HIAB FOCO!!!
Eller nåt sånt... Ja,alltså,det låter så ungefär när vår coola karatetränare pratar karate-språk...
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
hehe.... Vi har börjat test-träna lite karate på tisdagkvällarna på jobbet där min ena kollega är instruktör... Vi ville hitta på nåt ihop och han tyckte det var en kul idé så vi har kört några ggr nu...
AS-KUUUUL!!! Men,herreguuuud,så jobbigt... Och inte är det något duttande heller... Vår kära kollega anser att vi ska ta allt på största allvar och fokusera för då lär man sig bäst... Men jag då,som ensam tjej,när det börjar osa hett,lägger händerna över huvuvdet som skydd och springer därifrån och fnissar hysteriskt därför att allt blir så extremt påtagligt att jag inte har en chans ändå...
Dessutom har jag väldigt svårt för alla ben och arm-rörelser som ska sättas ihop och självkritisk som jag är så surnar jag till på mig själv och blir förbannad när jag inte fattar och går undan,men kollegan är tuff och utbringar på starkt dalmål "Tillbaks,och kan du åtminstone försöka att ta detta på allvar nu"..... Hmm....
Rätt av honom att säga så för då vaknar oftast tigern i mig och jag ger det fler chanser samtidigt som jag tycker synd om mina övriga manliga kolleger som ska sparra mot mig... Dom håller ju tillbaka lite som de gentlemän de nu är för att inte "slå för hårt på tjejen"... Och sen försöker de få mig att slå och sparka dem istället.... Men,då veknar jag också,för jag slåss ju liksom inte...
Då kommer instruktörs-kollegan till undsättning och bokstavligt talat tvingar mig att slå på honom och utbrister igen på sin härliga dalmåls-dialekt att "Annars lär du dig ju aldrig,så låtsas nu att detta är på allvar och att du blir attackerad".... Där tänder han tigern i mig igen och jag slår... Först en liten liten dutt... När jag då ser hans irriterade min så blir jag arg... på honom... och då SLÅR jag... hahaha...
Han berömer mig då och jag tar mig för handen som jag just slog honom med eftersom det är JAG som får ont.... Han glömde att påpeka att hans mage är gjord av stål...... hujedamej.... men ack så roligt vi har... och snacka om nyttig disciplin-träning,balans och smidighetsträning... Och på slutet knäcker han oss helt med tuff fys-träning i form av armhävningar och situps i den riktiga hårda skolan innan vi får gå och duscha....
Dagen efter går flera av oss och haltar,visar alla blåmärken och fläskläppar samtidigt som vi känner en stark samhörighet... hihihi.... Detta skapar vi ju tillsammans... Vi är så tuffa.... YES!!!!! Kära kolleger,vad grymma ni är.... Love U All..... Även ni som inte törs,eller kan vara med :)).... Love U Too....Ni står ju ändå ut med vårt blåmärks-snack dagen efter sen..... ;))
En stor eloge till instuktörs-kollegan.... Tänk att du inte ger upp utan verkligen får oss att kämpa stenhårt och får mig att ta detta på allvar och också för att du lärt mig flera kanonbra självförsvars-grepp vid ev.överfall.... Lite bättre självförtroende får man allt... Vi kör på några ggr till.... SUPER!!!!
Kommentarer
Trackback
