Stökiga ungdomar kräver fotpåläggning!!!
Häromdagen tog jag bussen till sjukgymnastiken och skulle sen bli hämtad när jag var klar av A som hade min bil till jobbet denna dag.... När jag klev på bussen så fanns det gott om platser i bakre halvan så jag siktade in mig på det och skulle ta mig förbi ett gäng ungdomar i 16-19 årsåldern som satt i främre delen av bussen....
Det var 3 utländska killar, en utländsk tjej och en svensk kille... Dom hördes tydligt och den ena killen satt med båda sina ben ut i gången, tvärs över till andra sätet där hans kompis satt så för att jag skulle kunna ta mig förbi så var jag tvungen att antingen kliva rejält högt över hans ena ben eller att be honom flytta på sig, för jag märkte inga tendenser till att han tänkte maka på sig för att släppa förbi mig frivilligt....
Så jag harklade mig lite försynt och sa: " Ursäkta mig"..... Varpå killen skulle vara rolig och ball inför sina kompisar och svarade: "Uschäkta mig va,hahaha".... Han härmade alltså min ursäkt och dom skrattade men han vägrade flytta på sig... Så jag försökte lite vänligt men ännu mer tydligt igen med: "Du, ursäkta mig, kan jag få komma fram här".... Han körde samma svar igen och härmade mig och tog inte undan sina ben.....
Då kände jag att det räckte med Fröken snäll och beskedliga, artiga jag så FAAAAN grep tag i mig och jag KLEV på hans fot med BÅDA min fötter och STAMPADE till rejält varpå han skrek: "Va fan gör ru jävla kärring" samtidigt som han flyttade på sig så att jag kom förbi.....
Då vände jag mig om till honom och tittade honom rakt i ögonen och sa väldigt TYDLIGT: " Eftersom du verkade ha problem med hörseln så antog jag att du iallafall skulle ha känseln kvar och tänk att jag fick rätt i det och att det var det som krävdes för att du skulle vara så vänlig och få undan dina ben" Hans kompisar fnissade och han kom av sig totalt och mumlade bara nåt i stil med: Va fan asså.... Jag frågade om det var nåt mer han ville säga mig, men han blev väldigt spak och tyst och fick heller inget gensvar från sina kompisar som istället tittade på mig med hyfsad respekt nu faktiskt....
Hehehe.... Sen gick jag vidare och precis innan jag skulle sätta mig så vände sig ett rart gammalt pensionärspar till mig och sa: "Det där var bra gjort, åh så bra av dig, dom var så besvärliga när vi gick på också förstår du"... Jag log mot dom och sa tack och sen satte jag mig....
När det balla gänget skulle gå av ett par hållplatser senare så vände han sig inte ens åt mitt håll, så jag tror att mitt budskap gick fram ganska så tydligt och bra.... :)
Kändes skönt... Men, tänk att man ska behöva försvara sig så som en ensam liten människa mot ett större gäng... Och detta mitt på ljusa dagen.... Tur för mig att de inte var "farligare" så att det hade kunnat gått käpprätt åt skogen om han hade velat ge sig på mig....
Men ibland är ensam stark..... Förbaskade snorungar.... Han kanske flyttar på sig nästa gång så han slipper bli kliven på fler gånger.... :)) Och för ordningens skull, kalla ALDRIG nånsin mig för KÄRRING.....
Det var 3 utländska killar, en utländsk tjej och en svensk kille... Dom hördes tydligt och den ena killen satt med båda sina ben ut i gången, tvärs över till andra sätet där hans kompis satt så för att jag skulle kunna ta mig förbi så var jag tvungen att antingen kliva rejält högt över hans ena ben eller att be honom flytta på sig, för jag märkte inga tendenser till att han tänkte maka på sig för att släppa förbi mig frivilligt....
Så jag harklade mig lite försynt och sa: " Ursäkta mig"..... Varpå killen skulle vara rolig och ball inför sina kompisar och svarade: "Uschäkta mig va,hahaha".... Han härmade alltså min ursäkt och dom skrattade men han vägrade flytta på sig... Så jag försökte lite vänligt men ännu mer tydligt igen med: "Du, ursäkta mig, kan jag få komma fram här".... Han körde samma svar igen och härmade mig och tog inte undan sina ben.....
Då kände jag att det räckte med Fröken snäll och beskedliga, artiga jag så FAAAAN grep tag i mig och jag KLEV på hans fot med BÅDA min fötter och STAMPADE till rejält varpå han skrek: "Va fan gör ru jävla kärring" samtidigt som han flyttade på sig så att jag kom förbi.....
Då vände jag mig om till honom och tittade honom rakt i ögonen och sa väldigt TYDLIGT: " Eftersom du verkade ha problem med hörseln så antog jag att du iallafall skulle ha känseln kvar och tänk att jag fick rätt i det och att det var det som krävdes för att du skulle vara så vänlig och få undan dina ben" Hans kompisar fnissade och han kom av sig totalt och mumlade bara nåt i stil med: Va fan asså.... Jag frågade om det var nåt mer han ville säga mig, men han blev väldigt spak och tyst och fick heller inget gensvar från sina kompisar som istället tittade på mig med hyfsad respekt nu faktiskt....
Hehehe.... Sen gick jag vidare och precis innan jag skulle sätta mig så vände sig ett rart gammalt pensionärspar till mig och sa: "Det där var bra gjort, åh så bra av dig, dom var så besvärliga när vi gick på också förstår du"... Jag log mot dom och sa tack och sen satte jag mig....
När det balla gänget skulle gå av ett par hållplatser senare så vände han sig inte ens åt mitt håll, så jag tror att mitt budskap gick fram ganska så tydligt och bra.... :)
Kändes skönt... Men, tänk att man ska behöva försvara sig så som en ensam liten människa mot ett större gäng... Och detta mitt på ljusa dagen.... Tur för mig att de inte var "farligare" så att det hade kunnat gått käpprätt åt skogen om han hade velat ge sig på mig....
Men ibland är ensam stark..... Förbaskade snorungar.... Han kanske flyttar på sig nästa gång så han slipper bli kliven på fler gånger.... :)) Och för ordningens skull, kalla ALDRIG nånsin mig för KÄRRING.....
