KPR-syndromet!!!
Min Älskade Man har uppfunnit ett nytt kvinnligt syndrom-ord..... hehehe..... Ni vet, när vi tjejer ca en gång i månaden har vissa humör och känslo-svängningar... Eller annars också i och för sig...
Det är ju ett privilegium vi har, att vi är skapta med alla våra hormoner som många gånger är extremt svåra att bemästra och hålla kontroll på.... Som kan ställa till både reda och oreda...
Jag har visserligen alltid varit en känslomänniska... Har alltid haft nära till alla mina känslor... Sorg,
glädje,ilska osv.... Befunnit mig i ett slaga border-land.... Både på gott och ont naturligtvis... Men, med åren lär man sig hantera detta hyfsat ändå med alla nya färdigheter man lär sig av alla olika händelser i ens liv.....
Att räkna till tio och andas några djupa andetag är att föredra... OM MAN HINNER.... :)
När jag ser nåt på teve till exempel som får hela min kropp att vibrera av olika känslor så hinner jag ibland inte tänka, utan orden, falsett-rösten och alla mina åsikter bara exploderar ut i luften och spränger vallarna.....
Mina nära och kära vet om detta och min Man har nu också upplevt detta ett antal gånger... Men som den pedagog och fantastiska människa Han nu är så säger Han bara helt lugnt... " Är det lite KPR på gång nu, älskling?"..... Que? När jag hörde detta första gången så stannade jag upp i mitt kraftiga känslo-anfall och tittade undrande på Honom och frågade vad Han menade?
Han sa: " KPR= Kvinnlig Plötslig Reaktion, och se, jag lyckades få dig lite lugnare och stanna upp nu, inte sant,gumman?" :))
Vad säger man? Vad gör man? Jag kapitulerade totalt och fick istället ett nytt KPR-anfall i form av glädje och kastade mig in i Hans famn och tok-skrattade och pussade på honom istället... Jag var nyligen så fruktansvärt upprörd och arg över saker som hänt, som inte hade med honom att göra alls, men han får ju stå ut med rätt mycket av mina reaktioner så han har hittat ett alldeles förträffligt botemedel mot min typ av KPR....
Så numera, när jag själv känner att en KPR-attack är nära, så brukar jag säga det till honom och genast sluter han upp vid min sida och kramar om mig och föreslår att vi ska sätta oss ner och prata och strukturera upp mina röriga tankar tillsammans, innan jag går i atomer och handlar
ogenomtänkt.... Vilket har hänt att jag gjort ibland som den KPR-känslokvinna jag nu är....
Så, mina damer.... Kvinnlig Plötslig Reaktion-syndrom är nåt vi får leva med och som även våra Partners får stå ut med då och då.... Sen är det ju olika hur man hanterar detta.... Jag har en Man som definitivt vet hur HAN ska hantera detta vilket är till min fördel.... Och faktiskt, ibland är det så att en KPR-reaktion är nödvändig och behöver få komma ut, vilket min Kära också säger är viktigt....
Vad kallar man Manliga Plötsliga Reaktioner då?? MPR?? Vet ej.... Jag är fullkomligt tillfreds med att min Man kan hantera mina Kvinnliga Plötsliga Reaktioner med den Äran..... För då får han ju även mig att kunna stilla mig lite ibland när det behövs som mest just då....
Jag skänker en kärleksfull tanke till min Man som älskar mig precis som jag är, både med och utan mina KPR-attacker....... Vi är ett Team.... Ett oslagbart sådant..... Jag är så Tacksam.... och så otroligt Kär och Älskad tillbaka......
Nu känner jag starkt att ett KPR-anfall är nära..... Spricker av Kärlek..... Bubblar av KÄNSLOR....................
Mmmmmmm.......... :)
Det är ju ett privilegium vi har, att vi är skapta med alla våra hormoner som många gånger är extremt svåra att bemästra och hålla kontroll på.... Som kan ställa till både reda och oreda...
Jag har visserligen alltid varit en känslomänniska... Har alltid haft nära till alla mina känslor... Sorg,
glädje,ilska osv.... Befunnit mig i ett slaga border-land.... Både på gott och ont naturligtvis... Men, med åren lär man sig hantera detta hyfsat ändå med alla nya färdigheter man lär sig av alla olika händelser i ens liv.....
Att räkna till tio och andas några djupa andetag är att föredra... OM MAN HINNER.... :)
När jag ser nåt på teve till exempel som får hela min kropp att vibrera av olika känslor så hinner jag ibland inte tänka, utan orden, falsett-rösten och alla mina åsikter bara exploderar ut i luften och spränger vallarna.....
Mina nära och kära vet om detta och min Man har nu också upplevt detta ett antal gånger... Men som den pedagog och fantastiska människa Han nu är så säger Han bara helt lugnt... " Är det lite KPR på gång nu, älskling?"..... Que? När jag hörde detta första gången så stannade jag upp i mitt kraftiga känslo-anfall och tittade undrande på Honom och frågade vad Han menade?
Han sa: " KPR= Kvinnlig Plötslig Reaktion, och se, jag lyckades få dig lite lugnare och stanna upp nu, inte sant,gumman?" :))
Vad säger man? Vad gör man? Jag kapitulerade totalt och fick istället ett nytt KPR-anfall i form av glädje och kastade mig in i Hans famn och tok-skrattade och pussade på honom istället... Jag var nyligen så fruktansvärt upprörd och arg över saker som hänt, som inte hade med honom att göra alls, men han får ju stå ut med rätt mycket av mina reaktioner så han har hittat ett alldeles förträffligt botemedel mot min typ av KPR....
Så numera, när jag själv känner att en KPR-attack är nära, så brukar jag säga det till honom och genast sluter han upp vid min sida och kramar om mig och föreslår att vi ska sätta oss ner och prata och strukturera upp mina röriga tankar tillsammans, innan jag går i atomer och handlar
ogenomtänkt.... Vilket har hänt att jag gjort ibland som den KPR-känslokvinna jag nu är....
Så, mina damer.... Kvinnlig Plötslig Reaktion-syndrom är nåt vi får leva med och som även våra Partners får stå ut med då och då.... Sen är det ju olika hur man hanterar detta.... Jag har en Man som definitivt vet hur HAN ska hantera detta vilket är till min fördel.... Och faktiskt, ibland är det så att en KPR-reaktion är nödvändig och behöver få komma ut, vilket min Kära också säger är viktigt....
Vad kallar man Manliga Plötsliga Reaktioner då?? MPR?? Vet ej.... Jag är fullkomligt tillfreds med att min Man kan hantera mina Kvinnliga Plötsliga Reaktioner med den Äran..... För då får han ju även mig att kunna stilla mig lite ibland när det behövs som mest just då....
Jag skänker en kärleksfull tanke till min Man som älskar mig precis som jag är, både med och utan mina KPR-attacker....... Vi är ett Team.... Ett oslagbart sådant..... Jag är så Tacksam.... och så otroligt Kär och Älskad tillbaka......
Nu känner jag starkt att ett KPR-anfall är nära..... Spricker av Kärlek..... Bubblar av KÄNSLOR....................
Mmmmmmm.......... :)
Kommentarer
Trackback
