR jag sova.. Och drömmer jag mardrömmar så finns A där intill och ser till att jag kan somna tryggt igen med sina varma famn och sin lugnande stämma...
Vi spelar mycket spel också på kvällarna, ibland schack, röj, tictac-poker och tjille.... Och spelar mycket musik, A är ett stort musikfan och älskar att spela in och fylla på med alla sorters musik i sin dator så skulle någon vara intresserad av någon låt som de ej får tag på så kan jag nästan lova att A har allt i alla olika sorters musikstilar...
Jag sitter här och är tårögd för när A startar sin dator så har han mig som bakgrundsbild på sin dataskärm, för som han säger: " Jag vill alltid mötas av det leende som tillhör den kvinna jag älskar så mycket och som gör mig så ofantligt lycklig".... Så fint sagt......
Den lycka jag befinner mig i nu får bara inte ta slut på något sätt.... Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv rent psykiskt...
Vi firade ETT år den 4 november och A bjöd på middag, men jag är för svag för att sitta på restaurang just nu så A sa att jag skulle välja maträtt och jag valde kinamat... Han åkte och handlade med det hem så hade vi mysmiddag hemma istället.. Och jag fick två jättesköna och varma benvärmare, för jag fryser så om benen sen operationen, och sen fick jag ett kuvert med nåt fantastiskt i, som jag håller hemligt.... :)
Trots mina åtta skruvar i ryggen och en lång efterrehab nu som kommer att innehålla all slags träning och att kunna gå utan kryckor utomhus och massor av annat, så är jag mycket mycket lycklig....
Jag är nu lyckan personifierad..... Alltså.... LYCK-ANN.... :))
