En sorgens Dag!!!
Precis hemkommen från begravningen av min systers man... Sorgligt... Mycket vackert men så sorgligt... Att se min systers söner framme vid sin Pappas kista,se hur dom försöker att vara starka och inte börja gråta.... Samtidigt som min syster och så många av oss andra låter tårarna rinna fritt...
Vi kände verkligen hur min syster och sönerna så väl behövde oss där... Det var bara så rätt att gå dit... Hennes söner har lite,som många pojkar,svårt att visa känslor så,men oj vad de kramade oss.. Och de sa gång på gång att de uppskattade att vi kom... Den yngsta sonen kramade mig som aldrig förr... Innerligt,varmt och äkta... Han behövde det,det var hans sätt att släppa ut sin sorg och kunna hantera sina känslor...
Min syster såg så trött ut,så sliten,så ledsen,så tom på något sätt... Hon har ju under hela sin mans sjuktid vårdat honom dag och natt och aldrig nånsin tänkt på sig själv... Ändå verkade hon ganska samlad och hon sa att alla efterdyningar hållt henne så upptagen att hon sluppit känna... Hon har inte orkat ta in allt... Hon trodde själv att det nog kommer efteråt när allt det praktiska också är över...
Jag tänker finnas för henne,det vet hon... Vi tänker alla finnas för både henne och pojkarna och det lät vi dom förstå ordentligt... Hennes allra bästa väninna och hennes familj var där och jag är glad att min syster har henne... Hon höll ett sånt fantastiskt modigt och vackert tal att ingen kan ha lämnats oberörd...
En sorgens Dag... Men också en Fridens Dag... Han har fått frid och slipper nu lida... Det är just nu den enda trösten för hans familj.... Att Pappa slipper ha ont mer och tyna bort....
Fasen,vad Döden är ovälkommen... I synnerhet för de anhöriga...
Blott en dag ett ögonblick i sänder...... Underbar psalm... Det är så lätt att ta Livet för Givet... Såna tankar blir så uppenbara i dessa ögonblick... Prästen pratade om det också... Och vi har bara ett liv.... Och tiden rinner iväg.... Lev,medans man kan.... LEV...... Ser du ljuset nu Svåger? Såg du oss vid din kista idag? Var det du som var den där fågeln uppe i trädet som höll koll? Eller var det du som var det där molnet uppe på himlen som såg så annorlunda ut?
Jag vet att du var med oss... Var inte rädd... Vi kommer att finnas för din familj.... Vila nu... Spring,hoppa.... Lyssna på din musik och fotografera allt du kan... Det var ju dina största intressen.. Och MAT förstås... Ät nu... Allt du vill... Och äntligen är alla dina smärtor borta så nu kan du LEVA så som du borde ha fått levt här nere hos oss.... Du var en Kämpe... Med ett humör som sträckte sig åt alla olika håll... Men hellre humör än inget alls... Det höll dig uppe...
Som min syster så fint sa idag: "Ibland var det så jobbigt,när jag äntligen kommit hem efter att vårdat honom hela dagen, så ringde han direkt och bad mig komma tillbaka,och jag sa,men snälla,jag kommer snart,jag måste bara göra lite andra saker också och fixa med barnen och annat, och nu,nu bara önskar jag att han ska ringa och be mig komma,det är så fruktansvärt tyst"...
Jäkla skit-DÖD....
Vi kände verkligen hur min syster och sönerna så väl behövde oss där... Det var bara så rätt att gå dit... Hennes söner har lite,som många pojkar,svårt att visa känslor så,men oj vad de kramade oss.. Och de sa gång på gång att de uppskattade att vi kom... Den yngsta sonen kramade mig som aldrig förr... Innerligt,varmt och äkta... Han behövde det,det var hans sätt att släppa ut sin sorg och kunna hantera sina känslor...
Min syster såg så trött ut,så sliten,så ledsen,så tom på något sätt... Hon har ju under hela sin mans sjuktid vårdat honom dag och natt och aldrig nånsin tänkt på sig själv... Ändå verkade hon ganska samlad och hon sa att alla efterdyningar hållt henne så upptagen att hon sluppit känna... Hon har inte orkat ta in allt... Hon trodde själv att det nog kommer efteråt när allt det praktiska också är över...
Jag tänker finnas för henne,det vet hon... Vi tänker alla finnas för både henne och pojkarna och det lät vi dom förstå ordentligt... Hennes allra bästa väninna och hennes familj var där och jag är glad att min syster har henne... Hon höll ett sånt fantastiskt modigt och vackert tal att ingen kan ha lämnats oberörd...
En sorgens Dag... Men också en Fridens Dag... Han har fått frid och slipper nu lida... Det är just nu den enda trösten för hans familj.... Att Pappa slipper ha ont mer och tyna bort....
Fasen,vad Döden är ovälkommen... I synnerhet för de anhöriga...
Blott en dag ett ögonblick i sänder...... Underbar psalm... Det är så lätt att ta Livet för Givet... Såna tankar blir så uppenbara i dessa ögonblick... Prästen pratade om det också... Och vi har bara ett liv.... Och tiden rinner iväg.... Lev,medans man kan.... LEV...... Ser du ljuset nu Svåger? Såg du oss vid din kista idag? Var det du som var den där fågeln uppe i trädet som höll koll? Eller var det du som var det där molnet uppe på himlen som såg så annorlunda ut?
Jag vet att du var med oss... Var inte rädd... Vi kommer att finnas för din familj.... Vila nu... Spring,hoppa.... Lyssna på din musik och fotografera allt du kan... Det var ju dina största intressen.. Och MAT förstås... Ät nu... Allt du vill... Och äntligen är alla dina smärtor borta så nu kan du LEVA så som du borde ha fått levt här nere hos oss.... Du var en Kämpe... Med ett humör som sträckte sig åt alla olika håll... Men hellre humör än inget alls... Det höll dig uppe...
Som min syster så fint sa idag: "Ibland var det så jobbigt,när jag äntligen kommit hem efter att vårdat honom hela dagen, så ringde han direkt och bad mig komma tillbaka,och jag sa,men snälla,jag kommer snart,jag måste bara göra lite andra saker också och fixa med barnen och annat, och nu,nu bara önskar jag att han ska ringa och be mig komma,det är så fruktansvärt tyst"...
Jäkla skit-DÖD....
Kommentarer
Trackback
