När man tar någon för given......
Det finns inga svar....och jag känner själv just nu att jag är "gnällig" men jag har aldrig nånsin varit en sån människa som man ska tycka synd om... aldrig...
Vill bara delge hur jag mår nu för att det lindrar för mig själv för stunden att få sätta ord på min smärta och panik och på den fruktansvärda besvikelse och tomhet man känner över sin arbetsplats...
En arbetsplats som jag var fruktansvärt stolt över en gång i tiden och som jag älskade att gå till... en arbetsplats där JAG alltid gjort rätt för mig och straffats för det... En arbetsplats där jag verkligen brytt mig om mina kolleger och velat ordna roliga saker och se till att vi är ett bra team...
Där människor förändrats så till den grad att de helt glömt var de var från början... Där jag och många med mig tröttnade men ingen vågade göra eller säga något.. Där jag var den enda som sa ifrån och sen blev straffad och där först ingen trodde på mig...
Alla visste att jag var den som som alltid brydde mig.. Som man alltid kunde lita på och som alltid såg till att komma tidigare så alla skulle hinna med buss och tunnelbana...
Alltid haft tröstande ord och en hjälpande hand till låns helt äkta... Fortfarande mår folk riktigt dåligt... Och nu är jag inte ens på plats för att kunna hjälpa andra att må bättre... Jag är alldeles för sjuk själv...
Några få har skickat hälsningar.. Några andra, som jag verkligen hade trott skulle skicka ett krya på dig och som jag alltid täckt upp för har tystnat helt... När jag kommer tillbaka blir allt mycket mer annorlunda... Min Karriärväxling kommer att leda mig åt ett helt annat håll...
Men först ska jag kämpa fram till operationen och klara av den och sen börjar stora rehabkonvalescensen...... Jag kommer att bli starkare än nånsin förr.... Och fortsätta finnas för de jag älskar och de som älskar och tycker om mig och som brytt sig och stöttat....
Ni andra får inget mer av mig.... Mer än mina vanliga måste-åtaganden som ingår i ett arbete man lovat lojalitet och högsta arbetsmoral.... Tills våra vägar skiljs åt.... För det kommer dom att göra... Och då är det inte en jäkel som bryr sig om hur ni hinner med era bussar, tåg och förkylningar...
Det var jag som gjorde det....
Jag har bestämt mig... Ni tar mig aldrig nånsin för given mer...Vissa av er är Guld Värda... Ni vet vilka ni är.... Ni andra......... Bye....
Vill bara delge hur jag mår nu för att det lindrar för mig själv för stunden att få sätta ord på min smärta och panik och på den fruktansvärda besvikelse och tomhet man känner över sin arbetsplats...
En arbetsplats som jag var fruktansvärt stolt över en gång i tiden och som jag älskade att gå till... en arbetsplats där JAG alltid gjort rätt för mig och straffats för det... En arbetsplats där jag verkligen brytt mig om mina kolleger och velat ordna roliga saker och se till att vi är ett bra team...
Där människor förändrats så till den grad att de helt glömt var de var från början... Där jag och många med mig tröttnade men ingen vågade göra eller säga något.. Där jag var den enda som sa ifrån och sen blev straffad och där först ingen trodde på mig...
Alla visste att jag var den som som alltid brydde mig.. Som man alltid kunde lita på och som alltid såg till att komma tidigare så alla skulle hinna med buss och tunnelbana...
Alltid haft tröstande ord och en hjälpande hand till låns helt äkta... Fortfarande mår folk riktigt dåligt... Och nu är jag inte ens på plats för att kunna hjälpa andra att må bättre... Jag är alldeles för sjuk själv...
Några få har skickat hälsningar.. Några andra, som jag verkligen hade trott skulle skicka ett krya på dig och som jag alltid täckt upp för har tystnat helt... När jag kommer tillbaka blir allt mycket mer annorlunda... Min Karriärväxling kommer att leda mig åt ett helt annat håll...
Men först ska jag kämpa fram till operationen och klara av den och sen börjar stora rehabkonvalescensen...... Jag kommer att bli starkare än nånsin förr.... Och fortsätta finnas för de jag älskar och de som älskar och tycker om mig och som brytt sig och stöttat....
Ni andra får inget mer av mig.... Mer än mina vanliga måste-åtaganden som ingår i ett arbete man lovat lojalitet och högsta arbetsmoral.... Tills våra vägar skiljs åt.... För det kommer dom att göra... Och då är det inte en jäkel som bryr sig om hur ni hinner med era bussar, tåg och förkylningar...
Det var jag som gjorde det....
Jag har bestämt mig... Ni tar mig aldrig nånsin för given mer...Vissa av er är Guld Värda... Ni vet vilka ni är.... Ni andra......... Bye....
Kommentarer
Trackback
