När Döden knackar på!!!
Min syster har förlorat sin Man och deras två söner sin Pappa... Han har varit väldigt sjuk under en längre tid men döden kommer ändå alltid olämpligt och den dagen vill inga anhöriga uppleva...
Min syster har kämpat dag och natt för att hjälpa sin Man med precis allt även när han låg på sjukhus... Hon har tappert funnits vid hans sida och nu när hans lidande är slut så börjar hennes egen kamp med sig själv och för sina barn... Att försöka förstå det ofattbara att hennes bästa vän inte finns mer... Att fortsätta orka med allt det praktiska och samtidigt orka läka sig själv...
Hon känner en extremt stor tomhet nu och befinner sig i en slags chock... Avstängd och en aning avståndstagande för det som hänt och kan inte ta in riktigt var hon befinner sig nu....
Vi andra kan bara försöka finnas för henne när hon behöver oss och stötta henne och barnen så mycket det går... Vad säger man? Vad gör man?
Måtte jag aldrig nånsin få uppleva att förlora de jag älskar mest...
Jag skulle aldrig klara av den sorgen.... Det finns inte... Det går inte... Då dör jag hellre...
Jag ber allra ödmjukast till våra skyddsänglar att alltid beskydda mina älskade söner,deras familjer och alla andra jag älskar....
Vad liten på jorden man är egentligen... Det gäller att fånga dagen innan dagen fångar dig.... Carpe Diem...
Vila i frid Svåger.....
Min syster har kämpat dag och natt för att hjälpa sin Man med precis allt även när han låg på sjukhus... Hon har tappert funnits vid hans sida och nu när hans lidande är slut så börjar hennes egen kamp med sig själv och för sina barn... Att försöka förstå det ofattbara att hennes bästa vän inte finns mer... Att fortsätta orka med allt det praktiska och samtidigt orka läka sig själv...
Hon känner en extremt stor tomhet nu och befinner sig i en slags chock... Avstängd och en aning avståndstagande för det som hänt och kan inte ta in riktigt var hon befinner sig nu....
Vi andra kan bara försöka finnas för henne när hon behöver oss och stötta henne och barnen så mycket det går... Vad säger man? Vad gör man?
Måtte jag aldrig nånsin få uppleva att förlora de jag älskar mest...
Jag skulle aldrig klara av den sorgen.... Det finns inte... Det går inte... Då dör jag hellre...
Jag ber allra ödmjukast till våra skyddsänglar att alltid beskydda mina älskade söner,deras familjer och alla andra jag älskar....
Vad liten på jorden man är egentligen... Det gäller att fånga dagen innan dagen fångar dig.... Carpe Diem...
Vila i frid Svåger.....
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Usch....J berättade vad som hänt. Så tråkigt. Nu slipper han ha ont i alla fall.... :( kRAM
Postat av: Anonym
Ja,det är den enda trösten man kan ge,om det nu är en tröst... Sorgligt.. Usch..
Trackback
