Hitta hem!!!
Jag vill hitta hem igen... När mina barn var små var mitt hem alltid hos dem... Det var liksom glasklart och för mig det naturligaste och bästa valet jag nånsin gjort... Att finnas för mina fantastiska grabbar... Att dom alltid skulle känna sig helt säkra på att jag fanns för dem och gav dem trygghet... Att,vad som än hände,så var vårt hem vår bas och min famn alltid öppen för dem.... Och att jag gav dom de färdigheter de behövde för att växa upp till harmoniska män med bra värderingar...
Nu är de vuxna och har underbara flickvänner som sambos och egna liv... Men,de vet givetvis fortfarande att jag alltid har min famn öppen för dem när de vill... Vår kärlek till varandra är stark,säker, villkorslös och totalt orubblig....
Tänk,så jag ibland kan sakna tiden när de var små,jag visste ALLTID då var mitt hem var... Nu är det mer vilset hos mig... Visst,är jag nu tacksam och faktiskt stolt över mig själv att jag lyckades bryta mig loss från Demonens järnhårda grepp... Men,det är ju så förbaskat mycket trasigt i mitt inre att det ibland känns som att jag gått vilse för all evighet...
Jag skulle behöva en karta och kompass till mitt eget inre... Behöver hitta alla stigar som leder till den stora vägen... Ibland vandrar jag ju bara runt i cirklar.... Sen fattas det ju också så många pusselbitar som förmodligen ligger lite utspridda här och var både inom mig och utanför.... Hur ska jag få ihop mig? Vilka stigar visar mig till den rätta vägen? Vissa bitar lär jag aldrig få tillbaka heller.... Finns det reserv-delar som man kan köpa nånstans tro?
Alltså, kan man lämna in sig själv på en helrenovering och hämta ut sig när man är klar? Det skulle vara oerhört skönt om någon annan gjorde jobbet åt en, för det gör ju ibland så fruktansvärt ont att laga sig själv.... Då är det lättare att ställa in sig i garderoben igen och "spara" arbetet och bara stänga av sig själv och alla känslor och tankar så slipper det göra ont för stunden iallafall... Jag längtar så otroligt mycket efter mig själv... Om jag bara hittar mitt jag så hittar jag också HEM... Det är jag övertygad om...... Vilken tur att jag har min kära terapeut som på allra bästa sätt så tålmodigt försöker att plocka upp bitarna av mig.... Han är tuff,ärlig,rak,sann och ger inte upp... Och han sviktar inte en sekund när det gör som ondast i min själ... Jag är fast besluten att hitta hem... Jag tänker lyckas.... Frågan är bara NÄR?!!!
Nu är de vuxna och har underbara flickvänner som sambos och egna liv... Men,de vet givetvis fortfarande att jag alltid har min famn öppen för dem när de vill... Vår kärlek till varandra är stark,säker, villkorslös och totalt orubblig....
Tänk,så jag ibland kan sakna tiden när de var små,jag visste ALLTID då var mitt hem var... Nu är det mer vilset hos mig... Visst,är jag nu tacksam och faktiskt stolt över mig själv att jag lyckades bryta mig loss från Demonens järnhårda grepp... Men,det är ju så förbaskat mycket trasigt i mitt inre att det ibland känns som att jag gått vilse för all evighet...
Jag skulle behöva en karta och kompass till mitt eget inre... Behöver hitta alla stigar som leder till den stora vägen... Ibland vandrar jag ju bara runt i cirklar.... Sen fattas det ju också så många pusselbitar som förmodligen ligger lite utspridda här och var både inom mig och utanför.... Hur ska jag få ihop mig? Vilka stigar visar mig till den rätta vägen? Vissa bitar lär jag aldrig få tillbaka heller.... Finns det reserv-delar som man kan köpa nånstans tro?
Alltså, kan man lämna in sig själv på en helrenovering och hämta ut sig när man är klar? Det skulle vara oerhört skönt om någon annan gjorde jobbet åt en, för det gör ju ibland så fruktansvärt ont att laga sig själv.... Då är det lättare att ställa in sig i garderoben igen och "spara" arbetet och bara stänga av sig själv och alla känslor och tankar så slipper det göra ont för stunden iallafall... Jag längtar så otroligt mycket efter mig själv... Om jag bara hittar mitt jag så hittar jag också HEM... Det är jag övertygad om...... Vilken tur att jag har min kära terapeut som på allra bästa sätt så tålmodigt försöker att plocka upp bitarna av mig.... Han är tuff,ärlig,rak,sann och ger inte upp... Och han sviktar inte en sekund när det gör som ondast i min själ... Jag är fast besluten att hitta hem... Jag tänker lyckas.... Frågan är bara NÄR?!!!
Kommentarer
Trackback
