Tip Tup!!!
Hmm.... innan operationen så hade jag ju en livlig sömn med mycket drömmar nästan varje natt... Inte bara mardrömmar utan även såna som ledde till att jag pratade högt och tydligt i sömnen och sjöng, klappade händerna och jagade fjärilar och lite blandat...
Vi tänkte då att det är nog så för att min hjärna bearbetar så mycket innan operationen osv och att det nog blir lugnare sen...
Nja.... Icke.... Eller, rättare sagt, visst har det blivit lugnare, och visst sker det inte varje natt nu men jag håller låda fortfarande... Nu har min Kära vaknat några gånger av att jag högt och ljudligt sjunger JULSÅNGER..... Men.... Med en viss enformig text och bara refränger.... Om och om igen...
Och som vanligt klappar jag i händer och enligt min Kära så pratar jag också, vad han tycker verkar vara till barn, som att jag är i närvaro av barn och vi sjunger ihop...
Det han vaknade till i förrgår natt var detta: Jag sitter upp i sängen och sjunger " Tip Tup, tippe tippe tipp tupp, tipp tipp tupp........... " Sen säger A lite försiktigt att " Åh, vad fint du sjunger" varpå jag svarar " Jaa, men nu får dom sjunga själva för nu har jag lärt dom hur den låter, så vi börjar om igen och sen sjunger ni själva... Tipp Tupp, Tipp Tupp, Tippe Tippe Tipp Tupp... Tipp Tipp Tupp"
Jag vet att det ska vara Tipp TAPP... men jag sjöng tydligt TUPP istället för Tapp... A log och lät mig hålla på och sen sa jag " Nä, nu får ni sjunga själva, för nu är jag lite trött" och sen la jag mig ner igen och somnade om....
I natt vaknade han av att jag sjöng " Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr klirr, klirr... Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr, klirr, klirr"
Jösses.... A sa lite tyst igen " Vad duktigt du sjunger, gumman" Och jag svarade " Jaa, men den är himla tråkig så nu ska jag sjunga en annan sång" och sen satte jag igång en annan variant som lät nåt i stil med " Klapparna under granen, klapparna under granen, klapparna under granen, trallalalalala"
A skrattade tyst som vanligt och lät mig fortsätta tills jag var klar och han berättade för mig att jag sjunger väldigt högt och väldigt tydligt och verkligen lever mig in i mina små enformiga refränger...
Vad säger man? Vad gör man? A har iallafall väldigt roligt åt detta och säger att det är en fröjd för honom att få sitta på första parkett.... hahahahahaha.... Men jag tycker att det är lite genant och pinsamt för jag har ju ingen som helst koll på vad jag sysslar med... Jag kommer inte ihåg ett smack och vet inte alls hur det är möjligt att jag kan hålla på som jag gör i sömnen....
Men men, som A säger, det är ju inget skadligt, så det är bara att ta det med ro, vilket han gör också....
Förstå nu varför jag bad om eget rum på sjukhuset?? Herregud säger jag bara... Jag hade ju skrämt livet ur de andra patienterna.... Tur att jag fick sova själv....
Får se vad jag ska hitta på för sång till i natt... Kanske borde ta med mig en tamburin eller nåt och lägga under kudden så att det blir lite variation på det hela iallafall.... Även om det inte skulle uppskattas av grannarna.... :)
Vi tänkte då att det är nog så för att min hjärna bearbetar så mycket innan operationen osv och att det nog blir lugnare sen...
Nja.... Icke.... Eller, rättare sagt, visst har det blivit lugnare, och visst sker det inte varje natt nu men jag håller låda fortfarande... Nu har min Kära vaknat några gånger av att jag högt och ljudligt sjunger JULSÅNGER..... Men.... Med en viss enformig text och bara refränger.... Om och om igen...
Och som vanligt klappar jag i händer och enligt min Kära så pratar jag också, vad han tycker verkar vara till barn, som att jag är i närvaro av barn och vi sjunger ihop...
Det han vaknade till i förrgår natt var detta: Jag sitter upp i sängen och sjunger " Tip Tup, tippe tippe tipp tupp, tipp tipp tupp........... " Sen säger A lite försiktigt att " Åh, vad fint du sjunger" varpå jag svarar " Jaa, men nu får dom sjunga själva för nu har jag lärt dom hur den låter, så vi börjar om igen och sen sjunger ni själva... Tipp Tupp, Tipp Tupp, Tippe Tippe Tipp Tupp... Tipp Tipp Tupp"
Jag vet att det ska vara Tipp TAPP... men jag sjöng tydligt TUPP istället för Tapp... A log och lät mig hålla på och sen sa jag " Nä, nu får ni sjunga själva, för nu är jag lite trött" och sen la jag mig ner igen och somnade om....
I natt vaknade han av att jag sjöng " Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr klirr, klirr... Gubbarna i glasen, gubbarna i glasen, klirr, klirr, klirr"
Jösses.... A sa lite tyst igen " Vad duktigt du sjunger, gumman" Och jag svarade " Jaa, men den är himla tråkig så nu ska jag sjunga en annan sång" och sen satte jag igång en annan variant som lät nåt i stil med " Klapparna under granen, klapparna under granen, klapparna under granen, trallalalalala"
A skrattade tyst som vanligt och lät mig fortsätta tills jag var klar och han berättade för mig att jag sjunger väldigt högt och väldigt tydligt och verkligen lever mig in i mina små enformiga refränger...
Vad säger man? Vad gör man? A har iallafall väldigt roligt åt detta och säger att det är en fröjd för honom att få sitta på första parkett.... hahahahahaha.... Men jag tycker att det är lite genant och pinsamt för jag har ju ingen som helst koll på vad jag sysslar med... Jag kommer inte ihåg ett smack och vet inte alls hur det är möjligt att jag kan hålla på som jag gör i sömnen....
Men men, som A säger, det är ju inget skadligt, så det är bara att ta det med ro, vilket han gör också....
Förstå nu varför jag bad om eget rum på sjukhuset?? Herregud säger jag bara... Jag hade ju skrämt livet ur de andra patienterna.... Tur att jag fick sova själv....
Får se vad jag ska hitta på för sång till i natt... Kanske borde ta med mig en tamburin eller nåt och lägga under kudden så att det blir lite variation på det hela iallafall.... Även om det inte skulle uppskattas av grannarna.... :)
Kommentarer
Postat av: Sandra
Snygg blogg:)
Postat av: Anonym
Tack snälla du! :)
Trackback
