Nu eller aldrig!!!
Vet ej när jag kan skriva här igen nu men så fort jag orkar och kan så meddelar jag mig hur operationen gått... Idag är det lördag den 16 okt och jag läggs in imorgon... På måndag morgon rullas jag ner till operation...
A får vara med hela vägen ner till vänthallen utanför operationssalen men när de ska börja sticka i mig och sånt så måste han gå... De ringer till honom när operationen är klar och då ringer han min övriga familj och meddelar läget...
Jag kommer inte att kunna höra av mig själv första dagen efter operationen och får inte ta emot besök förrän på tisdag... Dom kommer att vara tvungna att smärtstilla mig så mycket eftersom det är en smärtfylld operation och dessutom tar den 5 timmar så jag kommer att vara ganska så mör efteråt..
Epiduralnålen med tillhörande slang som dom sätter i ryggraden innan narkosen måste vara kvar i tre dygn så att dom hela tiden kan smärtsjustera mig för att lindra för mig så mycket dom kan...
Doktorn ringde mig i onsdags angående den magnetröntgen som gjorts i nacken och meddelade att min ryggmärg inte är skadad och därför behöver vi ej göra den operationen först utan nu satsa helt på ryggoperationen... Dock sa han att nacken också är svårt skadad och att vi ska diskutera operation för den också sen men det tar vi längre fram...
Jag visste att Demonen skadat mig, men jag visste inte att det var så illa... Min spinalstenos operation är mer avancerad än andra spinaloperationer för att mina kotor i ländryggen är krossade... Därför blir det steloperation med flera skruvar i ryggen som måste sitta i minst ett år eller hela livet... Jag kommer att få göra flera återbesök och göra nya röntgen som visar hur allt går och hur det ser ut...
Jag är rädd, nervös, vemodig, orolig och väldigt känslosam just nu... Ber att mina änglar ska vaka över mig så att allt går bra och så att jag vaknar upp och operationen har lyckats fint... Jag har så mycket kärlek omkring mig och så mycket stöd... Det är fantastisk personal och det känns lugnande och lite mer lättat... Samtidigt så har jag kapitulerat helt över detta nu... Jag orkar inte med dessa smärtor mer så det är nu eller aldrig.... Jag böjer mig för kunskapen dessa fantastiska yrkesmänniskor har och lägger mig varsamt i deras händer och kan bara hoppas att allt går bra..
Kan inte göra annat... I ca 5 timmar har jag ingen som helst kontroll över min kropp.. Man andas ju inte ens själv under narkosen... Min tillit finns till de omkring mig då...
På tisdagen får A och N komma upp... Och det ska bli fantastisk underbart att få se deras ansikten och greppa deras händer... Då får vi se hur jag mår om jag orkar ta emot mer besök på onsdagen sen av andra familjemedlemmar...
Det är en sak som jag inte kan låta bli att undra över... Jag har lämnat sjukintyg till mitt jobb osv och till och med mailat dem och ERBJUDIT mig att om jag mår hyfsat bra, att jag kan jobba över jul så att alla andra får vara lediga... Även NU, trots min svåra situation, tänker jag på mina kolleger...
INTE ETT LJUD HAR JAG HÖRT... Inte ett TACK... Inte ett endaste KRYA PÅ DIG... Inte ett svar från NÅGON av mina chefer angående detta... Jag har jobbar där troget och lojalt i tre års tid... Att erbjuda mig att jobba jul efter en svår ryggoperation är värd all respekt sa doktorn, men han och alla andra har också sagt, att nu är det MIG SJÄLV det handlar om... Inte mitt jobb och i synnerhet inte ett arbete där de inte ens svarar på mitt generösa mail...
Vilka fruktansvärda människor... Den energin dom utsöndrar vill jag aldrig mer omge mig med... Min lojalitet och omtänksamhet ska användas där den uppskattas... Jag vet precis vilken väg jag ska gå nu efter min sjukskrivning... Det råder ingen som helst tvekan mer... Jag har aldrig nånsin varit med om nåt liknande på en arbetsplats...
Kan dom se sig själva i spegeln på morgnarna? Nog om det... Jag bara måste bli frisk nu och kämpa vidare och se till att fortsätta omge mig med goda människor... Jag MÅSTE välja bort de som får mig att må dåligt...
Demonen är ute ur mitt liv... Min arbetsplats... Jaa... Suck... Det återstår att se....
Alla ni andra som stöttat mig.... TACK!!!!!!! Om ni bara visste vad det betytt för mig... Och ni vet att jag hade gjort detsamma för er... TACK!!!
Skänk mig en tanke på måndag.... Då gäller det...
NU ELLER ALDRIG......
A får vara med hela vägen ner till vänthallen utanför operationssalen men när de ska börja sticka i mig och sånt så måste han gå... De ringer till honom när operationen är klar och då ringer han min övriga familj och meddelar läget...
Jag kommer inte att kunna höra av mig själv första dagen efter operationen och får inte ta emot besök förrän på tisdag... Dom kommer att vara tvungna att smärtstilla mig så mycket eftersom det är en smärtfylld operation och dessutom tar den 5 timmar så jag kommer att vara ganska så mör efteråt..
Epiduralnålen med tillhörande slang som dom sätter i ryggraden innan narkosen måste vara kvar i tre dygn så att dom hela tiden kan smärtsjustera mig för att lindra för mig så mycket dom kan...
Doktorn ringde mig i onsdags angående den magnetröntgen som gjorts i nacken och meddelade att min ryggmärg inte är skadad och därför behöver vi ej göra den operationen först utan nu satsa helt på ryggoperationen... Dock sa han att nacken också är svårt skadad och att vi ska diskutera operation för den också sen men det tar vi längre fram...
Jag visste att Demonen skadat mig, men jag visste inte att det var så illa... Min spinalstenos operation är mer avancerad än andra spinaloperationer för att mina kotor i ländryggen är krossade... Därför blir det steloperation med flera skruvar i ryggen som måste sitta i minst ett år eller hela livet... Jag kommer att få göra flera återbesök och göra nya röntgen som visar hur allt går och hur det ser ut...
Jag är rädd, nervös, vemodig, orolig och väldigt känslosam just nu... Ber att mina änglar ska vaka över mig så att allt går bra och så att jag vaknar upp och operationen har lyckats fint... Jag har så mycket kärlek omkring mig och så mycket stöd... Det är fantastisk personal och det känns lugnande och lite mer lättat... Samtidigt så har jag kapitulerat helt över detta nu... Jag orkar inte med dessa smärtor mer så det är nu eller aldrig.... Jag böjer mig för kunskapen dessa fantastiska yrkesmänniskor har och lägger mig varsamt i deras händer och kan bara hoppas att allt går bra..
Kan inte göra annat... I ca 5 timmar har jag ingen som helst kontroll över min kropp.. Man andas ju inte ens själv under narkosen... Min tillit finns till de omkring mig då...
På tisdagen får A och N komma upp... Och det ska bli fantastisk underbart att få se deras ansikten och greppa deras händer... Då får vi se hur jag mår om jag orkar ta emot mer besök på onsdagen sen av andra familjemedlemmar...
Det är en sak som jag inte kan låta bli att undra över... Jag har lämnat sjukintyg till mitt jobb osv och till och med mailat dem och ERBJUDIT mig att om jag mår hyfsat bra, att jag kan jobba över jul så att alla andra får vara lediga... Även NU, trots min svåra situation, tänker jag på mina kolleger...
INTE ETT LJUD HAR JAG HÖRT... Inte ett TACK... Inte ett endaste KRYA PÅ DIG... Inte ett svar från NÅGON av mina chefer angående detta... Jag har jobbar där troget och lojalt i tre års tid... Att erbjuda mig att jobba jul efter en svår ryggoperation är värd all respekt sa doktorn, men han och alla andra har också sagt, att nu är det MIG SJÄLV det handlar om... Inte mitt jobb och i synnerhet inte ett arbete där de inte ens svarar på mitt generösa mail...
Vilka fruktansvärda människor... Den energin dom utsöndrar vill jag aldrig mer omge mig med... Min lojalitet och omtänksamhet ska användas där den uppskattas... Jag vet precis vilken väg jag ska gå nu efter min sjukskrivning... Det råder ingen som helst tvekan mer... Jag har aldrig nånsin varit med om nåt liknande på en arbetsplats...
Kan dom se sig själva i spegeln på morgnarna? Nog om det... Jag bara måste bli frisk nu och kämpa vidare och se till att fortsätta omge mig med goda människor... Jag MÅSTE välja bort de som får mig att må dåligt...
Demonen är ute ur mitt liv... Min arbetsplats... Jaa... Suck... Det återstår att se....
Alla ni andra som stöttat mig.... TACK!!!!!!! Om ni bara visste vad det betytt för mig... Och ni vet att jag hade gjort detsamma för er... TACK!!!
Skänk mig en tanke på måndag.... Då gäller det...
NU ELLER ALDRIG......
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Vi håller alla tummar här uppe för att det ska gå bra! Du klarar det! Du är stark! LYCKA TILL och ta det bara lugnt och tänk på att detta ska leda till bättre livskvalité! KRAM! Alla hälsar!
Postat av: Jag
Tack min älskade svärdotter.. Älskar er så högt... Hälsa alla så jättemycket... Jag ska kämpa... TACK HJÄRTAT... Pussa Pim... Love U..
Trackback
