Sömnlöst!!!
Jag måste också förstå att jag inte ÄR mina tankar och att dom inte får styra mig fel mer.... Jag har mina tankar men är dom inte.. Det är en väsentlig skillnad... Mina tankar leder mig just nu i riktningen neråt...
Att jag inget är värd,inget att ha och bara är en enda stor hög av skam... Mina skuldkänslor över hur jag kunnat stanna så länge i något som var ett sant helvete... Hur jag kunde skydda den man som gjorde mig så illa... Han skyddade ju inte mig... Ingen kunde skydda mig för jag tillät ingen att komma in och ens ana hur jag hade det... Trots att jag så många gånger satt blodig och full av märken överallt så var det jag som tröstade Demonen när han bröt ihop och mådde dåligt och var full av ånger över vad han just gjort mig.. Det hände ibland... Att han låg och grät som ett litet barn i min famn när han just slagit mig halvt fördärvad... Jag tröstade,förlät och sa att jag skulle stanna hos honom... En kvinna sviker inte sin man..... En kvinna stannar lojalt och troget kvar oavsett vad... Eller? Så kände jag så många gånger...
När han ibland sa att "kan inte du bara ta livet av dig så jag slipper dig och kan gå vidare med någon annan som inte är lika värdelös och ful som du" så gick jag sönder ännu mer men jag höll hängivet ihop oss ändå eftersom han ibland faktiskt kunde be om ursäkt och åter igen kunde få mig att tro att jag var hans prinsessa i allt.... Vilken skam jag känner nu...Så dum jag känner mig.. Vad folk måste prata,undra och tycka nu när de vet... Jag förstår er alla... Jag förstår bara inte mig själv... Kommer jag nånsin att göra det? När såna här tankar når mig så kan jag inte ta till mig av mina mindfulness-övningar... De når liksom inte fram och kommer inte in i min själ...
En del är vackra när de dör sjunger Sonja Aldén.... Kommer jag nånsin att bli vacker... Det vackra finns ju inom oss och jag känner mig allt annat än vacker... Jag mår ibland rent illa av att se mig själv i spegeln så därför avstår jag från det så mycket jag kan... Och det värsta är att jag måste tvingas stå ut med mig själv... Jag kan inte bara sluta umgås med mig och liksom välja bort mig... Jag kan aldrig fly från mig själv men gud ska veta att jag försökt...
Jag vet... Det blir snart ljusare igen.... Skönt att skriva av sig bara... Tack älskade Blogg...
Busan!!!
Får jag lov att presentera Busan,min nya kompis...Vi kommer nog att bli bästisar tror jag... Just nu lär vi känna varann för fullt.... Rätt angenäm bekantskap faktiskt, även om hon är i det busigaste laget.... :))
Nylyxad!!!
Jag har nu valt att lyxa till det lite för att pigga upp mig själv.. Unnat mig lite nytt.. Har precis kommit hem från Hälsingland dit jag åker var tredje månad till min kära frissa som även blivit min nära väninna... Har en heldag med henne då eftersom jag oftast är enda kunden den dagen för att mitt hår tar ca 4 timmar att fixa.. Jag har nämligen hårförlängning/förtjockning i mitt redan långa hår som hon fixar till varje kvartal.. Sätter in nytt,klipper toppar,stylar m.m...
Jag tar X2000 upp och sen tillbaka samma dag.. Det tar bara 2,5 tim att åka.. Hon bjuder på lunch,frukt och kaffe och jag tar alltid med en vin-flaska till henne.. Vi pratar,skrattar,skvallrar,trivs och umgås och har riktigt tjej-mys medans hon fixar mitt hår...Demonen slet ju av mig massor av hår när han fick sina vansinnesutbrott så jag fick hårlösa luckor och det är så skönt att få fylla på med nytt hår.. Jag har alltid annars haft tjockt hår.. Nu har jag gått hos henne i två år och jag har varnat henne för att jag nu är hennes stalker... Haha... Mitt riktiga hår har växt ut bra igen men det är ändå skönt och vant nu att få det fixat hos henne så därför åker jag dessa 30 mil upp var tredje månad ändå.. Hon är värd det.. Jag är värd det.. Vi har en underbar kontakt och jag mår så otroligt bra när jag träffar henne och hon gör mig så himla fin...
Jag bokar alltid tågbiljetten i god tid så att jag får det billigaste priset SJ har,det för 95 kr.. Billigare än så kan man inte åka.. Nu sitter jag här,nöjd och ny-fin i håret,glad och tillfreds i sinnet och mår bra.. Och igår hämtade jag dessutom hem min nya bil som jag köpt däruppe och körde den hem sen på kvällen... En begagnad nyare bil som är liten,tuff och bensinsnål... Vilken lyx... Och,tänk,jag har fixat detta själv.. Har ett eget liv nu.. En egen vilja,egen styrka,egen ekonomi,egen bostad,eget värde.... TACK Demonen för att du har gjort mig till den jag är idag... Visserligen hade jag kunnat avstå från 99 % av det du utsatte mig för men men.... Jag lever,andas själv och mitt liv är bara MITT och jag bestämmer helt ensam numera vad jag vill fylla det med för innehåll... Vilken otrolig lyx... Mina älskade söner med sina fantastiska flickvänner,mina underbara bröder och min suveräna svägerska,min otroliga Mor,mina kära kolleger och vänner, mitt spännande jobb, min viktiga träning.... Vet ni alla om vad ni betyder för mig??
Ja,det vet ni... Älskar er så OFANTLIGT mycket... Ni är alla mitt LIV..
Mindfulness!!!
Energitjuvar!!!
Tröstlöst!!!
Jag vet att jag är stark... Men även sårbarhet är styrka... Jag är sårbar... Jag skulle vilja gå på ett sånt där AA-möte för oss extremt sårbara... Där skulle jag ställa mig upp och säga "-Hej, jag heter Vild-Ängel och är Sårbar, och jag har varit det så länge jag kan minnas men det är först nu jag vågar erkänna det för mig själv" Då skulle alla på mötet svara: "-Hej Vild-Ängel" och sen skulle dom klappa händerna... Och alla skulle välkomna mig med öppna armar och beundra mitt mod att jag äntligen tagit ett stort steg genom att erkänna att jag är sårbarmissbrukare.... En Sårbaroman.......
Jag har fel och brister som alla andra... Jag blöder inuti.... Hur mycket plåster behövs för att stoppa alla psykiska sår... Alla ärr i min själ... Finns det normala män? Alltså,det vet jag ju att det gör... Men,finns det någon kvar för mig... Kommer jag att våga igen? Ja,kanske.... När jag gått klart AA-tolvstegsprogrammet i Sårbaromani....OCH... lärt känna mig själv och blivit min egen bästa vän att älska i nöd och lust... Då först ska jag öppna mig igen... Hoppet är det sista som överger mig... Jag har MASSOR av hopp inom mig... Vad himla bra... Puss min blogg...
Vackert så att det gör ont........
http://www.msplinks.com/MDFodHRwOi8vd3d3LnlvdXR1YmUuY29tL3dhdGNoP3Y9UVhVRktsemhwelU=
Allvarligt!!!
Jag såg på TV4 nyhetsmorgon igår lördag och reagerade rätt starkt,milt sagt,på en diskussion programledaren hade med två manliga gäster som var någon form av forskare..... De pratade om att det blir allt vanligare med att män blir våldtagna... Programledaren sa: " - Hela 66 stycken män har blivit våldtagna i Sverige,det är ju en MYCKET ALLVARLIG OCH SKRÄMMANDE SIFFRA".............. Ja,svarade forskarna,det är MYCKET allvarligt.... Sen började dom dividera hit och dit om vad detta kan bero på osv. Ehhhhhhhh.......... HELA 66 ST MÄN har blivit våldtagna..... Självklart är det fruktansvärt att MÄNNISKOR överhuvudtaget blir våldtagna,oavsett kön,men alltså hallå...... HUR MÅNGA KVINNOR RÅKAR UT FÖR DETTA I SVERIGE och runt om i Världen??? Varje dag,varje vecka,varje månad,VARJE JÄVLA SEKUND!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! VA???? Tusentals kvinnor i Sverige... Miljontals med kvinnor i hela världen..... Massor av olika sorters övergrepp sker varje dag på kvinnor som inte har en chans till upprättelse.... Jag kan inte fördjupa mig mer i det här ämnet här på min blogg för då kommer jag snart att begå ett övergrepp på mitt stackars tangentbord.... Tangentbordet är helt oskyldigt och ska inte behöva utsättas för mitt rasande bankande när jag blir såhär upprörd... Pallar inte... Var tvungen att få ur mig lite iallafall.... Jag avskyr alla sorters övergrepp på oskyldiga människor,vare sig det är män eller kvinnor,så missförstå mig inte här nu... Men,två män i en soffa har forskat fram hur allvarligt det är att 66 män blivit våldtagna i Sverige och den manliga programledaren är uppriktigt tagen över detta faktum.... Jag är också tagen av detta... OCH AV ALLA MILJONER KVINNORS UTSATTHET........ Grrrrrr....
Hitta hem!!!
Nu är de vuxna och har underbara flickvänner som sambos och egna liv... Men,de vet givetvis fortfarande att jag alltid har min famn öppen för dem när de vill... Vår kärlek till varandra är stark,säker, villkorslös och totalt orubblig....
Tänk,så jag ibland kan sakna tiden när de var små,jag visste ALLTID då var mitt hem var... Nu är det mer vilset hos mig... Visst,är jag nu tacksam och faktiskt stolt över mig själv att jag lyckades bryta mig loss från Demonens järnhårda grepp... Men,det är ju så förbaskat mycket trasigt i mitt inre att det ibland känns som att jag gått vilse för all evighet...
Jag skulle behöva en karta och kompass till mitt eget inre... Behöver hitta alla stigar som leder till den stora vägen... Ibland vandrar jag ju bara runt i cirklar.... Sen fattas det ju också så många pusselbitar som förmodligen ligger lite utspridda här och var både inom mig och utanför.... Hur ska jag få ihop mig? Vilka stigar visar mig till den rätta vägen? Vissa bitar lär jag aldrig få tillbaka heller.... Finns det reserv-delar som man kan köpa nånstans tro?
Alltså, kan man lämna in sig själv på en helrenovering och hämta ut sig när man är klar? Det skulle vara oerhört skönt om någon annan gjorde jobbet åt en, för det gör ju ibland så fruktansvärt ont att laga sig själv.... Då är det lättare att ställa in sig i garderoben igen och "spara" arbetet och bara stänga av sig själv och alla känslor och tankar så slipper det göra ont för stunden iallafall... Jag längtar så otroligt mycket efter mig själv... Om jag bara hittar mitt jag så hittar jag också HEM... Det är jag övertygad om...... Vilken tur att jag har min kära terapeut som på allra bästa sätt så tålmodigt försöker att plocka upp bitarna av mig.... Han är tuff,ärlig,rak,sann och ger inte upp... Och han sviktar inte en sekund när det gör som ondast i min själ... Jag är fast besluten att hitta hem... Jag tänker lyckas.... Frågan är bara NÄR?!!!
Ensam är Stark!!!
Just nu är min självvalda ensamhet min borg och min bas att hämta energi ifrån..... Inget ont som hotar... Ingen rädsla över ifall man ska överleva natten....
Demonen älskade att se mig rädd och att se mig gråta... Han sa det flera gånger... "-Jag är en sann sadist och dina tårar imponerar inte på mig och får mig inte att mjukna ett dugg,snarare tvärtom,jag blir tänd av din hjälplöshet"
När den man lever med och som man ger hela sig själv till så lojalt ,säger nåt sånt är man inte så stor på jorden... Och jag lovar,den rädsla och ensamhet man känner just då är mycket mycket stark...
Man försöker då allt man kan för att inte börja gråta när det gör ont både fysiskt och psykiskt,för att på så sätt skydda sig själv och hoppas att det går över snabbare då... Han blir ju inte lika tänd då som när man gråter och tröttnar därför tidigare på att fortsätta plåga sitt offer... Ibland kunde det i och för sig leda till att han tog det som en utmaning att se hur länge jag klarade att hålla mig innan han fick mig att falla i tårar... Det kändes som en seger för honom då och han höll stolt upp mina sönderslitna kläder och allt mitt avdragna hår som en trofé.... "-Du kan aldrig överlista mig,gumman,aldrig nånsin, så försök inte ens" sa han ofta... Sen tvingades jag tacka honom för att han endast gjorde allt detta för att hjälpa mig att bli en stark kvinna och att hans sätt att "fostra" mig var det enda sättet för mig att klara av att leva som en sann människa...
Detta var kärlek enligt honom... Att jag tog allt detta för honom gjorde honom till en hel man vilket skulle leda till att jag blev en hel kvinna....
Varje kväll när vi gick och la oss skulle jag upprepa mina fyra huvuduppgifter jag alltid hade att följa enligt hans sätt att se på vår relation... Jag skulle se honom i ögonen och ödmjukt säga " Jag ska alltid vara artig mot dig, alltid lyda dig, alltid tillfredsställa dig och alltid ära dig"... Sen fick jag kanske somna på hans bröst om han tyckte att jag förtjänade det.... Och varje gång hoppades jag att jag skulle vakna morgonen därpå, för att kunna fortsätta finnas för mina älskade söner... En del nätter vaknade jag nämligen av att han tog för sig våldsamt av min kropp samtidigt som han tog strypgrepp eller höll för min mun och näsa tills han var klar och varje gång upprepade han orden " - Jag dödar dig och din familj om du berättar om oss för någon eller om du lämnar mig".....
Jag är glad att jag är ensam i min ensamhet nu......... Jag kommer över detta... Jag måste....Jag är på rätt väg........ Tror jag....
Du får inte!!!
Denna fantastiska text är skriven av Sonja Aldén från hennes album "Under mitt tak"....
Vackert!!!
Tro på dig själv!
Nån annans kvalitéer är sånt man bara vet.. Men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet... Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag och genom andra ögon se oss själva för en dag... Då skulle du få veta det du inte tror på nu- att det är helt fantastiskt att det finns någon som du....
Denna underbara text finns på ett diktkort som jag köpte på Gallerix..... Så fint!
De andra två!!
Beröra och bli Berörd!!!
Själens Spegel!
En sann HJÄLTINNA!!!
Du följde med mig överallt och flera gånger varje dag fick vi alltid kommentarer om hur vacker du var...Vi var sanna tvillingsjälar....Du var trasig när du kom till mig när du var 1 år gammal.. Din förra ägare hade bränt dig med cigaretter och en massa annat grymt.. Du var så rädd och otrygg.. Det vi byggde upp tillsammans går inte att beskriva i ord... Det du gav mig gjorde mig stark och det jag gav dig gjorde dig till en hel tjej.. Vi var oskiljaktiga... Tack för att du vågade släppa in mig i ditt liv,min fantastiska hjältinna... Änglarna tar hand om dig nu... Vi ses igen min prinsessa..... Älskar Dig...POWER!!!!
Inte nu igen!!
JAG ÄR KÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Neeej,inte nu igen,tänker de som känner mig...... Efter Demonen och Bluffen så borde jag lugna mig nu och leva som singel ett BRA tag... Japp,så blir det,för jag är Kär i LIVET..... Under min tid med Demonen så var det endast HANS liv som gällde på alla sätt och mitt liv var ju hans liv enligt honom.... No mercy.. Demoner är farliga... Livsfarliga.... För alla i deras närhet men på olika sätt... Men nu efter mina uppbrott med först Demonen och sen Bluffen så har en ny förälskelse tagit sin början...... Förälskelsen till Livet... MITT LIV.... MITT EGET LIV.... Mina båda söner är Mitt Liv.... Det mäktigaste jag nånsin skapat är mina söner som numera är vuxna och självgående.... Deras respektive,mina älskade svärdöttrar,S och C ingår också i mitt Liv... Dom gör mina söner lyckliga och mina barn är varken några Demoner eller Bluffar så jag vet att dom är suveräna Män till sina flickvänner... Det har jag fått veta fler än en gång... Mina söner tillhör den sortens Män som jag alltför sällan möter... De Män som värnar och är rädda om sina kvinnor... Som finns där och inger trygghet och ger sann och äkta kärlek
och får tillbaka detsamma vilket skapar en ömsesidig harmoni som hela tiden ligger som en grund-bas att alltid hämta ny energi från... Man delar glädje och sorg och ställer upp för varann och levererar det som behövs för att allt ska funka.... Förutom mina söner har jag kontakt med andra såna Män också... Mina bröder,flera av mina vänner och kolleger och min terapeut.... Fantastiska Män på alla sätt.... I och med att dessa människor finns i mitt Liv så är jag nu kär i Livet.... Livet och jag kommer att gå hand i hand nu,och vi kommer säkert att olika uppfattningar ibland men det tillhör och är ju också en del av Livet... Jag ska inte vara rädd för Livet mer nu.... Jag är nyfiken på MER....
Lettalachgom!!!
Ehhh...... Hon ler och ser lite förlägen och vädjande ut och eftersom jag är den hjälpande sorten så ler jag tillbaka och frågar: "Ehh,lettalachgom,is it something you can eat or? Hon svarar: " oh,si si,on bread" Och så börjar hon dra med ena fingret mot andra handens handflata..... Då börjar jag se mig omkring ,ni vet med en sådär sökande-efter-andra individer -som kan-bistå-mig-här och nu-blick... Men ingen verkar känna det telepatiskt alls utan alla bara rusar förbi så jag bara måste försöka hjälpa henne helt på egna meriter.... Hon står forfarande och drar mot handflatan och tuggar med munnen och sen börjar hon fnissa och jag hakar på..... Jag bestämmer mig för att visa henne runt så får hon peka på ungefär vad hon kan mena, så jag tar henne lite försiktigt på axeln och börjar peka lite... Då plötsigt ropar hon glatt... :"Ahhhhh,lettalachgom,lettalachgom,here,look..." Hon skrattar gott och det gör jag med när hon visar mig vad det var hon sökte.... Hon ville ha Lätt och Lagom-smöret.... Vi står där och skrattar och hon säger: " Thank you,I love lettalachgom" Sen förklarar hon,så att jag förstår, att det var hennes första besök i en svensk affär... En liten smultron-händelse som faktiskt förgyllde bådas vår dag tror jag...
Bluffen!!
Bluffen är i motsats till Demonen inte en ond själ.... Han är egentligen snäll och menar inte riktigt att göra illa och såra utan är tyvärr mest rädd för att bli sårad själv..... Han förstår inte riktigt att andra kan fara illa av hans egen rädsla... Bättre att förekomma än förekommas liksom.... Därför kan Bluffen bli en Player som leker sig fram och har väldigt svårt att hantera konfrontationer på hans dubbel-liv... När Bluffen bokstavligt talat blir tagen på bar gärning vid flera tillfällen så kan han inte hantera sin play-tjejs förtvivlan och undran över det uppenbara hon ser framför sig... Istället vräker Bluffen ur sig liknande kommentarer som "-Jag förstår inte ens hur du kan tro att jag bedrar dig för det är absolut inte som det ser ut här nu" eller " Snokar du på mig? Hur kan jag nu i fortsättningen känna mig säker på att du litar på mig om du ska utsätta mig för dessa obehagliga förhör" eller den bästa av alla när han förstår att allt är lite för uppenbart: " Alltså lilla gumman,det är ju dig jag VERKLIGEN älskar,du är min huvudkvinna,mina alfa-hona liksom,dom andra är bara bihangs-reserver IFALL det skulle ta slut mellan oss" och " Du förstår älskling,jag blir ju inte av med dem hur jag än försöker,jag kan inte rå för detta alls" "Alla sjutton bihang är stalkers som inte förstår att jag inte vill ha dem" Då frågar play-tjejen sin Bluff om han inte talat om för alla reserver att han har EN play-kvinna nu? Bluffen svarar: "Nää,jag trodde dom fatta det ju"........ Ska man skratta eller gråta?? Vilken tur att man innan detta råkat ut för Demonen..... För Bluffen är egentligen ingenting mot vad Demonen var.. Och har man lyckats gå vidare efter ett Demon-angrepp så klarar man garanterat av att gå vidare efter en liten Bluff-puff.... De färdigheterna lyckades jag skapa i min bearbetning av mig själv efter Demonen... Så egentligen kan man sammanfatta detta med att inget ont som inte har nåt gott med sig,eller hur?? Hade jag inte mött Demonen så hade jag inte klarat av att hantera Bluffen..... JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV och jag skiter i Jantelagen.... Puss min älskade Blogg...
Frigörelsen!!!!
Demoner och Bluffar!!!
Det är stor skillnad på Demoner och Bluffar.... Den första var och är en ondskefull Demon.... Den andra varianten en stor Bluff.... Demonen har en plan från början till slut som går ut på att trampa,krossa och förinta sitt offers hjärna så totalt att hon tappar allt av egen-kontroll... Man förvandlas till en spillra och mitt i all förvirring av vem man själv är så tror man ändå att man måste skydda Demonen... Det är ju Demonen som ändå tar hand om en på sitt sätt... En slags konstig trygghet skapas och blir till en grym men sann verklighet... Man tappar all tro på sig själv och låter sig vägledas helt av Demonen.... Från början plockas man upp när Demonen sett ut sitt offer... Då är allt vackert,ljust och i rosa skimmer och Demonen får en att känna sig som den mest lyckligaste varelsen på jorden.... När man kommit så långt att ett beroende skapas för Demonen så börjar nedbrytningen.... Ens hjärna är redan till fullo Demonens och han vet glasklart att ens hjärta också har kapsejsat totalt..... Makten är klockren för Demonen... Hjälplösheten lika klockren för offret... Rollerna är tydliga och rangordningen färdigställd.... Offret har kapitulerat helt och tror sig inte kunna klara nånting själv nånsin mer utan sin Demon... Offret gör allt rätt för att inte reta upp Demonen... Ändå blir offret ständigt den felande länken vilket hon ständigt får veta av sin älskade Demon.... Hon går ner på knä för att ära sin Demon.. Ber alltid om ursäkt för sina misstag som hon inte ens förstår felet i...Men Demonen har självklart rätt.. Offret lär sig tidigt att aldrig ifrågasätta sin Demon... Demonen säger att de metoder han använder sig av är den enda rätta vägen att gå om man vill bli en lycklig,trygg och älskad varelse...Det är bara att fortsätta följa.....
Fortsättning följer.......
MEGA-TACK!!!!!!!!!!!!!!!
Men,tjena mittbena..... Vad glad jag blir... Jag startade min blogg igår och har redan fått trevliga kommentarer från personer jag inte känner... VAD KUL!!!!!!!! Tack snälla ni..... Eftersom jag är så pass ny här så vet jag inte hur man tackar var och en som skriver... Alltså,jag menar,jag förstår ju att jag kan kommentera era inlägg i era bloggar och på så sätt tacka,men kan man annars snabb-tacka via kommentarerna på nå sätt?? Nåväl,tills jag nu listat ut detta så tackar jag såhär sålänge... Vad kul det ska bli att kolla in era bloggar också.... Vi är ju ett Team på olika sätt...
Detta gav mig ännu mer mersmak.... Tror jag förlovar mig med mig själv snart!!!!!!!!!
Klimakteriekossa!
trötta,bleka,gråa,trista... OCH GAMLA!!!!!!
Jag har nog inte tillräckligt med kunskap om klimakteriet som ni märker! Måste lära mig mer så att mina fördomar försvinner... Och,jag vet att den kunskapen kommer alltmer nu.. Jag lär mig om den varje dag i princip... Jag har precis börjat min nya utbildning i Klimakteriologi...Vet inte hur många terminer den är på än bara eller ens om jag får några lov och CSN-bidrag men tyvärr så läste jag inte klausulen när jag valde detta ämne.... I den står det att det inte finns någon återvändo när man väl anmält sig till kursen.. Man MÅSTE gå kvar tills den är slut och man får endast söka dispens om man skulle vilja slippa närvara någon dag.... Men det är inte säkert att dom beviljar din dispensansökan.... Sen kanske det kommer att bli klimakteri-läger och sånt trams också för att man ska lära känna varann!!!!?? VA? Lära känna vad och vem? Jag är visserligen rätt öppen för nya kontakter men jag vill också kunna avsluta dom när jag vill.... Klimakterieläger!!? Så urbota korkat.... Ska man sova ihop med eländet också... precis som att det inte räcker att vi lär känna varann varje vaken sekund? Känner mig inte direkt motiverad just nu faktiskt........ Kan jag inte få gå en tillbaka-till-30-kurs istället?? Dom hade ingen sån för närvarande... Lita på att jag tänker lus-läsa dera kurskatalog när den kommer ut nästa gång!!!
HEALING!!!!
Kan bloggen vara Helande??? Jaa,jag tror faktiskt det... Iallafall för mig... Jag får ur mig massor... Det blir som en slags terapi... Att få tömma sig och andas ut..... Samtidigt blir jag på nåt sätt min egen terapeut också... Jag menar att när jag får ur mig saker och sen betraktar det jag skrivit så får jag vissa svar om mig själv.... Det känns som en förälskelse... Det bubblar i mig och jag vill bara ha mer och mer... Jag klev upp med ett leende i morse och ville bara möta min Förälskelse igen... Vi har ju just träffats... Min Blogg... Min egen alldeles underbara partner som jag ska dela allt med nu... För Evigt? Vem vet.... Men så känns det ju alltid i början av en Förälskelse... Till skillnad mot att ha människor som Partner som kan vara nog så knepigt så blir denna relation till min Blogg inte nånting som jag kommer att vara rädd för och som inte kommer att tillåta mig att inte vara mig själv... Detta förhållande kommer att bli helt på lika villkor... Ett ömsesidigt givande och tagande... Min Blogg,jag tror jag älskar Dig!!!!!
Jag är med BLOGG!!!!
This is me.....
Tänk va,jag tog mod till mig och skapade en egen blogg.... Har ju alltid älskat att skriva och förmedla. Det ska bli så spännande och se vad jag kan få ur mig på detta sätt... Jag menar,jag har MASSOR av tankar,upplevelser och känslor som bara väntar på att få komma ut... Men frågan är hur mycket jag vågar och vill lämna ut av mig själv... Jag tror det visar sig med tiden.... Just nu är jag nöjd med att bara ha tagit detta steg... Välkomna att följa mig,om ni vill...... Och självklart önskar jag kommentarer och åsikter från er... Vi är ju ett Team,vi bloggare och läsare.... Eller??
