Bruten Robot!!!



Förra årets julnaglar såg ut såhär... Så fina... Den 17 december ska jag göra mina naglar julfina igen.. Har inte varit hos min nageltjej sen före operationen... Jag var ju tyvärr tvungen då att klippa ner naglarna och ta bort all färg för jag fick inte ha det så pga operationen...

Nu har de växt fint ut igen så nu ska det bli underbart att få gå till henne och förstärka dem och få på nya vackra glitterfärger med början nu i december för ett jultema... Sen kör jag på igen som vanligt en gång i månaden... Till nästa operation...

Japp, just det.... Just nu är mina änglavingar brutna... All rehab efter ryggoperationen har ju gått åt till det fördömda trycksår som jag ådrog mig under den långa operationen... Har sprungit 2 ggr i veckan till distriktssköterskan och lagt om det men det läkte inte så det blev remiss till en kirurg som fick skära upp den döda huden och få fram det under så att det kan börja läka..

Nu är det gjort och jag går nu en gång i veckan till sköterskan som gör rent, lägger om och har koll på att det läker nu... Det verkar göra det men det kommer att bli ett ärr... Men men... Ärrad är jag ju redan ändå... Så vad är väl ett ärr till.... En del tatuerar sig... Jag ärrar mig istället.... :)

Hmm... Det är så jag försöker se allt.. Med en positiv attityd och med lite humor... Men även jag har mina "falla ner i diket dagar"... Då är A där och plockar upp mig så gott han kan...

Före operationen hade jag ju ingen känsel i benen... Och nu efteråt har jag med råge fått tillbaka känseln... Så till den grad att jag känt brännande och huggande smärtor i vänster knä... Därför tyckte A att vi skulle kolla upp det och min kära distriktsläkare tyckte detsamma så det blev en ny magnetröntgen, men av knät denna gång...

Svaret var förbluffande.... BRUTET.... Jag går omkring med en bruten menisk.... Bakdelen av menisken har en fraktur... Dessutom har jag en stark artros... Och flertalet cystor... Jag är ute och stavgår med ett knä som EGENTLIGEN inte går att använda... Precis som jag gick omkring med den skadade ryggen alltför länge...

Vem är jag???? En robot???? Hur kan man gå omkring så länge som jag gjort med såna grava misshandelsskador i ryggen och nacken efter tiden med Demonen och nu även med en fraktur i knät som helt kommit i skymundan pga ryggen och känselbortfallen i benen???

Såå... det blir ny remiss till ortopeden på samma sjukhus där jag gjorde min ryggoperation men istället får jag nu då träffa en knäspecialist... De ska gå in och göra en titthålsoperation för att se hur de kan laga menisken... Och jag ska få en knäkorsett och remiss till ortopedtekniker som gör specialskor... Skor att träna i... Skor att gå i.... osv...

SUCK!!!!

Jag trodde att jag var på väg tillbaka, vilket jag ju i och för sig är.... Men... Håll med om att det finns ett STORT Tony Irving-men här??

Sen efter detta har vi ju nacken kvar... Den blir också bara sämre och sämre och är ju redan magnetröntgad och där vet vi att skadorna är stora som också hjälpts till av Demonens misshandel...

Men efter denna hemska och lååååååååååååååånga ryggoperation som gjordes med alla missar efteråt så tänker jag VÄGRA så länge jag kan med att göra en nackoperation också... Det liksom RÄCKER NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU....

Om jag nu inte är en robot förstås..... För då skitsamma... Då spelar det ju ingen roll, för då känner jag ju ändå inget, så who cares???

Många har sagt att jag är stark och uthållig.... Uthållig kan jag nog hålla med om... Men stark???
Det vete fan längre.... Men som min Älskade A säger.... "VI fixar detta också min älskade ängel, för oss och vår kärlek är inga hinder för stora"

Eller som min son N säger: " Detta är helt osannolikt men du är min Idol morsan och den starkaste person jag nånsin känt och du vet att du är grymt älskad va?"
Och min son J som säger: " Jag älskar dig Mamma"

Och mina fantastiska svärdöttrar som säger så vackra ord till mig också...

Vad vore jag utan er alla? Absolut ingenting... A, N, J, S och C...... TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Såklart vi fixar detta, som vi alltid gjort... Med allt.... :)

Kommentarer
Postat av: Sandrah

Du klarar det! Tänk på hur bra du kommer att må när allt är över. Du skapar dig själv en ny Ann med ett helt (så gott det går) inre, men också yttre! Du får se alla op som en del av processen... även om det känns tufft. (Ska jag säga, jag hade varit nog så nojig...men du vet hur det är - lätt att peppa andra hahah! )

KRAM

2010-12-11 @ 14:42:25
Postat av: Svärmor

Tack hjärtat... Jo,jag vet, det är så jag måste försöka tänka... Känns bara oerhört märkligt hur man kan gå omkring med brutna delar utan att märka det... Men men, ont krut förgås inte så lätt.. hehe... Var rädda om er, gumman... Älskar er...

2010-12-11 @ 17:14:37
Postat av: Sandrah

Ja det är väl så :-) Min mamma har haft samma sak, då menisken var av på ett ställe. Man har ju ingen känsel i menisken som tur är, men om biten kommer på villovägar kan man tydligen få jääääävligt ont. Det var nåt sånt som hände Jimmy, fast de lösa benbitarna kom ej från menisken utan någon annan stans.



Då kanske du får lov att ta bort en bit av menisken då? Låter precis som morsan det där...med stark artros dessutom. Hon har ju jätteont ibland, och inget hjälper... hon slet ju av korsbandet i samma veva då Nemo sprang omkull henne, men inte skulle hon till nån doktor inte. Det gick så långt så att man inte kunde laga korsbandet, så nu får hon leva utan...



Men menisker är jobbiga ting... usch...man känner det inte alltid men rätt vad det är kan det bli några jävla smärtor och så får man veta att man har en halv menisk kvar bara eller nåt...



Hoppas det går bra!

2010-12-11 @ 20:39:48
Postat av: Svärmor

Ja, jösses, din mammas skada... hon har ju gått hur länge som helst med det... Och sen då smällen med Nemo.. herregud... Och Jimmys lösa bitar.. Märkligt alltså, hur kroppen kan spöka och samtidigt vänja sig.. Jo, antingen ska dom ta bort den delen av menisken som är av, eller så ska dom laga ihop den, får veta av knäspecialisten sen när jag ska dit.. Det är Artrosen som gör ont.. Bränner som satan... Har ju ej känt denna smärta förut innan operationen för då hade jag ju ingen känsel i benen.. Tänk, vad kroppen är tålig ändå.. hujedamej... Har ni fått reket med posten förresten, så det inte kommit bort? Puss på er... Love U..

2010-12-11 @ 20:54:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0