Ni är mitt ALLT!!!
Min Kära har gett mig en äkta tempurkudde som jag ska ligga på med min nacke.. Kan eventuellt bli operation för nacken också... Orkar ej hålla upp huvudet för länge och det knakar hela tiden... Ska få en nackkrage att gå omkring med.. Och sova på tempurkudden... Vad vore jag utan min A.. Jag hade tappat tron helt på män.. Det är ju en annan man som orsakat dessa skador... A, MY HERO..
Klockan är tio i tio... Vaknade för en timme sen och frös och hade så förbaskat ont.. Kröp tätt intill min Kära och kände hans värme och lyssnade på hans lugna andetag... Så fantastiskt lycklig jag är med honom... Så fort han känner min närhet fast han sover så drar han mig intill sig och lägger sin arm runt mig... Jag blir alldeles tårögd av kärlek....
Han sover ännu och det ser så rofyllt ut... Jag har kämpat mig upp ur sängen, som inte är det lättaste nu..Ville ej väcka A... Han behöver sova.. Han tar hand om mig så mycket ändå.. Har tagit min medicin.. Senare ska vi till stan en sväng men jag kan ej följa med in på ärenden längre.. Benen viker sig.. Men det är kul att följa med ändå fast jag mest sitter och väntar i bilen... Vet att jag får låna rullstol av sjukvården men det vägrar jag...
SNART SNART SNART ska vi träffa läkaren som ska operera mig... Den 5 oktober... Är så fylld av blandade känslor.... Så mycket tankar som snurrar.... Är så rädd för operationen samtidigt som jag bara SKRIKER EFTER ATT FÅ BLI FRISK IGEN.....
Har A vid min sida... När han jobbar sina skiftveckor så är det min son N som ställer upp med skjuts och armstöd....
SÅ MYCKET KÄRLEK jag är omgiven av... Har man det så klarar man det mesta och därför har jag bestämt mig.... Jag tänker fixa detta.... Kampen har varit lång... Men jag vet att det kommer att ha varit värt det....
Mina vänner G och A, två underbara kvinnor neråt i landet ger mig också sitt dagliga stöd...
Era kloka ord... Råd... Tips.... All kampanda ni bidrar med... STARKA och MODIGA kvinnor...
Ni har min totala respekt och fulla beundran... Tycker så otroligt mycket om er...
Min A... Mina söner.. Mina svärdöttrar....Min övriga familj... Mina få men mycket nära vänner...
TACK!!!!!
Nightmare!!!
Har precis vaknat.... Klockan är 4 på natten...Drömmer mardrömmar... A tröstar och vaggar mig i sin famn...
Mitt X, Demonen, har nu varit inblandad i mina drömmar tre nätter på raken... Han har jagat mig med sin svarta bil och jag hittar inte A.. Jag springer och springer.... Försöker få fram min mobil för att ringa efter hjälp... Men tappar den... Springer.... Skriker... Flåsar...
I en annan dröm har han har kommit in i vår lägenhet och sagt att han gjort sig av med A och att nu är det min tur... Han lägger knivar på ena sidan av sängen och tända ljus på den andra sidan av sängen och tvingar mig att välja den ena att lägga mig på... Jag skriker efter A... GALLSKRIKER.... Vilket jag tydligen HÖGT gör i sömnen så A väcker mig...
När han väcker mig är jag sjöblöt av svett, gråter hysteriskt och vågar inte gå upp ur sängen.. Hjärtat bultar... Kroppen skakar.... A talar lugnande, håller om mig hårt, säger tryggt att det bara var en dröm...
Jag klamrar mig fast vid A och han lovar att det bara var en dröm... Han ser på mig och jag känner på honom överallt för att förstå att jag är vaken och att Demonen inte är där...
Han kramar mig hela tiden.... Pussar mig på pannan.... Jag hulkar fram vad jag drömt.....
Då börjar kramperna... Medicin... A hämtar den och vatten och en blöt handduk och torkar mig i pannan.... Sen följer han mig lugnt till toan och håller mig i handen och har tänt lamporna överallt för att övertyga mig om att jag bara drömt.. Han talar så lugnt hela tiden, och låter mig få gråta och berätta om drömmen.....
Ska lägga mig tillrätta igen nu i Världens Tryggaste och Varmaste famn.... Jag snyftar ännu... Hjärtat slår fortfarande hårt... Är ännu skakig.. A lovar att inget ont nånsin mer ska få hända mig och jag svarar att inget får hända honom... .Han får mig trygg och lugn igen... Han är vaken och vaggar mig till sömns och somnar inte själv förrän han ser att jag somnat lugnt igen i hans famn samtidigt som han viskar hur mycket han älskar mig....
När jag andas lugnt och han känner att jag är rofylld igen så släcker han lampan och somnar själv tätt tätt intill mig....
Min Hjälte.... Han har den vackraste av själar och jag Älskar honom över allt....
Mitt X, Demonen, har nu varit inblandad i mina drömmar tre nätter på raken... Han har jagat mig med sin svarta bil och jag hittar inte A.. Jag springer och springer.... Försöker få fram min mobil för att ringa efter hjälp... Men tappar den... Springer.... Skriker... Flåsar...
I en annan dröm har han har kommit in i vår lägenhet och sagt att han gjort sig av med A och att nu är det min tur... Han lägger knivar på ena sidan av sängen och tända ljus på den andra sidan av sängen och tvingar mig att välja den ena att lägga mig på... Jag skriker efter A... GALLSKRIKER.... Vilket jag tydligen HÖGT gör i sömnen så A väcker mig...
När han väcker mig är jag sjöblöt av svett, gråter hysteriskt och vågar inte gå upp ur sängen.. Hjärtat bultar... Kroppen skakar.... A talar lugnande, håller om mig hårt, säger tryggt att det bara var en dröm...
Jag klamrar mig fast vid A och han lovar att det bara var en dröm... Han ser på mig och jag känner på honom överallt för att förstå att jag är vaken och att Demonen inte är där...
Han kramar mig hela tiden.... Pussar mig på pannan.... Jag hulkar fram vad jag drömt.....
Då börjar kramperna... Medicin... A hämtar den och vatten och en blöt handduk och torkar mig i pannan.... Sen följer han mig lugnt till toan och håller mig i handen och har tänt lamporna överallt för att övertyga mig om att jag bara drömt.. Han talar så lugnt hela tiden, och låter mig få gråta och berätta om drömmen.....
Ska lägga mig tillrätta igen nu i Världens Tryggaste och Varmaste famn.... Jag snyftar ännu... Hjärtat slår fortfarande hårt... Är ännu skakig.. A lovar att inget ont nånsin mer ska få hända mig och jag svarar att inget får hända honom... .Han får mig trygg och lugn igen... Han är vaken och vaggar mig till sömns och somnar inte själv förrän han ser att jag somnat lugnt igen i hans famn samtidigt som han viskar hur mycket han älskar mig....
När jag andas lugnt och han känner att jag är rofylld igen så släcker han lampan och somnar själv tätt tätt intill mig....
Min Hjälte.... Han har den vackraste av själar och jag Älskar honom över allt....
Här vill jag bo!!!
Denna bild såg jag i min nagel-Cattas blogg och jag bara älskar den....
Den passar ju precis ihop med den jag försöker vara men inte är, eller är men försöker att inte vara...
Underbart.... Ska fråga A när han kommer hem från jobbet om vi inte ska kolla om det finns hus till salu där....
Undrar var denna by ligger.... Hihi.... Nån som vet?
Sen undrar jag om man måste använda den borsten och kammen som dom gör reklam för eller om man får använda sitt eget? Och om det är en speciell byregel att alla måste leka med såna där byggklossar som dom visar på den andra bilden?
Hmmm.... jag vet inte.... ehhhh.... eller, jo, jag kanske kan komma på det själv när jag får tänka lite....
Näe... Det går inte hur lite jag än tänker.......
:)
Den passar ju precis ihop med den jag försöker vara men inte är, eller är men försöker att inte vara...
Underbart.... Ska fråga A när han kommer hem från jobbet om vi inte ska kolla om det finns hus till salu där....
Undrar var denna by ligger.... Hihi.... Nån som vet?
Sen undrar jag om man måste använda den borsten och kammen som dom gör reklam för eller om man får använda sitt eget? Och om det är en speciell byregel att alla måste leka med såna där byggklossar som dom visar på den andra bilden?
Hmmm.... jag vet inte.... ehhhh.... eller, jo, jag kanske kan komma på det själv när jag får tänka lite....
Näe... Det går inte hur lite jag än tänker.......
:)
Hysterisk och Tokig men Stolt, Fri och Lycklig!!!
Och jag är FAAAAAN inte rasist för att jag gillar vår svenska flagga.. Jag är heller inte rasist för att jag tycker att det är helt jävla okej att sjunga vår egen nationalsång som ALLA andra länder gör...
Och hade jag velat emigrera till ett annat land så hade jag pluggat det språket som fasen för att passa in så gott jag kan... Dessutom hade jag varit satans tacksam för det landets generositet som hjälper mig med så mycket.. Nä, visst ja, det är bara Sverige som är så generösa...
Oavsett om man är svensk eller kommer från nåt annat land så ska man väl göra allt för att göra rätt för sig...Vi måste ju alla ta ansvar... De som flyr hit från en massa elände ska verkligen ha hjälp.. De som kommer hit på semester ska välkomnas.. De som kommer hit och kämpar och jobbar hårt för att få det bra ska också VARMT välkomnas... Och de som kommer hit av helt FEL anledning ska det daltas med då eller???
Vi firar Lucia här med pepparkakor.. Vissa skolor har förbjudit det för att det anses vara rasistiskt och sårande för de som kommer från de länder där man INTE firar sånt... Vi har även gýmnastik här...
Vi visar våra ansikten för att det är förbannat trevligt att se VEM jag pratar med... och hur fasen ska jag veta vem som gjorde vad om det begåtts nåt brott av nån som täcker allt.. var det hon? eller var det hennes syster? kusin? VEM FAN VAR det dessa ögon tillhörde.............VA???????????????
Och hade jag velat emigrera till ett annat land så hade jag pluggat det språket som fasen för att passa in så gott jag kan... Dessutom hade jag varit satans tacksam för det landets generositet som hjälper mig med så mycket.. Nä, visst ja, det är bara Sverige som är så generösa...
Oavsett om man är svensk eller kommer från nåt annat land så ska man väl göra allt för att göra rätt för sig...Vi måste ju alla ta ansvar... De som flyr hit från en massa elände ska verkligen ha hjälp.. De som kommer hit på semester ska välkomnas.. De som kommer hit och kämpar och jobbar hårt för att få det bra ska också VARMT välkomnas... Och de som kommer hit av helt FEL anledning ska det daltas med då eller???
Vi firar Lucia här med pepparkakor.. Vissa skolor har förbjudit det för att det anses vara rasistiskt och sårande för de som kommer från de länder där man INTE firar sånt... Vi har även gýmnastik här...
Vi visar våra ansikten för att det är förbannat trevligt att se VEM jag pratar med... och hur fasen ska jag veta vem som gjorde vad om det begåtts nåt brott av nån som täcker allt.. var det hon? eller var det hennes syster? kusin? VEM FAN VAR det dessa ögon tillhörde.............VA???????????????
Och NEJ... JAG ÄR INTE EN AV "DOM"....................................
Det smyger sig alltid in fel folk överallt, vare sig det är i ett parti eller i en idrottsförening... Folk som bara är ute efter att skapa bråk.. Och det är både svenskar och andra... Jag har massor av vänner som är invandrare och som jag ÄLSKAR... Och jag hjälper dem mer än gärna med allt jag kan... Både när jag pluggade och när jag jobbar...
Jag hjälper alla som behöver min hjälp och som förtjänar det... Oavsett nationalitet...Sen har det förekommit MASSOR av parodi inne på Facebook har jag sett på folk som härmat invandrares sätt att prata vid annonser och annat dylikt.. Men då skojar alla och skrattar med...
Men... Det är ju en helt annan sak.... Eller?
Dessutom är jag kvinna... och som sån när man tycker till så anses man ju vara hysterisk... Nu har det där tokiga fruntimret tyckt till igen... Tänk, så underbart det är att få tycka till i såna känslostormar som jag kan ha och SAMTIDIGT ha friheten att visa mitt ansikte så att folk vet att det är JAG och inte nån annan... Det är JAG som sagt det jag sagt.. Jag kan inte skylla på någon annan...
Och jag är ett förbannat BRA tokigt fruntimmer som värnar alla jag älskar och som älskar att ta hand om min man på allra bästa sätt och mina barn.. Jag älskar att få vara kvinnlig.. ha långa vackra naglar.. långt hår.. le vackert... bejaka allt som är jag.... klä mig sexigt ibland... eller inte klä mig alls.. eller klä mig i sopsäck om jag skulle vilja det också...
Älskar att min man är MAN och att jag är KVINNA ut i fingespetsarna...och att jag har privilegiet att värna de jag älskar och att få BLI EN RASANDE TIGERHONA om så behövs också.. och att sitta och se söt ut om det också behövs.. vid bilbesiktningen bl.a... :)
VILKEN UNDERBAR FRIHET att jag får VARA DEN JAG ÄR..
Det smyger sig alltid in fel folk överallt, vare sig det är i ett parti eller i en idrottsförening... Folk som bara är ute efter att skapa bråk.. Och det är både svenskar och andra... Jag har massor av vänner som är invandrare och som jag ÄLSKAR... Och jag hjälper dem mer än gärna med allt jag kan... Både när jag pluggade och när jag jobbar...
Jag hjälper alla som behöver min hjälp och som förtjänar det... Oavsett nationalitet...Sen har det förekommit MASSOR av parodi inne på Facebook har jag sett på folk som härmat invandrares sätt att prata vid annonser och annat dylikt.. Men då skojar alla och skrattar med...
Men... Det är ju en helt annan sak.... Eller?
Dessutom är jag kvinna... och som sån när man tycker till så anses man ju vara hysterisk... Nu har det där tokiga fruntimret tyckt till igen... Tänk, så underbart det är att få tycka till i såna känslostormar som jag kan ha och SAMTIDIGT ha friheten att visa mitt ansikte så att folk vet att det är JAG och inte nån annan... Det är JAG som sagt det jag sagt.. Jag kan inte skylla på någon annan...
Och jag är ett förbannat BRA tokigt fruntimmer som värnar alla jag älskar och som älskar att ta hand om min man på allra bästa sätt och mina barn.. Jag älskar att få vara kvinnlig.. ha långa vackra naglar.. långt hår.. le vackert... bejaka allt som är jag.... klä mig sexigt ibland... eller inte klä mig alls.. eller klä mig i sopsäck om jag skulle vilja det också...
Älskar att min man är MAN och att jag är KVINNA ut i fingespetsarna...och att jag har privilegiet att värna de jag älskar och att få BLI EN RASANDE TIGERHONA om så behövs också.. och att sitta och se söt ut om det också behövs.. vid bilbesiktningen bl.a... :)
VILKEN UNDERBAR FRIHET att jag får VARA DEN JAG ÄR..
Nej, jag är INTE en av "DOM", men vågar tycka ändå!!!
Suck säger jag bara... Att ni bara orkar... Att ni bara orkar.... Så många som tycker att så mycket gått snett med invandrarPOLITIKEN, inte invandrarna... INVANDRARPOLITIKEN... En jävla skillnad...
Jag träffade en Rumän igår... Han sa att om vi skulle åka till hans land och vilja plugga så skulle Rumänien ALDRIG ge oss ett öre för det..Det skulla jag få bekosta själv..
Och självklart ska man hjälpa folk i nöd... Men ALLA är inte i nöd..
Alla tycker så mycket i denna fråga men nu hycklas det för fullt... Jag har absolut inte röstat på SD, vare sig det står för sossarna eller SverigeDemokraterna...
Men jag vågar ha åsikter ändå som de flesta av svenskarna har men nu plötsligt inte vågar stå för... Men som vanligt... Jag VÅGAR.. Alla andra bara hycklar bakom ryggen... Så jävla trött....
Jag träffade en Rumän igår... Han sa att om vi skulle åka till hans land och vilja plugga så skulle Rumänien ALDRIG ge oss ett öre för det..Det skulla jag få bekosta själv..
Och självklart ska man hjälpa folk i nöd... Men ALLA är inte i nöd..
Alla tycker så mycket i denna fråga men nu hycklas det för fullt... Jag har absolut inte röstat på SD, vare sig det står för sossarna eller SverigeDemokraterna...
Men jag vågar ha åsikter ändå som de flesta av svenskarna har men nu plötsligt inte vågar stå för... Men som vanligt... Jag VÅGAR.. Alla andra bara hycklar bakom ryggen... Så jävla trött....
Och, som Ohly, den korkade Bambon sa: Nu ska Reinfeldt minsann få stå till svars för att Sverigdemokraterna kommer in i riksdagen????
QUE? Är det hans fel att SD kom in i riksdagen..VA??? Har Reinfeldt drivit en egen kampanj bakom ryggen på sitt eget parti och skapat ett " *Vi som OCKSÅ röstar på SD"...
Hur hade de rödgröna gjort nu om DE vunnit.. Hade SD inte fått lika mycket röster då och vem skulle då ha stått till svars??
Det är ju FOLKET som röstat.... FOLKET.... Fattar ni inte det... Och allt som är förbjudet älskar många att testa... ALLA de etablerade partierna har fokuserat alldeles för mycket på att säga till oss: RÖSTA INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA.... Där föll alla etablerade partier totalt...
Folk ÄLSKAR ju att göra tvärtemot... Eller hur? Och det kommer alltid att finnas missnöjesmänniskor och tvärtemot människor... ALLTID.. Ett parti som Sverigedemokraterna kommer inte att hålla särskilt länge... Dom rör om lite nu bara...
Men dom kommer ALDRIG att kunna röra om tillräckligt.. Hade bara alla andra partier ÄNNU MER fokuserat på sitt eget partiprogram så kan jag nästan lova att SD nu INTE varit i riksdagen...
Herregud.. Ge er nu... Nu kommer jag i fortsättningen att ignorera allt vad politik heter här på min blogg och på Facebook.. Tack för ordet.. Fan, vad skönt det är att leva i en demokrati...
QUE? Är det hans fel att SD kom in i riksdagen..VA??? Har Reinfeldt drivit en egen kampanj bakom ryggen på sitt eget parti och skapat ett " *Vi som OCKSÅ röstar på SD"...
Hur hade de rödgröna gjort nu om DE vunnit.. Hade SD inte fått lika mycket röster då och vem skulle då ha stått till svars??
Det är ju FOLKET som röstat.... FOLKET.... Fattar ni inte det... Och allt som är förbjudet älskar många att testa... ALLA de etablerade partierna har fokuserat alldeles för mycket på att säga till oss: RÖSTA INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA.... Där föll alla etablerade partier totalt...
Folk ÄLSKAR ju att göra tvärtemot... Eller hur? Och det kommer alltid att finnas missnöjesmänniskor och tvärtemot människor... ALLTID.. Ett parti som Sverigedemokraterna kommer inte att hålla särskilt länge... Dom rör om lite nu bara...
Men dom kommer ALDRIG att kunna röra om tillräckligt.. Hade bara alla andra partier ÄNNU MER fokuserat på sitt eget partiprogram så kan jag nästan lova att SD nu INTE varit i riksdagen...
Herregud.. Ge er nu... Nu kommer jag i fortsättningen att ignorera allt vad politik heter här på min blogg och på Facebook.. Tack för ordet.. Fan, vad skönt det är att leva i en demokrati...
Världens Bästa Catta!!!
Mina nygjorda fina september/oktober naglar... Jag går alltid en gång i månaden hos Världens Bästa Nagelteknolog... Cathalina Hällström... Vi spinner så mycket idéer ihop om hur naglarna ska se ut varje gång... Färg, form, utsmyckning, glitter, mönster och längd... Samtidigt som vi pratar om allt.. Skrattar och bara myser...
Hon är helt enkelt bäst och jag kan varmt rekommendera henne.. Har troget gått hos henne i snart 2 år nu varje månad och ingen eller inget kan få mig att byta till någon annan...
Hon jobbar på en urmysig nyöppnad salong i Solna, där de har massor av olika behandlingar inom olika områden..
Inget stök, inte en massa hög bullrande musik.. Inte en massa tuggummituggande små fjortisar som tror att de är världens bästa skönhetsexperter...
Inte en massa kaxiga nyutbildade frissor som tror att ingen ser när de gör fula miner åt sina kunder bakom ryggen på dem så fort de gått ut därifrån...
Inte en massa "låtsaschefer" av olika ursprung som går omkring och sprätter och tittar på en uppifrån och ner med en blick som säger: " Egentligen så stör du mig i mitt arbete genom att komma hit, för jag har massor att göra "bakom stängda dörrar"....
Låter jag fördomsfull? Näe.... inte mer än vanligt... Jag har varit med ett tag... Inom en massa olika områden... Jag får tycka precis vad JAG vill... Därför att jag VET vad jag upplevt... Och upptäckt...
Den nya salongen som Catta jobbar på nu är en oas av harmonisk stämning och en fridfull och rogivande
atmosfär..... Och nu blir det reklamfilm:
| Adress | Beautymind Fellizea AB Råsundavägen 151 169 36 Solna |
| Telefon | 08-27 97 00 & 0733-16 02 29 |
| Webbsida | http://beautymindfellizea.com |
| Öppet | Vardagar: 07.30-20.30 Helger: 10.00-18.00 |
VÄLKOMMEN! TILL BEAUTYMIND FELLIZEA
Beautymind Fellizea erbjuder dig livsglädje och livsenergi. Det gör vi genom att vi kombinerar både det din kropp och själ behöver för att må bra på allra bästa sätt. Här finns allt från massage, fotvård, manikyr, naglar, zonterapi, ansiktsbehandling till ljusterapi, samtalsterapi, coachning, guidade meditationer och resanterapi.
Pistagefreak!!!
Är så hysteriskt sugen på Glass för närvarande... Men inte vilken glass som helst utan Pistageglass... Så satans god... Känner mig nästan beroende av den nu... Vill inte alls ha vanilj
eller nån annan smak.. Det MÅSTE vara pistage...
Bad min Kära köpa med sig pistageglass hem för några dagar sen när han ändå skulle ut och åka
och jag hade en riktigt dålig dag så att jag ej kunde följa med pga all smärta...
Kände nästan hur jag dreglade inifrån och ut medans han var och handlade när jag tänkte på min pistageglass... Kände varje skedtag och hur jag riktigt suger i mig skeden som är fylld till bredden
med min favvoglass....
När A kommer hem så brukar jag alltid möta honom med välkomstkramar och pussar om jag inte måste ligga still förstås.... Denna gång var det nästan så att jag studsade fram till honom trots att jag hade så ont för att krama honom och sen med glädje ta påsen och börja packa upp....
Och innan A ens hann säga nåt så hade jag redan plockat upp ur påsen och skulle slita upp pistageglassen... pistageglassen....... PISTAGEGLASSEN.................... VAR ÄR PISTAGEGLASSEN???
Gumman, sa A, dom hade ingen pistageglass och nu har jag varit inne på två affärer för att köpa
sån till dig men det var så mycket folk överallt så jag orkade inte gå in på ett tredje ställe också
så vi får handla det imorgon, älskling... Jag köpte vaniljglass åt dig sålänge som du kan vräka i dig..... Bra va?
Han såg så glad och nöjd ut och log så kärleksfullt mot mig så att jag hade inte hjärta att att bli sur eller besviken... Så jag kysste honom varmt och tackade honom så jättemycket och ansträngde mig till det yttersta för att inte se för missnöjd ut....
Men inom mig så SLET sig en fontän med saliv loss och det kom massor av klumpar i halsen som var på väg att bli ett hulkande gråt och en mun som var på väg att darra värre än ett helt universum av asplöv....
Naturligtvis gick det ej att lura A... han såg på mig och frågade hur det var fatt och om jag var på väg att få kramp... Så han släppte allt han hade i händerna och störtade fram till mig för att ta tag i mig så jag inte skulle ramla... Han sa, som han alltid så tryggt brukar säga: " Såja älskling, jag har dig, jag håller dig, var inte rädd, jag leder dig in till sängen så ska jag stretcha dig, såja,det kommer att bli bra, min tappra underbara flicka..."
Då grät jag hejdlöst men fick inte fram ett ljud... Väl liggande i sängen sen när A började stretcha mig så bra som han alltid gör så började jag hulka samtidigt som jag sa hur mycket jag älskar honom.... Han sa detsamma till mig och frågade om det kändes bättre nu och kramade om mig...
Jag hade ingen kramp nu sa jag med tårfyllda ögon... Det var inte därför jag började gråta...
Men kära, sa A, vad var det då?... Sen började hela mitt typiska tjej-hormon-hysteriska-plötsliga-reaktionsanfall och jag snyftade med darrande stämma och klämde fram mellan alla tårar, rinnande näsa och hyperandning att " Det fanns ju ingen pistageglass..... jag var ju så himla sugen på pistageglass... Jag ville ha pistage... bara pistage.... snyft.... buähäääääää, snyft...... bäuuähäää.....
A höll om mig och sa på sitt mest pedagogiska kärlekssätt: " Du, min ädelsten, det är så mycket känslor inom dig nu med allt som har med din rygg att göra, ditt jobb, operationstankar, smärtor, kramper osv, och allt du får stå ut med nu, så detta med pistageglassen var droppen och det fick dig att reagera så starkt för att du behövde få ur dig så mycket frustration... Du är så fantasiskt tapper och så otroligt duktig, det är inte många som skulle klara detta så som du gör"... Jag lovar dig att imorgon ska du få din pistageglass om jag så ska besöka alla affärer i hela Sverige"...
Denna Man..... Denna famn.... Denna lugnande röst.... Dessa ständigt fantastiska bevis på hans kärlek....
Jag skämdes som en hund som reagerat så starkt på att inte få pistageglass, men A bara tittade mig djupt i ögonen och sa: " Du är det dyraste jag har, det mest värdefulla jag nånsin haft, att du får lite KPR ibland (Kvinnlig Plötslig Reaktion) är helt okej... Dels lider du så fruktansvärt mycket nu av allt som sker i din kropp och jag lider så med dig och dels är du faktiskt tjej.... Och tur är ju det... "
Sen började vi skratta... vi skrattade galet mycket båda två och kunde knappt sluta..... Och jag talade om för honom gång på gång mellan skrattsalvorna hur älskad han är av mig och hur tacksam jag är för allt han gör för mig...
Behöver jag säga att jag dagen efter fick min pistageglass... TVÅ paket... Som A sa: För säkerhetsskull så att du har i frysen ifall du behöver"...
KÄRLEK......................................................... Så mycket KÄRLEK.............
Världens godaste Glass:
eller nån annan smak.. Det MÅSTE vara pistage...
Bad min Kära köpa med sig pistageglass hem för några dagar sen när han ändå skulle ut och åka
och jag hade en riktigt dålig dag så att jag ej kunde följa med pga all smärta...
Kände nästan hur jag dreglade inifrån och ut medans han var och handlade när jag tänkte på min pistageglass... Kände varje skedtag och hur jag riktigt suger i mig skeden som är fylld till bredden
med min favvoglass....
När A kommer hem så brukar jag alltid möta honom med välkomstkramar och pussar om jag inte måste ligga still förstås.... Denna gång var det nästan så att jag studsade fram till honom trots att jag hade så ont för att krama honom och sen med glädje ta påsen och börja packa upp....
Och innan A ens hann säga nåt så hade jag redan plockat upp ur påsen och skulle slita upp pistageglassen... pistageglassen....... PISTAGEGLASSEN.................... VAR ÄR PISTAGEGLASSEN???
Gumman, sa A, dom hade ingen pistageglass och nu har jag varit inne på två affärer för att köpa
sån till dig men det var så mycket folk överallt så jag orkade inte gå in på ett tredje ställe också
så vi får handla det imorgon, älskling... Jag köpte vaniljglass åt dig sålänge som du kan vräka i dig..... Bra va?
Han såg så glad och nöjd ut och log så kärleksfullt mot mig så att jag hade inte hjärta att att bli sur eller besviken... Så jag kysste honom varmt och tackade honom så jättemycket och ansträngde mig till det yttersta för att inte se för missnöjd ut....
Men inom mig så SLET sig en fontän med saliv loss och det kom massor av klumpar i halsen som var på väg att bli ett hulkande gråt och en mun som var på väg att darra värre än ett helt universum av asplöv....
Naturligtvis gick det ej att lura A... han såg på mig och frågade hur det var fatt och om jag var på väg att få kramp... Så han släppte allt han hade i händerna och störtade fram till mig för att ta tag i mig så jag inte skulle ramla... Han sa, som han alltid så tryggt brukar säga: " Såja älskling, jag har dig, jag håller dig, var inte rädd, jag leder dig in till sängen så ska jag stretcha dig, såja,det kommer att bli bra, min tappra underbara flicka..."
Då grät jag hejdlöst men fick inte fram ett ljud... Väl liggande i sängen sen när A började stretcha mig så bra som han alltid gör så började jag hulka samtidigt som jag sa hur mycket jag älskar honom.... Han sa detsamma till mig och frågade om det kändes bättre nu och kramade om mig...
Jag hade ingen kramp nu sa jag med tårfyllda ögon... Det var inte därför jag började gråta...
Men kära, sa A, vad var det då?... Sen började hela mitt typiska tjej-hormon-hysteriska-plötsliga-reaktionsanfall och jag snyftade med darrande stämma och klämde fram mellan alla tårar, rinnande näsa och hyperandning att " Det fanns ju ingen pistageglass..... jag var ju så himla sugen på pistageglass... Jag ville ha pistage... bara pistage.... snyft.... buähäääääää, snyft...... bäuuähäää.....
A höll om mig och sa på sitt mest pedagogiska kärlekssätt: " Du, min ädelsten, det är så mycket känslor inom dig nu med allt som har med din rygg att göra, ditt jobb, operationstankar, smärtor, kramper osv, och allt du får stå ut med nu, så detta med pistageglassen var droppen och det fick dig att reagera så starkt för att du behövde få ur dig så mycket frustration... Du är så fantasiskt tapper och så otroligt duktig, det är inte många som skulle klara detta så som du gör"... Jag lovar dig att imorgon ska du få din pistageglass om jag så ska besöka alla affärer i hela Sverige"...
Denna Man..... Denna famn.... Denna lugnande röst.... Dessa ständigt fantastiska bevis på hans kärlek....
Jag skämdes som en hund som reagerat så starkt på att inte få pistageglass, men A bara tittade mig djupt i ögonen och sa: " Du är det dyraste jag har, det mest värdefulla jag nånsin haft, att du får lite KPR ibland (Kvinnlig Plötslig Reaktion) är helt okej... Dels lider du så fruktansvärt mycket nu av allt som sker i din kropp och jag lider så med dig och dels är du faktiskt tjej.... Och tur är ju det... "
Sen började vi skratta... vi skrattade galet mycket båda två och kunde knappt sluta..... Och jag talade om för honom gång på gång mellan skrattsalvorna hur älskad han är av mig och hur tacksam jag är för allt han gör för mig...
Behöver jag säga att jag dagen efter fick min pistageglass... TVÅ paket... Som A sa: För säkerhetsskull så att du har i frysen ifall du behöver"...
KÄRLEK......................................................... Så mycket KÄRLEK.............
Världens godaste Glass:
Att jag aldrig kan hålla truten!!!
Någon drömtydare här?
Jag pratar just nu väldigt ofta och tydligt i sömnen varje natt så A kan berätta varje morgon vad jag sagt o gjort.. Och jag har tydligen ofta ögonen öppna och pratar till A men tittar inte direkt mot honom..
Jag har sjungit..hurrat... klappat händerna... jagat fjärilar... plockat tvätt... När han frågat vad jag gör har jag ibland även svarat honom:" Men ser du inte vad rörigt det är med alla kläder som ligger här" osv...
Jag pratar just nu väldigt ofta och tydligt i sömnen varje natt så A kan berätta varje morgon vad jag sagt o gjort.. Och jag har tydligen ofta ögonen öppna och pratar till A men tittar inte direkt mot honom..
Jag har sjungit..hurrat... klappat händerna... jagat fjärilar... plockat tvätt... När han frågat vad jag gör har jag ibland även svarat honom:" Men ser du inte vad rörigt det är med alla kläder som ligger här" osv...
Nyckeln till mitt Hjärta.....
Detta är nyckeln till mitt Hjärta....
Min Kära har den i tryggt förvar och från att ha befunnit mig i Helvetet med mitt X, Demonen, så får jag nu uppleva Himmelriket med A...
Det är alltså så här det är att Älska på riktigt och bli Älskad så fulländat tillbaka.... Att få leva i sann Harmoni och känna sig trygg i sitt eget Hem och bli så beskyddad och omhändertagen som jag blir nu...
Vilka kontraster mot när jag levde med Demonen... Då var jag ständigt livrädd i mitt eget Hem för min egen Man... Den som skulle beskydda mig från allt ont var istället den som gjorde mig allt ont...
A, mitt Liv med Dig är en Gåva från våra Änglar... Gud,så jag Älskar Dig...
Jag blir alldeles varm i Hjärtat av att veta att Du finns, att det är Dig jag får somna med, vakna med och dela allt med i vått och torrt oavsett vad...
Du tog upp det igår, precis det jag känner också, att det känns så otroligt berikande och så enormt
äkta det vi känner för varann och hur Du beskrev att Du älskar att umgås med mig... På alla sätt... Som t.ex såna vardagliga saker som att åka och handla ihop.... Att spela spel som vi ofta gör på kvällarna tillsammans...
Våra middagar, våra filmmyskvällar, hur jag ligger med huvudet i Ditt knä och Du smeker mig i håret och hur jag ofta då så tryggt somnar i Ditt knä.... Hur Du brukar titta på mig och känna hur mycket Du Älskar mig och hur vacker Du tycker att jag är.... Hur rofylld jag ser ut.... Hur varm Du blir i Hjärtat av att ha mig nära Dig....
Så stilla allt är.... Så vackert..... Så sagolikt mäktigt och sant..... Och som Du också sa, hur enormt
hjälplös och maktlös Du känner Dig när jag mår så dåligt och har såna helvetiska smärtor och hur rädd och orolig Du blir när jag ramlar och blir förlamad och nästan svimmar av mina knakande och smällande ryggattacker....
Men Älskade, Du gör ju precis allt Du kan... Du finns för mig hela tiden....Du hjälper mig med ALLT jag behöver få hjälp med.... Dina starka armar som ständigt lyfter upp mig och håller i mig hårt när jag ej kan stå eller resa mig själv... Hur Du klär på och av mig när jag inte kan själv för att jag just då är tillfälligt förlamad.... Hur Du stretchar och masserar mig varje dag.... Hur Du kan få mig att skratta också mitt i all bedrövelse.... Hur Du bjuder upp till en stilla dans till skön musik för att jag ska få känna lite försiktig rörelse i Din trygga och kärleksfulla famn....
Hur Din trygga och varma famn STÄNDIGT är öppen för mig och hur Du gång på gång förklarar mig Din kärlek även i ord förutom att allt Du redan gör för mig, som också är så starka och äkta bevis på Din Kärlek.... Hur Du orkar med och har oändligt tålamod med mina gråtattacker och skrik när jag har så ont att jag inte vet om jag orkar mer....
Hur Du får mig att orka och kämpa... Och hur Du säger att jag inte på något sätt ska gå igenom detta lidande själv och att det är självklart för Dig att när jag säger att jag inte orkar kämpa längre så tar Du över kampen själv och kämpar för oss båda tills jag orkar igen.... Att det viktigaste i Ditt Liv är jag....
Hur Du vill göra allt för mig och hur säker Du är på att vi ska leva vårt liv tillsammans för evigt....
Hur vi ska kämpa ihop med att jag ska bli frisk och stark igen... Hur vi ska börja träna ihop igen efter operationen, försiktigt och lugnt tills jag är fullt återställd....
Hur Du känner att Du funnit Din drömkvinna och att Du verkligen lever Din dröm i verklighet....
Detta är magiskt.... För allt Du säger om och till mig och allt Du känner för mig är ju exakt det jag känner för Dig..... Du fantastiska Man.... Tack för allt jag är för Dig och får vara för Dig och Tack för allt Du är och gör för mig.... It's a kind of magic...... Bara av att skriva detta gör att tårarna rinner... Jag har aldrig nånsin upplevt nåt liknande och trodde aldrig att det fanns sån Kärlek... Det är bara sånt man läser om....
Tack för att Du får mig att uppleva detta overkliga som är vår sanna verklighet..... Tack för att jag ÄNTLIGEN har fått KOMMA HEM.... Som Du så ofta säger till mig: " Älskling, Du har kommit HEM nu, och ingen ingen ska nånsin få göra dig illa mer"....
Min Livskamrat och Man över Alla Gränser....... Det är en Ära att få vara Din kvinna..... TACK!!!!!
När man tar någon för given......
Det finns inga svar....och jag känner själv just nu att jag är "gnällig" men jag har aldrig nånsin varit en sån människa som man ska tycka synd om... aldrig...
Vill bara delge hur jag mår nu för att det lindrar för mig själv för stunden att få sätta ord på min smärta och panik och på den fruktansvärda besvikelse och tomhet man känner över sin arbetsplats...
En arbetsplats som jag var fruktansvärt stolt över en gång i tiden och som jag älskade att gå till... en arbetsplats där JAG alltid gjort rätt för mig och straffats för det... En arbetsplats där jag verkligen brytt mig om mina kolleger och velat ordna roliga saker och se till att vi är ett bra team...
Där människor förändrats så till den grad att de helt glömt var de var från början... Där jag och många med mig tröttnade men ingen vågade göra eller säga något.. Där jag var den enda som sa ifrån och sen blev straffad och där först ingen trodde på mig...
Alla visste att jag var den som som alltid brydde mig.. Som man alltid kunde lita på och som alltid såg till att komma tidigare så alla skulle hinna med buss och tunnelbana...
Alltid haft tröstande ord och en hjälpande hand till låns helt äkta... Fortfarande mår folk riktigt dåligt... Och nu är jag inte ens på plats för att kunna hjälpa andra att må bättre... Jag är alldeles för sjuk själv...
Några få har skickat hälsningar.. Några andra, som jag verkligen hade trott skulle skicka ett krya på dig och som jag alltid täckt upp för har tystnat helt... När jag kommer tillbaka blir allt mycket mer annorlunda... Min Karriärväxling kommer att leda mig åt ett helt annat håll...
Men först ska jag kämpa fram till operationen och klara av den och sen börjar stora rehabkonvalescensen...... Jag kommer att bli starkare än nånsin förr.... Och fortsätta finnas för de jag älskar och de som älskar och tycker om mig och som brytt sig och stöttat....
Ni andra får inget mer av mig.... Mer än mina vanliga måste-åtaganden som ingår i ett arbete man lovat lojalitet och högsta arbetsmoral.... Tills våra vägar skiljs åt.... För det kommer dom att göra... Och då är det inte en jäkel som bryr sig om hur ni hinner med era bussar, tåg och förkylningar...
Det var jag som gjorde det....
Jag har bestämt mig... Ni tar mig aldrig nånsin för given mer...Vissa av er är Guld Värda... Ni vet vilka ni är.... Ni andra......... Bye....
Vill bara delge hur jag mår nu för att det lindrar för mig själv för stunden att få sätta ord på min smärta och panik och på den fruktansvärda besvikelse och tomhet man känner över sin arbetsplats...
En arbetsplats som jag var fruktansvärt stolt över en gång i tiden och som jag älskade att gå till... en arbetsplats där JAG alltid gjort rätt för mig och straffats för det... En arbetsplats där jag verkligen brytt mig om mina kolleger och velat ordna roliga saker och se till att vi är ett bra team...
Där människor förändrats så till den grad att de helt glömt var de var från början... Där jag och många med mig tröttnade men ingen vågade göra eller säga något.. Där jag var den enda som sa ifrån och sen blev straffad och där först ingen trodde på mig...
Alla visste att jag var den som som alltid brydde mig.. Som man alltid kunde lita på och som alltid såg till att komma tidigare så alla skulle hinna med buss och tunnelbana...
Alltid haft tröstande ord och en hjälpande hand till låns helt äkta... Fortfarande mår folk riktigt dåligt... Och nu är jag inte ens på plats för att kunna hjälpa andra att må bättre... Jag är alldeles för sjuk själv...
Några få har skickat hälsningar.. Några andra, som jag verkligen hade trott skulle skicka ett krya på dig och som jag alltid täckt upp för har tystnat helt... När jag kommer tillbaka blir allt mycket mer annorlunda... Min Karriärväxling kommer att leda mig åt ett helt annat håll...
Men först ska jag kämpa fram till operationen och klara av den och sen börjar stora rehabkonvalescensen...... Jag kommer att bli starkare än nånsin förr.... Och fortsätta finnas för de jag älskar och de som älskar och tycker om mig och som brytt sig och stöttat....
Ni andra får inget mer av mig.... Mer än mina vanliga måste-åtaganden som ingår i ett arbete man lovat lojalitet och högsta arbetsmoral.... Tills våra vägar skiljs åt.... För det kommer dom att göra... Och då är det inte en jäkel som bryr sig om hur ni hinner med era bussar, tåg och förkylningar...
Det var jag som gjorde det....
Jag har bestämt mig... Ni tar mig aldrig nånsin för given mer...Vissa av er är Guld Värda... Ni vet vilka ni är.... Ni andra......... Bye....
Mellan Himmel och Helvete.....
Jag somnar tryggt i min Käras famn... Han säger att jag pratar massor i sömnen nu.. Att jag är orolig.... Gråter... Han tröstar... Håller mig hårt, ömt och så kärleksfullt...
Jag kallsvettas, mår illa... Han baddar min panna på nätterna... Talar lugnande... Lovar att allt ska ordna sig... Säger att vi är varandras livskärlek för evigt... Jag ser dimmigt... Det krampar... Svetten rinner.... Jag skriker.... Grips av panik när krampen inte släpper.... Tårna pekar rätt upp.. Vaderna är som en nypumpad fotboll.... Höfterna stelnar....
Fötterna försvinner bort... Känner för en stund ingenting... Känner inte när A tar på benen... Ser att han tar på dem... Men känner inget... Hjärnan kan inte signalera... Hjärtat slår i 280....
Ryggen knakar högt... Bäckenet och skinkorna skaver... Ljumskarna drar och hugger och slår mot skelettet.... Svanken drar ihop sig i ännu en kramp... Upp mot nacken... Ner över benen...
Jag skakar... Händerna darrar så att jag ej kan hålla nåt... A måste ge mig vatten och min medicin.... Benen vinglar... Snubblar... Kan inte lyfta fötterna... Det bubblar... Sen mjuknar allt och jag ramlar... Får hjälp till sängen... Vila en stund...
Tills allt börjar om på nytt... Varje dag.... Morgon som kväll... Jag har ingen kontroll mer... Vågar ingenting själv... A finns hela tiden vid min sida... Och jobbar han så ligger jag still hemma med alla telefoner bredvid så jag kan ringa om det är nåt och mediciner och vatten... eller får hjälp av min son, N, om jag måste ut...
Det är lite mycket nu... Fick ett mail från min chef att jag kan skicka in sjukintyg.. Inte ett endaste vänligt ord om att jag ska krya på mig och att jag är välkommen tillbaka sen... Inte ett ord... Bara formellt.. Hej,skicka intyg. Hälsningar...
Jag har alltid tagit hand om ALLA mina kolleger och till o med chefer när de mått dåligt.. alltid varit den som haft mediciner,vitaminer och ett vänligt medmänskligt ord till tröst.... Jag jobbar inom Världens bästa Arbetsplats enligt dem själva... Dra åt helvete...
Jag kallsvettas, mår illa... Han baddar min panna på nätterna... Talar lugnande... Lovar att allt ska ordna sig... Säger att vi är varandras livskärlek för evigt... Jag ser dimmigt... Det krampar... Svetten rinner.... Jag skriker.... Grips av panik när krampen inte släpper.... Tårna pekar rätt upp.. Vaderna är som en nypumpad fotboll.... Höfterna stelnar....
Fötterna försvinner bort... Känner för en stund ingenting... Känner inte när A tar på benen... Ser att han tar på dem... Men känner inget... Hjärnan kan inte signalera... Hjärtat slår i 280....
Ryggen knakar högt... Bäckenet och skinkorna skaver... Ljumskarna drar och hugger och slår mot skelettet.... Svanken drar ihop sig i ännu en kramp... Upp mot nacken... Ner över benen...
Jag skakar... Händerna darrar så att jag ej kan hålla nåt... A måste ge mig vatten och min medicin.... Benen vinglar... Snubblar... Kan inte lyfta fötterna... Det bubblar... Sen mjuknar allt och jag ramlar... Får hjälp till sängen... Vila en stund...
Tills allt börjar om på nytt... Varje dag.... Morgon som kväll... Jag har ingen kontroll mer... Vågar ingenting själv... A finns hela tiden vid min sida... Och jobbar han så ligger jag still hemma med alla telefoner bredvid så jag kan ringa om det är nåt och mediciner och vatten... eller får hjälp av min son, N, om jag måste ut...
Det är lite mycket nu... Fick ett mail från min chef att jag kan skicka in sjukintyg.. Inte ett endaste vänligt ord om att jag ska krya på mig och att jag är välkommen tillbaka sen... Inte ett ord... Bara formellt.. Hej,skicka intyg. Hälsningar...
Jag har alltid tagit hand om ALLA mina kolleger och till o med chefer när de mått dåligt.. alltid varit den som haft mediciner,vitaminer och ett vänligt medmänskligt ord till tröst.... Jag jobbar inom Världens bästa Arbetsplats enligt dem själva... Dra åt helvete...
Bambopartiet!!!
Är Lars Ohly helt jä..a dum i skallen? Vilket underbart par de är... Han och Mona... Hua... Det är nästan så att de är en parodi på sig själva... En riktig Bambo.... Männens variant på Bimbo.... Jag nästan satt och bad om ursäkt för att han pratade så korkat idag på SVT trots att jag varken håller på honom eller har nåt med hans uttalanden att göra.... My God...
Det närmar sig......
Orkar inte skriva lika mycket här längre just nu... Det har ju sina skäl... Jag har blivit så pass mycket sämre så att jag inte ens kan sitta upprätt hur länge som helst för närvarande....
Vi har skippat detta med Löwenströmska... Deras beteende är under all kritik och det är inte ens någon läkare som tittat på mina bilder där och läst remissen utan det var en läkarsekreterare som
trodde sig kunna fatta rätt beslut och som skrev och meddelade mig att jag inte ens får förtur utan har blivit placerad i kö, en kö som är upp till 9 månader...
Min underbara läkare på vårdcentralen som var den som först fick se bilderna och som, trots att han inte är ortopedspecialist, förstod allvaret att det var mycket illa,har varit på semester och kom tillbaka i måndags... Därför har vi ej kunnat nå honom för att meddela hur Löwenströmska agerat...
Innan han kom tillbaka från sin semester så fick vi tips om en suverän ortopedspecialst på St Göran
som opererat en kollega till min A och även en svägerska till kollegan... Det visade sig att när min Kära pratade med sin kollega så hade han haft samma fel som mig och blivit opererad av denna specialist på St Göran och han kunde varmt rekommendera honom...
Vi fick numret och namnet och min A ringde dit och dagen efter blev vi uppringda av en helt underbar ortopedsköterska... Jag frågade om deras väntetider och hon sa att de tyvärr hade köer på 7 månader men bekräftade samtidigt att deras läkare är mycket skicklig och trevlig...
Jag berättade om min Mans kollega och hur han blivit i princip helt återställd och jag sa ärligt att jag är så pass dålig att jag ej orkar jobba längre och att jag ramlar flera ggr om dagen, får kramper, svåra smärtor och kraftiga yrsel och illamående attacker... När hon hörde det så sa hon att hon skulle beställa kopior på mina röntgenbilder och lämna dem till deras operationsortoped så fick han göra sina bedömningar..
Hon lovade att återkomma vid tillfälle... Jag satte inget större hopp till detta och grät ut hos min Kära A som sa att han personligen kommer att åka iväg till sjukhuset för att KRÄVA förtur för mig om de inte förstår hur illa det är...
Döm om vår förvåning när sköterskan från St Göran ringde tillbaka redan samma dag och meddelade att deras läkare redan tittat på bilderna och att han bett henne hälsa till mig följande:
" Säg till patienten att hon ska ha min absoluta första lediga tid, inga köer, hennes rygg ser inte vacker ut och såhär ska hon inte ha det längre, det ser mycket illa ut, jag vill träffa henne snarast och sen operera henne och säg henne också att hon inte ska jobba mer nu och att hennes distriktsläkare sjukskriver henne tills jag tar över. Fram tills vi ska ses måste hon ta smärtstillande och vila. Och blir det mer akut fram tills vi träffas så säg att hon ska åka in till oss så opererar jag henne omgående"
Jag började gråta i luren och sköterskan förstod så väl hur jag hade det och jag fick tid i början på oktober, för det var hans första lediga tid. Men hon underströk igen att jag skulle åka in akut till dom tidigare ifall jag inte orkar längre... Jag tackade henne så oerhört mycket och bad henne hälsa det till deras doktor också, vilket hon lovade att göra och sen önskade hon mig varmt välkommen dit...
Sen grät jag ut hos A igen... Denna gång dock av lättnad.... Snacka om vilka olika bemötanden man kan råka på i samma ärende fast på olika ställen.... Skrämmande... När alla papper från St Göran
kom så var det inte ett endaste likhet med frågorna som Löwet hade på sina skithuspapper...
Här var det relevanta frågor som verkligen har med min kropp, rygg och operation att göra...
Jag har tyvärr blivit så pass mycket sämre, så när vi fick tid hos min distriktsläkare efter hans semester så kunde han konstatera att hela mitt nervsystem nu var påverkat och att jag därför drabbas av dessa plötsliga illamående, yrsel och svimningsattacker.... Förträngningarna ligger i hela nervsystemet nu och det påverkar hela det centrala nervsystemet också som i sin tur ger fel signaler eller inga signaler alls till hjärnan....
Jag fick omedelbart sjukintyg, massor av mediciner, men hävdar ändå att jag inte vill åka in akut för det blir så stressat då.. Jag vill, tillsammans med A, träffa min operationsläkare i lugn och ro där i början på oktober för att ställa alla nödvändiga frågor och få veta så mycket som möjligt lugnt och sansat innan operationen sker...
Tills dess.... Jag kämpar på men kan inte gå ut själv och A är så orolig så han vill göra allt ihop med mig så jag inte gör nåt själv... Det kan sluta riktigt illa om jag gör nåt ensam fast jag själv inte riktigt vill ta det till mig... Ena stunden kan jag må hyfsat och då blir jag kaxig, men 2 minuter senare kan situationen vara en helt annan och då ligger jag och skriker av smärtor eller är tämligen borta i skallen av yrsel eller ligger och kravlar på golvet för att jag drabbats av en av mina åtskilliga tillfälliga förlamningar...
Jag tänker göra som A säger och inte käfta emot mer nu... Han är så oerhört rädd om mig och jag känner hur orolig han är samtidigt som han tar hand om mig på alla möjliga sätt.. Det är så tryggt... A.... Tack.... Jag Älskar Dig så oerhört.... Och jag fattar allvaret nu med hur mitt tillstånd är... Även om jag är rädd för operationen så känner jag nu att det MÅSTE ske.. Det finns inget annat...
Jag VILL och SKA bli frisk.... Gud, så jag längtar att få leva ett normalt liv igen tillsammans med min Älskade Man.....
Vi har skippat detta med Löwenströmska... Deras beteende är under all kritik och det är inte ens någon läkare som tittat på mina bilder där och läst remissen utan det var en läkarsekreterare som
trodde sig kunna fatta rätt beslut och som skrev och meddelade mig att jag inte ens får förtur utan har blivit placerad i kö, en kö som är upp till 9 månader...
Min underbara läkare på vårdcentralen som var den som först fick se bilderna och som, trots att han inte är ortopedspecialist, förstod allvaret att det var mycket illa,har varit på semester och kom tillbaka i måndags... Därför har vi ej kunnat nå honom för att meddela hur Löwenströmska agerat...
Innan han kom tillbaka från sin semester så fick vi tips om en suverän ortopedspecialst på St Göran
som opererat en kollega till min A och även en svägerska till kollegan... Det visade sig att när min Kära pratade med sin kollega så hade han haft samma fel som mig och blivit opererad av denna specialist på St Göran och han kunde varmt rekommendera honom...
Vi fick numret och namnet och min A ringde dit och dagen efter blev vi uppringda av en helt underbar ortopedsköterska... Jag frågade om deras väntetider och hon sa att de tyvärr hade köer på 7 månader men bekräftade samtidigt att deras läkare är mycket skicklig och trevlig...
Jag berättade om min Mans kollega och hur han blivit i princip helt återställd och jag sa ärligt att jag är så pass dålig att jag ej orkar jobba längre och att jag ramlar flera ggr om dagen, får kramper, svåra smärtor och kraftiga yrsel och illamående attacker... När hon hörde det så sa hon att hon skulle beställa kopior på mina röntgenbilder och lämna dem till deras operationsortoped så fick han göra sina bedömningar..
Hon lovade att återkomma vid tillfälle... Jag satte inget större hopp till detta och grät ut hos min Kära A som sa att han personligen kommer att åka iväg till sjukhuset för att KRÄVA förtur för mig om de inte förstår hur illa det är...
Döm om vår förvåning när sköterskan från St Göran ringde tillbaka redan samma dag och meddelade att deras läkare redan tittat på bilderna och att han bett henne hälsa till mig följande:
" Säg till patienten att hon ska ha min absoluta första lediga tid, inga köer, hennes rygg ser inte vacker ut och såhär ska hon inte ha det längre, det ser mycket illa ut, jag vill träffa henne snarast och sen operera henne och säg henne också att hon inte ska jobba mer nu och att hennes distriktsläkare sjukskriver henne tills jag tar över. Fram tills vi ska ses måste hon ta smärtstillande och vila. Och blir det mer akut fram tills vi träffas så säg att hon ska åka in till oss så opererar jag henne omgående"
Jag började gråta i luren och sköterskan förstod så väl hur jag hade det och jag fick tid i början på oktober, för det var hans första lediga tid. Men hon underströk igen att jag skulle åka in akut till dom tidigare ifall jag inte orkar längre... Jag tackade henne så oerhört mycket och bad henne hälsa det till deras doktor också, vilket hon lovade att göra och sen önskade hon mig varmt välkommen dit...
Sen grät jag ut hos A igen... Denna gång dock av lättnad.... Snacka om vilka olika bemötanden man kan råka på i samma ärende fast på olika ställen.... Skrämmande... När alla papper från St Göran
kom så var det inte ett endaste likhet med frågorna som Löwet hade på sina skithuspapper...
Här var det relevanta frågor som verkligen har med min kropp, rygg och operation att göra...
Jag har tyvärr blivit så pass mycket sämre, så när vi fick tid hos min distriktsläkare efter hans semester så kunde han konstatera att hela mitt nervsystem nu var påverkat och att jag därför drabbas av dessa plötsliga illamående, yrsel och svimningsattacker.... Förträngningarna ligger i hela nervsystemet nu och det påverkar hela det centrala nervsystemet också som i sin tur ger fel signaler eller inga signaler alls till hjärnan....
Jag fick omedelbart sjukintyg, massor av mediciner, men hävdar ändå att jag inte vill åka in akut för det blir så stressat då.. Jag vill, tillsammans med A, träffa min operationsläkare i lugn och ro där i början på oktober för att ställa alla nödvändiga frågor och få veta så mycket som möjligt lugnt och sansat innan operationen sker...
Tills dess.... Jag kämpar på men kan inte gå ut själv och A är så orolig så han vill göra allt ihop med mig så jag inte gör nåt själv... Det kan sluta riktigt illa om jag gör nåt ensam fast jag själv inte riktigt vill ta det till mig... Ena stunden kan jag må hyfsat och då blir jag kaxig, men 2 minuter senare kan situationen vara en helt annan och då ligger jag och skriker av smärtor eller är tämligen borta i skallen av yrsel eller ligger och kravlar på golvet för att jag drabbats av en av mina åtskilliga tillfälliga förlamningar...
Jag tänker göra som A säger och inte käfta emot mer nu... Han är så oerhört rädd om mig och jag känner hur orolig han är samtidigt som han tar hand om mig på alla möjliga sätt.. Det är så tryggt... A.... Tack.... Jag Älskar Dig så oerhört.... Och jag fattar allvaret nu med hur mitt tillstånd är... Även om jag är rädd för operationen så känner jag nu att det MÅSTE ske.. Det finns inget annat...
Jag VILL och SKA bli frisk.... Gud, så jag längtar att få leva ett normalt liv igen tillsammans med min Älskade Man.....
Mina fina naglar....
När man är dålig så är det ändå viktigt att försöka göra saker som får en att bli lite piggare och känna sig lite fräschare....
Därför fortsätter jag att fixa mina naglar en gång i månaden.... Sist fick jag skjuts av min älskade son, N, och även hämtad av honom sen när jag var klar... A var på jobbet och min supertrevliga nagelteknolog K, vet så väl om hur jag mår, så när jag sitter hos henne så är hon oerhört mån om att jag har det bra och tar verkligen hand om mig på bästa sätt...
Hon kommer och möter upp mig vid bilen och leder mig in till hennes salong och sen följer hon med ut till bilen igen.... Jag är omgiven av fantastiska människor just nu... Det är oerhört berikande och jag känner mig, mitt i alla krämpor, fantastiskt priviligerad som har en sån underbar familj och vänner...
Vissa av mina kolleger på jobbet har varit och är fantastiska också men just nu känns det skönt att slippa vara där för jag är alldeles för sjuk... Och mitt jobb är definitivt inget som gör mig friskare och vissa personer där, gör mig snarare mer sjuk och totalt orkeslös och helt utmattad...
Tack o lov får jag vila från dessa individer nu...
Lägger ut lite bilder på mina naglar här för det gör mig lite gladare.... Dom är verkligen vackra och jag är stolt över dem.... Just nu är de svarta med syrenlilaglitter och en vit rand.... Så fiiiint.... :)
Därför fortsätter jag att fixa mina naglar en gång i månaden.... Sist fick jag skjuts av min älskade son, N, och även hämtad av honom sen när jag var klar... A var på jobbet och min supertrevliga nagelteknolog K, vet så väl om hur jag mår, så när jag sitter hos henne så är hon oerhört mån om att jag har det bra och tar verkligen hand om mig på bästa sätt...
Hon kommer och möter upp mig vid bilen och leder mig in till hennes salong och sen följer hon med ut till bilen igen.... Jag är omgiven av fantastiska människor just nu... Det är oerhört berikande och jag känner mig, mitt i alla krämpor, fantastiskt priviligerad som har en sån underbar familj och vänner...
Vissa av mina kolleger på jobbet har varit och är fantastiska också men just nu känns det skönt att slippa vara där för jag är alldeles för sjuk... Och mitt jobb är definitivt inget som gör mig friskare och vissa personer där, gör mig snarare mer sjuk och totalt orkeslös och helt utmattad...
Tack o lov får jag vila från dessa individer nu...
Lägger ut lite bilder på mina naglar här för det gör mig lite gladare.... Dom är verkligen vackra och jag är stolt över dem.... Just nu är de svarta med syrenlilaglitter och en vit rand.... Så fiiiint.... :)
