När Döden knackar på!!!
Min syster har kämpat dag och natt för att hjälpa sin Man med precis allt även när han låg på sjukhus... Hon har tappert funnits vid hans sida och nu när hans lidande är slut så börjar hennes egen kamp med sig själv och för sina barn... Att försöka förstå det ofattbara att hennes bästa vän inte finns mer... Att fortsätta orka med allt det praktiska och samtidigt orka läka sig själv...
Hon känner en extremt stor tomhet nu och befinner sig i en slags chock... Avstängd och en aning avståndstagande för det som hänt och kan inte ta in riktigt var hon befinner sig nu....
Vi andra kan bara försöka finnas för henne när hon behöver oss och stötta henne och barnen så mycket det går... Vad säger man? Vad gör man?
Måtte jag aldrig nånsin få uppleva att förlora de jag älskar mest...
Jag skulle aldrig klara av den sorgen.... Det finns inte... Det går inte... Då dör jag hellre...
Jag ber allra ödmjukast till våra skyddsänglar att alltid beskydda mina älskade söner,deras familjer och alla andra jag älskar....
Vad liten på jorden man är egentligen... Det gäller att fånga dagen innan dagen fångar dig.... Carpe Diem...
Vila i frid Svåger.....
We are the Champions!!!
Tänk,om man ändå kunde se sig själv som en Mästare... En Livs-mästare... Berg och djupa dalar om och om igen... Kamp... Förtröstan... Hopp... Tro... Medgångar... Motgångar... Men,ändå besitter man en enorm styrka... En stark livsvilja... Det finns en slags grund inom en som alltid bär upp en... Hur mörkt och hopplöst allt än kan kännas ibland så kommer det nånstans ifrån en ny styrka... Som dessutom är ännu starkare än sist... Hur kan det komma sig??
Jag fäste mig väldigt vid en kommentar idag som jag hörde i en film på teve... Mannen frågade kvinnan: " Varför ska kvinnor alltid försöka fixa sånt som inte går att laga?" Kvinnan svarade: " För att det gör oss varma inom oss" Mannen sa då: " Det gör whisky också".......... Tankeväckande...
Ja,varför ska vi fixa,trixa,laga,bry oss,dona,plocka upp,trösta,skydda,ställa upp m.m..... Helt enkelt för att det faktiskt gör oss varma... Men,nästa gång jag ska försöka hjälpa och skydda någon som gör mig illa som Demonen gjorde, så tänker jag ta mig en Whisky istället.... Lite har jag lärt mig...
Men,jag är ändå oerhört stolt över att jag är en omhändertagande tjej.... Jag mår bra av att finnas för andra.... Men aldrig mer för såna som vill göra ont... Alltså,har jag blivit en slags Mästare.... Iallafall på att lära mig av mina misstag....Bara en sån sak.....
We are the Champions my friend and well keep on fighting till the end... Tänker lyssna på denna suveräna Queen-låt varje dag nu när Busan och jag är ute och flirtar....
I feel good.....
Kändisrelationer!!!
Han var/är en bra Man och jag hyser inga agg mot honom alls... Det är några få utvalda som vet vem han är... Det räcker så...
Och,för att göra er ännu mer nyfikna så kan jag säga att jag även hade en betydligt mer intimare relation med en annan känd person,en idrotts-stjärna,för ca 6-7 år sedan men han har definitivt inte satt några positiva spår hos mig så att avslöja honom skulle bara kännas pinsamt.... Han är en bråkig och dryg typ och relationen med honom är inget jag är stolt över....
Vi gör alla våra små misstag,men samtidigt så lär man sig av dem... Det var en härlig känsla att dumpa honom efter ett antal dejter... Jag tröttnade på hans skryt om hans person och sa helt enkelt nej när han ringde sista gången.... Men,sa han,"du vet ju vem jag är och det är inte alla som får vara med mig"?? Jag svarade: "Ja,jag vet precis vem du är och det jag lärt känna av dig är absolut inget jag kan rekommendera någon annan kvinna att ens vilja ta i med tång faktiskt"...
Han blev rätt spak och tyst då och hörde faktiskt inte av sig igen.... Undrar varför??
Han är också aktuell nu i nån teve-kamp och jag ler för mig själv när jag ser honom... Vilken pinsam och komplexfylld människa han är.... Jag vet....
Fotbollsfeber!!!!
Och när en AIK-spelare blir fälld... Eller ja,ibland så faller dom kanske... Men herregud vad man reagerar starkt och ställer sig upp och skriker och svär åt domaren och påpekar på alla sätt att det borde ha varit STRAFF... eller,nåja,åtminstone frispark.... Men vadå... Jag är verkligen UR-KVINNA med stort K... Men i de lägena skulle man kunna ta mig för en hel karl.... Om det inte vore för mitt långa hår och kurviga kropp förstås....
Och tänk när vårt lag gör måååååååål..... Vi studsar,hoppar,skriker,kramas,gör give me five och bara SKRIKER ut vår kärlek för spelarna och laget... Och när motståndarna gör mål så suckar vi,blir alldeles tyyyyyysta,hänger med huvudena,snyftar till,förbannar motståndarna och ifrågasätter hur fasen de bara vågar ta sig såna friheter som att komma hem till vår arena och göra mål på våra grabbar..... Men aldrig nånsin att vi skäller på våra egna... Vi kan tycka att det är tokigt ibland men vi skäller inte....
Och i början innan matchen börjar och vi sjunger AIK-sången som jag lagt in som text här på min blogg,så känner man hur det pirrar i hela kroppen,förväntningarna frodas,hoppet stärks,gåshuden visar sig och blickarna vi alla ger varann skapar publik-styrka.... Så mycket kraft vi ger varann som strålar ut mot spelarna.... Det känns i hela kroppen....
Och när klacken på Norra stå vill ha med sig övriga läktare i sina sånger och ramsor och vi ger dem det gensvar de efterfrågar så sprids en stark samhörighet och en skön trivsel för alla... Både stora och små... Inget bråk... Bara sann och äkta fotbolls-glädje i samklang för att ge våra spelare vårt allra bästa stöd....
Det är fotboll när det är som bäst.... Någon som känner igen sig?? Mmmmm.... Snart dags igen....
AIK!!!!
| Solen stiger över Råsunda... Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur Hovets is e blank och klar. Och bönderna dom gapar utav fasa, och snutarna dom spejar och dom tar. Vi ser dom svarta tröjorna i AIK, vi vet att alla vägar bär oss rätt. -------------------------------------------- Å vi e AIK å alltid e vi med er, och alltid ska vi se er ta poäng. Å vi e AIK å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. -------------------------------------------- Ibland så kan det blåsa kalla stormar, ibland kan himlen vara ganska grå. Men när det gäller laget som vi älskar, så skiner solen snart på oss ändå. Vi hört om stora tider som har svunnit, vi vet att snart så är det dags igen. -------------------------------------------- Å vi e AIK, å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. Å vi e AIK, å alltid e vi me, och alltid ska vi se er ta poäng. |
Hollywoodfruar!!!!
Förlåt mig.... Jag kanske är fördomsfull nu.... NOT!!!!!!!!!!!!!!!
Eller........
Löptiksfasoner!!!
Hmmm.... Just nu går jag omkring och sprätter och skvätter lite... Viftar på svansen som jag inte har och tittar mig omkring och ler och flirtar.... Märker revir.... Möter blickar.. Söker ögonkontakt.... Är lite mystisk och lagom hemlighetsfull... Känner mig pirrig... Kär? Jag? Nu? Nä... faktiskt inte... Inte ett dugg kär... Bara lite längtansfull,busig och nyfiken...... Några dörrar står ju på glänt och jag vill öppna dem lite... Vad finns där innanför..... Nåt för mig?
Längtar efter beröring... Närhet... Bus... Lek..... Spontana infall.... Impulsiva rus... Gud nåde mig...
Farliga tankar... Farlig längtan... För vem?? Tänker på den roliga boken "Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem".... Ungefär så liksom..... Hihi.... En blick.... Glimten.... Ett leende....
En stark Famn.... Trygg Själ.... Stort och gott Hjärta... Smart och Klok Hjärna.... HERREGUD,jag vill ha HELA PAKETET..... Med betoning på Paket.... Men tro för guds skull inte att jag är DESPERAT!!!!
Men jag tillåter mig att springa runt hörnen och spana och flukta lite... Det skadar ju ingen alls... Förutom mig själv en smula.. Eftersom jag just nu tycks famla i mörkret efter något totalt ouppnåligt.... Hur långt jag än sträcker mig nu så når jag inte ända fram... Vad det beror på?? Jag vågar inte tro på att någon vill ha det jag kan ge.... Jag har så mycket att ge.... Förmodligen för mycket... Och jag är inte heller längre 25 år,skrynkelfri med getingmidja och fast kropp.... Det talar mot mig...
Så,jag får fortsätta att springa runt och skvätta lite runt hörnen när ingen ser och fantisera lite..... Lucky me eller nåt....
Show must go on!!!
Vilken låt.... Oj... Och vilken röst han hade Freddie i gruppen Queen.... Han dog alldeles för ung... Så sorgligt... Texten säger så mycket... Föreställningen måste fortsätta oavsett vad... Han sjöng in denna låt strax innan han dog... Livet är en föreställning,Livet är ett spel.... Livet innehåller alla olika nivåer som finns i en pjäs,film,musical,sport och tävlingar... Ett fullständigt innehåll... Och jag är helt ansvarig själv vad jag vill fylla mitt Liv med för innehåll.... Om jag inte kan ta ansvar över mig,vem ska då göra det?? Om jag inte tror på mig själv så kan ingen annan göra det heller...
Vem ska fylla mitt Liv med det innehåll som just jag behöver för att må bra och bli en hel människa om inte jag själv är med och har koll? Jag vill aldrig mer tappa kontrollen... No more... Jag tappade mig själv helt och hållet när jag levde med Demonen.... Jag var en skugga... En spillra... Ett ras... En styrd själ... Ett avstängt vrak utan något mål eller vilja förutom Demonens mål och vilja.... Jag var inte ens en del av mig själv... Jag var INGENTING.... INGEN.... Han hade min kontroll... En osynlig Vild-Ängel... Inlåst i en bubbla av mörker och alla former av smärta... Och det var då min trygghet... En trygghet som saknade allt av beskydd och välbefinnande... Det var mitt Liv i två år... Min källa...
Och trots att jag är fri nu så märker jag ibland ändå att mina tankar och känslor finns kvar i min smärt-bubbla som jag levde i då... Att jag ibland blir totalt handikappad och panikslagen i vissa situationer... Situationer som normalt sett inte är speciellt knepiga eller svåra men som för mig kan förstöra en hel dag... Då är jag nära att tappa kontrollen igen och vill bara fly... Bara försvinna liksom... POFF.... Borta... Men när jag sen märker att jag inte är kvar i den falska tryggheten med Demonen längre så kan jag åter igen se dörrar som står på glänt och som jag vill försöka öppna helt.... En liten bit i taget..... Sakta men säkert.... För... The show must go on... No matter what...
Kvalitetshelg!!!
Vi pratade,spelade spel,drack och åt gott till långt in på nätterna... Så värdefullt... Sann gemenskap.. Äkta kärlek och ömsesidig respekt.... LOVELY... Så rik jag är... Så tryggt det är att veta att grabbarna har det bra i sina relationer och att de alla gör varann lyckliga och trygga....
Detta lever jag på länge..... TACK!!!!!!!!!! Och att samtidigt också då få gosa och krama om mina "barn-barn" eller barn-djur kanske man ska säga... Som den "farmor" jag nu är för deras underbara hästar,hund och katter så såg jag till att ha med mig riktigt gott godis som passar dem alla... Mmm,vad dom mumsa i sig av morötter,katt och hundgodis.... Och pussar,kramar och kli fick jag också tillbaka... Vi ses snart igen......
Komma ut!!!
Jag har kommit till en slutsats.... Ett ställningstagande.... Ett beslut.... Ett noga genomtänkt sådant...För min egen skull... Jag håller ju på för fullt att bygga pussel med mig själv nu.. Har åter igen tagit kontakt med mitt jag för just nu är jag inte så negativ vilket betyder att jag då kan tycka att jag är en rätt intressant person för mig själv att lära känna mer.... Jag är mer mottaglig för öppningar, lösningar och möjligheter när jag mår bättre... Då kan jag ha långa diskussioner med mig själv utan att det blir en massa mörkt ältande... Kan ge mig själv lite råd och tips att tänka på osv...
För ca 18 år sedan hade jag en kort relation med en mycket känd svensk artist,vi kan kalla honom Pontus... En charmig man med en annorlunda stil... Skön och avslappnad i sitt sätt att vara.. Han gjorde mig glad och jag trivdes i hans sällskap... Vi kunde sitta och prata i flera timmar över en öl på krogen eller över en kopp te... Han fick mig att öppna mig för mig själv då och vi pratade förtroenden.. Han fick mig att erkänna för mig själv att jag kan bli förälskad och attraherad av båda könen... Bara han fick veta då... Ingen annan... Han sa att jag skulle vara stolt över den förmågan.. själv var och är han helt straight men han beundrar människor med ett öppet sinne och att man ska följa sitt hjärta utan att bry sig om vad andra tycker sålänge ingen blir skadad... Varje gång jag ser honom på teve numera så kommer våra samtal nära igen i mitt minne...
Jag har haft två relationer med två kvinnor men det var för över 10 år sedan och varade inte länge... Men,jag kan fortfarande känna dragning till kvinnor.. Har dock trott att jag aldrig skulle kunna leva helt och hållet i ett "riktigt" förhållande med en tjej... Det är för tabubelagt för mig har jag själv ansett... Men nu så börjar jag faktiskt ta till mig att jag äger mina egna rättigheter till mitt liv... En behaglig känsla.. Är dock alldeles för "grön" för att börja "ragga" tjejer och alldeles för blyg.. Dessutom är jag ju väldigt kvinnlig själv och inte manhaftig eller tillräckligt modig...
Men,jag kommer iallafall ut nu och sätter ord på min lilla hemlighet.... Det är ändå en början...Vissa i min närhet har vetat om detta och inte tyckt att det är nåt konstig med det alls sålänge jag mår bra och får vara lycklig....
Sååå..... Jag väntar alltså på den rätta Kärleken i mitt Liv... Antingen Dröm-Prinsen eller Dröm-Prinsessan.... Det är själva personen jag kommer att bli kär i, inte könet.... Men,jag tänker inte leta... Jag är säker på att rätt person kommer vid rätt tillfälle... Och jag har en kvinnlig vän jag mailar ofta med nu som själv kommit ut för några år sedan... Hon är ett stort stöd och jag beundrar hennes mod... Tack G....
Kill-Magnet!!!
Hon drar alla mäns blickar till sig... Hon får höra kommentarer varje dag från både kända och okända.... Hon sträcker på sig självsäkert och bländar av en säker look.... Hon flirtar hejvilt till höger och vänster och blir ständigt utbjuden och uppbjuden på en tur... Alla vill lära känna henne.. Alla vill vara i hennes närhet.... Alla män vill ta på henne och studera henne uppifrån och ner in i minsta detalj.... Hon vet att hon är läcker och populär... Hon vet sin plats... Jag låtsas som att det är mig alla tittar efter... Att det är mig alla vill ha... Vi brukar ha kul åt det, hon och jag.... Och hon bjuder mig på det... Att jag får känna mig eftertraktad och ung igen....Hon är trogen och lojal och hon tillhör bara mig.... Min lilla Busan.... En riktig kill-magnet....
.
KÄRLEK!!!!
Nu till helgen ska jag,min yngste son N och hans C åka upp till Dalarna för att hälsa på min äldste,J och hans S... Tänk va,en hel helg då jag får umgås med de som jag älskar mest av allt... Så underbart.... J och S bor ju 30 mil härifrån så det är inte så ofta vi kan umgås allihopa samtidigt så detta ska jag vårda ömt.... Och eftersom jag inte har några barn-barn än så ser jag alltid J och S hästar och katter som mina barn-barn så jag ser till att köpa med godsaker till dem och tänker pussa på dem massor..... Mmmmm.... Längtar till helgen.....
Bluff-Puff!!!
Han har starka känslor kvar för mig men det har inte jag för honom vilket naturligtvis känns befriande för mig för då behöver jag inte bry mig ett dugg om vad han sysslar med när jag inte är närvarande.... Jag har bara vänskapskänslor... Jag kan närsomhelst få hjälp med såkallade manliga tekniska grejer när jag vill... Och jag kan hjälpa honom med diverse papper och sånt som han har jobbigt med... Sånt kan vänner göra för varann...
Sen fullkomligt avgudar jag hans bror och hans kille,ja,dom är homo, vilka härliga människor... Dom bor granne med Bluff-Puffen och är jag då och fikar hos Bluffen så kan jag träffa dom samtidigt... Glada killar som verkligen bjuder på sig själva och som beklagar att Bluffen svek... Oavsett Bluffens Blaha-bortförklaringar och sånt bullshit så väljer jag att ha honom som kompis ett tag... På MINA villkor.... Häftigt... Dessutom är det mänskligt och rätt starkt ändå att kunna förlåta.. Jag har förlåtit honom för hans snedsteg men det är inte samma sak som att acceptera att det får förekomma i en sann relation.... Men helt ärligt så bekommer det inte mig längre för Bluff-Puffen är ändå inte mitt Livs Kärlek.... Jag vill inte ha honom mer som min Man... Han hade sin chans... Och tog mig för given... Det gick inge bra... För honom..... Kaxig jag blivit va?? Nää.... bara jäkligt förnuftig.... Tack JAG.... ;))
ZZZZZZZZZZZZZ!!!!!!
ZLATAN................ Är han kung eller är han kung???? Det är ett märkligt fenomen detta med Zlatan... Antingen så hatar man att älska honom eller så älskar man att hata honom.... Men oavsett vad så lämnar han ingen oberörd.... Alla har en åsikt om Zlatan vare sig man gillar fotboll eller inte....
Jag tyckte han var vidrig från början... För kaxig... Otrevlig... Dryg... Nu har han blivit mer ödmjuk och lättare att ha och göra med.... Hans föräldrarskap har nog hjälpt till en hel del.... Man får en mer ödmjuk inställning till livet när man får barn... Det har kommit någon som alltid hamnar överst i allt... Ett litet oskyldigt liv att ansvara över... Det kan få den mest kaxige att växa som människa...
Det är nåt visst med Zlatan..... Helt klart... Jag har en slags hatkärlek till honom... Jag attraheras av honom på nåt äckligt sätt.... Det retar mig.... Men det gör inget,för varje gång han bränner av sina spjuveraktiga kommentarer och sina varg-flin så smälter jag och kommer på mig själv med att sitta och le fånigt.... Och varje gång han gör avgörande mål så blir jag skakig i benen vilket leder till ett enormt lyckorus..... Zlatan är en drog.... En uppåt-drog...... Vilken kick man får av killen.....
Bluff-Stopp!!!
Moving On!!!
Lyssna på Sarah Dawn Finers fantastiska text i hennes låt Moving On.... Det är precis som mina egna ord.. Jag måste börja leva nu och gå vidare och hitta min egen väg... Och om jag misslyckas på vägen åter igen så kommer jag ändå att kunna resa på mig, igen,igen,igen och igen.... Jag lär mig sakta men säkert, en dag i taget, hur jag ska gå vidare... Finna min väg... Nå mina mål... Fortsätta drömma,hoppas och en dag finna på nytt.... Min yngste son lever efter ett motto som lyder: "Brave enough to dream,strong enough to act" Direkt översatt " Modig nog att drömma,stark nog att agera".... Tjusigt...
Jag ska andas in nytt mod igen... Försöka möta min rädsla och se den i vitögat och tvinga mig att acceptera att jag har denna sårbarhet i mig... Kunna inse att just nu lever jag inte under några som helst hot från någon utomstående... Den enda fiende i mitt liv just nu är endast jag själv... Endast JAG kan välja och göra medvetna val nu om hur jag vill fortsätta.... Jag har ju känt denna rädsla och inre smärta förut och borde vara van nu men varje gång gör det fasen lika ont,men jag kan lära mig att bemästra den på olika sätt.... För varje nederlag blir jag ännu starkare och får nya kunskaper och färdigheter att använda som Livs-instrument.... Jag måste bara öppna ögonen och våga använda mig av dessa också... Jag vet ju så väl att jag kan... För att jag vill..... Vild-Ängel anropar Jorden och Verkligheten igen... Jag vill tillbaka... Till mig själv.... I mig själv.... Angenämt....
Ansvarig!!!
Tankar,tankar,tankar.... Jag blir fan galen snart.... Kan någon bara komma och ta mig i handen snart och visa mig en rakare väg än den jag går på just nu?? Jag har fan i mig gått vilse igen....
Jag vet att jag klarar av alla vardagliga sysslor jag har och jag är oerhört tacksam och stolt över att jag har mitt jobb som verkligen får mig i fokus och gör att jag måste vara medveten om min närvaro... Det är ett viktigt arbete och oerhört berikande och utvecklande och jag har min trygghet där.... Men när jag är ledig så kommer ibland detta förbannade mörker och mina tankar fullkomligt våldtar min hjärna och då känner jag även hur sårat mitt hjärta är... Jag vill inte lära känna mig själv just nu,jag mår för dåligt för det och är för negativ i mitt sinne för närvarande... Det är jobbigt att umgås med för negativa människor under en längre period och jag vill fasen inte umgås med mig själv just nu.... Jag tar avstånd från mig själv en stund.... Och tar ny kontakt när jag är redo igen...
