Rosa Bubblor!!!!
Det är rosa bubblor överallt... Åt vilket håll jag än tittar... Alldeles galet mycket pirr... Mitt Månljus får mig att se lite annorlunda på tillvaron just nu... Det är märkligt,men en förälskelse känns ju precis likadant vare sig man är 15,40 eller 70.... Alla vet...
Det är plötsligt ljust överallt... Alla människor är så vänliga.. Eller så är det så att man inte tar till sig de som inte är vänliga... Hur berusande trött man än är, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här...hmm.., så klarar man sig ändå för att man är HÖG av Livslust...
Oavsett vad man varit med om tidigare och att man lovat sig själv att aldrig mer släppa in någon ny i sitt liv, så kan man inte värja sig över såna knockande känslor som intar hela ens själ när de dyker upp på nytt... Kärleken består,det är bara föremålen som växlar....
Hur ska man tänka nu då? Om jag utgår från mitt eget bagage så har jag blivit så blåst förr att vem som helst skulle vända i dörren innan man går in i en ny relation... Men,allt har ju hela tiden handlat om att överleva för mig,och nu vill jag verkligen Leva.. Förstå skillnaden... Kämpa för att Överleva Livet eller helt enkelt Leva Livet... Vilket låter bäst?
Jag tänker aldrig mer bli ett offer... Jag vill LEVA LIVET för mig.. Därför vill jag också LEVA LIVET för andra och tillsammans med andra som jag mår bra av att umgås med... Jag offrar mig inte mer till altaret... Jag tar för mig av det istället och ser hur det går... Går det åt skogen igen så klarar jag mig ändå.. Med tanke på min nya icke-offer-roll...
Jag klarar att ta hand om mig själv,jag kan och jag vill.... Jag klarar också av att ha en relation,jag kan OM jag vill.... Det ena utesluter inte det andra... Jag bara följer just nu... Den där stigen som mitt Månljus så enormt sagolikt vackert belyser åt mig... På den där tröskeln där han sträcker ut sin hand så jag ska kunna fatta den och han varsamt för mig över till hans sida...
Det är skimrande vackert och jag VILL uppleva det igen... Oavsett om det varar eller inte... Han är min Ledstjärna... Jag är hans solstråle... Kan det bli annat än gnistrande då.....
Det är plötsligt ljust överallt... Alla människor är så vänliga.. Eller så är det så att man inte tar till sig de som inte är vänliga... Hur berusande trött man än är, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här...hmm.., så klarar man sig ändå för att man är HÖG av Livslust...
Oavsett vad man varit med om tidigare och att man lovat sig själv att aldrig mer släppa in någon ny i sitt liv, så kan man inte värja sig över såna knockande känslor som intar hela ens själ när de dyker upp på nytt... Kärleken består,det är bara föremålen som växlar....
Hur ska man tänka nu då? Om jag utgår från mitt eget bagage så har jag blivit så blåst förr att vem som helst skulle vända i dörren innan man går in i en ny relation... Men,allt har ju hela tiden handlat om att överleva för mig,och nu vill jag verkligen Leva.. Förstå skillnaden... Kämpa för att Överleva Livet eller helt enkelt Leva Livet... Vilket låter bäst?
Jag tänker aldrig mer bli ett offer... Jag vill LEVA LIVET för mig.. Därför vill jag också LEVA LIVET för andra och tillsammans med andra som jag mår bra av att umgås med... Jag offrar mig inte mer till altaret... Jag tar för mig av det istället och ser hur det går... Går det åt skogen igen så klarar jag mig ändå.. Med tanke på min nya icke-offer-roll...
Jag klarar att ta hand om mig själv,jag kan och jag vill.... Jag klarar också av att ha en relation,jag kan OM jag vill.... Det ena utesluter inte det andra... Jag bara följer just nu... Den där stigen som mitt Månljus så enormt sagolikt vackert belyser åt mig... På den där tröskeln där han sträcker ut sin hand så jag ska kunna fatta den och han varsamt för mig över till hans sida...
Det är skimrande vackert och jag VILL uppleva det igen... Oavsett om det varar eller inte... Han är min Ledstjärna... Jag är hans solstråle... Kan det bli annat än gnistrande då.....
Kommentarer
Trackback
