Bondgården expanderar!!!
Jaha ja, så nu börjar jag faktiskt finna mig väl tillrätta som bondmora på nätet... Min lilla gård har växt och min kära svägeska skickar mig gåvor till gården i massor och hon har även blivit min granne och har gården bredvid.... hehehe.....
Hon har dock varit med ett bra tag och har MASSOR av djur, hus och lyxiga dekorationer och grönska och även exotiska djur... Och en LUFTBALLONG..... Ja, alltså, en luftballong på tomten ifall hon nu skulle behöva den till nåt.... :) Man vet aldrig, när man nått en sån nivå i spelet så är det så fullt på tomten sin att man banne mig inte kan köra med traktor, bil, cykel eller annat fordon, så den enda chansen är att ta sig därifrån med luftballongen...... :)
Jisses, så vi beter oss.... Jag vill nog inte ha en sån stor gård som hon, för då skulle jag DÖÖÖÖÖÖ av stress.... Inge bra... Men nu börjar jag ändå få in en viss rutin och odlar bara sånt som tar flera dagar att växa osv, för då kan jag planera allt bättre efter när jag har tid att besöka min lilla gård...
Vad som dock nu börjar bli lita extra kul är att min Kära Man har börjat "hjälpa till" på gården... Han avslöjade sig själv häromdagen när jag var inne i badrummet... Han satt i köket vid sin dator och jag hade min bondgård öppen på min dator i vardagsrummet...
Jag hade ljudet rätt högt på och då hörs alla djur tydligt då och då.. Hästarna gnäggar, korna råmar, grisarna grymtar, fåren bräker och hönsen kacklar..... Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag hörde min Man, tydligt ropa: " Jaja, djuren, mamma kommer strax, hon är bara på toa förstår ni"..... tihihihi........
Jag började le och fick nästan tårar i ögonen.... Sen hörde jag hur det mumlades därute och hur det gullades för fullt.... När jag kom ut till min dator igen så satt min Kära där och gullade och pratade så fint med alla djur och när Han fick se mig sken Han upp och sa: " Så bra att du kom älskling, dom är alldeles utom sig här och jag tror att hönsen behöver lite mat".......... naaaaaaaaaa..... va.....
Sen vände Han sig mot djuren och sa vidare: " Sååå vännerna, nu kommer mamma, ja, såja...."
Vad säger man??? :)))))))))))))) Är jag Kär i denna fantastiska Man, eller är jag DUNDERKÄR????
Hihihihi..... Han pussade på mig och sa att det nog är bäst att jag tar över så det blir lite ordning och medans jag satte fart med alla göromål igen så satt A kvar och höll lite koll, fast han låtsades som att han läste eller nåt........ hehe....
Jag tackade Honom för hjälpen och lutade mig mot Hans famn och undrade om Han ändå inte tyckte att det verkade lite kul iallafall.... Han höll mig ömt och sa att: " Nää, det där är inget för mig alls men jag gläds med dig att du tycker det är så roligt"
Sen gick Han in till köket igen och sa lite lagom nonchalant att: "Förresten, du har ju tjänat in en massa pengar på alla dina odlingar nu gumman, så då borde du köpa en traktor som hjälper dig på gården och vänta med att köpa hus för det kan du ta längre fram".....
Jag frågade då om det verkligen är säkert att han inte är intresserad av detta och fick till svar att:
" Näe, inget för mig alls, förresten så är paprikan snart klar som du odlade sist så du inte glömmer att skörda dem och snart är äpplena mogna att plocka också........."
Tihiiiiii...............
Hon har dock varit med ett bra tag och har MASSOR av djur, hus och lyxiga dekorationer och grönska och även exotiska djur... Och en LUFTBALLONG..... Ja, alltså, en luftballong på tomten ifall hon nu skulle behöva den till nåt.... :) Man vet aldrig, när man nått en sån nivå i spelet så är det så fullt på tomten sin att man banne mig inte kan köra med traktor, bil, cykel eller annat fordon, så den enda chansen är att ta sig därifrån med luftballongen...... :)
Jisses, så vi beter oss.... Jag vill nog inte ha en sån stor gård som hon, för då skulle jag DÖÖÖÖÖÖ av stress.... Inge bra... Men nu börjar jag ändå få in en viss rutin och odlar bara sånt som tar flera dagar att växa osv, för då kan jag planera allt bättre efter när jag har tid att besöka min lilla gård...
Vad som dock nu börjar bli lita extra kul är att min Kära Man har börjat "hjälpa till" på gården... Han avslöjade sig själv häromdagen när jag var inne i badrummet... Han satt i köket vid sin dator och jag hade min bondgård öppen på min dator i vardagsrummet...
Jag hade ljudet rätt högt på och då hörs alla djur tydligt då och då.. Hästarna gnäggar, korna råmar, grisarna grymtar, fåren bräker och hönsen kacklar..... Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag hörde min Man, tydligt ropa: " Jaja, djuren, mamma kommer strax, hon är bara på toa förstår ni"..... tihihihi........
Jag började le och fick nästan tårar i ögonen.... Sen hörde jag hur det mumlades därute och hur det gullades för fullt.... När jag kom ut till min dator igen så satt min Kära där och gullade och pratade så fint med alla djur och när Han fick se mig sken Han upp och sa: " Så bra att du kom älskling, dom är alldeles utom sig här och jag tror att hönsen behöver lite mat".......... naaaaaaaaaa..... va.....
Sen vände Han sig mot djuren och sa vidare: " Sååå vännerna, nu kommer mamma, ja, såja...."
Vad säger man??? :)))))))))))))) Är jag Kär i denna fantastiska Man, eller är jag DUNDERKÄR????
Hihihihi..... Han pussade på mig och sa att det nog är bäst att jag tar över så det blir lite ordning och medans jag satte fart med alla göromål igen så satt A kvar och höll lite koll, fast han låtsades som att han läste eller nåt........ hehe....
Jag tackade Honom för hjälpen och lutade mig mot Hans famn och undrade om Han ändå inte tyckte att det verkade lite kul iallafall.... Han höll mig ömt och sa att: " Nää, det där är inget för mig alls men jag gläds med dig att du tycker det är så roligt"
Sen gick Han in till köket igen och sa lite lagom nonchalant att: "Förresten, du har ju tjänat in en massa pengar på alla dina odlingar nu gumman, så då borde du köpa en traktor som hjälper dig på gården och vänta med att köpa hus för det kan du ta längre fram".....
Jag frågade då om det verkligen är säkert att han inte är intresserad av detta och fick till svar att:
" Näe, inget för mig alls, förresten så är paprikan snart klar som du odlade sist så du inte glömmer att skörda dem och snart är äpplena mogna att plocka också........."
Tihiiiiii...............
Nätbonde!!!
Alltså... Hur är det möjligt att man kan bli så fast i ett vanligt gratis spel på nätet???
På Facebook finns det olika typer av spel som man kan fördriva tiden med om man nu skulle vilja det och jag har bara suckat och skakat på huvudet åt alla spelfanatiker som inte kan slita sig från sina spel....
Nu är jag drabbad själv... Fick tips från min svägerska att det finns ett sånt roligt bondgårdsspel som man kan spela gratis... Hon vet att jag älskar djur och hon sa att man bygger upp sin egen bondgård, odlar spannmål, grönsaker, utfodrar djuren, säljer skörden, bygger hus och stall osv...
Äh, tänkte jag och fnyste lite vänligt, men så var jag inne en dag där bara för att se hur det funkade.... Jaja.... Så, nu sitter jag här, helt låst vid min ko som måste mjölkas och mitt lilla får som behöver kramas och alla förbaskade grönsaker som hela tiden måste kollas när det är dags att skörda dem så jag kan sälja detta och få in pengar att köpa mer saker för....
Men,jag fattar inte... Om jag inte mjölkar kossan i tid så blir mjölken sur och jag kan inte sälja den och skördar jag inte vid full tid så ruttnar det och allt går förlorat... Och inte får man tillbaka de låtsaspengarna heller som man satsade när man köpte fröna....
Och plockar man inte äpplena i tid när de är mogna så faller de och jag får inte en spänn för dem...
Mitt i all denna stress så bräker fårhelv.... hmm... och ko-skrället råmar högt... Då måste man va social med dem och gå och gosa med dem för annars dröjer mjölken.... osv....
Och i går kväll skulle jag lägga mig tidigt hade jag sagt till min Kära A för jag skulle upp och jobba så tidigt på lördagmorgonen... A jobbade fredagkvällen och kom hem vid 22 och då hade jag full sjå med min lilla bondgård och allt bestyr så A undrade vad det var som gjorde mig så stressad vid datorn....
Jag visade Honom och Han tyckte det såg kul ut och gav mig en puss och lät mig vara en stund... Han satte sig vid teven och jag gjorde Honom sällskap med te och min hembakade morotskaka och sen plötsligt for jag upp ur soffan och skrek att: " Herregud, jag måste mjölka kossan".......
A satt lugnt kvar och log lite men sa inte så mycket.... När jag mjölkat klart så gick jag och satte mig igen och vi hade lite gos för oss, jag och min Kära... hehe... Men,sen var det kört igen, för jag stelnade och studsade upp och tjoade nåt i stil med : " Jösses, neeeeeej, mina äggplantor...faaaaaaaaaaaaasen..... nu loooooosar jag dem ju...åhhhhh...."
Då sa A att: " Nu är det väl ändå lite väl onödig KPR va, älsklingen? Det är ju bara ett dött spel på en maskin och du måste lägga dig nu så du orkar upp imorgon,sötingen??" Jajaja... sa jag,jag kommer,ska bara rädda äggplantorna och soyabönorna först.....
Kl 1 kom A och påminde mig om att jag skulle upp kl 6 så att nu var det definitivt dags att avbryta spelet... Under vilda protester med att försöka förklara hur nära det är att jordgubbarna blir klara och att veteskörden börjar närma sig också, så fick han bokstavligt talat, med lite hårdare kramar leda mig till sängen och pussa mig godnatt......
Hujedamej så sur jag var... Och A log och sa bara helt lugnt... : " Jaja,gumman,nu skiter jag helt ärligt i dina nät-grönsaker och dina nät-djur, för om du inte sover nu så kommer det bli väldigt jobbigt för dig imorgon när du ska jobba i 12 timmar, inte sant??"
Jag mumlade nåt knappt hörbart om mina förstörda rabatter, sur mjölk och mosade jordgubbar och sen föll jag in i den välbehövda sömnens värld.....
Jag har en förståndig Man.... När mitt förnuft och min verklighet försvinner så är Han där och leder mig rätt igen.... Sicken himla tur..... hahaha.....
Det är icke lätt att vara bondmora på internet.......... Herregud.... Nu är det bäst att sansa sig....
Måste sluta nu..... Dags att gosa med kossan så jag får mjölk till kvällen..........
På Facebook finns det olika typer av spel som man kan fördriva tiden med om man nu skulle vilja det och jag har bara suckat och skakat på huvudet åt alla spelfanatiker som inte kan slita sig från sina spel....
Nu är jag drabbad själv... Fick tips från min svägerska att det finns ett sånt roligt bondgårdsspel som man kan spela gratis... Hon vet att jag älskar djur och hon sa att man bygger upp sin egen bondgård, odlar spannmål, grönsaker, utfodrar djuren, säljer skörden, bygger hus och stall osv...
Äh, tänkte jag och fnyste lite vänligt, men så var jag inne en dag där bara för att se hur det funkade.... Jaja.... Så, nu sitter jag här, helt låst vid min ko som måste mjölkas och mitt lilla får som behöver kramas och alla förbaskade grönsaker som hela tiden måste kollas när det är dags att skörda dem så jag kan sälja detta och få in pengar att köpa mer saker för....
Men,jag fattar inte... Om jag inte mjölkar kossan i tid så blir mjölken sur och jag kan inte sälja den och skördar jag inte vid full tid så ruttnar det och allt går förlorat... Och inte får man tillbaka de låtsaspengarna heller som man satsade när man köpte fröna....
Och plockar man inte äpplena i tid när de är mogna så faller de och jag får inte en spänn för dem...
Mitt i all denna stress så bräker fårhelv.... hmm... och ko-skrället råmar högt... Då måste man va social med dem och gå och gosa med dem för annars dröjer mjölken.... osv....
Och i går kväll skulle jag lägga mig tidigt hade jag sagt till min Kära A för jag skulle upp och jobba så tidigt på lördagmorgonen... A jobbade fredagkvällen och kom hem vid 22 och då hade jag full sjå med min lilla bondgård och allt bestyr så A undrade vad det var som gjorde mig så stressad vid datorn....
Jag visade Honom och Han tyckte det såg kul ut och gav mig en puss och lät mig vara en stund... Han satte sig vid teven och jag gjorde Honom sällskap med te och min hembakade morotskaka och sen plötsligt for jag upp ur soffan och skrek att: " Herregud, jag måste mjölka kossan".......
A satt lugnt kvar och log lite men sa inte så mycket.... När jag mjölkat klart så gick jag och satte mig igen och vi hade lite gos för oss, jag och min Kära... hehe... Men,sen var det kört igen, för jag stelnade och studsade upp och tjoade nåt i stil med : " Jösses, neeeeeej, mina äggplantor...faaaaaaaaaaaaasen..... nu loooooosar jag dem ju...åhhhhh...."
Då sa A att: " Nu är det väl ändå lite väl onödig KPR va, älsklingen? Det är ju bara ett dött spel på en maskin och du måste lägga dig nu så du orkar upp imorgon,sötingen??" Jajaja... sa jag,jag kommer,ska bara rädda äggplantorna och soyabönorna först.....
Kl 1 kom A och påminde mig om att jag skulle upp kl 6 så att nu var det definitivt dags att avbryta spelet... Under vilda protester med att försöka förklara hur nära det är att jordgubbarna blir klara och att veteskörden börjar närma sig också, så fick han bokstavligt talat, med lite hårdare kramar leda mig till sängen och pussa mig godnatt......
Hujedamej så sur jag var... Och A log och sa bara helt lugnt... : " Jaja,gumman,nu skiter jag helt ärligt i dina nät-grönsaker och dina nät-djur, för om du inte sover nu så kommer det bli väldigt jobbigt för dig imorgon när du ska jobba i 12 timmar, inte sant??"
Jag mumlade nåt knappt hörbart om mina förstörda rabatter, sur mjölk och mosade jordgubbar och sen föll jag in i den välbehövda sömnens värld.....
Jag har en förståndig Man.... När mitt förnuft och min verklighet försvinner så är Han där och leder mig rätt igen.... Sicken himla tur..... hahaha.....
Det är icke lätt att vara bondmora på internet.......... Herregud.... Nu är det bäst att sansa sig....
Måste sluta nu..... Dags att gosa med kossan så jag får mjölk till kvällen..........
KPR-syndromet!!!
Min Älskade Man har uppfunnit ett nytt kvinnligt syndrom-ord..... hehehe..... Ni vet, när vi tjejer ca en gång i månaden har vissa humör och känslo-svängningar... Eller annars också i och för sig...
Det är ju ett privilegium vi har, att vi är skapta med alla våra hormoner som många gånger är extremt svåra att bemästra och hålla kontroll på.... Som kan ställa till både reda och oreda...
Jag har visserligen alltid varit en känslomänniska... Har alltid haft nära till alla mina känslor... Sorg,
glädje,ilska osv.... Befunnit mig i ett slaga border-land.... Både på gott och ont naturligtvis... Men, med åren lär man sig hantera detta hyfsat ändå med alla nya färdigheter man lär sig av alla olika händelser i ens liv.....
Att räkna till tio och andas några djupa andetag är att föredra... OM MAN HINNER.... :)
När jag ser nåt på teve till exempel som får hela min kropp att vibrera av olika känslor så hinner jag ibland inte tänka, utan orden, falsett-rösten och alla mina åsikter bara exploderar ut i luften och spränger vallarna.....
Mina nära och kära vet om detta och min Man har nu också upplevt detta ett antal gånger... Men som den pedagog och fantastiska människa Han nu är så säger Han bara helt lugnt... " Är det lite KPR på gång nu, älskling?"..... Que? När jag hörde detta första gången så stannade jag upp i mitt kraftiga känslo-anfall och tittade undrande på Honom och frågade vad Han menade?
Han sa: " KPR= Kvinnlig Plötslig Reaktion, och se, jag lyckades få dig lite lugnare och stanna upp nu, inte sant,gumman?" :))
Vad säger man? Vad gör man? Jag kapitulerade totalt och fick istället ett nytt KPR-anfall i form av glädje och kastade mig in i Hans famn och tok-skrattade och pussade på honom istället... Jag var nyligen så fruktansvärt upprörd och arg över saker som hänt, som inte hade med honom att göra alls, men han får ju stå ut med rätt mycket av mina reaktioner så han har hittat ett alldeles förträffligt botemedel mot min typ av KPR....
Så numera, när jag själv känner att en KPR-attack är nära, så brukar jag säga det till honom och genast sluter han upp vid min sida och kramar om mig och föreslår att vi ska sätta oss ner och prata och strukturera upp mina röriga tankar tillsammans, innan jag går i atomer och handlar
ogenomtänkt.... Vilket har hänt att jag gjort ibland som den KPR-känslokvinna jag nu är....
Så, mina damer.... Kvinnlig Plötslig Reaktion-syndrom är nåt vi får leva med och som även våra Partners får stå ut med då och då.... Sen är det ju olika hur man hanterar detta.... Jag har en Man som definitivt vet hur HAN ska hantera detta vilket är till min fördel.... Och faktiskt, ibland är det så att en KPR-reaktion är nödvändig och behöver få komma ut, vilket min Kära också säger är viktigt....
Vad kallar man Manliga Plötsliga Reaktioner då?? MPR?? Vet ej.... Jag är fullkomligt tillfreds med att min Man kan hantera mina Kvinnliga Plötsliga Reaktioner med den Äran..... För då får han ju även mig att kunna stilla mig lite ibland när det behövs som mest just då....
Jag skänker en kärleksfull tanke till min Man som älskar mig precis som jag är, både med och utan mina KPR-attacker....... Vi är ett Team.... Ett oslagbart sådant..... Jag är så Tacksam.... och så otroligt Kär och Älskad tillbaka......
Nu känner jag starkt att ett KPR-anfall är nära..... Spricker av Kärlek..... Bubblar av KÄNSLOR....................
Mmmmmmm.......... :)
Det är ju ett privilegium vi har, att vi är skapta med alla våra hormoner som många gånger är extremt svåra att bemästra och hålla kontroll på.... Som kan ställa till både reda och oreda...
Jag har visserligen alltid varit en känslomänniska... Har alltid haft nära till alla mina känslor... Sorg,
glädje,ilska osv.... Befunnit mig i ett slaga border-land.... Både på gott och ont naturligtvis... Men, med åren lär man sig hantera detta hyfsat ändå med alla nya färdigheter man lär sig av alla olika händelser i ens liv.....
Att räkna till tio och andas några djupa andetag är att föredra... OM MAN HINNER.... :)
När jag ser nåt på teve till exempel som får hela min kropp att vibrera av olika känslor så hinner jag ibland inte tänka, utan orden, falsett-rösten och alla mina åsikter bara exploderar ut i luften och spränger vallarna.....
Mina nära och kära vet om detta och min Man har nu också upplevt detta ett antal gånger... Men som den pedagog och fantastiska människa Han nu är så säger Han bara helt lugnt... " Är det lite KPR på gång nu, älskling?"..... Que? När jag hörde detta första gången så stannade jag upp i mitt kraftiga känslo-anfall och tittade undrande på Honom och frågade vad Han menade?
Han sa: " KPR= Kvinnlig Plötslig Reaktion, och se, jag lyckades få dig lite lugnare och stanna upp nu, inte sant,gumman?" :))
Vad säger man? Vad gör man? Jag kapitulerade totalt och fick istället ett nytt KPR-anfall i form av glädje och kastade mig in i Hans famn och tok-skrattade och pussade på honom istället... Jag var nyligen så fruktansvärt upprörd och arg över saker som hänt, som inte hade med honom att göra alls, men han får ju stå ut med rätt mycket av mina reaktioner så han har hittat ett alldeles förträffligt botemedel mot min typ av KPR....
Så numera, när jag själv känner att en KPR-attack är nära, så brukar jag säga det till honom och genast sluter han upp vid min sida och kramar om mig och föreslår att vi ska sätta oss ner och prata och strukturera upp mina röriga tankar tillsammans, innan jag går i atomer och handlar
ogenomtänkt.... Vilket har hänt att jag gjort ibland som den KPR-känslokvinna jag nu är....
Så, mina damer.... Kvinnlig Plötslig Reaktion-syndrom är nåt vi får leva med och som även våra Partners får stå ut med då och då.... Sen är det ju olika hur man hanterar detta.... Jag har en Man som definitivt vet hur HAN ska hantera detta vilket är till min fördel.... Och faktiskt, ibland är det så att en KPR-reaktion är nödvändig och behöver få komma ut, vilket min Kära också säger är viktigt....
Vad kallar man Manliga Plötsliga Reaktioner då?? MPR?? Vet ej.... Jag är fullkomligt tillfreds med att min Man kan hantera mina Kvinnliga Plötsliga Reaktioner med den Äran..... För då får han ju även mig att kunna stilla mig lite ibland när det behövs som mest just då....
Jag skänker en kärleksfull tanke till min Man som älskar mig precis som jag är, både med och utan mina KPR-attacker....... Vi är ett Team.... Ett oslagbart sådant..... Jag är så Tacksam.... och så otroligt Kär och Älskad tillbaka......
Nu känner jag starkt att ett KPR-anfall är nära..... Spricker av Kärlek..... Bubblar av KÄNSLOR....................
Mmmmmmm.......... :)
Not to old for good old Rock ´n Roll!!!
This is me!!!Vi har varit på maskerad min kära och jag... Det var hur längesen som helst... Goda Vänner till A bjöd in oss och temat lydde ROCK/KINKY.... Hehe.... Det var länge sen jag klädde ut mig så till den grad att jag själv undrade om det verkligen var jag...
Vi är ju visserligen rätt ungdomliga och hyfsat "inne" av oss A och jag, men jag trodde aldrig att jag skulle vara så modig som jag ändå var... A hade ett par snygga, gamla men välbevarade svarta
skinnbrallor på sig till en svart skjorta och en skinnrock... Urläckert... Namnam.... ;)
Själv hade jag inte så mycket att välja på så A tog med mig på en shoppingrunda, både via internet och ute i affärer... Min nya svarta korsett hade ju precis kommit så den kom väl till användning nu... Svart och vacker är den och nu blev den ju läcker att ha ihop med svart lång kjol, stay ups och en läder-body med snören som ni kan se på bilden... Till det hade jag ett tjockt svart läderhalsband och svarta höga mormors-kängor....
Alltså, jag blev en Äkta Rock-Mormor... eller Farmor... Så kul, så otroligt förlösande att bara få slappna
av och låtsas vara en äkta Rock-Gudinna.... Vi hade så roligt... Folk hade klätt sig på en massa olika sätt och vad som var så skönt var att det var alla åldrar och alla kropps-former och ingen, absolut ingen blev utstirrad på FEL sätt...
Alla var läckra på olika vis, alla stora människor blev bekräftade och alla smala likaså... Vilken skön kick för ens eget EGO... Jag som aldrig tycker att jag passar in i fest-sällskap för att jag inte vill eller vågar klä upp mig pga mina kurvor.... Här var mina kurvor väldigt uppskattade.... hehehe.... A var stolt som en Tupp vid min sida och jag dreglade efter Hans skinnbrallor hela kvällen.... Innehållet alltså... hahaha...
Jag har Världens sexigaste karl..... Vi var Mr and Mrs ROCK ´n ROLL a la 2010....... Som ni ser på bilden så bjöd jag lite väl vågat på mig själv,men är det ROCK så är det... Och jag ångrar mig inte en sekund... Korsetten gör dessutom att man får en rak, stolt och modig hållning och med A vid min sida kunde inget gå fel...... Det var länge sen jag kände mig så kvinnlig, sexig och bekräftad..... Vad häftigt det är att våga bejaka sig själv..... :)
Och det gör jag fortfarande ibland....Korsetten är upplyftande, men det finns INGEN som kan lyfta upp mig så som min
Älskade Man kan.... Och som Han gör det..... Det ska bli fantastiskt att få den Äran att bli Sambo med Honom i sommar...... Min Hjälte.... Bortom Alla Gränser..... En riktig Man alla kategorier......
Och tänk.... Jag har lyckat skapa såna Män i mina söner också.... Riktiga Män..... TACK!!!!!!!!!!!!!!!
LETS ROCK!!!!!!!
Påskpussar och Löprundor!!!
Vilket underbart påskväder vi fick här i Stockholm... Sådär lagom så att man hinner känna noga att det är nåt ljusare och varmare på gång... Visserligen börjar nu min allergi ge sig tillkänna men å andra sidan så är det också ett tecken på att bättre tider är på väg...
Vi har börjat träna ihop, jag och min Kära... Så roligt att dela sånt tillsammans, peppa och sporra varann... A är ju van långdistanslöpare med många maror bakom sig så Han vet precis rätt taktik
att lägga upp rätt löprundor på som hjälper mig igenom dem och som också förbättrar mig för varje gång...
Han springer ju så pass mycket snabbare än mig, men Han vill coacha mig på bästa sätt och dessutom ha koll på min onda rygg och på att min andning håller när jag känner av allergin som
värst... Så Han följer med mig på alla mina löp-rundor varannan dag i min takt, och pratar mig igenom dem...
Jag hör hur Han beskriver stegen, hur Han hjälper mig med ord och ger mig olika vyer som ska stötta mig vidare och hur Han hela tiden har koll på att jag andas bra och inte känner av ryggen för mycket... Jag måste ha stenkoll på min andning så därför kan jag inte slösa med syret genom att svara Honom vilket Han är väl medveten om...
Det kan låta såhär på vår gemensamma runda: " Så, vad duktig du är,nu kommer det en lång raksträcka, där du bara tar ut stegen lite längre så att du kan vila i den takten, svara inte, lyssna bara och spar på luften... Nu kommer det snart en liten uppförsbacke, den klarar du galant och sen är det bara att lyfta benen utan att ta i med hjälp av utförsbacken som följer"
"Sakta ner på tempot nu så du håller hela vägen, starkt jobbat tjejen, du fixar det" osv...
Om ni bara visste hur skönt detta är?? Sen är Han tyst mellan varven och gör egna små kick-rusningar för att sen stanna till och vänta in mig, men hela tiden med mig inom synhåll....
Han som är så van att springa, ser det som en självklarhet att följa med mig på mina rundor och sen när vi är klara så går Han med mig in och kollar att jag är okej och sen ger Han sig själv ut på sin egen runda i sin takt....
På det viset får vi båda ut allt vi behöver i vår träning... Är inte detta kärlek så säg???
Gud, vad jag Älskar denna Man.... Och när jag flåsar och svettas som mest precis efteråt så får jag världens mest kärleksfullaste pussar och upplyftande ord om hur bra och duktig jag varit... Love is in the Air.........................................
Jag njuter av Livet just nu... Trots problemen på jobbet, som är övergående och där det snart sker en lösning, så njuter jag av det privatliv jag har till fullo.... Vilken styrka det ger och vilken energi att andas in nya krafter och få nytt mod ifrån.....
Så,min påsk har varit full av pussar och löprundor.... Och god mat.... Och min egen bakade morotskaka som vi bara älskar att äta till mitt eget kanel-kaffe..... Mmmmmm..... Snart är det dags att jobba några nätter igen, men det bekommer mig inte nämnvärt... Nu vet jag ändå så väl vart min väg ska gå..... Den ska gå FRAMÅT...................
Me Love......
Vi har börjat träna ihop, jag och min Kära... Så roligt att dela sånt tillsammans, peppa och sporra varann... A är ju van långdistanslöpare med många maror bakom sig så Han vet precis rätt taktik
att lägga upp rätt löprundor på som hjälper mig igenom dem och som också förbättrar mig för varje gång...
Han springer ju så pass mycket snabbare än mig, men Han vill coacha mig på bästa sätt och dessutom ha koll på min onda rygg och på att min andning håller när jag känner av allergin som
värst... Så Han följer med mig på alla mina löp-rundor varannan dag i min takt, och pratar mig igenom dem...
Jag hör hur Han beskriver stegen, hur Han hjälper mig med ord och ger mig olika vyer som ska stötta mig vidare och hur Han hela tiden har koll på att jag andas bra och inte känner av ryggen för mycket... Jag måste ha stenkoll på min andning så därför kan jag inte slösa med syret genom att svara Honom vilket Han är väl medveten om...
Det kan låta såhär på vår gemensamma runda: " Så, vad duktig du är,nu kommer det en lång raksträcka, där du bara tar ut stegen lite längre så att du kan vila i den takten, svara inte, lyssna bara och spar på luften... Nu kommer det snart en liten uppförsbacke, den klarar du galant och sen är det bara att lyfta benen utan att ta i med hjälp av utförsbacken som följer"
"Sakta ner på tempot nu så du håller hela vägen, starkt jobbat tjejen, du fixar det" osv...
Om ni bara visste hur skönt detta är?? Sen är Han tyst mellan varven och gör egna små kick-rusningar för att sen stanna till och vänta in mig, men hela tiden med mig inom synhåll....
Han som är så van att springa, ser det som en självklarhet att följa med mig på mina rundor och sen när vi är klara så går Han med mig in och kollar att jag är okej och sen ger Han sig själv ut på sin egen runda i sin takt....
På det viset får vi båda ut allt vi behöver i vår träning... Är inte detta kärlek så säg???
Gud, vad jag Älskar denna Man.... Och när jag flåsar och svettas som mest precis efteråt så får jag världens mest kärleksfullaste pussar och upplyftande ord om hur bra och duktig jag varit... Love is in the Air.........................................
Jag njuter av Livet just nu... Trots problemen på jobbet, som är övergående och där det snart sker en lösning, så njuter jag av det privatliv jag har till fullo.... Vilken styrka det ger och vilken energi att andas in nya krafter och få nytt mod ifrån.....
Så,min påsk har varit full av pussar och löprundor.... Och god mat.... Och min egen bakade morotskaka som vi bara älskar att äta till mitt eget kanel-kaffe..... Mmmmmm..... Snart är det dags att jobba några nätter igen, men det bekommer mig inte nämnvärt... Nu vet jag ändå så väl vart min väg ska gå..... Den ska gå FRAMÅT...................
Me Love......
