Ensam är Stark!!!
Eller......??? I vissa fall är det nog så... För,det är ju bättre att vara ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet... När man saknar samhörighet,trygghet,tillit och harmoni med den man har som partner så är man ju ändå ensam med sig själv och mår väldigt dåligt och vill man då inte prata med sin övriga omgivning för att man själv känner sig så värdelös och misslyckad och dessutom skyddar sin partner trots allt ont han gör, så borde ju det vara en värre ensamhet än när man lever ensam och inte behöver hålla något hemligt inför sina nära och kära.....
Just nu är min självvalda ensamhet min borg och min bas att hämta energi ifrån..... Inget ont som hotar... Ingen rädsla över ifall man ska överleva natten....
Demonen älskade att se mig rädd och att se mig gråta... Han sa det flera gånger... "-Jag är en sann sadist och dina tårar imponerar inte på mig och får mig inte att mjukna ett dugg,snarare tvärtom,jag blir tänd av din hjälplöshet"
När den man lever med och som man ger hela sig själv till så lojalt ,säger nåt sånt är man inte så stor på jorden... Och jag lovar,den rädsla och ensamhet man känner just då är mycket mycket stark...
Man försöker då allt man kan för att inte börja gråta när det gör ont både fysiskt och psykiskt,för att på så sätt skydda sig själv och hoppas att det går över snabbare då... Han blir ju inte lika tänd då som när man gråter och tröttnar därför tidigare på att fortsätta plåga sitt offer... Ibland kunde det i och för sig leda till att han tog det som en utmaning att se hur länge jag klarade att hålla mig innan han fick mig att falla i tårar... Det kändes som en seger för honom då och han höll stolt upp mina sönderslitna kläder och allt mitt avdragna hår som en trofé.... "-Du kan aldrig överlista mig,gumman,aldrig nånsin, så försök inte ens" sa han ofta... Sen tvingades jag tacka honom för att han endast gjorde allt detta för att hjälpa mig att bli en stark kvinna och att hans sätt att "fostra" mig var det enda sättet för mig att klara av att leva som en sann människa...
Detta var kärlek enligt honom... Att jag tog allt detta för honom gjorde honom till en hel man vilket skulle leda till att jag blev en hel kvinna....
Varje kväll när vi gick och la oss skulle jag upprepa mina fyra huvuduppgifter jag alltid hade att följa enligt hans sätt att se på vår relation... Jag skulle se honom i ögonen och ödmjukt säga " Jag ska alltid vara artig mot dig, alltid lyda dig, alltid tillfredsställa dig och alltid ära dig"... Sen fick jag kanske somna på hans bröst om han tyckte att jag förtjänade det.... Och varje gång hoppades jag att jag skulle vakna morgonen därpå, för att kunna fortsätta finnas för mina älskade söner... En del nätter vaknade jag nämligen av att han tog för sig våldsamt av min kropp samtidigt som han tog strypgrepp eller höll för min mun och näsa tills han var klar och varje gång upprepade han orden " - Jag dödar dig och din familj om du berättar om oss för någon eller om du lämnar mig".....
Jag är glad att jag är ensam i min ensamhet nu......... Jag kommer över detta... Jag måste....Jag är på rätt väg........ Tror jag....
Just nu är min självvalda ensamhet min borg och min bas att hämta energi ifrån..... Inget ont som hotar... Ingen rädsla över ifall man ska överleva natten....
Demonen älskade att se mig rädd och att se mig gråta... Han sa det flera gånger... "-Jag är en sann sadist och dina tårar imponerar inte på mig och får mig inte att mjukna ett dugg,snarare tvärtom,jag blir tänd av din hjälplöshet"
När den man lever med och som man ger hela sig själv till så lojalt ,säger nåt sånt är man inte så stor på jorden... Och jag lovar,den rädsla och ensamhet man känner just då är mycket mycket stark...
Man försöker då allt man kan för att inte börja gråta när det gör ont både fysiskt och psykiskt,för att på så sätt skydda sig själv och hoppas att det går över snabbare då... Han blir ju inte lika tänd då som när man gråter och tröttnar därför tidigare på att fortsätta plåga sitt offer... Ibland kunde det i och för sig leda till att han tog det som en utmaning att se hur länge jag klarade att hålla mig innan han fick mig att falla i tårar... Det kändes som en seger för honom då och han höll stolt upp mina sönderslitna kläder och allt mitt avdragna hår som en trofé.... "-Du kan aldrig överlista mig,gumman,aldrig nånsin, så försök inte ens" sa han ofta... Sen tvingades jag tacka honom för att han endast gjorde allt detta för att hjälpa mig att bli en stark kvinna och att hans sätt att "fostra" mig var det enda sättet för mig att klara av att leva som en sann människa...
Detta var kärlek enligt honom... Att jag tog allt detta för honom gjorde honom till en hel man vilket skulle leda till att jag blev en hel kvinna....
Varje kväll när vi gick och la oss skulle jag upprepa mina fyra huvuduppgifter jag alltid hade att följa enligt hans sätt att se på vår relation... Jag skulle se honom i ögonen och ödmjukt säga " Jag ska alltid vara artig mot dig, alltid lyda dig, alltid tillfredsställa dig och alltid ära dig"... Sen fick jag kanske somna på hans bröst om han tyckte att jag förtjänade det.... Och varje gång hoppades jag att jag skulle vakna morgonen därpå, för att kunna fortsätta finnas för mina älskade söner... En del nätter vaknade jag nämligen av att han tog för sig våldsamt av min kropp samtidigt som han tog strypgrepp eller höll för min mun och näsa tills han var klar och varje gång upprepade han orden " - Jag dödar dig och din familj om du berättar om oss för någon eller om du lämnar mig".....
Jag är glad att jag är ensam i min ensamhet nu......... Jag kommer över detta... Jag måste....Jag är på rätt väg........ Tror jag....
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Men GUD! Vad är det för psykopat??Det är ju helt sjukt... det går inte att beskriva i ord vad man känner gentemot såna människor. Såna SVAGA människor. DU är stark!! KRAM!
Postat av: Vild-Ängel
Han var inte helt normal om man säger så... Han verkade det från början,eller rättare sagt... Han var då för bra för att vara sann... Jag borde ha förstått... Kram vännen min...
Trackback
